Anledningen till att jag försvann….
Jag har inte uppdaterat på några dagar nu och anledningen är att jag har haft så otroligt mycket att göra. Upp tidigt och sent i säng. Det känns nästan som om jag gjort en månads jobb på en vecka. En anledning till det är den här, ett tillskott i familjen. Under den senaste veckan har jag nämligen gått i väntans tider och i går var det äntligen dags. Jag fick hämta min alldeles egna flickdröm, den helt magnifika gentlemannahingsten Kansas.
När jag var sjutton fick jag låna Kansas av vår hovslagare. Kansas och jag var ett team, vi gick upp tidigt innan skolan och red ute i skog och mark. Jag älskade verkligen den hästen. Men så efter två år hos mig såldes han och de kom och hämtade honom. Som jag sörjde. Under alla år har jag gått och tänkt på Kansas som den absoluta drömhästen. Han försvann aldrig ur mina tankar. Så förra året föreslog min man att jag skulle försöka hitta honom så vi kunde hälsa på åtminstone, den där hästen som jag tjatat om så mycket.
Efter att ha lekt detektiv och spenderat åtskilliga timmar på att leta på nätet lyckades jag hitta en hopp-resultatlista från en ridklubb och jag var något på spåren. Jag hade äntligen hittat Kansas och efter att ha pratat med ägaren flera gånger blev jag helt plötsligt, utan förvarning, erbjuden att köpa honom. Gissa om att jag blev förvånad och själaglad!! På en vecka fick vi bygga en ny hage till Kansas (som är hingst och behöver en egen) och förbereda för hans ankomst. Han är 21 år gammal men ser ut som en 15 åring. Jag kan knappt tro det är sant att min gamla ögonsten går därute i hagen. För att göra saken ännu bättre så har Kansas nu fått bli Ruby’s fästman och förhoppningsvis har vi snart en liten på väg.
/I’ts been a while since last update. Reason is that I been so busy last week that it feels that I’ve done at least a months work in just seven days. Why so busy, well. One of the reason is this guy. Kansas, my own great stallion that moved to our farm yesterday. I had this horse on lone when I was seventeen. Kansas and me was a team, we went out to ride in the early morning before school. How I loved that horse! But then he was sold and disappeared from my life. How I mourned. He was the horse in my life and I couldn’t stop thinking of him all these years. So last year my husband said -Why don’t you try to track him down so we can go visit?. After many hours on the net playing detective I finally found him. Several talks to the owner later I, totaly out of the blue, got the offer to buy him. So on just a weeks notice we had to make a big stallion pen for him and get things ready to go and collect him. And now he is here and if things go well, Ruby will have a little baby next summer./
Det bästa brödet!
Efter att ha haft uppehåll i brödbakandet ett bra tag här hemma har vi börjat bakat det absolut bästa brödet. Bara att röra ihop och in i ugnen. Helt underbart gott med smör och lite stark ost på till en kopp te. Det bästa är att eftersom det bara är att röra ihop utan knådning kan även maken min, som hatar att bli kletig om fingrarna, baka brödet när andan faller på. Det är verkligen helt meningslöst att köpa bröd när det både är enklare och godare att baka själv. Det här receptet blir en limpa men det är ju enkelt att dubbla om man skulle vilja det. Mjölsorterna är ju egentligen inte heller skrivna i sten, ta det som finns hemma är melodin men se bara till att ha rätt proportioner i förhållande till vätskan. När man häller det i formen ska det vara som en tämligen lös gröt i konsistensen. Det är även fint att strössla några solroskärnor på ovansidan som dekoration.
1,9 dl vetemjöl
1,5 dl grovt rågmjöl
1 dl rågkross/havrekross
0,3 dl solroskärnor, sesamfrön, linfrön (vad man har hemma i fröväg)
0,5 dl vetekli
2,25 tsk bikarbonat
1 tsk anis
1 tsk kummin
1 tsk fänkål
5 dl filmjölk
1 dl brödsirap (knappt, jag brukar faktiskt ta närmre en halv dl)
Blanda ihop ingredienserna, häll i avlång smord form, grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader i ca 1,5 timme.
/At our house we simply love to make this bread, very easy and tasty. I unfortunately don’t have the energy to translate at the moment, sorry about that! 🙂 /
En rutig vardagsklänning….
