De rara små penseérna…
Jag njuter så väldigt mycket av att det äntligen börjat våra sig. Det är verkligt skönt med ljuset och värmen och helt plötsligt får jag äntligen lite mer energi efter flera månaders vinter-trötthet. Ett av mina bästa vårtecken är när det blir dags för penseérna, jag älskar penseér! Man blir alldeles glad av de rara små blommorna och kommer liksom i gång lite mer i planerandet av resten av trädgårds-fixet och allt det som hör våren och sommaren till. Än så länge är vår trädgård ganska orörd. Vi ville vänta tills vi bott in oss och sett vad som redan fanns. Bärbuskar har vi gott om och en hel del blomster i rabatterna. Men annars är trädgården som en oskrivet blad. Mycket att jobba på och massvis att lära sig men samtidigt är det rackarns skoj att förhoppningsvis i framtiden få till en trädgård som är precis som man själv vill ha den.. 
/Spring is finally here. It’s so nice to get some more energy from the sun and the warmth after several months of winter tiredness. Now it’s time to plan the garden and what shall be done this year and I start the gardening season with planting some pansies in pots to put outside. I love pansies, it such a sweet flower…./
Gamla serier och stickning är det som gäller…
Ja, sjukan tog mig till slut. Jag trodde faktiskt jag skulle klara mig den här våren men icke. Det är sängläge som gäller här och som av en händelse råkade jag hitta den fantastiska serien ”Homefront” på youtube. Det här var min absoluta favoritserie när jag var liten och jag tror faktiskt det var här som mitt intresse för 40-tal började gry i den brådmogna 11-åringen som jag var när den här visades på svensk teve i början av 90-talet. För jag verkligen älskade kläderna, stilen och musiken. Det har varit stört omöjligt att se serien igen, den har mig veterligen aldrig kommit ut på dvd eller vhs så det var med stor glädje jag upptäckte att den fanns på youtube när jag strö-sökte i brist på annat att göra. Bildkvalitén är inte den bästa men för mig gör det ingenting då jag fylls av nostalgi bara av att få se vinjetten. Att den här inte gjordes i mer än två säsonger är verkligen skam, för det här är bra grejer det! Så nu tar jag fram stickningen och myser till den här gamla godingen till serie.
/I found a link to youtube showing Homefront and I could’t be happier since I’m home sick and in need of something to occupy myself with. Homefront aired on swedish television in the early 90s and I simply loved it, I think it was here my love for the 40s began actually. It’s a really good show and I so happy to be able to see it again./
Mönster-kärlek!
Igår satt jag och sökte på inspiration till stickning och då hittade jag en väldigt en väldigt bra källa till stickmönster. Det fanns så mycket fint att jag knappt vet vart jag vill börja. Jag hade tänkt göra en jumper med kort ärm i Kalinka lingarnet som jag köpte på Syfestivalen och här fanns det ju en hel mängd modeller att välja bland…. För att komma till mönstrena, klicka på den här länken. Scrolla förbi de där virkade dockorna och nedanför kommer ett helt gäng olika uppladdningar av varierande sort. Både stickmönster för dam, men även herr, barn och diverse virkade saker. Om man trycker på den lilla pilen till höger står det hämta och vips har man hela mönstersamlingen på datornTipp topp! Visst är det fint när det finns människor som tar sig tid och scannar sina mönster och delar med sig av. Det är mönster-kärlek det!
Nu tror jag länken ska funka igen, jag glömde av att jag var inloggad på mitt google-konto automatiskt när jag gjorde den förra länkningen.
/I found a great link to lots of different knittingpatterns yesterday when I searched for inspiration for my next project. Now the only problem is to chose which pattern to start with, they all look so nice! Just click this link and scroll past the dolls and hats and there you’ll find both ladies patterns, for men’s knits and children. And also a whole lot of crocheted things. I love it when people take the time to scan their lovely patterns and share them, thats pattern-love at it’s best!/
Nytt på stickorna…
Jag brukar alltid ha flera olika stickningar igång och när min röda jumper blev färdig blev det äntligen en plats över för något nytt. Det var ruskigt längesedan sist men den här gången passade det så jag kunde vara med på Husmorskolans syföreningsmöte dagen till ära med ett inlägg om den här nyligen påbörjade stickningen. Jag har längtat efter att sticka i det här härligt gröna tvåtrådiga ullgarnet som fanns med i det stora garnlasset jag fick av mamma i vintras. Färgen är sådär härligt mjölkig mellangrön så man tänker på mjälla tulpanstjälkar och annat vårigt.
