Lördag i mobilbilder….
I lördags var det roadtrip som gällde när maken och jag begav oss till Karlstad till invigningen av butiken Tidens melodi. Vi hade packat kycklingsallad och lättöl i picknick-korgen och stannade efter bara några mil eftersom hungern satte in tidigt.
Jag fick äntligen den där klänningen som jag nästan köpte i Örebro, Ann hade nämligen köpt upp hela lagret som det paret hade och jag fick en andra chans på den. I bilen på vägen hem satt jag och undersökte den och myste över hur nöjd jag var över att jag äntligen hade den i min ägo.
Så fort vi kom hem bytte jag från min rutiga klänning till lite bekvämare hemmakläder, det vill säga singoallablus och rynkad kjol.
Innan middagen gjorde vi drack vi en varsin av makens goda ”Belgiska blonde” och tog det klassiska tilltugget bröd med färskost och salladslök till…Väldigt gott!
Favoritskorna som jag alltid har när jag är hemma åkte på när vi kvälls-promenerade hunden. Det är väldigt praktiskt med ett par klassiska träskor, de här är dessutom äkta vara, inköpta i Leksand när vi var där förra sommaren.
Vi stod och tittade på fåren i hagen en stund i vanlig ordning. Lammen är otroligt söta där de skuttar omkring men är lite för skygga för att man ska kunna ta en närbild. De lite äldre är mer nyfiket lagda. När man närmar sig staketet kommer de fram och tittar och man får nästan lite dåligt samvete för att det är så gott med lammkotletter. Men bara nästan.
This is the saturday from my mobile. We went for a roadtrip to Karlstad to visit new opening of a vintageshop there. On the way we stopped for a car-picknick. I finally got that dress I ogled some weeks ago but didn’t buy, so happy about that second chance to get it. When we got home I changed from my plaid-dress to my usual homewear, peasant top and a gathered skirt. We did some snacks before dinner, my husbands delicious ”Belgian blonde ale” and the classic cream cheese and spring onion on bread. I later put on my at-home-shoes and went for a dogwalk looking at the cheep outside in the pen. There so cute, one almost feel bad about enjoying lamb chops so much, but only almost.
Fredag på slottet!
Igår var jag på Läckö-slott för att hänga Färgkrafts årliga utställning i ett av rummen där. Mamma hade packat en picknick-korg med kycklingsallad och innan vi började jobba satte vi oss ned på en bänk framför slottet och åt vår lunch. Det är alltid så underbart att åka till Läckö, det är en sådan fin mijö med det vita slottet alldeles intill Vänern och så förstås har jag ju en extra förkärlek för Läckö eftersom det var där vi gifte för snart sex år sedan.
Idag ska maken och jag slänga iväg åt andra hållet. Vi ska gå på Ann’s invigning av sin nya butik Tidens Melodi. Jag har sytt färdigt den rutiga klänningen för detta tillfälle och givetvis blev jag ju färdig bara för en liten stund sedan. För jag sparade ju självklart fållningen till sist och så när jag skulle ta på mig den märkte jag att jag glömt sy i knapparna. Men det fick jag lov att fixa lite snabbt. Här är det i sista minuten som gäller. Som vanligt med andra ord.
Yesterday my mom and me went to Läckö-castle to hang the yearly Färgkraft-exhibition. I always love to go to Läckö, not only because it’s so beautiful with the white castle next to the lake. But also because almost six years ago my husband and I got married there…. Today I’m going in a complete opposite direction, I’m on my way to visit my new friend Ann’s opening of her vintage shop. I’ll be wearing my new plaid dress that as usual got ready just in time and just before I was to put it on I realized that I forgotten to sew on the buttons…
Från påse till glas!
