Färglatt ska´re va!!
Nu blir det ju mycket sticknings-inlägg här på bloggen. Men eftersom vi ska på Syfestivalen i helgen är det ju inte så konstigt. De här finfina miljövänliga bokträstickorna är en ny grej vi har med oss, eller rättare sagt har vi haft dem länge men det är först nu vi färgat in dem så de blir färglada och fina.
Trästickor är det bästa att sticka med tycker jag. Mycket trevligare eftersom det inte glider på samma sätt som det gör på metallstickor vilket betyder att man spar på handlederna (Själv får jag kramp bara efter några varv på metallstickor). Dessutom blir stickorna bara bättre och bättre efter hand som man använder dem eftersom man ”polerar” dem med sina händer allteftersom man arbetar. Om spetsen är för vass brukar jag ta ett litet sandpapper (eller nagelfilen om man inte har något annat nära till hands) och mjuka till spetsen lite så den blir ”custom” efter vilka önskemål man har på sina stickor.
Ett både bra och fint sätt att förvara sina stickor är ett sådant här ”spritflaske-rör”. Jag norpade den här från makens jul-whiskey häromåret. Själv dricker jag inte whiskey för det svider ju så i magen. Så det är allt tur att maken gör det, så man har något att förvara stickor i.
(Stickorna kommer gå att få tag på Färgkrafts butik på nätet efter mässan)
/Knitting needles in wood are the best thing to knit with in my opinion. Lesser tension on the wrists and much nicer to hold in the hands since there not as cold as metalneedles. This year for the sewingfestival we decided to dye our usual needles in beechwood./
Ännu mera garn…
Vi har haft tankar på att ta in ett tvåtrådigt garn till sortimentet på Färgkraft. I förra veckan fick vi ett smakprov på ett tvåtrådigt som vår spinnare tagit fram efter att ha lyssnat på våra önskemål. Garnet visade sig vara helt underbart och efter att ha provfärgat en del fick jag äran att göra lite stickprov.
Det är så otroligt rogivande att sitta framför brasan i vardagsrummet med sin stickning och lyssna på spraket från elden och låta tankarna vandra.
Det första jag stickar (förutom provlappar då) i garnet är den här halsduken. Garnet som är en blandning av angora, merino och Leicester ull är så mjukt att det är helt otroligt så det kommer bli väldigt mysigt att ha det om halsen. Fast jag tror nog att jag ska doppa den färdiga halsduken i ett färgbad, för nu när jag stickat några omgångar vitt och grönt till insåg jag att det blev lite för mycket Hammarby fotbollsklubb över den. Ett ljus turkos eller ljusgrönt färgbad tror jag botar det i ett kick….
Angoran är från glada skandinaviska kaniner föresten och merinon kommer från Falklandsöarna, vilket betyder att det är garanterat mulesing-fritt. Något annat skulle inte vara tänkbart, ursprunget är så otroligt viktigt, inte bara för kvalitén på varan utan för det egna samvetet. Eftersom både mamma och jag älskade garnet bestämde vi oss för att ta in det i sortimentet. Väldigt roligt med lite nytt och nu gäller det bara att vår spinnare skyndar sig att göra mer och skickar för jag kan knappt vänta på att få lägga rabarber på några till härvor att sticka av….
/We have been thinking about adding a 2-ply to our range of yarns and last week our spinner made this one after listening our wishes.. The yarn turned out to be fantastic and exactly what we wanted.. We test dyed some of it and now I’m making a scarf to try knitting with it… /
Helgsbekväm…
Det här är min bekvämaste klädsel och en riktig favorit just nu! Gammelmormors omlottklänning som utan skärp känns precis som en ateljérock med stora praktiska fickor att stoppa småprylar i. Med en underklänning som värmer under och raggsockar på fötterna är det den perfekta söndags-stassen.
Om man vill se lite mer chic ut och komma ihåg hållningen är det bara att sätta på ett skärp. Lite mindre avslappat men ganska trevligt ändå…
/This is what I wear on the weekends. My great grandmothers wrapdress in a lovely 50s/60s cotton is the most comfortable dress ever, with a warm slip underneath and big wool socks I mosey around the house all sunday./
Vårskor galore!
I veckan kom en laddning med skor till Firman och det är ju alltid lika roligt att packa upp dessa godbitar. För vårigare och vackrare än såhär kan det väl knappast bli?