Det ska bli en enkel cardigan med v-ringning som löst utgår från det här mönstret men med tämligen många ändringar efter eget huvud så det blir som jag vill ha det. För att göra något annat än slätstickning, men samtidigt hålla det enkelt så det funkar framför teven gjorde jag en ”basket weave” som ytmönster. Det vill säga fyra räta, fyra aviga. Sen efter fem rader byter jag till fyra aviga, fyra räta…För att inte glömma bort mig har jag ringmarkörer (älskar Clovers mjuka ringar) för varje byte och stickorna är Knit Pros Rosewood Cubics. Jättesköna fyrkantiga stickor som gör greppet bättre och minskar ömma handleder något otroligt mycket.. Tyvärr görs de inte i mindre storlek än 3,5 (skulle jättegärna haft dem i 2,5:or och 3:or också) men till just den här modellen använder jag mig av 4:or så det är ju ingen fara på taket..
/I’ve started a new knitting in a lovely green shaded woolyarn. I just love this color, perfect for spring…. It’s going to be a simple cardigan, like the one I made in mustard last fall but this time in a basket weave../
Byggar-helg!
Eftersom helgen bjöd på fantastiskt väder spenderades den utomhus i stort sett hela tiden. Vi sällskapade med getterna och byggde på både det ena och det andra. Ibland när det behövdes en paus passade jag på att gosa med den lilla och vänja henne vid att vara människo-social. De är väldigt rara mina getter….Man kan inte låta bli att bli varm inombords när man har en sådan här söting i famnen. Speciellt när hon efter en stund vilar huvudet mot ens axel och nästan slumrar till i vårsolen.
De som är kvar på marken blir ju givetvis intresserade de med. Både killingens mamma som undrar lite grann över sin bebis men framförallt mellan-geten Betty som är tämligen mammig (på mig) och vill hålla sig nära mig så mycket det bara går. 
Det som byggdes var mat-bingar. Först gjorde vi en helt annan konstruktion som hängde högre och getterna fick äta som genom ett galler gjort av trä, men då fick de så mycket hö i ansiktet att jag valde att göra sådana här istället. Fast givetvis tyckte killingen det var optimalt att lägga sig i dem (det är bara att hoppas på att hon inte lär sig hoppa ut över staketet genom att använda bingen som språngbräda). Vi får se om jag inte ska modifiera dem lite genom att göra ett trägaller som lock föra att minska både ”ligga-i-maten-faktorn” samt ”skutta-iväg-och-rymma-risken”. Tillsvidare får de vara som de är, huvudsaken var ju att få upp höet från marken. Återigen har jag byggt i bakved samt spillbitar från när maken gjorde mina hästboxar. Det är så trevligt att snickra med bakved. Dessutom är både billigt (läs fått gratis) och snyggt. 
Det var inte bara matplatser har vi byggt. Det måste ju finnas lite stimulans i hagen utöver granarna de har att gömma sig i och äta på. Ett gäng pallar fick bli ett hopp-bord, en stock och en bräda blev helt plötsligt en gungbräda som killingen speciellt gillar att gå fram och tillbaka på. Gamla däck fick tjänstgöra som ytterligare hoppleksaker. Räfflorna i däcken ger bra fotfäste och gummit i däcken ger lite svikt när man hoppar. I veckan ska jag köpa takpapp och häfta fast på spången till hoppbordet och gungbrädan. Den riviga ytan ger både fotfäste samt fungerar som fotfil på deras klövar.
Killingen Getrud och den lilla morsgrisen Betty håller på att bli ”partner in crime”. Även om Betty ibland påminner killingen att hon faktiskt är tvåa i rang i hagen ibland genom en lätt buffning. Inte för att killingen bryr sig, men det är väl skönt för Betty, som blir tämligen hunsad av den största geten Rölla, att iallafall ha någon som är under henne i rang, än så länge åtminstone…..
Nu har jag varit getägare i en vecka och både getterna och jag har börjat vänja oss vid den nya tillvaron. Det är rackarns roligt att ha dem på gården och nu kan jag inte tänka mig ett liv utan getter.
/The weather this weekend was glorious and we spent most time outside in the sun. There was a lot that needed to be done, mostly for my goats. We made a playground for them and they also needed some hay feeders to get the hay off the ground. Now I have been a goat owner for a week and I think both they and I have grown accustomed to it. Now I can’t imagine a life without those sweet creatures.. /
På landet mode!
Jag älskar Pinterest, det är en sådan bra källa till inspiration och ett sånt smidigt sätt att spara allt fint man hittar på nätet. På det senaste har det blivit mycket djur och farm relaterade bilder i mina mappar och jag har samlat på mig massvis med bra inspiration till både hur man bygger ett bra grishus (till mina Linderöds-grisar som kommer i sommar) samt roliga saker man kan bygga till getterna så det har stimulerade leksaker i hagen och mycket mycket mer…Här kommer en laddning favoritbilder på vackra kvinnor från förr som bevisar om och om igen att man fortfarande kan vara stylish när man håller på med farmar-grejer… Om man vill följa mig på Pinterest heter jag retroolivia där….
