Söndagsskörd…
Söndagsförmiddagen har spenderats vid huset. Maken har klippt gräset och jag har plockat bär. Det finns flertalet bärbuskar på tomten som nu är mogna för skörd. Sen har vi ju förstås blåbärskogen precis runt knuten där blåbären fortfarande sitter kvar i buskarna så efter att bunken med svartvinbär blev full gick jag ut i skogen med bär-repan ett slag. Det är verkligen en stor skatt med bärbuskar i trädgården och det är jag väldigt glad att vårt hus redan hade. Äppelträd däremot var det lite sämre ställt med så det bli en av de första saker vi ska ta itu med i trädgården. Det är numer en väldigt rolig syssla att ligga och tänka på vad som ska tas itu med och planera hus och trädgård innan man somnar. Göra mentala listor på saker jag skulle vilja ha och göra. Även om det ju innebär en del framtida slit (om än ett givande sådant) så finner jag det väldigt meditativt att bygga upp trädgården i fantasin. Plantera äppelträd, ta skott från körsbärsträden vid mormors hus (som förökar sig oförskämt lätt och ger körsbärsylt och saft med fantastiskt intensiv smak), köpa päronträd, bygga en pergola till infarten där jag sen tänkte sätta klätterosor.
Today we went to our house, my husband mowed the lawn and I picked black currants. The garden is full of different berry bushes and now’s the time to harvest. It’s a real nice feeling in picking berries. After the bowl was filled to the brim I went to the woods just next to the house to pick some blueberries.
Fynd på vägen hem…
Igår åkte vi hem från Dalarna. Det har varit en väldigt rolig vecka med mycket inspiration och hjärnan är fulltankad med ideér som ivrigt väntar på att utföras. På hemvägen stannade vi i Mockfjärd på den trevliga lilla loppis som finns där (Ingergerds handelsbod heter den visst). Jag och maken körde förbi där förra året när vi var i Dalarna på roadtrip men då kom vi för tidigt. De öppnar först klockan 14.00 och har öppet till klockan 18.00. Mamma brukar alltid stanna där på hemvägen från Sätergläntan och har berättat om att det är fint, därför var jag glad över att äntligen få se hur det såg ut inuti. Är man redan lite trött så blir man tröttare av alla saker som finns högt och lågt, en salig blandning av daladräkter, porslin och annat plock. Jag hittade två äggkoppar som jag skulle köpa och tänkte gå tillbaka till bilen, men så fångade ögat något i periferin och jag nästan hoppade till av entusiasm. Vad var det då? Jo, en hel hög med vita fina 50-tals gördlar och korsetter som jag genast slog till på (priset var dessutom otroligt överkomligt). Alla utom en såg ut att vara oanvända. Tyget (en tjusig mönstrad tjock satäng) var i väldigt fint skick medan några av resårdelarna hade tappat elasticiteten (vilket lätt händer när det är gammalt). Men eftersom jag är så flink med fingrarna och hyfsat van vid underklädessömnad räknar jag med att jag lätt byter ut det mot modern powemesch. Den största fröjden var att de faktiskt passade, de var till och med lite stora (vilket jag tänkte ordna med några lätta justeringar). Annars tycker jag att gördlar och korsetter alltid brukar vara för de där lite mindre och nättare kvinnotyperna. Det var inte svårt att räkna ut att jag slog till på alla fem. En eller två kanske jag renoverar till försäljning (tänkte dra igång en Etsy-shop inom förhoppningsvis snar framtid) resten ska gå bara till mig själv. Man känner sig ju så mycket finare när man har snygga underkläder och i ett enda svep har jag utökat min underklädesgarderob betydligt. Hurra för det!
Nu ska jag ligga i soffan och vila i några timmar och titta på OS-hoppningen i svtplay, och så förstås tänka på mina fina underkläder som väntar på att gås igenom i syrummet!
I’m back home from Dalarna and the dye-course is at an end. On the way back home we stopped at a small antique store in Mockfjärd. There where lots to se and tired as I was I almost missed the incredible pile of old girdles and corsets. Almost. Luckily I got my scanner up and noticed it. Two girdles and three corsets from the 50s (I think). All but one looked unworn,the fabric was in perfect condition although the elasticity-parts in some where a little limp but as I’m used to sew lingerie I think it will be piece a cake to exchange it for modern power mesh. One or two maybe will go to my future easy-shop after the renovation the others will be just for me. In just one sweep I managed to ad plenty to my lingerie-wardrobe. Hurra for that!
