Retro Olivia

Jag påbörjade den här koftan några veckor innan beräknad förlossning för jag ville ha något hyfsat enkelt att sticka på BB. Jag vet inte hur jag tänkte när jag sedan började göra den flerfärgad. Det är ju kanske inte så praktiskt att ta med fem olika nystan i BB-väskan. Men det gjorde jag ändå. Inte för att jag stickade något mellan värkarna ändå eller efteråt heller för den delen. Hur jag nu kunde tro att jag skulle få tid (eller lust) till det mitt uppe i barnafödandet. Men som jag ofta tänker, hellre ha med sig en stickning och inte behöva den än tvärtom.. En ganska bra devis ändå.Den är stickad i ett garn som Färgkraft tog fram för över 15 år sedan, av svensk finull sorterad för hand av mamma och således en riktigt mjuk och fin kvalité. Härlig att sticka i så det förslår med andra ord och jag är glad över att jag fick ta över det lilla lagret som fanns kvar. Dessutom är det lite uppfriskande eftersom det redan är färgat så blir det lite andra kulörer än jag kanske hade valt annars (när jag börjar med vitt och färgar upp det själv) Jag var lätt inspirerad av den här koftan som Sienna Miller bär i filmen”Edge of Love”, inte sådär värst bra film men de har mycket fint stickat att inspireras av. Knäppkanten gjorde jag dubbel eftersom det blir så fin och mjuk kant när man gör så och så är det ju typiskt 40-tal. Knapparna är vintage från 40-talet som jag fyndat på ebay.

I finished this cardigan a couple of weeks ago but haven’t got time to take a photo of it until now. Made in a nice soft wool yarn Färgkraft (my mothers company) produced in the 90s. I was kind of inspired by this cardigan that Sienna Miller wears in the movie Edge of Love, not really a good movie in my opinion but they sure have a lot of nice knitwear to be inspired of…

Hej igen och nej jag har inte glömt bort bloggen.. Den är bara ruskigt eftersatt eftersom dagarna bara svischar förbi utan pardon..Fullt upp som småbarnsmamma har jag ändå lyckats sy en ny klänning. Det var väldigt skönt att få sig lite tid vid symaskinen för annat än att sy tvättlappar till lillen… Eftersom jag ändå hade en ny klänning tänkte jag att det är bäst jag bloggar om den snabbt som attan innan ännu en månad seglar förbi…

Det känns väldigt trevligt att ha på sig kläder som accentuerar midjan igen och få hänga in något nytt i garderoben. Den här raringen sydde jag i en mjuk grönrutig bomullsflanell och modellen är något jag snitsade ihop genom att blanda en 6-vådig kjol med livet till den här klänningen (fast med lite förändring på midjemåttet förstås).. Ruskigt smidigt med knappar hela vägen, något som behövs när man ammar större delen av dagen och behöver komma åt maten snabbt som attans när lillen är hungrig. Fickor är också av stor vikt så man kan ha en akut-napp redo eller en liten extra strumpa med sig som back up.

Frisyren håller jag på att spara ut, jag har aldrig haft det såhär långt och än så länge har jag inte tröttnat vilket jag alltid gjort tidigare och kapat av det till axlarna igen.Min lilla seglargosse fick vara med på en arm när han tröttnade på att titta på från vagnen..

/LOng time no see. But I’ve been su busy being a mom that the blog had to stand back for a while.. But here’s finally a new post with some pics of a dress I managed to find time to sew last week…./

Höstväder när det är som allra bäst, med krispigt kall luft men ändå den där värmande solen och alla färgerna som nästan får en att storkna av välbefinnande. Vi brukar gå ut på gården och vara ute några timmar mitt på dagen lillen och jag. På med björndräkten (som sedan jag fotade har blivit för liten) och så sitter vi ett tag och bara njuter…

Hellre en liten björn i famnen än tio i skogen som man brukar säga. 🙂

Just nu är det dessutom sådär bra väder att det blir perfekt lagom varmt i en stickad tröja och en av mina älskade Pendleton-jackor.. Den här blå bänken vid ladugårdsväggen är ett riktigt bra ställe att sitta och tänka på.. Både maken och jag kan sitta här i timmar och filosofera. Man njuter av lugnet, tittar på djuren och kanske planerar i huvudet vad som skall göras härnäst på gården. Livskvalité med andra ord, på en blå bänk.

Den här gamla Emmaljunga’n är Tures favoritplats, och han somnar oftast som en stock efter bara några minuter.. Den var bland det första som köptes när vi fick reda på att vi väntade barn. För självklart skulle vi ha en retro-vagn, så mycket bättre gung i och tillräckligt stabil och lättkörd så man kan knata runt på gården i ojämn terräng utan svårigheter alls… Så är den ju himla snygg också och det skadar ju inte.

När jag är ute och kan passa dem släpper jag ut getterna ur hagen så de får gå på lösa. Men de kräver lite passning som sagt, inte för att de skulle rymma utan för att de gärna går till mina nyplanterade äppleträd och mumsar. De vet precis att de inte får, och de vet precis när jag börjar bli ouppmärksam. Då smyger de dit så jag efter ett tag upptäcker dem och får springa och jaga bort dem de små luringarna.  

