Vintagemässan…
Igår var vi ju på den nya vintagemässan i Örebro, mamma och jag alltså. Det var en trevlig dag, inte för att avanserna var så stora men vi gick ju inte back iallafall. Det fanns många fina sakerna att titta på och så fick jag äntligen träffa söta Tidensmelodi-Ann i verkligheten. Hon hade bordet bredvid mig och vi hade möjlighet att snacka om både det ena och det andra. Jag köpte dessutom en spektakulärt fin klänning av henne som jag är helt störtförälskad i. När hon öppnar sin butik ska jag definitivt åka dit och hälsa på och titta på fler klänningar.
Jag köpte nästan en klänning till, fast från en annan säljare. Men till sist sa samvetet nej. Jag har dock gått och tänkt på den ända sedan jag kom hem och insett att jag måste sy något liknande (gjorde faktiskt en snabbskiss på plats för att inte glömma hur den såg ut). Den var i en ljusblå mönstrad slinkig rayon, i en tidig 40-tals modell med högknäppt krage och kort ärm. En del av mig önskar att den följt med hem också, men plånboken fick lov att vinna. För man vill ju äta annat än gröt tills nästa löning.
Idag har jag haft en skön lugn söndag, den första på ett bra tag. Jag har bland annat slappat i soffan och sett på ett Poirot avsnitt samtidigt som jag gjorde lite handsömnad. Sen skrev jag en lista på allt jag vill sy så jag inte ska glömma och så bakade jag en rabarberpaj och fikade med maken i hammocken och tittade på när grannen flyttade får mellan hagarna. Resten av dagen ska jag sortera lite bland mina knappar (ett favoritnöje), skissa på klänningar och så vips kommer även denna söndag vara till ända och en ny vecka vara i annalkande. Jösses vad veckorna flyger förbi!
Igår var det randig-sommarklänning som gällde, typiskt nog hade jag sönder bakelitspännet på skärpet som hör till när jag i hetsen över den nya klänningen slängde av mig det lite för vårdslöst så det sprack. Men som tur var såg det inte allt för tokigt ut med skärpet från den nya klänningen istället. Jag ska försöka laga det gamla, och ett trasigt spänne ger ju en utmärkt ursäkt för att leta efter fler på Etsy och Ebay (favorit-nöje det med).
Yesterday I wore my striped cotton dress to the vintagefair.It was super hot and sticky so there where not a huge crowd visiting the fair, but we sold some stuff anyway. Enough to do a teeny tiny profit. But best of all was that I got to met Ann in person and I bought a spectacular blue dress from her. Today I’ve had a great lazy sunday. Watched an episode of Poirot while sewing, baked a rhubarb-pie, had coffee in the hammock in the garden watching the neighbor move sheep. The rest of the day I will sort through my buttons (love to do that), draw some sketches of dresses I’d like to make patterns for and then this sunday will be over in a jiffy.
Mot Örebro!
Bilen är packad, naglarna är målade och håret är lagt. I morgon ska jag åka på Vintagemässan i Örebro. Det ska bli rackarns spännande och hoppen är stora på en rolig dag. Mamma följer med och vi ska sälja både vintagekläder från min mormors garderob och lite av mina egna sydda grejer. Så passar vi förstås på att ta med våra fina Dkode-skor och lite annat vi grävde fram som kunde tänkas passa in i sammanhanget. Det ska tydligen bli strålande väder och humöret är på topp efter några hetsiga dagar med att få i ordning allt. Det enda att hoppas på nu är en okej skönhetssömn trots hettan, men vi har satt upp myggfönstren (nackdelen med landet om sommaren är ju allt oknytt som flyger in så fort man öppnar fönstret) och jag har laddat med öronproppar (vi har en hel orkester med morgonpigga fåglar utanför fönstret också). I morrn bär det alltså iväg på nya äventyr och jag ska ta med kameran så jag kan föreviga det hela också (om jag kommer ihåg). Mors och hej!
Tomorrow I’m going to a vintage-fair in a town not to long from where I live, I have have loaded the car with stuff from my grandma’s, clothes made by me and lots of other small things. My mother is coming with me and I think we will have a smashing day.
Fullt upp!
