Minst en rutig flanellskjorta i var flickas garderob…
Jag sydde en rödrutig skjorta för ett tag sedan som jag inte hunnit blogga om. Det finns ju alltid ett behov av baskläder och den här modellen på skjorta är en av mina favoriter. Båda att bära och att sy. Det är en väldigt enkel modell som jag gjort många gånger tidigare och förmodligen kommer jag fortsätta göra den långt in i framtiden. Det rödrutiga tyget är en skön bomullflanell med flossad insida. Precis lagom för de vårdagar då det fortfarande ligger lite kyla i luften. I vintras sydde jag en söt liten klänning till min kära systerdotter (ett år gammal lite drygt) i det här tyget och jag ser verkligen fram emot att få matcha henne någon gång. Det är bara att hoppas att det hinns med innan flickebarnet växer ur sin rutiga klänning…..
Ja, just det ja.. Jag har stora planer på att lära mig att spela ukelele. Jag hittade mammas gamla i ett förråd häromveckan och blev stormförtjust. Ukelele känns ju som ett användbart instrument att kunna, iallafall lite hjälpligt och jag är dessutom ett stort Geroge Formby-fan. Saken är alltså biff! Som maken också påpekade är det även ett smidigt instrument att ha med sig på resa, då det är så litet kan man ju lätt sitta och spela på det när man åker på långressa i bilen och har tröttnat på radioutbudet. Dock kanske man borde påpeka att detta endast gäller om man är passagerare, något annat vore ju rent ut sagt trafikfarligt.
I made this plaid flannel shirt a while ago but didn’t have the time to blog about it. It’s made from a nice and cosy cotton in one of my favorite pattern. Very easy to make and easy to wear. I made a sweet little dress for my niece in this fabric and I’m so looking forward to match next time we meet. I just hope the dear child haven’t grown out of it before then. Those small ones do grow quickly. Oh, yes I’m thinking about learing to play the ukelele. I found this one in the old storage, my mother got it from grandpa when she was a teenager. Being an George Formby-fan it has always been a little dream to know how to play….
Röda naglar…
Idag hade jag lite tid till övers då jag är hemma från jobbet i sällskap med min onda hals och då passar det ju utmärkt att pigga upp sig med lite manikyr. Jag provade en ny sak som jag velat testa länge och det var att göra den där klassiska halvmånen vid nagelbasen. Det var ett vanligt sätt att lacka naglar på 40-talet och jag förstår inte varför jag inte gjort det tidigare. Det var lite pilligt att få till det på frihand och kanske lämpar sig allra bäst på lite längre naglar men jag är ändå nöjd med stilen. Mitt favoritmärke vad gäller nagellack är Essie, det lönar sig att satsa på lite bättre kvalité har jag märkt då jag inte är en stor fan av chippat nagellack och jag tycker verkligen att det håller bättre än budgetalternativen. För att få lacket att hålla är det ju dessutom en stor fördel att köra på både underlack och överlack. Den här gången valde jag färgen Essies Fishnet stockings, ett klassiskt kallrött cremelack som jag fick av min kära syster i julklapp. En väldigt fin färg och en favorit just nu.
I did some manicure today and tried ”the crecent moon style”. I have wanted to try it for a long time but never gotten around to do it for some reason. I like it a lot. The colour of the nailpolish is Essies ”Fishnet stockings” a coolbased red that really goes with anything.
Hattkursen, andra helgen…
I helgen som gick var det dags för hattkurs igen. Fortfarande lite halvkrasslig, i vad som visade sig bli den längsta influensan någonsin, och således laddad med alvedon och halstabletter fick jag ändå otroligt mycket gjort och hade väldigt roligt. Den här gången gick vi igenom hur man gjorde stråhattar. Det är inte riktigt samma tillvägagångssätt som när man gör filthattar, då man inte använder ånga utan istället blöter materialet med kallt vatten (t.ex med en blomspruta) innan man drar det efter en hattstock.
Den här solhatten med stort brätte gjorde jag i ett lite grövre strå som kallas ”bau”. Den kommer bli finfin för sommarens soliga dagar då man behöver lite skugga för ansiktet. När man drar hatten fuktar man den alltså först, sen tränger man på den på hattstocken och bearbetar den med händerna. När den blivit tillräckligt slät sätter man fast den med ett brett resårband och låter torka. Om det behövs kan man även hjälpa till att hålla den på plats med lite nålar.