Maken min har en otrolig talang som bidrar till hushållet på allra bästa sätt och som tar oss ännu ett steg närmre att bli det självförsörjande hushåll som vi drömmer om. Han brygger nämligen öl, de mest goda sorterna som någonsin smakats dessutom. Det är en otrolig skillnad på en god hembryggd öl och det man kan få tag på i affär’n. Inte för att den öl som finns på marknaden som regel är äcklig men när man brygger hemma har man ju en annan möjlighet att använda lite finare och dyrare ingredienser (som egentligen inte är så dyra i den mängden det handlar om) än vad de stora bryggerierna använder. Det finns en hel värld därute med olika maltsorter, humle, jäststammar och annat spännande som jag får höra om allt som oftast. Så bryggs ju förstås den här ölen med den viktigaste ingrediensen av alla. Min makes omsorg och kärlek och den är inte liten vill jag lova. I början jämförde han oron över sina tunnor som tog lång tid på sig att jäsa med oron en förälder känner för ett sjukt barn. Nu när han är mer garvad behöver han inte vara riktigt lika orolig i de kritiska skedena, precis som en förälder till slut vänjer sig vid diverse barnsjukdomar gissar jag?
Har man inte turen att känna oss och bli bjuden på min makes goda bryggder så rekommenderar jag istället att man utforskar vad det lilla bryggeriet Oppigård från Dalarna har att erbjuda. De gör också väldigt god öl, även om jag partisk som jag är föredrar makens i alla lägen.
My husband has the most amazing talant. He is a homebrewer and makes the most fantastic beers, ales and stouts. We dream about becoming self-sufficient in all things and with this knowledge we become one step closer. The beer he make are far more better than the usual stuff they sell in stores, with a small brewery one can put a little more money in the best of hops and malt and of course the best ingredient of all. All that love and care that my husband puts in…
Ändra en klänning..
Den här blåa klänningen som jag hittade hos mormor krävde lite förändringar innan jag började använda den. Det passade mig utmärkt eftersom jag tycker det är lika roligt att gå igenom gamla kläder som det är att sy nya. Man lär sig otroligt mycket genom att titta på hur man sydde förr i tiden och den här klänningen var inget undantag. Den var en aning för kort i livet och lite för trång i ärmarna. Detta var ytterst enkelt att åtgärda eftersom det var så stor sömsmån. Jag kontrollerade först hur tyget såg ut i sömmarna genom att sprätta upp en liten bit först. Eftersom det ändå är ett plagg som använts en del ville jag dubbelkolla så att det inte blev för mycket spår i tyget där sömmarna släptes ut. Lyckligt väl så tyckte jag ändå att det blommiga mönstret dolde en del av slitaget som blivit i sömmen så det inte syntes allt för mycket. Så jag sprättade av ärmarna från ärmkullen och sprättade upp dem. (Boken i bakgrunden är en tjusig historia om Lucien Lelong som jag läser för inspiration just nu, 20-30-tals flärd så det skriker om det.)
Sen sydde jag ihop dem igen fast med mycket mindre sömsmån. Jag lyckades få ut två centimeter från ärmen. Men nu är ju ärmen större än orginal-ärmhålet. Om livet ändå passar kan man ju bara rynka ärmkullen lite extra och få lite mer av en ”puff-känsla” (det brukar funka på de flesta modeller av ärmar om det inte är för mycket det rör sig om). På mig skar den dock in lite väl obekvämt i armhålorna och bystinprovningen i sidan satt på tog för högt upp så jag störde mig på det. Så jag tog upp sömmarna i axeln (vilket även inkluderade en förändring på infodringen) och ökade även där med två centimeter. Det underlättar väldigt mycket när den som gjort klänningen sett till att ha lika stor sömsmån överallt (bra jobbat mormor!).
Så här blev axelsömmen när klänningen var färdigfixad. Här syns visserligen spåren efter den gamla sömmen rätt mycket men det är inte lika lätt att se i verkligheten som det visade sig vara på kort. Klänningen kommer säkert användas en hel del eftersom det är en bra modell i en fin tättvävd bomull, det är bara att vänta på att sommarvärmen skall dyka upp igen. (Den uppmärksamme läsaren ser även att jag har rött nagellack helt plötsligt, ibland tar man ju en paus i sömnaden och vad passar inte då om lite manikyr?)