Studiebesök…
Igår åkte vi med gruppen till Wålstedts textilverkstad för en guidad rundtur. Wålstedts spinneri är ett av de få svenska spinnerier som finns kvar i Sverige och det var väldigt spännande att få se hur de arbetar. De är nu inne på fjärde generationen och det är bara att hoppas att det går att hålla igång verksamheten för det är ju sannerligen ett kulturarv att värna om. Under rundturen fick vi se alla delar i produktionen från råull till färdigspunnet garn. De hade väldigt fina maskiner som var en fröjd att få se ”in action”. Jag kände verkligen hur ull-nörden inom mig fick sitt lystmäte. Men så är det ju ett otroligt spännande material och har man väl börjat nysta det där med olika ullsorter, sätt att bearbeta och användningsområde inser man att det är en hel vetenskap. Väl värd att utforska dessutom. När vi var där insåg jag även att det kanske vore en bra grej att ha får på vår gård i framtiden. Om vi ändå ska ha hästar och några getter kan man ju lika gärna slänga in några får i beräkningen också tänkte jag. Känslan av att äta sitt egna uppfödda fårkött och ta hand om ullen och kanske skicka skinnen på beredning måste ju vara väldigt tillfredsställande.
Yesterday we went to Wålstedts textilecompany, it’s one of the few spinnery’s left in Sweden. It’s a very small spinnery specialiszed in making a very high quality wool yarn made from the special wool from our swedish sheeps. It’s was a very interesting tour and the wool-nerd in me just cheered over all the fine machines and wool-stuff the showed. They’re now working in the 4th generation and I just hope they will manage to continue because it’s an important heritage to keep.
Bortavecka….
Nu ska vi testa hur det går att blogga från mobilen. Jag är nämligen borta hela veckan då jag är med mamma i Dalarna. Det är kurs i färgning på Sätergläntan som gäller och jag är undervisnings-assistent. Eftersom det slutar fyra om dagarna tänkte jag ägna kvällarna åt att sy. Största delen av packningen bestod således av tyger, trådar, symaskin med mera. Vi får se hur mycket glädjekalkyl jag gjorde vad gäller det. Jag misstänker att jag inte hinner med två par byxor, en klänning och en blus som jag tog med material till.
För att verkligen känna att jag passar in tog jag på mig mina träskor. Fattas bara att man inte har kurbitsmålat när man är i Dalarna.
This week I’m away assisting mother who is teaching a dye-course in Dalarna. I’m usling my mobile to blog for the first time and so far I think it might work. Dalarna is a beautiful and the weather is great. I have my clogs on to fit in. The evenings shall be dedicated for sewing.
Äntligen!
Ja nu var det äntligen klart! Efter mer än fem års letande har vi hittat ett hus. Papperna är påskrivna och handpenningen betalt. Det har varit en väldigt lång resa det där med husletandet och vi har flyttat hit och dit och aldrig riktigt trivts. Men nu är det över och en helt ny resa kan ta sin början. Huset har allt vi letat efter faktiskt och känslan av att det långa letandet till slut är över är riktigt konstig. Vi har ju så länge varit ”dom som letar efter hus” att man på något sätt vant sig vid den där jakten som aldrig har lyckats, förrän nu. Huset då!? Hur var det med det? Det ligger totalt enskilt ute i skogen men samtidigt är det cykelavstånd till närmaste samhälle som med bra kommunikationer, affärer, bank och allt det där. Det finns en stor lada till framtida hästar (och fantastiska ridvägar runt om i skogen) och garage till maken. Flera hektar mark, både skog och äng så det kommer lätt kunna gå att ha häst utan att oroa sig för bete och veden hämtar man själv i skogen allteftersom. Här ska det bli självförsörjning minsann. Själva huset är gammalt, man vet inte hur gammalt utan i papperna står de sedvanliga årtalet 1909 som byggår. Inuti ser vi fram emot en rejäl renovering eftersom ingenting gjorts på åtskilliga år och det har blivit rätt slitet. Jag tackar min lyckliga stjärna för att det inte var sönderrenoverat som så många andra hus vi tittat på under åren har varit. Det är verkligen hemskt när gamla fina hus görs om så de ser ut som förortsradhus inuti, vitt överallt med klickgolv och ord på väggarna. Vi tänkte gå tillbaka till förr givetvis och renovera i gammal stil med 40-talet som huvudinspiration. Jag ser verkligen fram emot att få bo tidsenligt och när allt väl är färdigt ha en oas i skogen där tiden ser ut att ha stått still och ingen modern stress finns i någonstans i sikte. Jag misstänker att det kommer bli ett större inslag av inredning i bloggen nu, för allt jag tänker på är huset och renoveringen som tar sin början så snart Nedan är en bild på huset från 40-talet, visst ser det fint ut?
Yes, this weeks major thing was that we finally found and bought a house. After a five year search it’s over and we got the house of our dreams. No neighbors in sight, deep in a forest but still not farther from a town than you could ride on a bike. With a big barn, fields and forest so that I can have horses and a big garage for my man. The house is quite old, one doesn’t know exactly when it was built and it’s the classic swedish red cottage. Now we look forward to renovating it gently and making it look like it would have done in the 40s. I just can’t wait to finally be able to live in a vintage style swell as be dressed in it. The photo is of the house taken in the 40s, doesn’t it look nice?
