Skip to content

Blå klänning

maj 21, 2012


En av klänningarna jag hittade i mormors hus krävde lite förändringar innan jag kunde använda den, det var  ärmarna som var lite obekvämt trånga. En sak som jag verkligen älskar med kläder från förr är hur man tänkte när man sydde dem. För det här är en av de hemsydda, både gammelmormor, mormor och mamma var väl bekväma med symaskinen en stor del av garderoben var hemsydd. Det är nästan alltid en rejäl sömsmån i kläderna vilket gör att man kan med ganska enkla medel lägga ut dem där det behövs. Allt jag behövde göra för att klänningen skulle sitta som en smäck var att sprätta upp ärmarna och sy ihop dem igen, fast den här gången två centimeter större. Skärpet som fanns till hade inget spänne men det gjorde inget, för jag råkade ha ett alldeles perfekt grönt bakelitspänne som jag sydde fast istället.

 

Klänningen råkade också vara  lite för kort för min smak. Men i en väska i garderoben hade jag hittat massor med sparade tygsnuttar och mycket riktigt, bitar av samma blå yllemuslin som klänningen var sydd i. Döm om min förvåning när jag upptäcker en bit som var lång och över en decimeter bred, med sömmar i sidorna. Det visade sig vara så att vid något tillfälle har klänningen blivit kortad, men det som klipptes av sparades som tur var och jag kunde därmed sy på det som saknades för att jag skulle få den rätta längden. Jag ville inte göra en vikt fållad kant eftersom den trots allt var i kortaste laget, så med hjälp att det lilla som fanns kvar sydde jag ihop en lång remsa som jag kunde sko fållen med. Jag älskar den sortens hantering av kläder och tyg, när minsta lilla tygsnutt kommer till användning. Det är både ekonomiskt och bra miljötänk. Sen så är det ju lite sport i att få ut så mycket så möjligt med de medel man har. Det där med stora sömsmåner ska jag verkligen ta upp i min sömnad. För det är ju väldigt bra om man ändrar storlek (sånt händer ju) eller om någon annan ska få ärva. Dessutom känns det väldigt bra att ta tillvara på de gamla kunskaperna och vanorna inom sömnad och det där långsiktiga sättet att tänka som man hade förr i tiden, sånt gillar jag.

 

This is one of the dresses I found in grandmas house, a blue wool muslin dress that either grandma or great grandma made sometime in the fifties. The sleeves where rather small, but since the seamallowences where quite big it was easy peasy to just let out the sleeves and make them fit like a dream. The dress was also a bit short for my taste, but as it happens I also found a bag full of small scraps of fabric. Among these fabrics there where some of this blue one. With this I could lengthen the dress almost 10 centimeters. I just love that way of thinking that they had in the old days, saving every bit of fabric in case it’s needed and using big seamallowences so clothes can be altered. Thats good economy all right!

Annonser
19 kommentarer leave one →
  1. maj 21, 2012 8:20 f m

    På bilden syns det ju inte ens att du har förlängt den? Eller vad innebär ”sko fållen”? (Kan typ inget om sömnad). Men den är jättefin!

    • maj 21, 2012 8:43 f m

      Jag lyckades hitta exakt där den klippts så det egentligen bara försvann en centimeter och det lilla lyckades mönstret dölja rätt bra. Att jag skodde fållen betydde att istället för att vika upp kanten och sy. sydde jag på en remsa som jag vek in istället. Så längst ned är det ingen vikning utan en söm. Man brukar göra så på hembyggdsdräkter t.ex för att spara på tyg och då gör man det ofta i ett kontrasterande tyg eller hemvävt band, så det syns när man dansar och den svarta kjolen ”viftar upp” att inside-kanten är i ett vackert färgat band. 🙂 Tack, tack! Jag gillar den verkligen, lite för varm nu eftersom det är ylle. men färgen är en nyfavoritfärg verkligen. 🙂

  2. maj 21, 2012 9:39 f m

    Aha! Jag irriterar ju mig enormt mycket på för korta klänningar, så för att ta ut maximal längd kan man kantbanda fållen, eller?