De senaste dagarna har det varit fullt upp och jag har varit speedad som bara den för att hinna med allt. Bland annat har det varit en intensivare period av tryck som stått på agendan. Tejp är ens bästa vän när man trycker, det är alltid minst lika stor del av förberedelse som ligger till grund om det ska bli bra. Häromdagen var jag lite för hetsig och fick totalt hjärnsläpp så jag glömde tejpa schablonen (för att färg inte ska läcka i kanterna). Så jag sprang som en yr höna i tryckrummet och försöka lösa situationen bäst jag kunde, givetvis ringde telefonen samtidigt (jag svarade inte men blev stressad ändå) och jag hittade inte tejpen (som låg mitt på bordet om man tittat ordentligt). Det blev bra ändå, men mammas ord om att man måste vara samlad och tänka sig för när man trycker ringde i öronen å det bestämdaste. Det här är ännu en cirkelskuren kjol som jag tryckte en bård på längst ned. Det blev rätt bra faktiskt, det enda som störde mig var att färgen inte riktigt uppförde sig som jag tänkte vilket berodde på tyget (som inte var ett tryckförberett tyg, vilket innebär att det kan finnas beredningar i tyget som påverkar hur färgen lägger sig på fibern.) men på det stora hela blev jag väldigt nöjd med resultatet.
Last few days have been busy as can be. Among other things I’ve been training my printing-skills. With somewhat different results all though most turned out well, this is another circle skirt that I did whith that atomic style plate.
Vykort och tablettaskar
Igår var mamma och jag i Mariestad för att lämna in grejer till museet. När vi ändå var i stan råkade jag köpa några saker, ibland kan man ju inte motstå att ta upp plånboken då man ser någonting fint. Det råkade ju dessutom vara två typer av saker som jag alltid haft en svaghet för. Tablettaskar i retrosnitt och så finfina vykort med bilder från staden, fint förpackat i en liten pappask.
Det gamla snittet är ju alltid så mycket snyggare, att inte fler manufaktörer kunde inse det. Tänk vad fint det skulle vara i köksskåpen om alla varor hade etiketter i samma typ av design som det var för 60 år sedan. Snacka om att man skulle bli salig så fort man öppnade luckan för att ta fram någonting. Tablettaskarna såg inte bara snygga ut, innehållet var smaskens och försvann i ett nafs. Violpastillerna var självklart favoriten.
De här vykorten togs fram på 50-talet och har i många år legat i säkert förvar i bokhandelns källare. Jag tycker det är fantastiskt bra att de tog fram dem till försäljning igen. De hade tydligen ännu fler gamla vykort men de hade de inte rotat fram än. Jag ska hålla utkik efter dem när de väl gör det, för något som jag alltid älskat är vykort och jag har faktiskt börjat få en rätt fin samling. Speciellt den här typen i färg är en stor favorit. Visst är de fina? Man blir alldeles varm inombords och såklart önskar jag att Mariestad såg ut som det gjorde på bilderna.
När jag kom hem och lade mina inköp på tillklippningsbordet insåg jag att det andades skolresa om mina inköp och jag fick en våg av nostalgi-känslor inom mig. Om jag hade varit ett barn på 50-talet och åkt till Mariestad gissar jag att det var ungefär det här man skulle ha kommit hem med. Tablettaskar och vykort….
Yesterday my mother and I went to the town Mariestad to drop of some things at the museum. I did some purchases while in town. Somethings I can’t resist are candyboxes with retrodesign and old postcards. The candyboxes looks just like when my mama whas a child, and the violet one was her favorite. The postcards are actually old ones that they found in the basement of the bookstore. It’s a series of pictures of Mariestad in the 50s (made in the 50s to) and I just wish that the town could look like it did then, it must have been a great little town back then.
Blå klänning
En av klänningarna jag hittade i mormors hus krävde lite förändringar innan jag kunde använda den, det var ärmarna som var lite obekvämt trånga. En sak som jag verkligen älskar med kläder från förr är hur man tänkte när man sydde dem. För det här är en av de hemsydda, både gammelmormor, mormor och mamma var väl bekväma med symaskinen en stor del av garderoben var hemsydd. Det är nästan alltid en rejäl sömsmån i kläderna vilket gör att man kan med ganska enkla medel lägga ut dem där det behövs. Allt jag behövde göra för att klänningen skulle sitta som en smäck var att sprätta upp ärmarna och sy ihop dem igen, fast den här gången två centimeter större. Skärpet som fanns till hade inget spänne men det gjorde inget, för jag råkade ha ett alldeles perfekt grönt bakelitspänne som jag sydde fast istället.
