Knappval och knappkval..
Ikväll är det sömnad som gäller och det sista på prick-blusen håller på att fixas i ett hyfsat speedat tempo (drack kaffe lite för senare på dagen än vanligt och det kickade in rejält). Nu är det ju förstås inte så svårt för mig att komma in i den där lite hetsiga stämmningen när jag syr eller gör något annat jag tycker är roligt, i själva verket gör jag nog det mesta lite hetsigt när jag tänker efter. Det är bara det där med alla valmöjligheter som i vanlig ordning ger mig lite huvudbry och sinkar mig. Så vad passar inte bra då om en liten kort paus i sömnaden för att skriva ett inlägg om saken.
Det som jag fastnade på var vilka knappar som egentligen vore bäst att ta? Det är alltid samma sak när något nästan är färdigt. Jag kan inte bestämma mig. Dessutom har jag ju en lite manisk relation till mina knappar. För om jag tar fel och ”slösar” på knappar som borde vara till något annat, ja då vet jag inte vad som skulle hända. Okej, egentligen inget, för knappar är ju rätt lätta att sprätta bort och byta åtminstone om man har några andra i ungefär samma storlek att byta till. Men så är det i allafall. Som om detta inte var nog fick jag nästan dåndimpen i helgen då jag inte kunde bestämma vilket mönster jag skulle göra blusen efter. Det tog flera timmar av ångestfyllt vankande fram och tillbaka innan jag insåg att jag bara gör en vanlig skjortblus-krage istället för sjalkragen jag tänkte först och så ritade jag en ny ärm med lite mindre puff och smalare nedtill. Det blev alltså inte alls den där trekvarten som jag nämnde tidigare..
De här tre knapparna har kommit till finalspurten och jag lutar lite mer åt de röda knapparna. Rött, vitt och blått är ju en sådan tjusig kombination, en klassiker som aldrig går fel. Dessutom har jag en ansenlig mängd av dem så här behöver man inte oroa sig för att de skulle ta slut… Fast de gröna var ju också lite fräcka och vitt är ju enkelt och snyggt…. Gaaah!!
Taking a break in this evenings sewingtime to ponder what kind of buttons I should use. I always get problems here. I just have trouble deciding, anything really but buttons in particular. Which button, which button.. Gaah! I think I’ll take the safeway and go with red. Red, white and blue is the classic combo and I have always liked it….
Blå vårkappa…
Att fynda är alltid roligt och när man dessutom kan göra det utan att det kostar ett öre är det ännu roligare. I fredags när mor och jag rensade ett förråd hemma hos henne hittade vi en gammal bortglömd kappa som jag fick. Den såg inte så mycket ut för världen först, för den var rejält smutsig och dammig men jag lade den i blöt i ljummet vatten med lite Ylle och sidentvättmedel (ett supertvättmedel som vi använder när vi färgar). Efter en timmes blötläggning tog jag upp den och sköljde, det blev många sköljningar innan vattnet såg rent ut. Sen lät jag den droppa av lite innan jag lade den i tvättmaskinen för att försiktigt centrifugeras på lägsta möjliga varvantal. Jag hängde upp kappan och var noga med att sträcka ut den och släta till den. Nu är den torr och hänger på tur i syrummet för att pressas, när det är gjort ska jag sy tillbaka axelvaddarna som jag tog bort innan jag tvättade den. Sen är det något litet hål som skall sys igen och så har jag mig en ny fin marinblå vårkappa. Den är i tidigt 50-tals snitt gissar jag på eftersom det är rätt markerade axlar à la 40-tal men ändå inte någon markerad midja. Att ärmarna är hellånga istället för trekvartslånga gör också att den inte riktigt känns helt som en renodlad 50-talare. Oavsett när den är ifrån gillar jag den skarpt, synd bara att det är så kallt annars hade den fått åka med till Stockholm i veckan. Om vädret inte slår om och blir lite varmare så får den allt vänta lite till. Men den som väntar på något gott som det heter…
When I cleaned out a storage room at my moms we found a dusty and dirty old coat. My mother gave it to me and I put it in a soak to clean it. Now it hangs dry on a hanger and wait to be pressed and have the shoulder pads stitched back in. I just love to make bargains and what is more of a found than old forgotten heirlooms.
Prickar och syltkakor…
Min lördag har varit väldigt skön och avslappnad. Vi började dagen med en liten städning här hemma, maken tog köket och jag dammsög och torkade golven så de luktade gott av linoljesåpa. När så helgsstädningen var avklarad bakade jag en plåt kakor till lunchkaffet. Det var ett tag sedan jag gjorde Syltbrysselkex så jag hade glömt hur otroligt goda de är….