Omlottblusen jag sydde häromveckan gjorde jag även till en klänningsmodell. Jag sydde upp den i en sladdrig och skön viskos för att testa mönstret och det här kommer bli den perfekta vardagsklänningen. Istället för att ha mjukisbyxor när jag slappar hemma föredrar jag att en mjuk och skön klänning. Både lagom ”stylish” och samtidigt bekvämt, en bra kombination i mitt tycke. Den här klänningen ger mig av någon anledning lite 30-tals vibbar. Men det kanske är det sladdriga tyget och skovalet som får mig att tänka på de slitna och enkla klänningarna från filmer som ”Oh brother, where art thou”. För övrigt min absoluta favoritfilm som jag kan se hur många gånger som helst…
För att ge den annars väldigt enkla klänningen något lite extra vände jag på tyget till snedremsorma så den mörkare baksidan kom fram. Skärpet fyndade jag på loppis häromveckan, tunna skärp är alltid användbart.
När jag fotade var Stella med mig i trädgården så jag tyckte hon lika gärna kunde vara med på bild. Hon brukar sitta sådär på trappen och titta. Med frambenen ett trappsteg under sitter hon och spanar ut över ängen och vägen på ett mycket värdigt sätt som är typiskt Grand Danois. Det är väldigt trevligt att sitta bredvid henne och filosofera, hon är en sån raring.
Behöver jag säga en gång till hur mycket jag älskar de där skorna!? I dem får jag nästan lika ädla tassar som Stella, de är dessutom nästan oförskämt sköna.
(för den som undrar är skorna av märket Dkode som jag jobbar med och just den här modellen heter Oceane)
/I made a new ”at-home-dress” in a soft fabric with a bit of crepe to it. This is the kind of clothes I like to wear when I’m just taking it easy at home. Soft and comfortable dresses, very easy to wear and a good thing to have in the closet next to those lovely dresses that are although very nice to look at but sometimes not all too comfortable. Stella was with me when I shot the dress-pictures so why not let her be in some of the pictures as well. She loves to sit like that on the stairs and look out on the field and the small road through the forest. And I really like to sit next to her too, just taking it easy and thinking about life./
Mot Varberg!
Idag är det road-trip som gäller. Maken och jag ska nämligen bege oss nedåt i landet på en weekend-tripp till Varberg! Vi ska hälsa på vänner och ha det fint och mamma får passa huset och djuren under tiden vi är borta. Vill ni se vad jag (eller kanske snarare vi) hittar på så får ni följa mig på Instagram, där heter jag enkelt och lätt ”retroolivia”.
(för att inlägget inte skulle bli för tunt lade jag till en resväskebild, men egentligen är den gammal från när jag åkte till Danmark tidigare i vår. I själva verket har jag helt andra kläder och skor nedpackade den här gången.)
/I’m going away on a weekend-roadtrip. My husband and I are going to the coast to Varberg to visit friends and have a good time. If you want to see what I’m up to during my absence here at the blog you can follow me on my Instagram, I’m called ”retroolivia” there too to make it simple. See you in a few days!!/
Slarvfrisyren…
Det här har blivit min standardfrisyr den senaste tiden. Även om jag kanske hade tänkt något annat slutar det nästan alltid såhär. Jag kammar ut lockarna lite lätt, och sen hafsa ihop det lite i fram. Ibland lite mer ordningsamt i några stående pin-curls och ibland lite mer oredigt som här. På sommaren är det ju trevligt med ett hår som klarar lite vind och rufs så det brukar oftast bli så ändå.
Kanske borde ha kammat ut lite bättre i bak där, men ibland missar man ju sånt. För att spara håret lägger jag det emellanåt utan vare sig gele eller läggningsvätska. Istället tar jag lite olja på topparna innan jag lägger pin-curlsen. Det mår de torra topparna bra av och motverkar dessutom att lockarna blir frizziga. Hårblomman hittade jag i en låda jag inte öppnat på ett tag. Jag har gjort den själv med hjälp av plastorkidéer, limpistol och en hårkam. Faktiskt är det den enda kammen som inte glider ur mitt bångstyriga hår. Väldigt tacksamt och jag hoppas på att någon gång hitta fler som inte glider ur med en gång.
/This is my standard-hairdo at the moment. Pin-curls that I hardly brush out and a messy updo in front, sometimes a little less messy with some standing pincurls but then again sometimes more messy like this time. It’s nice with a do that will work in the summer breezes without looking to out of shape. To save the hair I like to make the pincurls without any setting lotion, instead I just use oil of some sort, it nourishes the dry ends and keeps the hair from getting frizzy./
Fotoinspiration från förr…
Något som jag älskar är att titta på gamla kort. För ett tag sedan fick jag en laddning gamla foton på amerika-släktingar av min mormors kusin och det är så roligt att bläddra igenom dem och försöka gissa vad det är för typ av människor som en gång stod där framför kameran.
