Anledningen till att jag försvann….

Jag har inte uppdaterat på några dagar nu och anledningen är att jag har haft så otroligt mycket att göra. Upp tidigt och sent i säng. Det känns nästan som om jag gjort en månads jobb på en vecka. En anledning till det är den här, ett tillskott i familjen. Under den senaste veckan har jag nämligen gått i väntans tider och i går var det äntligen dags. Jag fick hämta min alldeles egna flickdröm, den helt magnifika gentlemannahingsten Kansas.

När jag var sjutton fick jag låna Kansas av vår hovslagare. Kansas och jag var ett team, vi gick upp tidigt innan skolan och red ute i skog och mark. Jag älskade verkligen den hästen. Men så efter två år hos mig såldes han och de kom och hämtade honom. Som jag sörjde. Under alla år har jag gått och tänkt på Kansas som den absoluta drömhästen. Han försvann aldrig ur mina tankar. Så förra året föreslog min man att jag skulle försöka hitta honom så vi kunde hälsa på åtminstone, den där hästen som jag tjatat om så mycket.

Efter att ha lekt detektiv och spenderat åtskilliga timmar på att leta på nätet lyckades jag hitta en hopp-resultatlista från en ridklubb och jag var något på spåren. Jag hade äntligen hittat Kansas och efter att ha pratat med ägaren flera gånger blev jag helt plötsligt, utan förvarning, erbjuden att köpa honom. Gissa om att jag blev förvånad och själaglad!! På en vecka fick vi bygga en ny hage till Kansas (som är hingst och behöver en egen) och förbereda för hans ankomst. Han är 21 år gammal men ser ut som en 15 åring. Jag kan knappt tro det är sant att min gamla ögonsten går därute i hagen. För att göra saken ännu bättre så har Kansas nu fått bli Ruby’s fästman och förhoppningsvis har vi snart en liten på väg.

/I’ts been a while since last update. Reason is that I been so busy last week that it feels that I’ve done at least a months work in just seven days. Why so busy, well. One of the reason is this guy. Kansas, my own great stallion that moved to our farm yesterday. I had this horse on lone when I was seventeen. Kansas and me was a team, we went out to ride in the early morning before school. How I loved that horse! But then he was sold and disappeared from my life. How I mourned. He was the horse in my life and I couldn’t stop thinking of him all these years. So last year my husband said -Why don’t you try to track him down so we can go visit?. After many hours on the net playing detective I finally found him. Several talks to the owner later I, totaly out of the blue, got the offer to buy him. So on just a weeks notice we had to make a big stallion pen for him and get things ready to go and collect him. And now he is here and if things go well, Ruby will have a little baby next summer./