Till skillnad från det tunnare stråmaterialet behöver bau’en inte appreteras. Därför gick den här hatten förvånansvärt snabbt att göra, det handlade ju mest om att stråt skulle bli torrt efter att man format den färdigt. Brättet gjorde jag separat och sen när även det torkat syr man ihop brätte med kulle och vips har man en hatt. Jag valde dessutom att ha kvar den råa kanten på ”kornetten” (alltså råmaterialet) vilket också snabbade på processen att få hatten färdig. Om man inte vill göra så kan man tillexempel sy in kanten och sedan pressa med strykjärn eller så syr man på ett kantband.
Den här lilla saken gjorde jag på frihand. Det vill säga, jag valde en lagom rund stock för själva kullen, sen drog jag brättet utan att använda något att dra mot. Brättet och hatten sitter ihop, till skillnad från den andra hatten och för att den inte skulle sloka medan den torkade fick jag staga upp brättet med diverse hjälpmedel. Den tog lite längre tid att göra än solhatten eftersom det var lite mer ”pill” för att få till den snyggt. Jag ville få en hatt som liknade den svarta som jag köpte på Old touch häromveckan och jag tycker jag fick till ett riktigt bra slutresultat. Innan den är färdig ska den dekoreras med ett band på brättet och en rosett i bak som jag tror skall få vara rött. Den här tror jag kommer bli en riktig favorit och jag är mäkta stolt över att jag fick till en ”frihands-dragen” hatt.
This weekend it was time for my hattcourse again. Still fealing the flu I managed to function with the help of aspirin and had a great time, allthough I was crazy tired when I got home. This time we made hats from straw, I did one big sunhat and a smaller one in a nice white straw. The white one I did with the inspiration from the black felt hat that I got when I was i Stockholm the other week. I like it alot and it will probably be a real summer favorite.
Den stilige hjälten..
Jag fortsätter på Errol Flynn-temat. Man förstår ju att han gick hem som hjälte och charmör, don Juanen som även kunde vara en riktig spelevink. Vare sig det är i shorts eller cowboymundering är han hur snygg som helst. Jag älskar även Olivia de Havilands skjorta på den tredje bilden (från filmen Dode City) och shortsen och blusen hon har på den femte bilden, och visst skulle man vilja bli kysst som Ann Sheridan (sista bilden) får förmånen att bli?
Continuing the Errol Flynn-theme. One really understands why he was the perfect hero in all those movies with that smile and devilish handsome face. I really love that shirt that Olivia de Havilland is wearing in the third picture, and those shorts and blouse. And lucky Ann Sherridan getting kissed like that.
På mitt nattduksbord…
Jag läser mycket och ser alltid till att ha en bok att läsa en stund innan det är sovdags. På mitt nattduksbord just nu ligger Errol Flynns självbiografi ”Hela mitt syndiga liv”. När jag var tonåring hade jag en djup fascination för Errol Flynn, för att inte säga förälskelse till och med. Jag älskade det charmiga leendet och de lite halvfåniga äventyrsspäckade filmerna. Speciellt favoriserades de filmer där Olivia de Havilland fick vara hans motspelerska eftersom hon är min namne och dessutom vacker som få. Olivia de Havilland och Errol Flynn hade dessutom en sådan fin karismatisk harmoni mellan sig som verkligen gjorde sig bra för vita duken. Charmen och och glimten i ögat på den karln gick verkligen inte av för hackor och om ens hälften av historierna i den här boken är något sånär sanningsenliga måste han ha levt ett väldigt händelserikt och fullspäckat liv. Full fart framåt för den där stiliga mannen från Tasmanien som hamnade i filmbranchen och blev en av de stora äventyrshjältarna någonsin. Kanske lite för vilt leverne ibland men vad tusan gör det, det blir ju en spännande läsning. Den där herr Flynn var nog allt en riktig historieberättare och man kan verkligen se framför sig hur han sitter och spinner ihop historierna till boken samtidigt som han läppjar på en drink och röker en cigarett.
I read a lot and I always make sure that I have a book on the table by the bed. Now I’m reading ”My wicked, wicked ways” by Errol Flynn. Filled with the most thrilling adventures, albeit some of them maybe just the imaginations of mr. Flynn, it’s a great book. And while reading it one really can picture the dashing and charming man that Errol Flynn was.