I changed some of the seams of that blue dress from grandma’s house. I made the sleeves and the shoulderseams two centimeters larger and now the dress fit like a dream. I just hate it when they are to snug in the arms and shoulders. Luckily grandma made this dress with big seamallowences and the fabric wasn’t too worn where the old seams had been.
Söndag på museet…
I söndags åkte mamma och jag in till Vadsbo Museum för att gå på vernissagen till den nya utställningen Slöjdglädje-Mexico. Eftersom det var kyligt åkte den nyfunna blå klänningen i yllemuslin på. Jag är verkligen förtjust i den, färgen är verkligen fantastisk och att man slapp frysa i snålblåsten (kan inte tro att det är juni-väder precis) vilket alltid är en bonus.
Vi gick och titta på utställningarna och jag passade även på att köpa mer tablettaskar. De där viol-godisarna är ju vanebildande. Bland de permanenta utställningarna visade de bland annat upp inredningen från en gammal frisörsalong från staden som lades ned för några år sedan. Jag passade på att spegla mig lite. Jag provade dagen till ära ett nytt sätt att fixa håret eftersom jag inte orkade göra pincurls över natten. Med hjälp av en hår-donut gjorde jag en stor bulle uppe på skulten. Jag vet inte hur bekväm jag är i denna lite mer 60-tals inspirerade frisyren, men det kändes lite passande till klänningen som förmodligen är en 60-talare.
The sunday was spent at the museum in town. I donned the blue woolmuslin-dress since the wind was a bit chilly (can’t believe it’s june and still so cold weather). I had done my hair in a new style using a hair-donut. I’m not sure on how comfortable I am with this more of a 60s style. But I thought it proper since the dress probably was made in that era, I think it has the look of the 60s anyhow.
Utan bil och dator på denna öde ö..
I förrgår natt vaknade vi av att Stella var orolig för att det regnade. Hon brukar bli det eftersom hon är åskrädd och förknippar regn med den otäcka åskan. Så klockan tre på natten var det bara att kliva upp och klappa tröstande på hunden och flytta hennes madrass så den ligger bredvid vår säng. Helst av allt vill hon ju ligga i sängen, men det är alldeles för obekvämt då hon trängs så mycket att man får ligga på sängkanten och balansera vilket inte är så bra för nattsömen. Så med lite lock och pock nöjde hon sig med att ligga precis bredvid på golvet. Så tänkte vi att det inte var mer med den saken, men blixt från klar himmel (ah, inte klar då men lite småregning) så small det till samtidigt som det blixtrade till precis utanför fönstret. Ett stort grattis till mig visade det sig sen vara när min älskade iMac morgonen efter inte ville vakna. Nej, det visade sig att blixten tog den, även om jag sprang upp och drog ur kontakten direkt så var det ju försent och den där enda blixten räckte. Som tur är tog den inte modemet, makens dator eller min symaskin som mycket väl kunde skett. Men en trasig dator är ju ändå besvärligt och det är nog åtminstone en vecka som jag får räkna med att den måste vara inne på lagning. Det återstår att se om det går att rädda något från hårddisken, kan ju säga att jag inte säkerhetskopierat på ett bra tag (attans!). Så håll tummarna på att de kan rädda så mycket så möjligt. Som tur är fick jag låna mammas laptop tills min är lagad, så lite bloggande kan det allt få fortsätta bli den närmaste tiden tills min är lagad.
Olyckor kommer ju sällan ensamma. Igår när vi lämnade in bilen för en ”lätt” lagning så visade det sig att fler saker var trasiga och delar behövde beställas och bilen fick vara kvar på verkstaden över helgen. Så utan bil och utan iMac sitter jag alltså på denna öde ö. Trippen till Jokers Car Show i Tidahom idag fick ställas in för det är några mil (läs sju) för mycket för att cyklas.. Men inget ont som inte har något gott med sig, tanken på en stillsam helg utan att lämna huset känns också rätt trevligt efter den sista tidens stressande fram och tillbaka. Lördagen började med en solig (men blåsig) promenad med hunden då jag upptäckte att liljekonvaljen slagit ut och följdes sedan av en stadig brunch med bacon och fattiga riddare. Resten av dagen ska spenderas i syrummet med bara den där roliga sömnaden som jag längtat efter men inte hunnit. Så kanske jag ska klämma till med lite helg-städning och det vore väldigt trevligt med en cykeltur på kanalbanken om vädret tillåter.