Den här klassiska slejf-modellen har vi haft flera av genom åren. Nu valde vi en riktigt härlig hallonröd med en lätt touch av guld samt en ljuv gräddvit. Jag vet inte vilken jag gillar bäst, så jag var så fräck att jag tog båda två. Men en flicka behöver ju många skor att välja på, inte sant? Nu är det bara att hoppas på att min brutna lilltå från i höstas (den som Kansas trampade på) har läkt tillräckligt så jag kan ha högklackat igen utan att det börjar göra ont efter ett tag.
Jag har velat ha ett par fina vita högklackade skor hur länge som helst så jag är väldigt förtjust i de här. Kommer bli pricken över i på många 40-tals ensembler i vår och sommar. Nästa uppdrag är att hitta en fin vit handväska som matchar. Inte heller det lättaste eftersom vitt är en lite svår färg (det är ju inte snyggt om det är för kritvitt) och om skinnet inte är bra kvalité så tycker jag att det lätt lite ”tacky” ut.
När man behöver något lite stadigare än slejfpumps så är de här pärlgrå raringarna perfekt. Jag tänker mig en yllepennkjol och de här innan våren kommit ordentligt och lite kyla fortfarande ligger kvar i luften. Om man vill kan man dessutom ta av rosetten för en mer avskalad look. Men nu gillar ju jag rosetter så de sitter lugnt kvar på mina iallafall…. 
Vi har tagit in skorna i storlekarna 37-41 och självklart tar vi med dem till syfestivalen nästa vecka. De som finns kvar efter det läggs ut på vår webbshop, 1100 pix kostar de. (De röda finns kvar i 38,39,40, de vita finns kvar i 37,38,39,40 och de grå finns kvar i 37,38,39 än så länge)
/Yesterday we got our shipment of springshoes just in time for the fair next week. I fell in love with these three and needed on pair of each. Now I just have to see if my broken pinky-toe (the one Kansas stepped on) has healed enough to wear high heels without it hurting. /
Scones och Sherlock….
I lördags visades det efterlängtade första avsnittet av säsong 3 av Sherlock på Svt. Men eftersom maken och jag visste att vi inte skulle orka hålla oss vakna till 23.00 så sparade vi det till söndagsmorgon istället och tittade på avsnittet i svtplay istället. Så efter mina morgonsysslor i stallet gick jag tillbaka in och bakade scones bryggde två kannor te (en var) och sedan tog vi en lång och härligt sconesfrukost i soffan. Sconesfrukost är bland det bästa och med mängder av hett Earl Grey-te och ett bra mysterium är det en fantastisk början på en härligt slö söndag….
Det här är mitt bästa scones-recept. Lite annorlunda än det där klassiska man fick lära sig i hemkunskapen i skolan och mycket godare i min mening…Jag äter dem med mängder av smör som smälter och rinner utmed fingrarna och hemgjord jordgubbsylt (eller svartvinbärssylt)..
5 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
1-1,5 msk socker
1 tsk salt
1 dl smält smör
1,25 dl mjölk (blandat med grädde om man vill vara lyxig)
1 ägg
Sikta ned de torra ingredienserna i en skål, häll i mjölk, smör och ägg, rör försiktigt ihop det till en deg/smet. Häll ut på mjölat bakbord, tryck försiktigt ut degen då den är ca 2 cm ”hög”. Stansa ut rundlar, med ett glas eller kakform. För ihop ”skarvarna” som blir kvar och stansa ut mer rundlar tills degen är slut. Det är vikigt att inte bearbeta degen för mycket så de blir för kompakta. Pensla sconsen med vispgrädde, grädda i 250° C i ca 10 min.
Om att vara rik…
Jag må vara fattig på hund-kärlek just nu men jag är iallafall väldigt rik på garn och det är ju alltid något. I förra veckan, innan det här med Stella hände så gick vi nämligen igenom ett av firmans förråd. Där tog mamma fram en skatt som hette duga, nämligen flera säckar prima ullgarn.
De här är från den tiden då mamma sorterade ullen själv innan den skickades till spinning alldeles i början när hon höll på att utveckla Färgkrafts garner. En alldeles särskilt exklusiv kvalité med andra ord och det stod mig fritt att ta det jag ville ha. Ställs man inför sådana härliga möjligheter är det ju svårt att hålla tillbaka ha-begäret. Man skulle lugnt kunna säga att mitt garnförråd ökade explosionsartat på bara någon dag. Härligt säger jag om det och nu känner jag mig verkligen rik. Rik på garn. Det är en minst lika härlig känsla som att vara knapp och tyg-rik.