Stockholmsfynd
Trots att jag var lite i halvdåligt skick under förra veckans Stockholmsbesök klämde vi ändå in en färd bort mot Odenplan för en titt på Old Touch. Vi brukar ju hålla till på Söder mest när vi är i Stockholm så därför känns det ibland lite avigt att åka dit, men eftersom maken min är snäll tyckte han ändå det skulle kunna gå att få till då han visste hur mycket jag ville titta i åtminstone en rolig ”Stockholms-affär”. Han lyckades hitta en parkering nära och var väldigt tillmötesgående när jag gick runt och tittade på allt roligt de har där. I vanliga fall brukar karln ha väldigt lite tålamod i affärer så jag undviker att handla ihop med honom, men nu lyckades han hålla inne med sin otålighet och jag fick gott om tid att gå runt och inventera utbudet. Det finns ju så mycket fint och givetvis hittade jag några godbitar som fick följa med mig hem.
Den här lilla fina hatten stod det mitt namn på. Även om jag nuförtiden faktiskt kan göra mina egna hattar kändes det som en omöjlighet att inte ta med den hem. Dels är det ju lite roligt när det är från ”rätt” tidsålder, sen så kostade den faktiskt mindre än vad materialet för att göra en likadan skulle kostat. En ny vårhatt är precis vad varje modemedveten kvinna behöver!
De här knapparna som ser ut som små gröna godisar kunde ju inte heller lämnas kvar. Jag hade först tänkt att bara ta några stycken. Men när jag frågade om priset kostade hela kartan bara 40 kronor. Jag gick givetvis och letade efter fler kartor med liknande, men det fanns ju inte typiskt nog. Mycket vill ju ha mer som det heter, men jag är ändå väldigt nöjd med de jag fick.. Nu gäller det bara att få nerv nog att använda dem, för när knappar sitter på en karta känns det ju lite som helgerån att bryta den.
Först tittade jag på ett annat härligt tyg som dessvärre var lite för dyrt för mina riktlinjer vad gällande vintagetyger och prissättning (jag har en liten generell måttstock för vad gamla tyger och knappar får kosta, det är ett sätt att begränsa vad som annars kan gå på tok över styr). Men så när jag skulle lägga tillbaka det tyget ramlade det här fram. En bomullsatäng i otroligt tät och fin kvalité av den där gamla skolan, till ett riktigt bra pris dessutom. Det var bara att stoppa under armen och snabbt gå och betala.
Last weeks visit to Stockholm wasn’t so much a shoppingtrip but a take in the culture one. I nevertheless managed to get some tidbits from that lovely store ”Old touch” . The hat I just could’nt leave behind, even if I now can make my own hats, this little treasure had to go with me home. The price was less than the material to make one would be and of course it’s always nice to have old and genuine stuff with a bit of history. The buttons was given, lovely and green they will make any dress spectacular, if I manage to get the nerve to cut the board they sit on. The white cotton satin fell out from the storage shelf when I was putting back another piece of fabric that I thought where to pricey. This one wasn’t so it just had to go with me as well…
Med en enkel tulipan…
Tulpaner är min absoluta favoritblomma. Enkel, tjusig och så det där härliga ljudet av krispiga blad när man samlar ihop buketten i händerna… Jag samlar på mig vårkänslor överallt just nu och tulpaner i en vas på det lilla bordet bredvid sängen gör att jag vaknar med ett leende på läpparna.. När vi väl hittar huset som vi letar efter är plantering av tulpanlökar en av de första saker jag tänker ta i tu med i den framtida trädgården. För att få ha egna prunkande tulpanrabatter om våren, det är ju livskvalité att se fram emot om något!
I just love tulips. It’s all about spring for the moment and waking up to a pretty tulipbouqet standing on the little sidetable next to the bed is a great source of spring feeling. The first thing I’ll do when we find that house the man and I’ve been looking for is to plant tulips in the garden..I just can’t wait to have a garden full of tulips….
Våren är här!
Med en dag som bjöd på strålande sol och klarblå himmel kändes det äntligen som våren kommit på allvar och som jag har längtat. Eftersom jag legat inne i sjuksängen så mycket på sista tiden kändes det extra skönt att vara ute en längre stund mitt på dagen för att insupa så mycket så möjligt av det vackra vädret.
Snödropparna som slog ut för några dagar sedan stod fortfarande kvar vita och fina. Det är något speciellt med de där första blommorna som dyker upp upp framåt vårkanten, det bara spritter i mig av vårglädje när jag ser dem.