The night before last we had some rain, in the middle of it all a lightning surprised us and of course it struck to close to the house and killed my beloved iMac. I turned it in for mending and just hope that they will be able to save it. It was a long time ago since i did any backup and the time that I have to be without my computer don’t feel all that pleasing either. Luckily I could borrow my moms laptop but I still miss my own. Of course at the same time our car breaks down and we now found ourselves without wheels for the weekend while it’s in the shop. I cheer myself up with the prospect of a calm (and car free) weekend. With lots of dog walks, time in the sewing room and maybe a bicycle ride by the canal if the weather allows it.
Land Girls
Jag är totalt insnöad på det här med ”på landet livet” och för inspiration tittar jag gärna på bilder på de vackra och starka kvinnor som var med i ”Womens Land Army” i England under Andra Världskriget. Sådär chic vill jag vara när jag arbetar på den framtida gården och gör mina sysslor. Det finns ju faktiskt ingen anledning till att inte se tjusig ut bara för att man bor på landet. Jag går och funderar på ett par ridbyxor som jag tänkte sy vad det lider och de på den andra bilden liknar den stilen jag tänkt ut. Hög midja, lite påsiga vid låren, gärna ljust bruna kanske i manchestertyg. Till råga på allt har jag en favorittröja som som mormor stickat som är V-ringad och mörkgrön som kommer passa perfekt till och som ser nästan precis likadan ut som den som ingick i Land Girls-uniformen. Även om jag kanske inte vill använda den vid alltför smutsiga tillfällen, eftersom jag är lite rädd om den, så kan den iallafall fungera ypperligt för de tillfällen då jag vill se lite prydligare ut men ändå ha den lite mera lantligare stilen som de här kvinnorna så tjusigt visar upp.
(Källor till bilderna hittar man här)
I’m totally hooked on thinking about my future life on the farm we’ve been looking for. And to get inspired on what to look like while living the rural life I turn to the ever so lovely ”land girls” of the second world war.
Brittiskt 50-tal på burken….
På söndag klockan 21.00 börjar det en ny serie på SVT som jag tror kan vara något, Barnmorskan i East End. Både som anglofil och retrofil brukar jag få mitt lystmäte när BBC gör sina kvalitativa historiska serier så jag är väldigt glad att SVT köpte in den här. Den 3 juni ska jag sitta bänkad framför teven med en kopp te för det här tror jag kan bli bra…
(Bilden kommer härifrån)
The BBC series ”Call the midwife” are showing soon on swedish television. I look forward to it and will be sure to tune in when it airs on the 3d of june.
Livet på landet…
Det här är våra grannar just nu. De vi hyr huset vi bor i släppte ut sina halvnykläckta kavlar i hagen utanför oss och varje gång vi går ut med hunden brukar vi stanna till ett tag och titta på dem. Kalvar är ju bland det sötaste som finns…
Men de stora är ju faktiskt söta de med. Så fort man kommer nära hagen slutar de upp med vad de höll på med (äta gräs) och tittar på en. De är väldigt nyfikna djur, nästan lika nyfikna som fåren som går i hagen bredvid. Det är härligt att bo på landet så här års, när djurbarnen skuttar i hagarna och gräset prunkar överallt. Jag längtar ju förstås otroligt mycket efter en egen gård men det gäller ju att hitta rätt och vi är kräsna. Tills vidare kan vi gå och titta på korna och fåren och fundera över vilka djur vi själva ska ha när vi väl hittat hus. Häst är ju självskriven, getter och höns likaså. Men ibland funderar jag faktiskt på hur det vore att ha en Jersey-ko, är det en idé som gör sig bäst i tanken enbart eller vore det något att ta fasta på? Det får vi se….
