Torsdagsfin…
Idag åkte maken och jag iväg tidigt på morgonen till Örebro för att göra ärenden (vilka tog hela dagen i anspråk och vi kom hem otroligt trötta). Jag kände för att göra mig lite extra fin och tog tillfället i akt att använda den turkosa klänningen efter mormor eftersom det var så soligt och fint ute. Till klänningen tog jag en relativt nystickad kofta i en av mammas modeller. Den är rackarns bekväm och eftersom den är rätstickad och dessutom har den där breda mudden nedtill blir den fint följsam och lagom åtsmitande mot kroppen. Det är ju nästan en nödvändighet med en tröja som accentuerar midjan när man har puffig 50-tals klänning under. De svarta glasögonen kändes givna till den stilen och för att vara extra raffig bytte jag ut det traditionella röda läppstiftet (YSL Touge pur,nr 143) till en annan favorit som jag av någon anledning glömmer bort att använda, nämligen YSL Rouge pur nummer 19. Fräck och fräsig med fuschiafärgade läppar. Det passade bra en solig torsdag som denna!
Today my husband and I got up early to go to Örebro and make errands. I took the opportunity to wear the blue dress from grandmother and to that I wore a new cardigan from one of my mothers designs. I just love how it clings to the curves and accentuates the waist. A necessity almost when one wears a 50s dress with puffy skirt. The black glasses where given to this style and to be extra colorful I wore the YSL Rouge pur lipstick in the colour nr. 19 instead of the red (143) that I normaly wear.
Blommor och en fjäril…
Idag fixade jag en kruka med blommor och satte på trappen till huset. Det var en liten speciell känsla att ställa dit den där blomkrukan faktiskt, lite fånigt kanske men när jag satte dit den och begrundade vilken skillnad en aster och lite ljung gjorde kändes det väldigt mysigt att tänka på framtiden i det nya huset. Det var på något sätt första steget i att göra huset till mitt. Väldigt trevligt faktiskt.
På bilen satt en fin fjäril som jag hann få upp kameran i tid för att fota innan den flög vidare. Rikt naturliv har vi också vid det nya huset nämligen. I måndags när vi kom dit såg vi vildsvinsspår i trädgården och i somras campade fyra tranor på den stora ängen framför huset.
Today I made a flower arrangement for the front porch at our hose. It made a big difference and really lightened up with all that magenta colour. I got a nice feeling putting it there, sort of the first thing to make it my own home instead of someone elses. I also saw this beautiful butterfly sitting on our car. We have a rich wildlife at our new place, not only butterflies but also wild boars (saw traces of them just a few meters from our front door, scary) and this summer four cranes camped out on the big field infront of the house.
Trappan…
Nu känns det faktiskt som det har kommit igång lite med husrenoveringen, när det inte längre är planeringstadie längre utan man faktiskt börjar se förändring om än så liten. Uppförsbacken på har varit väldigt lång. Det är väl för att det är ganska mycket att göra antar jag. Det uppdrag jag har just nu är att sitta i trappan och skava med en morakniv och lirka bort lim och rester från heltäckningsmattan tills det gör ont i fingertopparna. Jag har svurit många gånger över vad dumt det är att limma fast mattor men nu när man börjar se träet under och kan tänka vad fint det kommer bli alldeles glansigt lackat av Tonkinois-lack så känns det lite bättre. Övervåningen skall bli mörk och murrig, väggarna ska nog bli mörkgröna, trätaket och räcket som gör att det blir lite bastuvibbar skall bestas mörka och sedan lackas på samma sätt som trappan (som också skall mörkas ned lite förövrigt). På väggarna skall vi sen sätta upp våra tavlor med rävjaktmotiv för en lite brittisk biblioteks-känsla. Över trappan skall min ärvda kristallkrona hängas. Det är det enda stället med tillräckligt högt i tak för att den skall rymmas. Det kommer fint som snus tror jag.
This is what I did today. Tearing of carpet from the stairs in our new house until my fingers hurts. I have sworn about glue and carpets several times but now when the wood is visible it feels a little better. Still it’s a long way to go, but at least now it has started to show that somethings are changing.
Glasögonen….