Det är otroligt vad roligt man kan ha med getter. De hittar verkligen på massvis med bus och är nyfikna på det mesta. Som den här rutchkanan….Älskar både frisyr och klänning på den här donnan…
Men dom är ju fina att ha i famnen med. Även om min killing mest sprattlar när man lyfter upp henne.
Inte för att jag skulle vilja sitta med en gås i knät precis. Men en del av de djur jag önskar mig på gården är i alla fall ankor och jag har faktiskt planer på att bygga om en gammal hundkoja som stod på gården till ankhus. Dessutom har vi ju en damm. Det är ju som menat för en liten familj med ankor.
I år hoppas jag på att lyckas bättre med odlingarna än förra året. Då det mest blev bönor och örter. Men jag är total nybörjare på att odla och någonstans måste man ju börja..
Så måste jag bygga mig ett mjölkbord snarast. För det börjar bli dags att vänja Rölla vid att mjölkas och killingen får allt vänja sig vid att vara utan sin mamma lite ibland…
Uppkavlade jeans, skjortblus och scarf om håret är verkligen en bra kombination. Speciellt om man lägger till ett par väl använda Saddle Shoes också…
(Källor till alla bilder finns här!)
/At the moment my pinterest gets overflowed with pictures of goats and farmrelated stuff. These ladies shows that one can still look stylish when doing farmwork… Love the jeans, plaid shirt, bandana and saddleshoe-combo.. The sources for all the pictures are here on my Pinterest-account./
Förkärlek till rutigt..
Jag kom på att jag glömt att visa upp min nya pendletonjacka. Men ny är faktiskt att ta i för jag köpte den i höstas, men sen kom vintern så jag hann inte ha på mig den. För någon dag sedan var det tillräckligt varmt för att den skulle tas fram, om man adderade en rejäl yllehalsduk och basker förvisso. Jag älskar verkligen den 49er jackans raka siluett. Det är så klassiskt och fint på precis det ”vardags-vintage” sätt jag föredrar att klä mig allt som oftast. För jag lever inte direkt på ett sätt som gör att man kan gå i puffiga klänningar varje dag (även om det händer att jag går omkring i klänning och leriga gummistövlar också). Så då anammar jag den lite mer rustiga vintagestilen istället och vad är mer rustikt än en 49er jacka i all sin rutiga ylleprakt. Nu funkar den ju till vad som helst egentligen, men jeans och en hederlig skjortblus är en klar favoritkombo. Speciellt när skjortan är rutig, ju mer rutigt desto bättre…
/I got a new Pendleton. Or new is not completely true, I bought last autumn but then the winter came before I got to use it so it still feels new. A couple of days ago it was warm enough to wear it, with a heavy wool scarf and beret, but still. I love this type of vintage style. The life I lead don’t really make me able to wear puffy dresses everyday, so much the better when the casual vintage style like this both is stylish and easy to wear…The jacket is vintage, the shirt and jeans are made by me../
Självhushållsdrömmar..
En av de största drömmarna både jag och min make har när det gäller vår gård är att vi så långt det går ska kunna bli självförsörjande. Det är av den anledningen vi äntligen tog beslutet att skaffa getter. Något som vi tänkt på länge. Det var faktiskt så att vi på vår smekmånad i Italien efter svettiga promenader fullmatade på sevärdheter brukade lägga oss på hotellrummet för att vila och då pratade vi om framtiden och drömde om framtida gård med getter. Det var åtta år sedan, nu äntligen slår drömmen in. Så småningom hoppas vi på att kunna ersätta de flesta mejeriprodukter vi i dagsläget köper (som ost, drickmjölk, yougurt fil ect) med sådana vi gör själva av getmjölken… Tankarna på självförsörjning är både otroligt spännande men samtidigt hisnande läskiga, det är ju mycket som jag inte kan än. Men så är det ju med allt i början, tills man lärt sig. Det är väldigt roligt att äntligen vara ännu en bit på vägen till det slutgiltiga målet. För suverän inspiration tittar jag på dem brittiska serien ”Wartime farm” och myser….
/The big reason why I got my goats, beside being an animal lover, is that both me and my husband dream about being self-sufficient. In a few weeks I will start milking and after a while we hope to be able to stop buying a lot of dairy products and instead using the ones we make ourselft from the goats milk, like cheese, milk for drinking, yogurt… I’m so excited that we taken yet another step toward the final goal. Here’s some great inspiration from the series ”Wartime farm”.