Klänningen råkade också vara lite för kort för min smak. Men i en väska i garderoben hade jag hittat massor med sparade tygsnuttar och mycket riktigt, bitar av samma blå yllemuslin som klänningen var sydd i. Döm om min förvåning när jag upptäcker en bit som var lång och över en decimeter bred, med sömmar i sidorna. Det visade sig vara så att vid något tillfälle har klänningen blivit kortad, men det som klipptes av sparades som tur var och jag kunde därmed sy på det som saknades för att jag skulle få den rätta längden. Jag ville inte göra en vikt fållad kant eftersom den trots allt var i kortaste laget, så med hjälp att det lilla som fanns kvar sydde jag ihop en lång remsa som jag kunde sko fållen med. Jag älskar den sortens hantering av kläder och tyg, när minsta lilla tygsnutt kommer till användning. Det är både ekonomiskt och bra miljötänk. Sen så är det ju lite sport i att få ut så mycket så möjligt med de medel man har. Det där med stora sömsmåner ska jag verkligen ta upp i min sömnad. För det är ju väldigt bra om man ändrar storlek (sånt händer ju) eller om någon annan ska få ärva. Dessutom känns det väldigt bra att ta tillvara på de gamla kunskaperna och vanorna inom sömnad och det där långsiktiga sättet att tänka som man hade förr i tiden, sånt gillar jag.
This is one of the dresses I found in grandmas house, a blue wool muslin dress that either grandma or great grandma made sometime in the fifties. The sleeves where rather small, but since the seamallowences where quite big it was easy peasy to just let out the sleeves and make them fit like a dream. The dress was also a bit short for my taste, but as it happens I also found a bag full of small scraps of fabric. Among these fabrics there where some of this blue one. With this I could lengthen the dress almost 10 centimeters. I just love that way of thinking that they had in the old days, saving every bit of fabric in case it’s needed and using big seamallowences so clothes can be altered. Thats good economy all right!
Hårfilosoferingar..
I förra veckan drömde jag en mardröm som handlade om att jag helt plötsligt upptäckte att mitt hår blivit snaggat i bak. Det var hemskt och när jag vaknade med ett ryck kände jag i håret med handen det första jag gjorde och pustade ut då jag insåg att jag hade allt kvar i behåll. I dagar satt tacksamhetskänslan över att det bara var en dröm kvar men så har jag ju en gång för många år sedan också varit med om ett hårtrauma då en okunnig frisör kapade av på tok för mycket. Det tog tid innan det växte ut och såg okej ut och sedan dess har jag verkligen gått in för att älska mitt hår eftersom jag vet hur hemskt det är att bli av med det. Igår fixade jag utväxten och bättrade på den röda nyansen lite. Även om jag bara skulle vara hemma gjorde jag dessutom pin-curls för att få de där lockarna som jag gillar bäst. Det är märkligt men det är nästan alltid så att håret blir som bäst när man bara är hemma och ingen ser det. Men då har man ju oftast mer tid och mindre press på sig att det ska blir bra så det kanske inte är så konstigt egentligen.
Today has been a day spent in the sewingroom. Of course I have taken some breaks, those breaks where spent trying different hairstyles. As always the hairdo always turn out the best when you’re not going anywhere. But a good hairday is great even if all one does is stay in the house.
Fika med Marie…
Igår hade jag finbesök av kära väninnan Marie. Vi fikade på äppelkaka och kaffe och pratade i flera timmar. Det blir lätt så när man inte ses tillräckligt ofta att munnen bara går och man knappt hinner med att ta igen det man missat. På bordet hade jag lagt en ny (fast gammal) fin duk som jag köpte på Linne och Lump när jag var där häromveckan. Den matchade fint och blått till min Ostindia-servis.
Jag tog också fram den näst sista flaskan flädersaft från i somras och bjöd på när vi druckit tillräckligt mycket kaffe. Jag är väldigt förtjust i flädersaft, men som tur är glömmer jag lätt bort att det finns vilket resulterat i att det räckt mycket längre än jag trodde. Stella var med på ett hörn. Både maken och jag har tränat henne på att tigga fint vid bordet och givetvis var hon snabb på att visa sina färdigheter på Marie.
Med gott resultat. Stella såg ut att vara lika nöjd med kakan som Marie och jag var. Man får bara passa sig så att man man inte halkar i dregelpölen som blir på golvet efter att Stella suttit där ett tag och begrundat vad som finns på bordet att smaka på.
Yesterday my dear friend Marie came for a visit. We don’t se each other so often as we like so we had to make up for lost time. Talking and gossiping for hours, accompanied by Stella that showed Marie her skills at begging my the table. She liked the applecake just as much as Marie and I did I dare say.
Atomiskt tryck….