Jo, jag tog ju de andra glasögonen också. Har man svårt och bestämma sig så har man och eftersom jag är gjord av pengar så slog jag till på båda. Nä, så var det ju inte riktigt. Snarare så att Synsam hade ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Jag har alltid haft en svaghet för sköldpaddsmönstrat och de här raringarna var dessutom ekologiska. För intressant för att motstå som reservpar, speciellt när man fick dem för halva priset. Nu blir det gröt ett tag framöver men var gör väl det när man kan se skarpt som en hök. Idag har jag rivit bort heltäckningsmatta från trappan i huset, ett rätt träligt arbete, jag förstår inte varför folk sätter in heltäckningsmatta. Det är ju ganska äckligt om man får säga så. Utöver det har dagen ägnats åt diverse småsysslor, som att gå in skor som kändes trånga som slalompjäxor först, också det ett träligt arbete men det måste ju göras….
Den ljusblå tröjan är bland det finaste jag äger, stickad av mormor på 40-talet och jag fick den av henne i högstadiet då jag inte hade begrepp om vilken dyrgrip det var utan använde den en hel del. Jag tyckte ju den var riktigt tjusig redan då, men var kanske inte riktigt lika försiktigt lagd. Den klarade sig hursomhelst igenom den tiden utan att råka ut för några skador. Nuförtiden har jag nästan aldrig på mig den eftersom jag är rädd att den ska bli sliten eller gå sönder. Istället tar jag fram den ibland och njuter av vad fin den är eller kanske, ytterst kanske har på mig den ibland vid speciella tillfällen. När jag fått iordning i mitt syrum i det nya huset skall jag göra en hedersplats åt den på en galge på väggen (långt från fönster med farliga solstrålar som kan bleka) så jag kan se den hela tiden och bli glad av denna lilla ljusblå karamell.
Of course I had a difficult time choosing glasses, so I took them both. They made me an offer I could’t refuse and I got the second pair at half price. Always wanted a pair of tortoise-glasses so what the heck. It will be porridge for some time now but as I now can see sharp as a hawk I think it’s worth it. The babyblue jumper is one of my most precious things, made in the 40s by my grandmother. She gave it to me when I was about 13, and of course beeing a teenager I wore it quite a lot without thinking about how precious it was, I just thought it was pretty not thinking about it’s age. But somehow I made it through those years unharmed. Nowadays I almost never wear it afraid it might get damaged. When my sewingroom is ready in the new house I’m going to make a special place for it hanging on the wall where I can se it all the time…
Spegelbild…
Idag är jag trött eftersom jag fick gå upp tidigare än vanligt för att maken och jag skulle hinna möta upp med sotaren vid huset (jag är ingen morgonmänniska ska gudarna veta). Det är inte bara tröttheten som distraherar, nödvändigheten att titta i varje spegelbild jag kommer åt gör också att saker och ting blir gjorda lite trögare än en vanlig dag. Igår fick jag nämligen mina nya glasögon och innan man vant sig måste man ju titta på dem så ofta man kommer åt. Som i den här finfina 40-tals spegeln som hänger i visningsrummet i Ateljén. Oputsad må den vara men man blir ändå alltid rätt tjusig när man speglar sig i den.
I got my new glasses yesterday. I think they look pretty good but then of course everything looks good in this old 40s mirror that hangs in the showroom at the studio where I work.
Blus i höst…
Nu är ju hösten verkligen här och det är dags att dra fram kjolar i ylle och stickade tröjor för att hålla kylan borta. På hösten står pennkjolar av alla sorter högt i kurs i min garderob och det bästa tillbehöret till pennkjolen är ju den klassiska blusen. Men en blus kan ju varieras i det oändliga och när jag var på Sätergläntan passade jag på att ta lite bilder ur några av modetidningarna som jag bläddrade i då jag satt i biblioteket och läste. Finfina modeller verkligen och det får mig riktigt att se fram emot alla pennkjolar och blusar jag skall sy under hösten.
So now the fall truly is here and with that a season of woolskirts and cardigans. My favorite in the colder season is the pencilskirt and the best thing to top that of is the classic blouse. Here’s some inspiration for blouse-inspiration from some old fashionmagazines that I took the opportunity to take picture of when I was in the library of Sätergläntan this summer. Aren’t they pretty?
