Hej, hej!
Nej men hej, hej! Nya invånare på vår gård. Igen! Det har verkligen blivit ett riktigt djur-år i år. För inte nog med getter och föl bestämde vi oss i vintras för att vi skulle skaffa några hushållsgrisar också. Sagt och gjort, de jag tingade i februari av några bekanta var äntligen leveransklara och i söndags kom de hem till oss. Två riktiga charmtroll som fick prova att bo i fortet vi byggt till dem.
Fort kanske är att ta i, men eftersom vi gjorde ett trästaket med stående bak-ved ser det nästan ut som en palissad som omger deras lilla hage. Nu är den här hagen bara tillfällig. Så småningom ska de få gå i lite större. Dessutom ska det här palissad-omgivna området bli mitt trädgårdsland nästa år, till potatis och bönor och lite annat som tar större plats än odlingslådorna ger. Staketet har två öppningar, en i vardera kortände. I den ena kortändan finns en grind där jag senare tänkte göra en pergola med humle, i den andra står deras lilla koja, den har medar så vi lätt kan flytta den sedan (med traktorn). Så småningom kommer den dessutom bli för liten för fullvuxen gris och då kommer getterna få ta över den tänkte jag.
Det är härligt att ha dessa fina på gården. De ger ifrån sig småljud mest hela tiden på ett ytterst mysigt vis, de hjälper till genom att ge ett bra och ekonomiskt sätt att göra sig av med hushållsavfallet (det vi ger får vi ju tillbaka nästa år i form av kött) och så gräver de upp ett trädgårdsland åt mig. Det finns inte nog med fördelar med grisar. Dessutom känns det bra att kunna göra något för att bibehålla rasen genom att vara genbank. För det här är Linderöds-grisar och det finns inte så många kvar. Synd och skam när de är så fina. 
/Well hello there! We decided earlier this year that we should have pigs on our small homestead. And the day before yesterday it was time to finally go and bring them to our place. They are so sweet and now they are quickly working their way through the grass and making a garden patch for me to grow in next year. It’s very nice to not have to dig it up myself. And of course they take care of eating all our leftovers and making lovely sounds that are so sweet to listen to. These are an old swedish breed (Linderöd pig) that are endangered so by having a breeding pair on our farm we also contribute with the keeping of this lovely type of pig./
Lördag på kammaren..
I lördags fick jag äntligen ett tillfälle att tillbringa lite tid i mitt syrum. Det var så skönt att äntligen få spendera lite lugn och ro med symaskinen igen efter hetsiga veckor med massa gårdsbestyr i och med alla nytillskott i djurskaran här hemma. Jag kände bara efter en liten stund hur all stress rann av mig och jag kom in i ett härligt meditativt sömnads-mode.
Jag har länge gått och fnulat på en ide om att göra en jeanskjol med samma typ av ficka som mina retro-jeans och äntligen var det dags att testa. Det hela blev faktiskt riktigt bra om jag får säga det själv. En jeanskjol har jag behövt länge så det var skönt att stryka det från min ”vill-göra-lista”.
Nu för tiden skär jag med rollercutter så ofta jag kommer åt, speciellt om det är lite tjockare tyger. Det spar något otroligt på handlederna, går snabbare och så blir oftast kanterna snyggare. Men man får akta så man inte skär för snabbt så det blir snett eller att man råkar skära sig i fingret för det är en mäkta vass egg på kniven.
Till jeansen valde jag en klassisk gul stickning och eftersom jag tycker det är snyggt med kontraster tog jag ett rutigt tyg inuti fickorna. Dessutom är det lite tunnare än denimen så det blir lite smidigare än om man hade valt att göra fickpåsen i samma tyg. Blixtlåset dolde jag i fickan på samma sätt som jag gör när jag syr jeans.
När jag sitter i mitt syrum är det väldigt trevligt att titta ut genom fönstret med jämna mellanrum. Jag har nämligen den här utsikten. En fröjd för ögat och dessutom är det väldigt lämpligt eftersom jag kan ha bra koll på hästarna. Bra för min ”höns-mammighet” vad gäller mina djur samt det faktum att man måste ha extra koll på föl den första veckan. Som med alla bebisar föresten.
och skorna ska vara röda!