Idag har mamma och jag haft en hel dag med bara roligt arbete i ateljén. Det var skönt att det var röd dag eftersom det inte ringde hela tiden och vi kunde göra sånt som man inte alltid hinner annars. För dagen var det bland annat tryck som stod på agendan. Jag använde en ny schablon som jag belyste härom veckan och fick lära mig hur man gör en mönster-rapport, det vill säga att man trycker samma schablon upprepade gånger till ett större mönster. Mönstret har jag först ritat på vanligt papper, sedan scannade jag in det och retuscherade det lite i photoshop innan jag skrev ut det på en plastfilm och belyste det på schablonen. Jag tänkte mig ett ett 50-tals inspirerat mönster som både funkar i singeltryck men som även ska gå att trycka i rapporter. Idag skulle jag trycka en bård på en den gröna cirkelkjolen jag sydde på häromdagen. Det blev faktiskt ännu bättre än jag trodde det skulle bli och det där med att trycka egna mönster på kläderna jag syr är verkligen något jag fått mersmak av. Än är kjolen inte helt färdig men så snart den är det kommer det givetvis upp mer bilder på den.
Today my mother and I had a great time at work since it´s a holiday here in Sweden the phone didn’t ring and we had time to do more fun things than usual in the studio. The main thing on the agenda was printing. I used one of the templates that I did the other week and today mum thought me how to do a pattern-rapport. That is printing the same print reapeatedly into a pattern. I made a border on the circleskirt I made the other day and it turned out fantastic. It’s not completely ready yet but when it is I’ll make sure to post some pictures on how it turned out.
Smart litet tillbehör!
I en av klänningarna från mormors hus hittade jag någonting jag hört talas om men inte sett i verkligheten. Det smartaste någonsin. Nämligen det här!
Inuti en svart klänning i ylle trodde jag först någonting var hiskelig fel på axelvaddarna. Tills jag tänkte efter lite till och vrängde klänningen och insåg att det ju var svettskydd, eller underarmsskydd om man så vill. Jag har inte sett det tidigare som sagt, men efter lite googlande insåg jag att det fortfarande görs. Dock inte lika fina som de här.
Modellen på klänningen hette ”Gertrud” och den såg faktiskt ut som en ”Gertrud” passande nog, lite prudentlig liksom. Det är klart man sätter informationen om modell och storlek på underarmsskyddet när man ändå har ett. Det här ska jag ta efter, speciellt smart är det ju i ylleklänningar som man ju inte tvättar så ofta. Det här var gjort i ett lite stelt material på baksidan och bomull på framsidan (det som är närmast huden). Jag tänkte nog prova att göra i enbart bomull, det måste ju funka det med. För det är ju inte så att man svettas floder, sen om det blir ofräscht är det ju bara att byta ut mot nya.
In one of the dresses from grandmas house I found these underarm-sweat-covers. A real smart way to keep the dress from getting sweatmarks, especially good for the dresses in wool that don’t get laundered as often. I will sure try an make my own and put in my dresses that I want to keep fresh and crisp. What a great way to make the clothes last longer….
De senaste dagarna har jag…
Sytt en smaragdgrön cirkelskuren kjol samtidigt som jag insåg att min Bernina förmodligen var det bästa köpet jag någonsin gjort.Jag älskar min nya symaskin!!
Lärt mig hur man bäst äter ostbågar samtidigt som man syr och inte har lust att göra ”ostbåge-fingeravtryck” på tyget. Det var förmodligen såhär sömmerskorna som sydde Kate Middeltons bröllopsklänning gjorde. Jag bara spekulerar men det verkar ju rimligt i mina ögon. Uppsala silverbestick ska det minsann också vara om man vill vara lite extra förnäm, visserligen ganska oputsade men ändå.
Sytt en rosarandig kjol som jag nästan hoppas ingen köper för jag vill ha den själv. Dålig affärskvinna kanske, men som kakmonstret vill jag ha allt själv. Jag ska försöka skärpa mig där. Jag blev väldigt förtjust i knappen och gladde mig åt att jag har en jättestor burk fylld med sådana. De kommer komma till användning och jag slipper oroa mig för att de ska ta slut med en gång. Väldigt skönt.
Misströstat och visat rejäl morgonilska för att jag trodde att det inte fanns något frukostmaterial hemma, men sen visade det sig att det gick att skrapa ihop en rätt skaplig sådan ändå. Blåbärssmoothie, rostat bröd, världsgod ekologisk apelsin och så lite A-fil och müsli, på det några koppar Earl Grey Special och dagen har börjat riktigt bra.
Provat schablonen och tryckt band som skall bli etiketter som skall sys fast i kläderna jag syr. Det blev rätt skapligt om jag får säga det själv. Nu är jag oberoende på namnbands-fronten och det är ju en väldigt befriande känsla.
These last few days have been busy. I made an emeraldgreen cirkleskirt. I managed to eat cheesedoodles while sewing without getting stains on the fabric. I made a pink skirt that I almost hope doesn’t get sold so I can have it myself. I got totaly angry for a while when I thought we didn’t have any breakfast-material in the house. It turned out quite good in the end though. I did a test-drive with the plate I did the other week and made some nametags that I shall put in the clothes that I’m making.
Retro Olivia 