Trappan…

Nu känns det faktiskt som det har kommit igång lite med husrenoveringen, när det inte längre är planeringstadie längre utan man faktiskt börjar se förändring om än så liten. Uppförsbacken på har varit väldigt lång. Det är väl för att det är ganska mycket att göra antar jag. Det uppdrag jag har just nu är att sitta i trappan och skava med en morakniv och lirka bort lim och rester från heltäckningsmattan tills det gör ont i fingertopparna. Jag har svurit många gånger över vad dumt det är att limma fast mattor men nu när man börjar se träet under och kan tänka vad fint det kommer bli alldeles glansigt lackat av Tonkinois-lack så känns det lite bättre. Övervåningen skall bli mörk och murrig, väggarna ska nog bli mörkgröna, trätaket och räcket som gör att det blir lite bastuvibbar skall bestas mörka och sedan lackas på samma sätt som trappan (som också skall mörkas ned lite förövrigt). På väggarna skall vi sen sätta upp våra tavlor med rävjaktmotiv för en lite brittisk biblioteks-känsla. Över trappan skall min ärvda kristallkrona hängas. Det är det enda stället med tillräckligt högt i tak för att den skall rymmas. Det kommer fint som snus tror jag.

This is what I did today. Tearing of carpet from the stairs in our new house until my fingers hurts. I have sworn about glue and carpets several times but now when the wood is visible it feels a little better. Still it’s a long way to go, but at least now it has started to show that somethings are changing.