Röda skor är min absoluta favorit och av alla skomodeller är träskon den som jag använder mest. Förra sommaren när vi var i Leksand tänkte jag köpa ett par ersättare eftersom mina gamla började bli lite väl slitna men då hade de inga i röda kurbitsmålade i min storlek. Det blev att jag tog ett par vanliga röda istället.. De har stått undanställda sedan dess och i förra veckan när jag var lite rörig i huvudet på jobbet så gjorde jag äntligen slag i saken och tog fram lite färger…
Vi har nämligen ett lager av gamla kyrkstolar som vi har i visningsrummet på Färgkraft och vi har dem målade i olika färger. Måla stol är utmärkt arbete att sticka emellan med om man är lite okoncentrerad och behöver något enkelt men kreativt att göra. I förra veckan infann sig ett sådan tillfälle när jag var super-ofokuserad på allt som hade med jobb att göra, det enda jag kunde tänka på var ju Ruby och att hon snart skulle till att föla.. Så när färgerna ändå var framme passade jag på att även sätta lite på mina träskor, som var tanken från början när jag köpte dem.
Vi målar det mesta i ateljén med linoljefärger. Det är märkligt hur drygt det är, till en enda stol behövs inte vidare mycket färg alls. Det tar lite tid att torka måhända men fint blir det och så är det ju en väldigt trevlig färg att jobba med.
Först hade jag inte tänkt måla riktigt så klassiskt kurbits men på något sätt blev det så ändå. Kanske för att det är vad man är mest van vid att se på träskor eller så är jag bara en traditionell typ av människa. 
Men för att ändå göra någonting lite nytt bestämde jag mig för att göra klacken blå. Rött och ljusblått är så fint tillsammans tycker jag. För att ytterligare göra träklacken beständig mot väta lackade jag två lager med linoljelack (Le Tonkinois) efter att den blå färgen torkat. Jag går ju väldigt mycket i mina träskor hemma på gården och då är det ju ibland fuktigt i gräset vilket kan slita lite extra på träet. Men med lite lack på kommer de hålla mycket längre, så ser det ju snyggt ut med härligt glansiga klackar dessutom. Det är samma lack som vi lackade golvet med på ovanvåningen, men som tydligt är går det att använda till mycket! 
(Den som är observant ser att det är en liten mörkblå färgfläck på kanten av träskon som råkade smeta av sig från mina lite färgfläckiga händer. Det som är praktiskt när man målar med linoljefärg är att en liten svamp med linoljesåpa på tvättar bort färgen hur lätt som helst innan den torkat och då gör det inget om man råkar göra något litet misstag någonstans)
/Last week I took out some colors and painted myself a pair of red clogs in the traditional ”turbits-pattern”. Clogs are the model of shoe I use the most and of course red is the best color. To make it a little more daring than the traditional clog I also painted the heel. Light blue and red are so nice colors together in my opinion. After they have dried these will be on my feet most of the summer I think…./
Äntligen här!
I söndags då jag skrev förra inlägget hade jag ingen aning om att jag några timmar senare skulle vara en häst till rikare. För äntligen så kom Rubys fölning igång och tjugo i tolv på natten föddes lilla bebisen. Det hela gick väldigt snabbt från första tecknet till att hon var ute. För det blev en hon och fläckig som far sin. Precis som jag önskade och hoppades! Visst är hon fin lilla snuttan!?
Hon visade sig vara ganska stor, eller iallafall ha väldigt långa ben och det tog ett tag innan hon lärt sig fått styr på dem. Det är inte konstigt att det är lite svårt att gå när man legat ihopklämt i mammas mage precis nyss. Det är konstigt att tänka egentligen att hon alls fick plats därinne bara några timmar tidigare…
Fölningen gick hur smidigt som helst och det är ju väldigt skönt men sen stötte vi på lite besvär. Det var nämligen så att fölet hade lite svårt att ta tutten. Eftersom det är superviktigt att föl får i sig den där första råmjölken måste man ha koll på dem så de kommer igång med diandet och det gjorde hon inte riktigt. Så vi fick passa hela natten och när hon inte kom igång tillräckligt snabbt fick vi hjälpa till och ge henne mjölken med flaska. Hela natten och hela dagen efter försökte vi få henne att få tag i tutten och suga men det var svårt.. Men vi gav oss inte, varken vi eller lilla hästen och till slut fick hon kläm på det. Jag blev väldigt lättad när det visade sig att hon börjat lära sig, för ett föl som man föder upp på flaska är ju inte helt optimalt. Jag tror det var svårt för henne för att hon var hög och inte riktigt fick till vinkeln med sina vingliga ben. Men allteftersom hon blev starkare i benen lärde hon sig balansera bättre för att träffa rätt vid mamma Ruby’s juver.
Den lilla är förstås sömnig ofta. Precis som jag efter att ha varit vaken 36 timmar i sträck för att hålla koll på att allt gick bra. Hon är så söt att man blir helt förbluffad och jag kan sitta och titta på henne hur länge som helst. Kanske därför så kände jag knappt att jag var trött när jag följde Ruby och fölets sida hela måndagen efter att ha vakat natten igenom i stallet.. Tröttheten kom nu efteråt istället..