Eftersom garnet legat i ett förråd hade det tagit åt sig en liten lätt unken lukt. Det är ju så fantastiskt med ull att den tar åt sig lukter från sin omgivning och därför fick härvorna hänga ute för att istället för förrådslukt dofta av friska och snöiga vintervindar. Finns det för övrigt någonting godare att sniffa på än nyvädrad ull? Det luktar så friskt och gott att man blir alldeles salig. När garnet hängt ute tillräckligt länge (ett dygn tror jag nog det var) tog jag in det och gjorde härvor. Jag stod i vardagsrummet och fick hjälp av maken och vi skojade om hur typiskt det är att man står och gör det här på jobbet sen kommer man hem och gör samma sak hemma. Snacka om att ha ull och garn på hjärnan. Nu ska jag bara hitta en bra plats för mitt garner, det kommer nog bli så att lite böcker ur en bokhylla på övervåningen för bli förpassat till lådor till förmån för den här färgexplosionen. Det är ju mycket finare med garner i blandade färger än pocketböckers ryggar. Tycker jag iallafall…
Om man har garner som legat i förråd där det befaras finnas mal (som verkligen är en fiende till oss ull-älskare.) är det ett bra tips att lägga sina garner eller vad det nu är i blöt. Tre dygn ska det ligga i blöt i ordentligt med vatten och då drunknar eventuella malägg som kan finnas i ullen. Det är en väldigt bra grej att göra om man köper något på second hand eller något som kommer från utlandet. Jag brukar alltid vara försiktig när man fått hem något från Ebay eller Etsy. Man vill ju inte få in ohyra i sina lager. Sen brukar jag också använda vårt tvättmedel som har lavendel, ceder och patchouli tillsatt. Malen gillar inte den lukten och flyger då hellre till något annat. Ett sätt att förebygga utan att använda gifter. Sen råkar det ju vara så att jag själv tycker lavendel luktar rackarns gott. Vinst från alla håll med andra ord!
/Last week we went through one of the storages on the firm and mother took out a really nice hidden treasure. Lots and lots of 2 ply yarns from back in the days when she sorted the wool herself. That means a really exclusive yarn made from the softest of wool and she said I could have all I wanted. Of course when offered such a treat it’s hard to keep hold of oneself and I can safely say that filled my yarnneed for several years over. I hanged it outside for a day and night to get rid of the storagesmell. Now it’s just to figure out where I’m going to put all these treasures. I love the feeling of beeing rich, yarn-rich. It’s just as nice as being fabric and button-rich./
Farväl min finaste…
Igår var det en tung dag. Min finaste skatt Stella fick nämligen somna in efter att hastigt blivit dålig under helgen. Nio år och några månader blev hon min fina tjej och trots att vi vetat länge att det snart skulle bli dags (hon hade problem med njurarna, lilla älsklingen och började verkligen bli en gammal grand danois) så känns det ändå väldigt tufft när stunden väl är inne. Men jag tittar på bilder och minns henne och tänker på hur mycket bättre hon har det i hundhimlen nu. Stella, min fina lady som varit en sådan fin och trofast vän många år.
/Yesterday was a heavy day. Stella my dearest girl had to be put down after getting more and more sick and old during the weekend. After nine years it feels very empty in the house without her and I miss her so much. But this is life and she’s better of in dog-heaven now without any illness and pain. I look at pictures and remember our years together, she really was a dear sweetheart and one of the best of dogs a girl could wish for./
Med stickorna i hand…
Det är mycket stickning just nu. Det är nästan det enda jag tänker på men så är jag ju också en sådan typ av person som gärna verkligen går ”all in” för saker och ting För tillfället är det alltså stickning som gäller, enbart… Det finns mycket inspiration att hämta därute, här kommer några godbitar från mitt Pinterest-konto!
Det trivsamma i att sitta och sticka. Kanske lyssna på radion eller ha på något tv-program i bakgrunden. Jag gillar att se om gamla Poirot avsnitt när jag stickar. Dels har man sett dem förut många gånger så man behöver inte titta upp så ofta, sen finns det även ofta många inspirerande stickade plagg med. Som den där rosett-tröjan jag skrev om tidigare.
Vill man inte sticka i soffan eller en fåtölj funkar sängen minst lika bra. En ung och otroligt söt Angela Lansbury visar hur det ska se ut.
Nu är jag inne väldigt mycket på ränder.. Snyggt och enkelt. 
Men en snygg kabelmönstring är ju inte helt fel heller.