Det här är släktingar långt bak på min mammas sida som med sina rötter i Värmland under början av 1900-talet senare utvandrade till Amerikatt. Väldigt spännande att tänka på tycker jag…
I köket i ett gammalt hus sitter de och dricker kaffe, mamma Ekholm och sonen Norman….
Det här är taget 1945.. Vist har de fina klänningar på sig…
På baksidan av det här fotot stod det -At home, 1939 El Campo. Vad gör de månntro, lyssnar på radio kanske och hör om nyheter från Europa på randen till krig…
Det här är hemma hos Thelma (som en gång i tiden skickade fotona till oss, eller rättare sagt mormors släktingar). Robert sitter på golvet tillsammans med Hazel och Norman (som drack kaffe i köket på fotot ovanför). Robert hälsade för övrigt på en gång på 50-talet när mamma var liten, han låg i flottan och när han hade permis åkte han inåt landet för att säga hej till sina Sverige-släktingar. Spännande, spännande!
Här är Thelma själv, tillsammans med hennes svärdöttrar Frances, Hazel, Ruby Lee och Neva i september 1941. De är så fina när de står uppradade sådär med sina välkammade frisyrer och finklänningar på…
/I just love to look at old photos to get inspired and imagine how it was in times past. These photos I got from an old relative on my moms side. It’s the distant family that once moved to america back in the early 1900s. I look at the photos and try to think of what kind of people they where and how life in america was.../
Loppislördag…
I lördags var det storloppis nere i byn och jag var givetvis där en liten sväng. Mycket skräp förvisso och så mycket folk att man nästan fick panik men jag lyckades ändå knipa några fina små fynd. Jag försöker att skära ned på mängden grejer jag samlar på mig, det kan ju lätt gå över styr annars. Men lite smått kan man ju ändå få unna sig. Som den här 40-tals duken i tung viskos. Den kommer passa finfint på övervåningen där vi målat väggarna mörkgröna.
Den här fina lilla 50-tals vasen var värd sin guldpeng. Älskar den här typen av färgsättning på keramik.
Så var jag bara tvungen att fylla på förrådet av mässingsljustakar. Snart kommer ju obönhörligt hösten igen och då är ju levande ljus väldigt mysigt att ha i stugan. Totalt spenderade jag 30 kronor och det tycker jag att jag fick många godbitar för. 
This saturday there was a big flea market in the village. I was there and did some small finds, like this lovely 40s table cloth that will match the darkgreen walls we have upstairs perfectly. And that small 50s vase (I just love this type of coloring) and some brass candlesticks. All for the total amount of 30 SEK, pretty good deal I think.
Marin, vitt och svart…
När jag hade gjort färdigt den där kjolen kom jag på att det vore rackarns snyggt med en lite mer lössittande blus med en liten ”peplum” på. Så jag ritade om mitt blusmönster snabbt som ögat och sydde ihop en i samma marinblå rayontyg som jag gjorde kjolens linning i. Det här är ännu bara en prototyp, för jag måste allt ändra lite till i mönstret innan det är perfekt men den blev ändå en riktigt trevlig modell. Såhär blev utstyrseln ihop. Matchad med blå, vit och svart bakelitarmbands-trio samt ett vitt glashalsband.
Den som har ögonen med sig ser att det står en annan stol i bakgrunden än vad det brukar. Den var med bland alla godbitar jag fick från mammas väninna häromveckan, med tillhörande fotpall och den fräna kudden också. Snacka om fynd, jag tycker den gör sig väldigt bra i vårt vardagsrum.
Skorna jag tar på mig är givetvis Dkode och de här svartvita med t-slejf passade ju otroligt bra till resten av ensemblen. De här är från vårens nya modeller som vi har i butiken och det är först nu jag plockat ut ett eget par, jag förstår inte varför jag inte lade beslag på dem med en gång. Kanske är en släng av dåligt affärssinne men jag måste säga att jag är väldigt glad att båda 41:orna inte hade hunnit bli sålda innan jag kom på att jag behövde ett par själv.
Så tar vi en närbild, jag har nämligen på mig mitt nya favoritläppstift som jag köpte på flygplatsen i Frankfurt häromveckan. Ysl, Rouge pur Couture i färgen Le Orange nr 13. Helt underbar sommarfärg som ger en liten extra kick än det vanliga klassiskt röda.