Nu är de här!!
Igår hämtade jag äntligen mina getter. Det var ruskigt spännande och roligt att få installera dem i den nya hagen som vi byggde i förra veckan. När vi drog stängslet tog vi även ned några granar och la dem inne i hagen. Gran är nämligen en delikatess precis i getters smak.
Staketet som vetter mot framsidan byggde vi i bakved, både billigt och snyggt. Den här lilla geten som kikar ut heter Elisabeth, men jag tror nog hon ska få gå under tilltalsnamnet Betty.
Det här är Rölla med killing.. När killingen blivit lite större sen ska vi börja mjölka. Jag tänker redan på hemgjord yoghurt, fetaost och halloumi…
Det gick inte lång stund innan de upptäckte vad fiffigt det var att sätta framtassarna på staketet om man vill kika över.. Getter är nämligen väldigt nyfikna små djur…
Det fanns ju fler på gården som var omåttligt nyfikna. Kansas blev alldeles yster när han hörde nytillskottet bräka. Han sprang fram och tillbaka och frustade sig och visade upp sig. Som hingst måste han ju visa att han är snyggast och störst, man vet ju aldrig vem det är som kan se…
Den här lilla har vi inte döpt än. Det lutar åt Getrud, men det känner vi på ett tag till. Det är ju lätt att kalla henne killingen ett tag till. Söt så det förslår eller hur…
/Yesterday I brought my three goats to the farm. It was very exciting to finally get them and se how they liked living in the new pen that we made last week. It’s so much fun to finally be able to get more animals and of course I already think about all the yogurt, fetacheese and halloumi we will make from the bigger goats milk after the kid has grown a bit more…./
Rubinrött med vita ränder..
För ett tag sedan monterade jag min röda jumper med vita ränder. Den är stickad i Färgkrafts senaste tillskott av garner, vårt entrådiga Vita Pälsblend, VP1. Det är gjort av en mjuk och fin blandning av Finull och Leicsterull (400m/hg) och färgen heter Granat. Än så länge ligger det inte så många färger ute i butiken men det kommer, de finns i samma färger som vårt FX garn. Det är bara det att jag inte hunnit fota dem än…
Det här kommer bli en bra basjumper tror jag. Användbar till mycket. Men jag funderar ändå på om jag skulle förändra den lite. För när jag höll på och sticka ränderna upptäckte jag helt plötsligt att jag tagit två varv för mycket vid en randning. Istället för att repa upp bestämde latmasken i mig för att göra ränderna i par om tre, men det hade ju i så fall varit bättre att göra mellanrummet mellan de tre vita ränderna större än bara två varv. Som det är nu känns det lite som randningen blir en optisk villa där man inte riktigt ser om det är lika mellan varje eller inte. Man lär sig så länge man lever och nästa gång jag stickar fel ska jag göra om och göra som jag först tänkte. Ett sätt att minska den optiska villan lite vore ju att doppa hela tröjan i ett färgbad så ränderna får en annan färg än vitt. Jag tänker mig rött, en lite ljusare och klarare röd än tröjan så ränderna blir ljusare röda. En annan sak som får mig att vilja färga den är att det vita garnet luddade sig mer än jag tänkt vilket gör att randningen inte blir lika distinkt som jag tänkt… Men det ska jag grunna lite mer på (rött kanske inte är rätt färg heller, man kan ju välja så mycket att färga över med), det är ju inte så att jag har någon brådska.
Även om jag randningen inte blev som jag tänkt mig från början är jag mycket nöjd med denna min andra stickade tröja. Det är för övrigt samma mönster som står till bas för den här som det var till den senapsgula koftan, sen gjorde jag med mammas hjälp massa ändringar tills det blev något helt annat.
Jag gjorde några vintagerosetter som tillbehör (vi brukar göra sådana ibland på de workshops som vi har på mässor), med en broschnål på baksidan kan man byta efter behag nu tog jag en röd med vit kant, men både helröd och helvit passar finfint i halsen. Valmöjligheter tycker jag är bra!
Ärmarna fick precis lagom mycket puff. De här ärmarna tror jag minsann jag kommer göra många gånger framöver till mina stickade grejer, för det är precis som jag föredrar. Lite puff men ändå inte för mycket så det blir allt för påträngande stort över axlarna. Lagom är bäst som det brukar heta!
/ I finished my red jumper with stripes the other day. I’m very pleased with it, although I’m thinking about dipping it in a dye bath to make the stripes red instead of white. But I’m still thinking about that, no need to hurry at all/
Retro Olivia 