När hon ligger och sover snuttar lite i luften med sin lilla mun och när hon vaknat går hon till mamma Ruby för en liten slurk mjölk till. Efter den blir hon pigg en liten stund och passar på att prova att springa och skutta lite på sina nya ben.. Ruby gnäggar på henne och försöker hålla styr på henne och sen vips blir hon sömnig igen så ögonlocken går igen och hon med mycket möda viker ihop de långa benen och lägger sig i det mjuka gräset. Det är ett riktigt skådespel att se.. Åh, vilken glädje det är i att ha hästar!
/When I wrote the last blogpost on sunday I didn’t know that I a few hours later would be a horse richer. Because on the night to monday Ruby started to get contractions and 20 minutes to twelve the foal was born. She’s so beautiful and looks just like her father.. Everything went very well but she did show signs of having trouble drinking from her mother. Since that first milk is so important we where forced to bottle-feed her the first hours until she could get the hang of it drinking directly from Ruby. I think it was since she is quite tall with long wobbly legs that made her having trouble with the correct angle to get the teat in her mouth in a proper way.. We didn’t leave her side for the first 24 hours to make sure that everything was fine so I’m a bit tired at the moment. Tired but very very happy. And very thankful that she’s eating normally now so I don’t have to bottle-feed her.. Oh, the joy of having horses!/
Fortfarande inget föl-helgen..
Både idag och igår var maken och jag ute hela dagen och snickrade.. Det är mycket som ska bli klart och det börjar närma sig deadline. Det är inhägnad och hydda till grisarna som ska hämtas snart, vindskydd till Rubys hage (speciellt i åtanke åt fölet som komma skall) och dessutom håller vi på med ett litet enkelt växthus till tomatplantorna som står i kö för att planteras om. Det är härligt att riktigt få jobba med kroppen och slita en hel dag, för då blir det så trervligt att få komma in till kvällen sen. Igår efter en skön dusch letade jag reda på lite nytt i garderoben. Eftersom jag inte hinner sy så mycket nu är det bra att jag en gång i tiden gjorde det så jag har kläder att ta av och när det är sådant man inte har haft på sig på länge känns det nästan som nytt när det väl åker fram igen..
Det var längesedan jag hade puff-kjol och resårskärp så det kändes extra festligt. Den här sydde jag för flera år sedan när jag bodde i trång lägenhet och drömde om det perfekta huset… Fluffig och luftig och perfekt när man fortfarande är lite lätt varm efter ett redigt dagsverk. Skärpet gjorde jag nästan samtidigt (så mycket billigare att sy egna resårskärp än att köpa!) och blusen är ett gammalt mormorsfynd… 
Just nu är Margerete-flätor frisyren som gäller. Både på grund av värmen då det är skönt att få bort allt hår som är i vägen och man slipper bli varm i nacken och för att det är ruskigt slitet just nu och flätat syns det inte lika mycket. Så är det när man inte har tid att gå till frissan.. 
Än så länge har det inte blivit någon fölning. Jag väntar och väntar och har trott i en vecka nu att det snart kommer. Jag längtar och fantiserar om hur det kommer se ut. Varje natt ringer klockan med jämna mellanrum och jag går ut och tittar till Ruby i stallet. För min nattsömn skull hoppas jag verkligen att det blir snart och dessutom står jag knappt står ut med spänningen längre otålig som jag är.. Det är som att vänta på julafton när man var liten, fast mycket värre! Nu vaggar Ruby runt i hagen i godan ro hela dagen och getterna följer henne som små lärjungar. De har gått tillsammans i en vecka nu och verkar trivas mäkta bra tillsammans. Varje kväll leder jag in getterna först sen får hästarna gå in…
Det är alltid lite lätt kalabalik att gå med tre getter i koppel. De är underhållande de där små getterna men kanske inte världens bästa djur på att gå fot. 
/After working outside all day it’s nice to freshen up in the evening and put on some nice things.. Nowadays when I don’t have so much time to sew it’s a good thing that I sewed so much a couple of years ago. This dress has been tucked away in the closet for some time now and yesterday I took it out. It was long time ago I wore 50s style puffy skirt and it felt quite festive..Braids are my go to hair-do at the moment, the favorite in this warm weather we’re having.. /
Livet på landet..
Just nu är kvällarna så otroligt fina och det är så härligt att kunna vara ute länge i och pyssla i trädgården. Det är så rogivande att få hugga i och börja bygga sin egen köksträdgård. I år gjorde vi helt om till skillnad på förra året då vi bara fortsatte i det skruttiga trädgårdsland som var.