/After I finished that skirt the other day I realized that it would look great with a loosefitting blouse with a peplum, so I hurried and altered my blouse pattern and made this in the same blue rayon as I used for the waist in the skirt. It’s still some alterations in the pattern to make before it’s perfect but I like the model. To match the navy and white outfit I wear a trio of bakelitebangles in white, black and blue and a vintage milk-glass necklace. Of course I have a pair of Dkode-shoes on, and these black and white babies really matched the ensemble nice. They are from this summers collection and I just love the 30s feel they give me. I’m glad they weren’t sold before I realized that I needed a pair of my own. Also, here’s a close up to show off my new lipstick, it’s the Rouge pur Couture from YSL in the color ”Le Orange” nr 13. A very nice shade for summer, a bit more daring than the usual classic red that I normally wear…/
Om att dela arbetslokal…
Jag delar ju arbetslokal med en annan kille. Ibland är det kanske lite träligt att behöva dela, man får kompromissa en del och ibland går det inte att göra det man tänkt. Igår när jag skulle gå in i mitt tyglager för att dra ut en rulle möttes jag av det här.
Katten Trisse (killen som jag delar med) har hittat mitt tygförråd och givetvis den bästa platsen där det ligger några gosiga och varma ylletyger (som nu är rejält håriga och kanske till och med grusiga).
Han vänder på sig och undrar om det var något jag ville och blinkar mot mig med sömntunga ögon.
Gäspar lite grann och vänder sig igen för att somna om. Det slutade med att jag aldrig ut någon tygrulle utan fortsatte med annat istället och Trisse låg kvar i sin gömma och sov i åtskilliga timmar…
/I have to share my workingspace with the cat. This is what I found yesterday when I was going into my fabric-storage to take out a roll of fabric. The cat has found the best spot where I keep some nice and warm wool-fabrics. That now are quite hairy. He turns around wondering what I wanted and why I disturbed his sleep. And then he just turns around and go to sleep again, I never picked out that roll of fabric that I needed. Instead I continued with something else and the cat slept peacefully for several hours more… /
Göra om, göra nytt!
Jag tycker det är väldigt roligt att ta till vara på och göra om plagg till något nytt. Speciellt när man får tänka till lite extra för att få materialet att räcka till det man tänkt. Det ger en härlig nyttokänsla som känns ända in i själen. Den här kjolen har jag sysselsatt mig lite smått med idag då jag var hemma från jobbet med en ond hals. Den är snart klar, behöver bara fästa hällorna, pressa och kanske sy på en stickning på linningen…
Från början var det en tantig sak med resårmidja. Men eftersom jag såg en potentiell vinnare i tyget som både var fint mönstrat och en trevlig slinkig rayon blev det snabbt ett ”göra-om-projekt” av den. Jag behövde bara sprätta bort resåren och ta in den i midjan eftersom den ganska mycket för stor. Tyget räckte inte till linning så istället tog jag ett annat som var liknande i sin marinblå färg (om än lite ljusare) men framförallt samma typ av kvalité. För att det skulle hänga ihop lite mer tog jag av bitarna som blev över efter jag tagit in den i midjan till att göra hällor av.
Jag har en hel del tryckknappar i mitt lager så den här gången skippade jag blixtlås i sidan och tog tryckknappar istället för att få en lite mer vintage-känsla. Fram till 40-talet var det vanligare med tryckknappar än blixtlås och det riktigt trevligt alternativ faktiskt. Speciellt när det är ett lite tunnare och slinkigare tyg som man kanske inte vill skall tyngas ned av ett metall-blixtlås (jo, jag vet det finns i plast också, men dem brukar jag undvika så långt det går…)
Det här är vad som blev kvar, inte så mycket men tänker man till lite kanske det går att komma på någonting att göra även med den här lilla ynkliga biten….Eller också bara slänga, vi får se.
/Today I was home from work with a sore throat and when I got tired of resting and just couldn’t do it anymore I made a make-over on an old-ladys-skirt with a stretchy waist. I saw the potentials in the nice print and the lovely rayon-fabric. I altered the waist by taking of the stretchy waistband and putting on another one. The fabric wasn’t enough to make the new waistband so I made it in a similar rayon and to make it fit in more I made the belt loops from what was left when I reduced it in the waist. Instead of zippers in the side I choose to put in metal snaps, since I have quite a lot and to make it feel a bit more vintage.. Now just to press the waist and fasten the belt loops…/
Retro Olivia 