This is our next-door neighbors for the moment. The farmer we rent our house from moved his cows with their newbaked calfs to the pen next to our house. We always stop for a moment to look at them while going on the dogwalks, I just love cows and calfs. There’s few things cuter than a newborn calf, they always stop whatever they are doing when we stand by the fence the curious creatures. Sometimes I’d think about how it would be to have a cow later on when we have found the farm we’re looking for. If that is a idea that would be better if it stayed just an idea remains to be seen.
Den fantastiska klänningen!
Jag nämnde en ny klänning i förra inlägget och här är den i all sin prakt. Det är inte ofta jag får tag på vintage-klänningar som passar mig då jag är både rätt bystig och har för lång rygg för de flesta klänningarna därute . Men nu på senare tid har jag på olika sätt utökat min garderob med hela tre nya (kors i taket!) och alla i olika typer av blåa nyanser. Märkligt nog är det också min nyaste favoritfärg och det är bara att tacka och ta emot antar jag. Den här godbiten skall jag vårda ömt och jag kommer anamma en hel del av detaljerna från den i min framtida sömnad. Förmodligen kommer jag nog kopiera den helt vad det lider. För jag tycker verkligen den är helt underbart fin.
Även om modellen är hyfsat enkel tycker jag det är en spektakulär klänning ur många aspekter. För det första är tyget helt underbart och tittar man närmre får man en hel lektion i hur man använder olika textila tekniker för att få fina effekter. Tyget är en mediumtjock bomull med tryckta smala ränder. Men för att få den där morié effekten som syns bäst på bilden nedan har man sedan gått på med en blandning bland annat bestående av natriumhypoklorit (lut) och tryckt det i ett vågmönster. Detta gör att bomullen krymper på de ställena lut-blandningen kommer åt och en mönstring uppstår i tyget. (Det är för övrigt såhär man gör ”bäck och bölja-tyg” fast då är det ju förstås inte våglinjer man trycker med utan raka sträck.) Väldigt spännande och jag är väldigt pepp på att så småningom prova detta själv.
Det är inte bara tyget som intressant att titta på och inspireras av. Den fyrkantig urringning med den påsydda kragdetaljen gillar jag skarpt och de uppvikta slagen på ärmarna är ju fantastiska de med. Egentligen rätt enkelt men ändå väldigt effektfullt och snyggt.
För att ge mer rymd åt denna korta snäva kimonoärm som annars skulle varit väldigt trång har man sytt i en besparing i armhålan. Här kan man läsa en bra beskrivning om hur man gör det. Jag har länge varit intresserad av hur man gör detta och nu när jag kan titta på den här som förlaga kommer jag nog lättare ta mig i kragen och prova på det själv. Det syns inte så mycket men dragkedjan i sidan är väldigt kort och man drar den dessutom åt ”fel” håll. Den öppnas alltså nedåt och under skärpet sedan satt det två tryckknappar och öppningen under det doldes under vecket. Vilket otroligt smart sätt att vara sparsam på, eftersom dragkedjor är dyrt är det klart viktigt att lyckas komma undan med att använda så kort så möjligt. Sådan här sömnadskunskap är guld i mina ögon, tänk vad man tänkte efter förr. Även om 50-talet gick in i en välbeställd högkonjunktur hade man fortfarande kvar tiden då det var skralare i minnet och sparade närhelst man kunde. Vad jag önskar det kunde vara så fortfarande.
Jag älskar klänningar med tillhörande skärp i samma tyg, det gör att det känns mer genomtänkt som ensemble och så är det ju förstås rackarns snyggt. Jag ska bara sy på en tryckknapp på skärpet så det inte glider sedan är allt perfekt.
This is the new dress that I mentioned earlier. I love, love love it! It’s quite a simple cut but looking closer one sees the most darling details. Like the sleevecaps and the neckline. The underarm-gussets making this fitted kimonosleeve roomier. And the fabric! It’s a mediumthick cotton with printed stripes made in a wavy moiréeffect. Very simple but yet stunning at the same time. I think this will be a favorite for a long time.
Retro Olivia 