En liten kickstart…
En längre tid nu har jag känt mig otroligt oinspirerad. Trots att det finns miljoner saker att göra har en känsla av tråkig sysslolöshet som kommit över mig titt som tätt. Jag vet inte om det är den regniga sommaren, stressen över husrenoveringen eller bara en naturlig fallenhet i min personlighet för en viss melankoli. Vad finns det för bot på sånt frågar man sig? Jo, en sak man kan göra istället för att gå hemma och skrota och känna sig tråkig är att sminka upp sig, tvätta och lägga håret och sen hitta något snajdigt att ta på sig. Ta en liten genomgång av kläderna i garderoben och klä ut sig som när man var liten. Kanske sätta på lite käck musik och dansa en liten svängom. Detta gjorde jag idag när jag kände att det var nog med tråkigheten. Jag rotade fram mina våg-clips och lade en 30-tals vågig frisyr och målade läpparna med lite extra spetsighet inspirerad av ”Mrs Hendersson presenterar” som var söndagsfilmen som maken och jag tittade på under förmiddagen. (En förövrigt riktigt trevlig film.). Det piggade upp otroligt mycket och nästa gång jag känner mig oinspirerad ska jag komma ihåg den boten lite snabbare. När man gör en frisyr med våg-clips tycker jag att själva läggningen är minst lika fin som slutresultatet. Det är något extra glamouröst med de där våg-clipsen som för tankarna tillbaka till gamla filmstjärnor av Jean Harlow-typen. Helst av allt skulle man ju ha en persikofärgad neglige att strutta omkring i men finns inte det kan en gammal kappa med pälskrage fungera gott som substitut.
Today I felt all uninspired and boring. The best antidote for that is to put a lot of make up on, make a nice hair setting, try out lots of clothes and listen to some perky music. I did that today and just because I watched the movie ”Mrs Hendersson presents” in the morning I got the urge to use my marcel clips and do more of a 30s look. I just love the way one look with marcel clips in the hair, almost better than the finished result. One really feels glamourous in the way Jean Harlow was glamourous. Although one really would need a salmon negligé a coat with fur collar will have to make do.
Duk och back…
Jag var på födelsedagsfest i helgen och temat för våra presenter till födelsedagsbarnet var ”hemgjort galore”. För det är ju alltid lite extra roligt att ge bort något som man tillverkat själv. Jag tog tillfället i akt att träna på mitt tryck och gjorde en linneduk med fyra matchande servetter. De blev riktigt snygga om jag får säga det själv och är definitivt något som jag fortsätter göra.
Linne är väldigt tacksamt att trycka på, det blir så fina kontraster, linjerna blir rackarns snygga och det sirliga mönstret kommer väl till sin rätt.
Jag gjorde en banderoll med mitt namn på för att ge den där sista touchen. Så här ungefär tänker jag mig att det kan se ut när jag väl börjar sälja mina grejer.
Mönstret tryckte jag så att det följde kanten på den fyrkantiga duken och blev till en rund figur. Det krävs att man tänker efter både en och två gånger för att få mönstringen att se bra ut och vara följsam i sin rapportering. Jag blev hiskeligt nervös innan jag skulle trycka, men mamma stod bredvid som ett ankare och jag lyckades lugna mig och det blev bra. Jag hade nämligen inte mer tyg och inga marginaler att göra fel på. Men det blev ju bra och slutet gott allting gott.
Maken hade bryggt så det stod härliga till i lagom tid för att de skulle bli färdiga och för att ölflaskorna verkligen skulle komma till sin rätt snickrade jag ihop en träback. Nästan lite töntigt stolt över mitt mästerverk i trä är jag faktiskt, backen är gjord med brädor som jag rotade fram hemma hos mamma. Man tager vad man haver så att säga, men så finns det ju en del bra grejer att ta av också. Eftersom det var ett tag sedan jag ägnade mig åt träslöjd fick jag assistans av mamma som är otroligt händig på allt möjligt och det var väldigt smidigt att ha fyra händer vid vissa moment av back-tillverkningen. När backen väl var ihopskruvad skrev jag med en tunn pensel och svart pigment-tryckfärg (det är bra till allt möjligt) på sidan. För visst måste man ju märka en ölback med bryggeriets namn på sidan, det hör ju till. När det väl torkat lackade jag hela backen med linoljelacken jag nämnde för några inlägg sedan. Handtagen är gjorde av lingarn. Vi har nämligen en repslagare (en manick man slår rep med alltså, inte en person) i ateljén och den kommer till användning oftare än man skulle kunna tro. Det är ruskigt kul att slå rep och rep är ju verkligen något som är bra att ha i olika storlekar och varianter.