Efter fikat började jag på en ny blus som jag tänkte försöka få färdig i morgon. Nästa vecka ska jag på jobb i Stockholm nämligen och det vore ju trevligt med en ny blus till det tillfället. Slarvig som jag är hittade jag tyvärr inte rätt mönster. Så det vart inte bättre än att jag fick rita ett nytt. Jag har dessvärre en vad som tycks obotlig vana att slarva med mina mönster, det är inte första gången som något försvinner kan jag ju erkänna och varje gång det händer tänker jag att jag ska sortera mönstrena, lägga dem i kuvert eller plastfickor och märka dem ordentligt. Tror ni det har blivit gjort än? Nä, istället får jag varje gång innan jag ska sy vika upp prassliga papper efter vartannat för att hitta rätt delar och så svära över mig själv.
Tyget är ett härligt tunt härligt bomullstyg och jag tänkte det skulle bli en blus med sjalkrage och trekvartsärm. Jag inser dessutom att jag har alldeles för lite prickiga tyger i mitt förråd, för liksom de där kakorna är ju prickigt något man inte får nog av.
Today started with the husband and I cleaning the house. It’s a good habit to tidy up a bit on the start of the weekend since there seems to be little time for those things during the week. After cleaning I made some cookies for the afterlunch-coffee. I’ve forgotten how tasty these jam-cookies are. After the ”fika” I started on a polkadot blouse, had misplaced the pattern though so I had to draw up another one. I always do that, misplace my patterns and everytime I think about how good it would be if I sorted them through and stopped beeing so messy with them…..
Klänningsinspiration…
När jag behöver inspirera mig tittar jag gärna i någon av mina blädderböcker. Det är avslappnande och trevligt och även om jag aldrig syr något som exakt liknar plaggen jag tittar på så triggar de ändå igång inspirationen på bästa sätt.. Jag har bestämt mig för att öka på klänningbeståndet i min garderob (har ju tidigare varit mycket för blusar och kjolar). Så vad passar inte då om att titta på gamla Sears-bilder på klänningar…Här har vi några från mitten av 1940-talet….
When in need of inspiration I turn to old fashion pictures, these are from Sears mid 40s and collected in this book from a great series. I’ve decided to make more dresses this spring and summer, and what better way to get inspired to do so than to look at these beauties….
Radioinspiration…
När jag sitter still vid datorn och jobbar brukar jag lyssna på radioprogram på Sveriges Radios hemsida. Programmet Stil är en favorit och idag lyssnar jag på det här programmet om nagellack som sändes den 16 mars. Väldigt intressant och inspirerande att få höra nagellackets historia i Skönhetsindustrin och hur Revlon revolutionerade nagelacksanvändadet genom att lansera många olika färger som förändrades per säsong på samma sätt som modet. Revlon var inte bara banbrytande med sina nya nagellacksfärger utan använde sig av reklam på ett nytt sätt, en av de mest uppseendeväckande reklambilderna, en reklamklassiker kan man kalla det, är Revlons ”Fire and Ice” från 1952. Otroligt snyggt med modellen Dorian Leigh i en glittrande paljettklänning och dramatiskt röda naglar och kvinnan hon representerar framställs som en självständig och sexig femme fatale med sina dramatiska naglar. Bilden åtföljdes dessutom av en frågeformulär med ”spännande” frågor där man kunde avgöra om man var material nog för att bära nagellacket.
I like to listen to radio while I work. Today I listned to a very interesting programme about nailpolish and how the brand Revlon revolutioned the nailpolishindustry in the early 30s. This picture is a classic, the ad for Revlons ”fire and Ice” from 1952.
Chokladpudding…
När jag var liten var jag maniskt förtjust i chokladpudding. Nu har jag återuppväckt den manin och gjort chokladpudding flera gånger på bara en vecka. Det är den bästa desserten i min bok och inte alls svårt att göra själv.
Chokladpudding -2 port
3 dl mjölk (jag som är känslig för laktos tar dock hälften oatley och hälften laktosfri mjölk, funkar lika bra det)
1,5 msk maizena
2 msk socker
4 msk kakao
1 tsk vaniljpulver
Vispa samman ingredienserna, se till att all maizena löser upp sig. Sjud under omrörning och låt koka någon minut till det tjocknat. Glöm inte att röra under tiden. Häll upp i vattensköljda portionsskålar. Strö över lite socker så att det inte blir skinn på ytan. Låt stå i kylskåp i ungefär 2 timmar. Sen är det färdigt, lätt som en plätt! Jag brukar dessutom ibland slå i en liten slatt starkt kaffe om det finns kvar i kaffekannan. Då blir det mocka-chokladpudding och det är nästan ännu godare om det nu var möjligt.
I’m totally hooked on chocolatepudding. It’s very easy to do and this last week i have found myself stirring up the ingredients several times.. Highly addictive it seems and very, very tasty…
Söndag
Denna soliga söndag åkte maken och jag hem till mamma och vi grejade lite med hästarna. Ruby och jag kommer väldigt bra överens, hon är en fin häst som gillar när man gullar med henne och när jag ryktade henne i den varma vårsolen såg hon nästan ut att bli lite sömnigt slö på ögonen. Hon har fortfarande kvar lite av den raggiga vinterpälsen men snart kommer det vara fällt och hon kommer glänsa som flytande koppar när hon rör sig. Det finns få saker som är så härliga som att stå bredvid en häst och kela med den och dra in särpräglade doften. Hästar är nog de djur som doftar allra bäst, det är solsken och natur och något alldeles särskilt som bara finns hos hästar…Jag älskar verkligen hästar, finare djur finns inte. Om man nu inte räknar Stella som ändå hamnar högst på favoritlistan.