    • maj 21, 2012 10:13 f m

      Ja precis, man kan ju ta en snedremsa också om man inte har tyg i samma färg, så syr jag på den så snålt så möjligt sen syr upp den så den inte syns från framsidan. Väldigt bra om man har lite för lite längd på kjolen. Det är verkligen inte snyggt med för kort kjol, jag håller med.

      • maj 21, 2012 11:23 f m

        Du får gärna visa på bloggen hur du förlänger med alla möjliga metoder!

      • maj 21, 2012 11:25 f m

        Du, det är ju klart jag ska göra. att jag inte tänkte på det tidigare.. Jag lägger det i komihåg-listan. :)Det är ju alltid bra att ta upp hur man förbättrar och förnyar vintage-plagg. 🙂

  3. maj 21, 2012 9:39 f m

    Förresten…Klänningen och färgen klär dig enormt bra, Olivia!

    • maj 21, 2012 10:14 f m

      Åh, tack, tack!! Jag är väldigt förtjust i färgen. det har blivit en ny favorit. 🙂

      • maj 21, 2012 11:23 f m

        Det förstår jag! Det är den nya hårfärgen som gört!

  4. maj 21, 2012 10:57 f m

    Är det okej om jag lägger till dig i listan ”Kreativa kompisar” på min blogg?
    Kram

  5. maj 21, 2012 12:51 e m

    Vilken härlig blogg du har! Hittade precis hit o kommer definitivt att återvända:) delar helt o hållet din klädfilosofi. Önskar bara att jag var lite bättre på att sy! Underbar klänning, älskar färgerna o skärpspännet!

    • maj 22, 2012 2:38 e m

      Åh, vad snällt sagt! Du är så välkommen! Tja, jag säger bara, fortsätt sy, träna är det enda sättet att lära sig som med så mycket annat. 🙂
      Tack, tack! Ja jag blev verkligen förtjust i klänningen, tur att den som hade den före mig (mormor tror jag) hade god smak :).

  6. maj 21, 2012 1:35 e m

    Du är så vacker! Och vilken flax du har – med tygbiten och allting. Sedan gillar jag eftertanken: Att ha extra mycket sömsmån. Jag har rationaliserat bort det med tanken att jag vet att det passar. Fast hur länge då? Vi ändrar ju själva form av och till och kanske ska någon annan en dag ha några av mina plagg. Det har jag inte ens tänkt på!

    Gillar verkligen dina inlägg! Och din kommentar på min blogg, om puffärmarna. Jag jobbar vidare! 🙂

    • maj 22, 2012 2:41 e m

      TACK!! Vad snäll du är Åsa! 🙂 Ja jag vet, jag kände mig jätteflaxig! Tur att mina släktingar levde under devisen minsta lilla tygsnutt skall sparas för det kan komma till användning. Jag ska också börja köra på det. hehe, hoppas vi hittar hus snart bara så man får plats. Jag har också rationaliserat bort sömsmån, men det är ju verkligen dumsnålt inser man nu.. det är ju mycket bättre med något som kan göras om. då syr man ju verkligen ”i en hållbar utveckling” som är så modernt uttryck nuförtiden. 😉

      Gör det, jag tyckte som sagt inte de var såå förskräckliga, puffärmarna. 🙂

  7. maj 21, 2012 4:21 e m

    Underbar klänning och underbart med den personliga historien!

  8. maj 22, 2012 6:25 f m

    Vilken fin skatt!

    • maj 22, 2012 2:43 e m

      Ja visst var det! Jag är verkligen glad, det är så roligt också att ha på sig något som mormor sytt.. att man kan ha glädje av något som någon suttit och slitit med för 60 år sen typ. Tänk om nån hade på sig det man själv syr om 60 år! Lustigt att tänka på!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: