Smart litet tillbehör!
I en av klänningarna från mormors hus hittade jag någonting jag hört talas om men inte sett i verkligheten. Det smartaste någonsin. Nämligen det här!
Inuti en svart klänning i ylle trodde jag först någonting var hiskelig fel på axelvaddarna. Tills jag tänkte efter lite till och vrängde klänningen och insåg att det ju var svettskydd, eller underarmsskydd om man så vill. Jag har inte sett det tidigare som sagt, men efter lite googlande insåg jag att det fortfarande görs. Dock inte lika fina som de här.
Modellen på klänningen hette ”Gertrud” och den såg faktiskt ut som en ”Gertrud” passande nog, lite prudentlig liksom. Det är klart man sätter informationen om modell och storlek på underarmsskyddet när man ändå har ett. Det här ska jag ta efter, speciellt smart är det ju i ylleklänningar som man ju inte tvättar så ofta. Det här var gjort i ett lite stelt material på baksidan och bomull på framsidan (det som är närmast huden). Jag tänkte nog prova att göra i enbart bomull, det måste ju funka det med. För det är ju inte så att man svettas floder, sen om det blir ofräscht är det ju bara att byta ut mot nya.
In one of the dresses from grandmas house I found these underarm-sweat-covers. A real smart way to keep the dress from getting sweatmarks, especially good for the dresses in wool that don’t get laundered as often. I will sure try an make my own and put in my dresses that I want to keep fresh and crisp. What a great way to make the clothes last longer….
Hos sidenselma kan man köpa sådana, tror jag och hos nätbutiken accesora(?) kan man köpa den moderna engångsvarianten som tejpas fast. Jag har råkat ut för ett par som var fyllda med något örtmojsigt såg det ut som….
Åhå, har aldrig sett de moderna varianterna. Örtmojsigt låter inte jättepraktiskt, hehe, jag tänker mig det lite som att gå runt med te-påsar under armarna. Men jag antar att det kanske inte är riktigt så illa. 😀
Vilken fin blogg du har. Kul med de omvända axelvaddarna:)
Åh, tack, tack!
Det kanske var för att suga upp och för lukta gott med det dära örtmojset, deon kom nog först efter ww2
Ja det verkar rimligt. Jag kör faktiskt också utan deo, precis som förr. Är för nojjig för att få bröstcancer av aliminiumkloriden, dessutom blir jag lätt allergisk så jag kör på deo-sten och ”lush-talk” istället. Funkar rätt bra, när kroppen väl vant sig så svettas man faktiskt inte så farligt mycket mer än med deo.