Knapptestet…
Även om det är en bit kvar på koftan innan det ska börjas sys i knappar kan jag inte låta bli att ta fram potentiella knappar och testa vilka som kommer se finast ut. Det är bland det bästa jag vet att plocka med mina knappar och det är lika roligt varje gång. Just nu är de mörkblå med snirkelmönster favoriter, fast de svarta trekantiga kommer inte långt efter som nummer två.
/Eventhough there’s quite a lot left to knit on my mustard cardigan I can’t help but take out possible buttons and try out witch will be the best for this project. I just love buttons and every take them out every chance I get. At the moment the dark blue with carvings are my favorite closely followed by the black triangular ones…./
På syfestival…
Just nu är jag på Syfestivalen i Borås och jobbar. Det är alltid en hetsig rush innan för att bli klara men har man väl kommit hit ned och fått upp montern går det som på räls. Det är skönt när man är såpass inarbetad på något att det går nästan av sig självt. Den här gången fick vi dock en liten ändring mot hur det brukar vara. Stella blev nämligen sjuk så maken kunde inte passa mammas hund Bobby eftersom Stella behövde vara ifred och vila. Men allting löste sig fint, hotellet visade sig ha speciella rum där man får bo med hund och på mässan var de så snälla att de låter oss ha Bobby med oss. Han har fått en alldeles egen plats bakom väggen på vår monter där han ligger i sin säng och gnager på sitt ben under tiden mamma och jag jobbar. Det är fint när saker och ting löser sig.
På tal om denim…
Häromdagen blev jag färdig med jeansen jag hade klippt till. De blev stora till en början eftersom jag slarvat med att skriva in ändringarna på mönstret sist jag använde det. Men med lite trixande och intagning på sina ställen blev de riktigt bra och bekväma.
Jag sydde den här gången med en ”jeanstråd” eller rättare sagt en lite tjockare polyestertråd. jag som annars är helt mot polyester och alltid använder bomull eller silke-tråd får faktiskt lov att erkänna att det var rätt bra när man syr i denim, även om det här var en lite tunnare variant med stretch i. Sömmarna kommer hålla för slitage och stickningarna blev rackarns fina. Jag hade egentligen tänkt göra fickor med stickningar i bak, men tråden tog slut så det fick vara.
Koftan i senapsfärgat garn som jag stickar på är ju långt ifrån färdig men min kära turkosa kofta med röda vintageknappar passade fint den med. Rött alltså, min absolut favoritfärg att slänga in som accenter till lite vadsomhelst. Örhängena är i bakelit och mina absoluta favoriter.
Passande nog blev jeansen färdiga lagom till tisdagsmötet på Hursmorsskolans syförening som jag är med i, om än ganska sporadiskt. Klicka på länken för mer inspiration på handarbete vettja!
/I finished my jeans the other day and really like how they turned out. I made them in a stretchy denim so they are very comfortable and lovely to wear. When making them I tried this ”jeansthread” that is a bit thicker polyesterthread. I usually hate polyester and always use cotton or silkthread but now I must confess for denim it worked very well. The seams will last a long time and the topstitching looks very nice. I love my new jeans and will be sure to make more in the future!/
Inspiration från den gamla västern..
Mitt sto Ruby är ju som jag kanske nämnt en American Quarter horse (i folkmun även kallad western-häst). När det begav sig var nämligen min familj och då speciellt min kära syster väldigt inne i western-svängen och Ruby är en avkomma efter hennes prisade tävlingshäst. Prima blodslinjer där minsann, det är ju inte vilken häst som helst man har som går här hemma i hagen bredvid Kansas. Jag som ville vara tvärtom intresserade mig därför mest för engelsk-inriktad ridning och tyckte hoppning var det roligaste man kunde göra på en häst. Jag har dessutom alltid älskat den klassiska engelska stilen på både ridkläder och utrustning och tyckt det är bra mycket tjusigare. Men jag är inte den som inte kan ändra mig. Tittar man på de här donnorna känns det ju som en nästan självklar sak att bibehålla lite av western-inspirationen och kanske till och med sadla Ruby i western-sadel någon gång i bland så hon får gå tillbaka lite till sitt ursprung. Från och med nu kommer det bli mycket mer denim och rutiga skjortor, det är ju faktiskt rackarns fint.
(Källor till alla bilder hittas här!)
/My mare Ruby is as I might have mentioned an American Quarter horse. Back in the days my family (and especially my sister) where very into western riding and Ruby is the daughter of my sisters priced competition horse. No bad bloodlines there I can assure you. I on the other hand always wanted to be different so I leaned more towards the english style of riding, both liking the clothes and the gear more thinking it was more stylish, and of course thinking that jumping was much more fun and exciting. But I’m not so bad that I can’t change. Looking at these beautiful ladies one can’t avoid getting inspired and maybe I should saddle Ruby in westernsaddle once in a while and let her go back to her origin. I’m thinking there might be much more denim and plaid shirts from now on, it really is quite nice./
Klockarmband..
Idag provade jag något nytt, den här klockans armband var inte helt optimalt. Lite lätt plastigt och obekvämt. Så jag gjorde slag i saken och klippte bort det för att sy ett själv. Jag tog en bit fint skinn som vi hittade hos mormor, gammelmormor och mormor brukade nämligen sy sina egna skinnhandskar och den här biten låg tillsammans bland handskmönstrena. De kommer jag garanterat använda i framtiden, egentillverkade handskar av gammalt snitt känns verkligen som något jag borde göra. Hursomhelst, klockarmbandet blev riktigt bra och det mjuka skinnet känns väldigt skönt mot huden. Mycket bättre än det stela plastiga som var på klockan från början. Själv är bäste dräng brukar man ju säga och för det mesta så stämmer det.
/Today I tried something new. I didn’t like the wristband on my watch so I made a new one using a fine piece of leather that we found in my grandmothers sewingstash. She and my great grandma used to make their own leathergloves and this was among the glovepatterns. I’m so going to make gloves from that pattern someday when I feel up to it. The wristband turned out great as it happens, nice and soft and just what I wanted./
En lördagsutflykt…
Förrförra lördagen begav vi oss ut på en utflykt. Det var strålande sol och vi packade picknickkorgen med te och smörgåsar. Målet var inte helt spikat men det slutade med att vi stannade vid den fina kyrkan i Undenäs.
Lugn och ro och välklippta gräsmattor så långt ögat når. Det är lite fantastiskt att ett sådant litet ställe mitt ute i skogen kan ha en sådan mäktig kyrka. Är man inte förberedd blir man rätt förvånad när man kommer förbi vägkrögen och den här mastodont-kyrkan uppenbarar sig.
Tjusigt inte sant!?
Bekvämt på fötterna för en stillsam flanering. Något som både jag och maken gillar är att långsamt promenera och titta på gravstenar och tänka på de som begravdes för längesedan, titta på fina namn och inskriptioner och fundera på hur livet kan ha varit för dem.
Efter vårt kyrkobesök åkte vi vidare in i skogen. Tiveds-trakterna är så otroligt vackra och det är ju bäst att man tar tillvara på att bo såpass nära. Nästa sommar ska jag planera in en långritt på Tivedens ridled. Jag kan tänka mig att det kan bli en alldeles fantastisk upplevelse. Jag hoppas på att Kansas är pigg nog för uppgiften. Ruby blir ju mammaledig till sommaren så hon är ju inte ett alternativ för sådana äventyr.
”A couple of weekends ago we took a short trip to discover the woods and lands that we live close to. It’s such a nice thing to pack a picknick basket and take a drive in beautiful country. We ended up by this church in the middle of nowhere. I always been fond of churches, the serenity and walking among the gravestones and imagine the lifestories behind every name. We also drove by the national park Tiveden. Very lovely forests and they also have made riding paths so next year I must plan a ride through those paths, living so close by it would be a shame not to….”
Höstfärger…
Det har inte blivit så mycket tid i syrummet på sista tiden, jag har helt enkelt haft alldeles för mycket att stå i och varit trött om kvällarna. Men när jag väl finner tiden ligger de här jeansen färdigtillklippta på arbetsbordet. Jeansen kommer förmodligen bli färdiga innan tröjan är färdigstickad men så småningom tror jag de kommer blir riktigt snygga ihop. Mörkblå denim och ockragult är så rackarns fint tillsamans. Perfekt till hösten med sina mättade färger så jag får nog allt lägga på ett kol med båda om jag ska hinna ha dem tillsammans innan vintern är här. För jisses vad tiden går snabbt.
/I haven’t had time to sew lately, but these jeans are ready on my worktable allready cut and just to put together. The sweater I’m knitting will look great together with that darkblue denim so I’d better get a move on with both If I’m to wear them before fall is over./
Det sagolikt vackra slottet….
I veckan var vi på Läckö Slott för att hämta hem utställningen Färgkraft har där varje år. Läckö Slott och dess omgivningar är bland de vackraste platser jag vet och slottet visade sig från sin allra bästa sida när vi var där.
Dagen var solig och luften var hög och klar. Det var så vackert att det nästan gjorde ont i ögonen och eftersom säsongen är över för den här gången fick vi njuta av slottets storhet nästan alldeles ensamma. Det behövs inte mycket fantasi för att kunna se framför sig hur det kan ha tett sig på 1600-talet. Jag såg framför mig hur en häst liknande Kansas kunde ha galopperat upp längs grusgången mot slottsgården. Romantiskt var ordet!
För dagen hade jag mina konjaksfärgade brouges från Dkode och turkosa knästrumpor som matchade min blå Pendleton.
De har röjt upp runt den gamla dammen och den har blivit något alldeles sagoligt vacker.
När man tittar upp mot slottet och det speglar sig i vattnets yta får man nästan en överladdning av romantiska vibbar, nu är ju förstås Läckö lite extra laddat med romantik för mig eftersom det var där maken och jag gifte oss för sju år sedan (ujuj, vad tiden går fort).
Så helt plötsligt ser jag hur ett skepp glider förbi tyst ute på Vänerns vatten. Mäktigt så det förslår från en av Sveriges allra vackraste plats.
/This week we went to Läckö Castle to take down the exhibition we have there every year. It was a beautiful day and the castle was romantic as ever. It’s one of the most beautiful places in the world I think and since the season is over we got to enjoy it almost all alone and it’s was easy to imagine how it could have been in the 17th century. I could almost se how a horse similar to Kansas could have been galloping up through the castle gates. Lovely and romantic, and of course double so to me since it was there me and my husband got married seven years ago./
En Viktor till gården!
I söndags var det en spännande dag må jag säga. Vi åkte nämligen iväg och tittade på en alldeles röd och fin traktor till gården, en BM 230 Viktor från 1957. Den var på tok för fin för att den inte skulle komma med hem med oss.
Det är en diesel-traktor och min traktor-mentor (en äldre herre som är en riktig traktorentusiast och kan det mesta om både traktorer och motorer) försäkrar att det är det bästa man kan ha, speciellt om man är ny på det här med traktorer. Man behöver bara tanka den en gång om året typ och det är inte mycket man behöver meka med den heller. Perfekt alltså. Äntligen kan vi ploga vår väg själva, plöja åkern för potatis och grönsaksland och sätta på en betesputs för att hålla hagarna fina. Det känns väldigt rätt att ha en traktor på gården det må jag säga. Dessutom är det rackarns roligt att köra traktor, mycket roligare än vad jag någonsin kunnat tro. Jag misstänker att jag kommer ta traktorn för att hämta posten ute vid vägen de närmaste dagarna bara för att det är så kul att köra.
/Sunday was an exciting day! We went off to see a tractor and it turned out to be really nice so we bought it for our little farm. It’s a BM 230 Viktor from 1957. My tractor-mentor assures me it’s the best tractor for tractor-novises like us and it’s a diesel so we will only have to put gas in it once a year or so he said. Finally we will be able to plow our road in the winter ourselves and make a bigger patch for potatoes and vegetables, and we can now get a trimmer for the pastures and keep the pens for the horses in tip top shape. I love the new addition to our farm, I never dreamt it would be so fun to drive a tractor. /
Stå med händerna i byxfickorna…
Vi håller på att bygga stallboxar inne i ladan. Så Kansas och Ruby har någonstans att sova om nätterna nu när sommaren snart är över och nätterna börjar bli kalla. Eller vi, det är min käre make som bygger jag står mest med händerna i fickorna och hejar på. De är snart färdiga nu, hurra!
Så småningom ska vi även bygga en liten sadelkammare ute i ladan (isolerad med värme) men tills det är gjort får sadeln stå i tvättstugan inne i huset för att lädret inte få fuktskador när höstfukten börjar komma.
Det är härligt att det ännu känns lite som sommar om kvällarna och att man fortfarande kan gå i kortärmat emellanåt. Det här är min favoritklädsel hemma på gården. Randig topp (måste göra några fler) och bomullsbyxor med hög midja (måste sy fler där med eftersom de här börjar bli väldigt slitna). Väldigt bekvämt är det iallafall och det är skönt med oömma kläder som går att jobba i och inte klämmer åt någonstans och är skönt inslitna men samtidigt lite lagom fina.
/We’re building stableboxes inside the barn for Ruby and Kansas, so they have a nice place to sleep now when autumn soon is here and the nights are getting colder. I say we, but that actually means my dear husband. I stand next to him while he builds with my hands in my pockets and cheers him on. This is my favorite outfit home on the farm, comfortable and good workclothes, but still a bit stylish./
Retro Olivia 