Förutom äppleträden är infiltrationen vi grävde förra året en riktigt bra plats att äta på också, vilket uppmuntras för att spara på min stackars trädgård . Eftersom jorden blivit vänd där och del av fyllningen är sand från ängen blev det en väldigt stor artrikedom bland gräset som växte upp. Ängsblommor och gräs av alla möjliga slag och ett riktigt smörgåsbord för en get… Och vilken bonus sen att det är en stor kulle som man kan se långt ifrån, för att klättra och komma högre upp är ju sånt som getter älskar…

Efter en riktigt lång bloggpaus dyker jag upp här igen.. Såklart var det ju den lille bebisen som kom och jag fann mig själv försvinna helt in i den där såkallade bebisbubblan.. Efter att ha väntat och väntat, jag som är världens otåligaste gick ju såklart över tiden sex dagar, så kom han min lille prins.. Nu är det sju veckor sedan och det känns som det var alldeles nyss. Hur kunde veckorna gå så snabbt?!

Även om jag tyckte det var riktigt trevligt att vara gravid så är det rackarns fint att få gå tillbaka till sin normala (någorlunda iallafall) kropp och nu har jag ju förstås den här lille gynnaren som är det bästa någonsin…Blått är nuvarande favoritfärgen både för mig och lille Ture.. Klänningen är gammal men känns som ny eftersom den legat undangömd tillsammans med allt annat med midja.. Koftan stickade jag under tiden jag väntade lillen, när jag inte orkade göra annat än att ligga i soffan och se på Poirot.. Tre gånger gjorde jag det vänstra framstycket (gravidtröttman satte sina spår även på sticknings-huvudet uppenbarligen).. Men det gjorde inget, eftersom det var själva stickandet som gjorde att jag inte kreverade av uttråkningen i att inte orka göra något fysiskt.. Till slut fick jag ihop den iallafall, lagom innan han kom till världen och perfekt att ha nu när man måste akta sig för att bli kall så man inte åker på mjölkstockning..

Sötaste lilla pojken.. Liten som en räka men ändå en helt egen liten person med vilja och karaktärsdrag. Det är ju helt fantastiskt egentligen hur naturen funkar och jag sitter flera gånger per dag och förundras över att jag är mamma till den här utomordentliga lilla killen.

Ja, här blev det ett blogg-uppehåll modell längre.. Men jag har varit helt opepp på att blogga den senaste tiden och då tyckte jag det var bättre med en paus än att skriva oinspirerat. Det blev på något sätt med hela den här graviditets-grejen att jag gick in mer i mig själv och allt fokus fick ligga på antingen att fixa vardagen med jobb, mig själv eller djuren och sen fanns inte energi kvar till så mycket annat. Men så idag efter en lång vilosession i soffan framför Poirot med stickning i händerna kom suget tillbaka. Passande nog hade jag dessutom någonting som jag sytt att visa upp…

Ett stycke kimono-outfit!! Det är inte långt kvar till nedkomst nu och den senaste tiden har handlat om att förbereda inför förlossning, BB och allt det där. En sak som märkligt nog varit väldigt viktig för mig var vad jag själv skulle ha på mig under sjukhusvistelsen. När jag insåg att jag inte hade några mjuka, sköna kläder (mysbyxor har aldrig varit min stil) fick jag ju snabbt ändra på det, fast ändå göra något som var någorlunda ”stylish” och i min egen stil. Så det blev till att färga lite härligt slinkig bomull/viscose och sen sy kimono av det. För att göra det hela lite mer japanskt använde jag mig dessutom av Shibori-teknik när jag färgade tyget och så här blev det. Jag blev rackarns nöjd om jag får säga det själv.

Shibori handlar om reservering, det vill säga att man på olika sätt hindrar färgen att ta på utvalda delar av tyget och därmed bildas ett mönster. Det kan vara genom att man syr små stygn, knyter eller som här att man viker och sedan pressar ihop det vikta tyget mellan något. Jag vikte i trekantsvikning och sågade till två träbitar som trekanter som jag sedan pressade hårt om tyget. Ned i ett färgbad och sen lät jag det ligga till dagen efter. Ju mer noggrann man är när man viker desto regelbundet blir mönstret sen… (Färgen jag använde kommer från Färgkraft (givetvis), för bomull och lin och självklart både giftfri och bra för miljön och dessutom Gots-godkänt)…

Sen sydde jag en kimono i enkel modell av mitt tyg och nu är jag redo att ligga på BB med den där lille sprattel-parveln i magen utan att känna mig oklädd på något vis. Väldigt skönt!

Det är väldigt lätt att bli manisk på Shibori märkte jag dessutom, för när man väl börjat vika och färga så vill man bara göra mer och mer.. Kan ju säga att det blivit några kökshandukar som fått slinka med ner i färgbad de senaste veckorna och man går lite och spanar hemma efter tråkiga vita grejer som är roligare i Shibori-färgat… Jag gjorde faktiskt ett par sladdriga stora byxor som matchade kimonon också, mjuka i midjan och lätta att dra på sig och vips blev det en hel outfit som nu ligger i BB-väskan och väntar på att bli använt….

Och magen då!? Jo, den har allt växt sen sist och nu är det faktiskt bara en vecka kvar tills beräknat datum, hujjedamej.. Det är helt sanslöst att det gått så snabbt.. Det hela har gått väldigt smidigt och bra förutom släng av dåligt järnvärde och det är bara att hålla tummarna för att slutspurten går såpass bra också. Det är änna så att man kan gå och bli lite nervös när man tänker på det som onekligen hända skall.. Men, som jag peppar mig med. Nu har jag iallafall en snygg mjukis-stass att ta på efter det där eldprovet som jag tänker mig en förlossning är…