Det finns ju väldigt mycket fint stickat på film. ”The edge of Love” är kanske inte den bästa filmen (jag tycker nog allt den är ganska dålig) men kläderna är det minsann inget fel på. Den här senapsfärgade koftan som Sienna Miller har på sig har man ju suktat över.. Men så när jag kollade på bilder från filmen upptäckte jag den här randiga tröjan och blev än mer förtjust. Jag planererar att lägga upp något liknande på ett par stickor å det snaraste. Fint som snus, fast jag gör nog hellre en knäppt variant istället för med dragkedja. Så har jag förstås inte garn i exakt samma färger men något liknande skulle man nog kunna få till…
/Knitting is the thing on my mind right now. All the time I think about knitting but then again I am a person that tends to go all in when it comes to things like that. Here’s some of my inspiration-pictures from my pinterest./
Inspiration från tidningarna…
Vi hittade några tidningar i källaren som klarat sig utan skador och eftersom det är bland det roligaste som finns att bläddra i gamla tidningar tog jag med mig dem hem för vidare undersökning. Den översta var en julupplaga med allehanda julberättelser och bilder på änglar och dyligt. Inte det mest intressantaste kanske. Men under den fanns bland annat två upplagor av Allers mönstertidning från 1939, en bilaga till den vanliga tidningen med ett rackarns roligt innehåll.
Stickmönster bland annat. Den här jumpern såg väldigt fin ut jag gillar speciellt hur den är gjord vid midjan. Snyggt!
Den här randiga sportjumpern får mig att känna mig helrätt med min randiga som jag håller på att sticka nu. I beskrivningen är visserligen det mörka garnet blått (mitt är rött) och min randning är i avig på en slätstickad botten men ganska likt är det ju iallafall.
Beskrivningar på plagg att sy fanns också med, tyvärr inte med själva mönstren, för de fick man köpa löst. Men eftersom det fanns mönsterbild i litet format kan man ju rita upp det själv i rätt skala om man skulle känna sig hågad. Inspirerande att titta på och läsa texterna är det iallafall. Texter i gamla tidningar är så roliga, språket är helt annorlunda från dagens och det känns lite mer oskyldigt på något sätt.
Tiderna märks allt och det återkommer hela tiden råd om hur man ska hushålla med resurserna. Som här då man får tips om hur man gör en gammal klänning som ny med nya ärmar.
Men det är ju inte bara artiklarna som är roliga att läsa. Annonserna är ju minst lika inspirerande de. Som den här för Palmolive schampo… En sådan uppsättning går ju inte av för hackor till exempel!
Och damerna i parfymreklamen har rackarns snygga frisyrer de med…
/I found some old magazines in the basement of my grandmothers house. I love old magazines, they always are so inspiring. These ones from 1939 had a lot of knitting patterns, sewing stuff and other handicraftrelated articles in them.. And very nice ads as well. Love the hairdo from the Palmolive schampoo ad./
Min nya kofta!!
Jag blev färdig med min senapsgula cardigan redan innan jul. Men det dröjde innan jag kom till skott att montera den, nu är den färdig och för att vara det första större som jag stickat är jag väldigt nöjd med slutresultatet . Det här var precis en sådan typ av ”vardags-kofta” som jag behövde. Garnet är ett tvåtrådigt finullsgarn som mamma rotade fram åt mig och som jag sedan färgade mustigt gulockra. En helt ny färg för mig och ett härligt ombyte från alla kalla färger som jag dragits till förr…Mönstret är från en stickbok från 1947, väldigt lättstickad och trevlig modell även om jag till nästa gång nog skulle ändrat lite på en del saker.
Det är ju egentligen jättekonstigt att inte sticka om man jobbar med garn och jag är så himla glad att handlederna äntligen håller för stickning. Jag hade ju som jag skrivit om tidigare fått en muskelinflammation i handlederna på grund av överansträngning. Flera års handleds-vila och sen började jag försiktigt med bara korta stick-sessioner för att bygga upp handleds-musklerna utan att överanstränga dem. Det funkade och nuförtiden kan jag sticka nästan hur länge som helst utan att få ont. Hurra för det!! Sen kan jag tillägga att det fortfarande är viktigt hur jag sitter och vilka stickor jag använder. Trästickor ska det vara annars blir det för ”glidigt” och det börjar kännas med en gång att man spänner sig på fel sätt.
Min vanligaste frisyr den senaste tiden är flätor….Det mest praktiska nu när det är vinterkyla och eventuella lockar ändå skulle bli förstörda av mössan.
Matchande bakelitarmband. Gula toner är så fint ihop med rött tycker jag!
/I finished my mustard cardigan some days before christmas but haven’t gotten around to sewing it together until now. I like how it turned out, I needed a warm everyday cardigan like this and since it’s the first bigger thing I ever knitted of course I’m happy about the fact that it actually ended up a cardigan at all. The yarn is a 2 ply finewool from our stash at the studio that I dyed in this deep mustard color. It’s a nice change with this warm earthy yellow instead of all those cold colors I usually wear./
Retro Olivia 