Ändra en klänning..

Den här blåa klänningen som jag hittade hos mormor krävde lite förändringar innan jag började använda den. Det passade mig utmärkt eftersom jag tycker det är lika roligt att gå igenom gamla kläder som det är att sy nya. Man lär sig otroligt mycket genom att titta på hur man sydde förr i tiden och den här klänningen var inget undantag. Den var en aning för kort i livet och lite för trång i ärmarna. Detta var ytterst enkelt att åtgärda eftersom det var så stor sömsmån. Jag kontrollerade först hur tyget såg ut i sömmarna genom att sprätta upp en liten bit först. Eftersom det ändå är ett plagg som använts en del ville jag dubbelkolla så att det inte blev för  mycket spår i tyget där sömmarna släptes ut. Lyckligt väl så tyckte jag ändå att det blommiga mönstret dolde en del av slitaget som blivit i sömmen så det inte syntes allt för mycket. Så jag sprättade av ärmarna från ärmkullen och sprättade upp dem. (Boken i bakgrunden är en tjusig historia  om Lucien Lelong som jag läser för inspiration just nu, 20-30-tals flärd så det skriker om det.)

Sen sydde jag ihop dem igen fast med mycket mindre sömsmån. Jag lyckades få ut två centimeter från ärmen. Men nu är ju ärmen större än orginal-ärmhålet. Om livet ändå passar kan man ju bara rynka ärmkullen lite extra och få lite mer av en ”puff-känsla” (det brukar funka på de flesta modeller av ärmar om det inte är för mycket det rör sig om). På mig skar den dock in lite väl obekvämt i armhålorna och bystinprovningen i sidan satt på tog för högt upp så jag störde mig på det. Så jag tog upp sömmarna i axeln (vilket även inkluderade en förändring på infodringen) och ökade även där med två centimeter. Det underlättar väldigt mycket när den som gjort klänningen sett till att ha lika stor sömsmån överallt (bra jobbat mormor!).

Så här blev axelsömmen när klänningen var färdigfixad. Här syns visserligen spåren efter den gamla sömmen rätt mycket men det är inte lika lätt att se i verkligheten som det visade sig vara på kort. Klänningen kommer säkert användas en hel del eftersom det är en bra modell i en fin tättvävd bomull, det är bara att vänta på att sommarvärmen skall dyka upp igen. (Den uppmärksamme läsaren ser även att jag har rött nagellack helt plötsligt, ibland tar man ju en paus i sömnaden och vad passar inte då om lite manikyr?)

I changed some of the seams of that blue dress from grandma’s house. I made the sleeves and the shoulderseams two centimeters larger and now the dress fit like a dream. I just hate it when they are to snug in the arms and shoulders. Luckily grandma made this dress with big seamallowences and the fabric wasn’t too worn where the old seams had been.