Efter häststunden gick vi in och åt våfflor, det är ju trots allt våffeldagen och det gick oss inte förbi. Eftersom vi inte har något våffeljärn så får man dessutom passa på att äta extra mycket när det bjuds hemma hos mamma. Givetvis åt jag lite för många, men när ska man inte göra det om på våffeldagen kan man ju tycka.
Today we went home to my moms house. Cuddled with the horses, Ruby here is my favorite. She loves to be groomed and I love just to stand and smell her sweet face. After taking care of the horses for some time we had waffles. Today is the waffleday here in Sweden so it seemed appropriate.
Sol och vår…
Jag kan inte nog glädjas över att våren äntligen är här och solen strålar. Idag har jag suttit och lapat i mig sol på balkongen så fräknarna på näsan kommit fram och i krukan bredvid mig har gräslöken börjat komma upp. Det är fantastiskt varje år och det är inte för inte som våren är min favoritårstid. Det är inte bara ute som våren frodas, jag tog med mig ett knippe snödroppar in och satte i min sötaste vas. Jag har faktiskt inte plockat snödroppar förut eftersom det är en blomma som gör sig så fint orörda i rabatter. Men bakom huset i fårhagen växer det snödroppar så det knakar, då är det ju synd och skam att inte plocka med sig lite av dessa fantastiskt vackra och skira blommor så man kan njuta av dem när man sitter till bords.
The last few days has been all about sunshine and spring is finally here. This morning I sat on the balcony with the sun warming my face and making my freakles show and I picked some of the snowdrops that grow in abundance in the meadow behind the house so that I can enjoy them sitting on my kitchentable looking all pristine and sweet.
Blue suede shoes…
Ja, det är ju mycket med skor i min hjärna speciellt just nu då höstens modeller snart skall beställas. Dkode har dessutom börjat göra herrskor också och givetvis ville vi provköra dem lite. Jag fick mig ett par finfina blå som kommer bli perfekta att möta våren i. Maken min blev mäkta avundsjuk på den fina färgen då han valde brunt istället för blått när det var dags för att beställa förra hösten. Inte för att hans bruna var fula. Självklart inte, men gräset är ju grönare på andra sidan, eller blått som i det här fallet. Det är första gången på länge som jag har 39 i skostorlek, men eftersom det egentligen är herrskor fick jag gå ner två storlekar för att de skulle passa. De här kommer bli ett bra komplement till mina svartvita saddle shoes när man inte känner för högklackat. Det bästa är att de inte bara är toksnygga, de är även ruskigt sköna… Ännu en gång är jag otroligt glad över att vi kommit i kontakt med det här märket och hade möjlighet att köpa in skorna till firman, inte minst för den högst själviska önskan att ha en outsinlig källa av snygga, välgjorda skor som annars kan vara lite kluriga att få tag på.
These are my new blue suede shoes. Dkode have started making man-shoes and we decided to try some modells. I am totally in love with these and they will serve a good option for my classic saddles for those times when I don’t want to wear heals.. Once again I’m grateful that we came across the Dkode brand and that we had the opportunity to retail them. Not only because they make a good compliment product for the rest of our stuff but also because it means that I have a never ending source of grand shoes that are hard to get hold of in other ways.
Kräma på!
Jag älskar krämer av alla dess slag och när man hittat en riktig guldklimp ja då är det extra härligt. Just nu har jag en ny favorit som jag vill tipsa om. Jag blev själv tipsad om den av en vännina som använde den som handkräm och jag kunde ju inte låta den rekommendationen gå mig förbi. Så jag klickade hem en tub och de där torra vinterhänderna blev ett minne blott. Det var faktiskt så att mina händer, nagelband och naglar var i ett sorgligt skick för någon månad sedan bara, sådär att man helst vill gå med händerna i fickorna mest hela tiden. Ett resultat av kall vinter och ett jobb då man är mycket i vatten med händerna. Men utan att låta som en fånig reklamfilm så försvann det ganska snabbt när jag väl hittade en denna mirakelkräm att smörja mina stackars tassar med. Skin food från Weleda. Den gröna lilla tuben är perfekt att ha på nattduksbordet eller i handväskan så man kan kräma på närhelst behovet infinner sig. Jag rekommenderar å det starkaste!
I’ve got a new favorite miracle cream. For dry hands and cuticles or anywear on your body that needs a bit of TLC. My hands where in real bad shape before this because of the cold winter weather and the fact that my hands get wet all the time at work. Made from all natural stuff and no mineral oils it has made me a real happy camper. I really recomend it!
Retro Olivia 