I den här lådan står det sockerärtor och brytbönor och gror i väntan på att bli överflyttade till det stora landet (som jag inte har gjort än). De har kommit upp iallafall en till två centimeter sedan kortet togs. Mäkta härligt att det växer så det knakar även för någon som ändå är ganska ny på det där med odling. Men så är ju bönväxter ganska tacksamt att odla… Lådan snickrade jag till höbinge till getterna, men den fick bli odlingslåda istället eftersom de lade sig i den hela tiden.
Jag är väldigt tacksam över att så mycket av de gamla rabatterna finns kvar runt vårt hus. För det växer en hel del klassiska rabattväxter som jag fyller på med lite egna favoriter, såsom borstnejlikor och fjärilsnejlikor av olika slag. Just nu blommar löjtnantshjärta för fullt och jag njuter av blomprakten. Dessutom insåg jag att de matchade mitt nya favoritlack från OPI. Att ett lack håller i mer en fyra dagar utan att chippa är imponerande i min värld. Då har det under dessa dagar varit utsatt för både trädgårdsfix mer eller mindre utan handskar samt åtskilliga kli-sessioner på Rubys stora mage.
Nu är det minst sagt nära fölning (i själva verket två dagar efter beräknat datum) och jag går upp flera gånger per natt för att kolla till henne i stallet. I flera dagar har jag trott att nu händer det men fortfarande inget. Väntan är minst sagt enerverande och jag längtar något otroligt tills den är över och vi har vårt lilla föl. När det väl är över kan jag börja tänka på annat igen, som att lägga håret och kanske göra något åt den där utväxten….
/I’m spending most evenings doing garden work. It’s very relaxing to be digging, planting and watching things grow. I love that our house had such a plentiful flower garden. Lots of flowers in classic swedish country style to witch I can ad my own favorites. This lovely pink one is blooming now and I realized that it matches my new favorite OPI nail polish. /
Full-rulle-helg! Igen…
Helgen som gick var det full rulle, igen! Vi hade bjudit över ett gäng kompisar på besök och tillsammans gjorde vi hagar. Det är väldigt fint när man får bästa vännernas hjälp med gårdsbestyren som annars kan bli övermäktiga på bara två personer. Vi jobbade tillsammans samtidigt som vi pratade och hade trevligt. Mitt på dagen var det paus för lunch. Skönt att få vila trötta armmuskler och få en av makens kalla hembryggda öl att släcka törsten med.
Givetvis missade jag att ta några foton under arbetets gång, vi hade ju så fullt upp. Men resultatet blev mäkta fint. Här ska Ruby och fölet senare, det är en väldigt bra grej att kunna släppa en färsking till häst på ett alldeles rent bete som legat orört ett bra tag…Snart är alla våra tre hektar äng färdiga med fina rutsystem av hagar. Sen är det bara att ta itu med att hägna in skogen också.. Men det är iallafall inte lika mycket vilket man får vara glad över, det är ju lite klurigare att slå i stolp och sätta tråd när det är skogsterräng…
När vi var färdiga för kvällen skötte grabbarna grillningen och vi tjejer gjorde manikyr… Jag tog fram min samling röda nagellack och vi valde varsin favorit.. Väldigt schysst könsfördelning där, kvinnorna målar naglar, karlarna grillar.. Men jag kände att jag behövde piffa lite efter att ha slagit i stolp som en ”redig karl” i hela dagen.
Vips hade vi pratat oss genom halva natten och det var dags för frukost.. Jag dukade upp i bästa hotellanda. Det är ju det minsta man kan göra när man fått så mycket fin hjälp.
Det är fint tycker jag att kunna bjuda på sånt som kanske inte är lika tillgängligt i stan. Som olik färgade ägg från vår bekant som har alla möjliga sorters höns till exempel..Och den där lilla platta osten bakom äggen. Det är vår första hemgjorda getost. Det var mäkta roligt att äntligen få smaka mödan av mjölkningen. Den blev väldigt liten men den smakade som en riktigt klassisk getost faktiskt. Väldigt mycket pepp i att det blev bra även om det var första gången… Så härligt att komma ett pyttigt litet steg närmre drömmen om att vara självförsörjande..
/Last weekend we had visitors from our best friends from Gothenburg. They helped us making fences and we had a glorious weekend../
och nu i färg…
Vivien Meiers fotografier igen.. Det här var bilden som gjorde att jag fastnade för henne. Det var dessutom den som gjorde att jag fick upp ögonen för brunt som färg. Tidigare hade jag undvikit den till förmån för andra mer klatschiga färger som rött och blått men den är ju hur tjusig som helst!