For the birthday party that took place last weekend my husband and ! brought presents in the theme ”home-made galore”. I took the opportunity to practice my printing skills and made a linen tablecloth with matching napkins. They turned out rather great if I might say so myself. And this is sure something that I will continue doing and perhaps be amongst the things I sell in the future, the linen is real nice to work with and makes the pattern really stand out. My husbands present was some homemade bear that he made especially and because I thought it not more than right I made a case to carry it in using bits of wood that I found at my moms place. I even made the rope at the ends, using the rope machine we have in the studio and some linen yarn.
En riktig hästkarl….
Igår såg jag en väldigt intressant dokumentär om Buck Branneman, en hästkarl från USA med otroliga insikter om hästhantering och ”horsemanship” och ett gripande livsöde att berätta om. Även om jag inte är så inriktad på westernridning, har ju alltid varit en anglofil så blev jag nästan lite sugen, jag ska i vilket fall som helst inte avfärda det helt som jag kanske gjort tidigare. Ruby är ju ändå en Quarterhäst och det finns ju ändå komplett lager av westernattiraljer i mors sadelkammare att låna om andan skulle falla på. Riktigt inspirerande var filmen oavsett vilken disciplin man hänger sig åt och även om man inte är så värst hästintresserad tycker jag man ska se den. Det är verkligen trevligt att få se en välgjord film om riktiga människor och deras liv. Filmen går i repris idag mitt på dagen och om man inte har tid att se den på burken så finns den på Svtplay i en månad till.
(Bild härifrån)
Yesterday the documentary about Buck Brannaman showed on television. A very inspiring film about horsemanship and even though I’m more into dressage and jumping I was a bit drawn to the western discipline. Ruby is after all a Quarterhorse and I have the possibility to use a complete getup of western gear in my moms tack room if I would like to borrow. Something to think about for the future perhaps. Anyway, the film inspired a lot and not just about the horsemanship but also the life of Buck Brannaman and his way of living it. I truly recommend watching it!
Göte-la-borg….
Så var helgen över och den efterlängtade trippen till Göteborg likaså. Födelsedagsfesten för bästa väninnan var en hit, jag var tokigt mycket uppe i varv och skrattade mest hela tiden och kan knappt komma ihåg sist jag hade så roligt. Inga bilder blev tagna dock, både för att jag glömde av det mestadelen av tiden, men även för att när jag väl kom på det framåt kvällen framskred blev de suddiga av någon konstig anledning (..ähum..). Festen tog plats i en hyrd lokal alldeles vid vattnet i stadsdelen Eriksberg. Jag hade faktiskt aldrig varit där förut. Skamligt egentligen med tanke på alla de år som jag faktiskt bodde i stan. Men det ligger ju på ”andra sidan” det vill säga Hisingen, och det kändes alltid väldigt långt borta på något sätt. Nu återupptäcker jag stan som turist istället och Eriksberg hamnade högt upp på listan av favorit-ställen man vill besöka i Göteborg. Kluckande vatten, en fin hamnpromenad, lägg sen till ett strålande väder och massa ”goa gubbar” och då har man en särdeles förträffligt sätt att spendera helgen på. Dagen efter festen, efter att ha tagit igen oss på hotellrummet och ätit en långsam frukost vid vattnet tog maken och jag en lugn dag i stan, gjorde lite ärenden, strosade och njöt allmänt av livet som ibland är lite extra härligt. Jag tog på mig sjömansblusen (självklart!) med matchande blå manchesterkjol och bekväma skor och vi promenerade tills vi blev trötta. Sedan drog vi till Fiskekôrkan och köpte med oss lite god kolja. En bilfärd senare i varm 240 var vi hemma igen med massa goda minnen och en fish’n chips middag att se fram emot. Gött mos!
So was the trip to Gothenburg and the much longed for birthday party for the best friend over. The weather was spectacular and Gothenburg really showed itself from the very best of sides. The party was in a restaurant in Eriksberg, a part of town that I never once visited in my years of living in the city. A shame since it’s (as I found out) really pretty place just next to the water with a spectacular view of the city. The day after the party my husband and I took a nice and slow breakfast by the waterfront and then we walked and just enjoyed life until our feet got tired. I had my sailor blouse on (of course) and comfortable shoes. After enjoying the city and making the few errands we had we went to the big fish-market and purchased some fresh haddock. A couple of hours in the hot car later we got home and very much enjoyed eating it in the form of fish’n chips. And that was the most lovely couple of days ever…..
Retro Olivia 