Röda Olivia-skor…
För ett tag sedan läste jag om Evas nya skor och tyckte de var fasligt fina. Jag hade nästan glömt att Rocket Originals gör väldigt snygga skor och att jag alltid velat ha ett par. När jag så gick in och tittade på hemsidan och dessutom upptäckte att just den modellen hette Olivia. Ja, då är det ju en omöjlighet att sluta tänka på dem, det säger ju sig självt att jag måste ha ett par skor när de har samma namn som jag. Rött är ju den självklara färgen och efter lite övertalning insåg även min mor att hon borde ha ett par med (fast i svart). Eftersom de är i en bekväm men samtidigt chic modell kommer de nämligen bli perfekta att ha när vi jobbar på mässor (då man ska vara fin men samtidigt inte dö i fötterna efter flera timmar på betonggolv). Och visst är det en fin sak när mor och dotter matchar varandra med samma skor? Nu kommer jag ju garanterat använda dem även till vardags för jag är rackarns nöjd med dem. Tänk att det skulle ta sådan lång tid innan jag kom mig för att köpa ett par från Rockets, men den som väntar på något gott heter det ju. Visst är de fina?
I got my new shoes from Rocket Originals yesterday and I’m super happy with them. As the models name was Olivia I was just obliged to get me a pair. And to rationalize it further I managed to get my mother to buy a pair too because being both chic and comfy they will be great to wear when we’re working at the Syfestival-fair, it’s a nice thing when representing the company that mother and daughter match each other with the same model of shoes….
Sjömansklädd…
Dagen till ära denna måndag valde jag en favoritklädsel. Nämligen min sjömansblus i linne som är bland det bekvämaste man kan ha på sig. Den passade ju dessutom ypperligt till den nysydda manchesterkjolen. Nästan så att de ser ut att vara gjorda för varandra. Idag är en spännande dag och vi har roliga saker på schemat därför är det ju av vikt att man klär sig både bekvämt och chict. Margerete-flätorna har snabbt blivit en frisyrfavorit den senaste tiden. Väldigt bra då man inte vill lägga håret och nu när jag rider så pass mycket hinner man ändå knappt fixa lockarna förrän hjälmen plattar till och förstör det man åstadkommit ändå. De tjusiga damerna förr i tiden red måhända utan hjälm och med lockarna intakta, men det är inget jag vill ge mig på. Man har ju bara en skalle och den ska man ju vara rädd om….
This is my outfit today. My favorite blouse, the linen sailor one together for the first time with the new corduroy skirt. I must say the match perfectly, as they where made for each other. The braids is my new favorite style. Especially since my frequent riding and wearing of the helmet spoils any pin curls I may have done anyway.
I blåbärsskogen…
Idag tog mamma och jag en snabbtur ut i blåbärsskogen på morgonen. Ungefär en halvtimmes plock och jag hade en rejäl skål med blåbär som resultat. Det är otroligt gott med blåbär och färska är de som allra bäst. Bara att stoppa i munnen som godis eller lägga ovanpå en gräddtårta. Jag har gjort båda idag. Annars har jag haft en väldigt skön och avslappnad lördag. Sommar, sol, bärplockning och bokläsning i gräset. Väldigt fint och trevligt, det är skönt att sommaren äntligen kommit.
Today mum and me went out in the forest to pick blueberries. Just half an hour and this is what I got. Just enough for today, fresh blueberries are the best. Just to eat or maybe put on a cake. I’ve done both today. Otherwhise it’s been a soft and easy saturday. Enjoying the sun and the summer, reading and taking it easy. Very nice, and i’m sure glad the summer finally decided to show up.
Lysande utsikter…
Det går en ny kostym-miniserie från BBC på Svt just nu, efter Dickens bildningsroman Lysande utsikter och hittills är den precis vad jag hoppats på. Spöklik, spännande, vacker och välgjord. Med flertalet utmärkta skådespelarinsatser, anglofilen inom mig hurrar. Det första avsnittet har redan gått, men kan ses i några dagar till på Svtplay. Det behöver ju inte utspela sig på 30-40-tal, 1800-tals miljöer blir jag minst lika glad av och Dickens historier går ju inte direkt av för hackor vad gäller ”den engelska myskänslan” heller. Ladda upp med tekannan full av rykande hett te och kanske ett litet scone till. Nästa avsnitt går på söndag klockan 20.00, det är bara att bänka sig.
(Bild härifrån)
The new BBC drama ”Great expectations” are showing on swedish television and of course I’m happy about that. It’s all what I hoped for actually, great cast, a ghostly feeling and just the right about of suspense.
Den goda salladen…
I helgen åt vi någonting som jag längtat efter att göra själv väldigt länge. Nämligen Ceasarsallad. En favoritlunch på favoritpuben vi brukade gå till i Göteborg men på ”bonnvishan” så får man fixa sånt själv och det blev ju dessutom mycket godare än vad jag kunnat tro. På en bas av hemodlad romansallad, med gårdskyckling från greve Hamilton, ekologiskt bacon, hemgjorda brödkrutonger och så stora hyvlade spån av en god parmesan. Men det som gjorde salladen var ändå dressingen. Det var den jag var mest osäker på, men den visade sig vara rätt lätt att göra. Efter att ha läst lite olika recept gjorde jag ett litet eget hopkok.
Retro Olivia 