(Bildkälla här!)
/Vivien Meier again. The first picture was the one that introduced me to her photographs.. I just love it, and it also made me like the color brown, previously I had shamefully ignored it for other more dazzling colors…/
Morgonrutiner…
Varje morgon är det samma rutin. Det är ganska skönt med fasta rutiner, för jag är en person som inte är morgonpigg och då kan det behövas att gå på auto-pilot lite i början. Det är bara till att släpa sig upp ur sängen och dra på sig gummistövlarna och gå ut till djuren som vill ha frukost. Först slänger jag åt hästarna lite hö i sina boxar. Kansas är nämligen lite lätt grinig på morgonen när han är hungrig, men efter några tuggor hö är han from som ett lamm igen. Sen släpper jag ut getterna och ger dem lite kraftfoder.
De små står gärna med fötterna i matskålen, i början flyttade jag på de små fossingarna åt dem men till slut tröttnade jag eftersom de hamnar där till slut ändå. Jag ska istället bygga ett mattråg som sitter på utsidan av staketet, med lagom stort uttrymme för getterna att få ut huvudet och äta sin mat. Då kan de stå uppradade snyggt och prydligt när de äter utan att sätta upp sina lortiga små fötter i maten. 
Dessutom blir det smidigt att kunna ge dem mat från utsidan. Nu sitter jag ofta med dem en stund medans de äter så jag kan ta med mig matskålarna ut igen. Men när jag är i hagen blir lätt de små distraherade, speciellt Dolly som gärna struntar i maten och vill sitta i knät på mig istället. 
Även katten gillar att vara i gethagen. Fåglarna har nämligen upptäckt att de spiller en hel del av sin mat. Katten gillar ju fåglar så det är klart han märkt det med. Tursamt nog för fåglarna tycker getterna att katten är väldigt rolig att jaga ibland så det blir inte så värst mycket jaktlycka… 
När getterna fått mat tar jag så ut mina fina hästar. Ruby är stor nu, men det syns mest på bredden. Fölet är beräknat komma i slutet av Maj men skulle i princip kunna dyka upp vilken dag som helst. Jag går och spanar på henne för att se om hon visar upp några tecken på fölning och håller tummarna. Det är rackarns spännande!
Även om fölet är högst verkligt känns det ändå lite konstigt att tänka på hur det ligger en liten häst därinne och väntar. Att den snart kommer skutta runt i hagen på långa ben och upptäcka världen….
Efter att ha klappat på Ruby går jag vidare till Kansas som också behöver lite morgon-gos. Jag klappar honom på halsen under tiden han äter sin andra tuva morgonhö och jag sniffar på pälsremmen. Det är märkligt men Kansas och Ruby har helt olika lukter. Jag har inte tänkt på förut att hästar såväl som människor kan lukta olika. De luktar givetvis häst, men på helt olika sätt. Båda är lika goda att sniffa på och lika mysiga att inhalera. 
/Morningroutines, giving the animals their breakfast.. The cat tries to catch his own breakfast in the goat-pen where birds like to look for food that the goats has spilled on the ground. His hunting is not so successful though, since the goats thinks he’s rather fun to chase… After I’ve taken the horses out to their pastures I cuddle with them a bit, petting them and sniffing them.. Horse-smell is the best smell in the world I would say!.. Ruby is so round now, her foal is expected in the end of May but could come any day..Very exciting!! /
En fin present…
För några veckor sedan åkte jag för att titta på ankor hos en farbror några mil bort. Jag hade nämligen funderingar på om vi inte skulle utöka gårdens djur med några ankor av sorten Svensk Blå. Det var väldigt fint att få titta på de söta ankorna och få rådfråga om ankskötsel och sådant. Mannen frågade mig om jag odlade, och då svarade jag givetvis att jag gjorde det, även om jag är nybörjare. Så fiskade han snabbt upp en påse ur fickan och gav mig. Det var en liten påse med blandade bönor. Nu kommer jag tyvärr inte ihåg vilka sorter det var så det ska bli väldigt spännande att se vad som kommer upp efter jag sått dem. Vilken fantastisk present! Inte nog med att de bidrar till mångfalden i min köksträdgård, men de är ju så otroligt vackra också. Efter skörd senare i sommar tänker jag spara några och torka så ska det nog allt kunna bli lika fina bönor igen nästa år…
/A couple of weeks ago I got these beans as a gift. They look so pretty and soon they will be put to earth and give me a nice crop later on in the summer I hope…/
Retro Olivia 