Farväl min finaste…

Igår var det en tung dag. Min finaste skatt Stella fick nämligen somna in efter att hastigt blivit dålig under helgen. Nio år och några månader blev hon min fina tjej och trots att vi vetat länge att det snart skulle bli dags (hon hade problem med njurarna, lilla älsklingen och började verkligen bli en gammal grand danois) så känns det ändå väldigt tufft när stunden väl är inne. Men jag tittar på bilder och minns henne och tänker på hur mycket bättre hon har det i hundhimlen nu. Stella, min fina lady som varit en sådan fin och trofast vän många år.

/Yesterday was a heavy day. Stella my dearest girl had to be put down after getting more and more sick and old during the weekend. After nine years it feels very empty in the house without her and I miss her so much. But this is life and she’s better of in dog-heaven now without any illness and pain. I look at pictures and remember our years together, she really was a dear sweetheart and one of the best of dogs a girl could wish for./