Vi tog det lugnt eftersom jag fortfarande känner av influensans efterdyningar och Stella som ju nuförtiden är en gammal hund gör gärna detsamma. Hon ägnade sig mest åt att stillsamt nosa och värdigt stirra ut över fälten under tiden som jag fotade henne. Hon är ju världens stiligaste hund-dam så det är ett tacksamt motiv att rikta kameran mot.
Där vi bor är det en fin blandning av skogar och öppna fält. Det är härligt att spana ut över vidderna och riktigt känna hur fint det är att vara ute ”i det fria”. Äntligen är marken torr nog att inte kännas slaskig så man kan avvika från vägen när man är ute utan att riskera att blöta ner fötter och tassar. Stella är ingen vildmarkshund precis och vinterhalvåret är inte heller någon favorit. Så fort det är blött ute visar hon sitt missnöje genom att så fort ”ärendet” ute är avklarat börja dra hemåt. Vem är jag att säga emot, slask och väta är inte direkt min favorit heller. Nu njöt vi båda av att den tiden känns avklarad och våren med all sin prakt verkar komma i antågande. Hurra för våren!
Today the air was full of spring, the sun was shining and the sky was as blue as could be. We took our time during that midday dogwalk to take in the fresh air and sunshine. I just love those first flowers of spring and the way the ground dries up after the wintermonths snow and rain. Stella likes it to, being a real lady she doesn’t much care for being out when the weather is wet. And who am I to insist on long walks when she so clearly states that she wont have it. Today was different however, with no risk of getting paws wet we strolled outside for some time just enjoying the clean air and smell of spring.
Svansjön….
Igår kom vi hem från Stockholm efter vårt besök på Kungliga Operan där vi såg Svansjön. Jag har alltid älskat Tjajkovski och Svansjön i synnerhet men detta var första gången jag såg den framföras. Det var en väldigt underbar upplevelse må jag säga, de är så otroligt duktiga på Kungliga Baletten att man får rysningar och operan som lokal är väldigt stämningsfull i all sin klassiska prakt. Nu när jag är hemma igen och går och nynnar på Svansjöns-temat önskar jag att de kunde sätta upp den snart igen för det här vill jag verkligen se om. Jag trodde inte att jag skulle gilla den här ljusa versionen så mycket som jag faktiskt gjorde (Odette och Siefried får varandra i slutet och allt är lyckligt) men den var helt hänförande vacker.
Det enda som störde var att de släppt in ett nöt som hade mobiltelefonen på (som ringde precis när Odette gjorde sin entré första gången). Jag kokade av ilska en lång stund efteråt och önskade att jag kunde hitta idioten och örfila upp vederbörande ordentligt. Varför går man på balett om man inte har något uns av folkvett och respekt för andra? Det frågade jag mig samtidigt som jag fick en ökad förståelse för Hannibal Lector (som skulle ätit upp valda delar av en person som stör ett kulturevenemang på det sättet). Det förstörde tyvärr lite av helhetsintrycket men jag försökte gå vidare för att fortsätta njuta av dansarna och musiken.
Idag ska största delen av lördagen spenderas i sängen med en god bok för den här Stockholmstrippen tog på de få krafter som fanns kvar efter mastodont-influensan. Givetvis kommer Svansjön spelas i bakgrunden och jag ska tänka på Odette, Siegfried, Rothbart och de andra och hur det nästan var smärtsamt vackert för ögonen att se dem dansa….
(Bilden är kommer från Operans hemsida, man får ju inte fota inne i lokalen.)
I went to se Swanlake in Stockholm the other day. It was utterly beautiful and I wish to see it as soon as possible again. The version of the Royal Ballet is a light version with classic design of costume and a happy ending. I loved it very much…. This saturday will be spent in bed with a good book since i’m still a bit tired from the flu, and I will listen to Swanlake and think about how painfully beautiful it was to se Odette, Siegfried and Rothbart and all do their dances…..
Min vårkärlek, Mable..
Det finns inget så underbart som skor. Igår blev jag alldeles underbart förtjust i denna nya modell som vi fick hem till firman. Jag jobbar ju med min mamma i familjeföretaget och vi håller på med lite allt möjligt. Främst färgar vi garn och säljer färger för textil. Men inte bara det, vi tar även in ett litet antal skomodeller från en liten skofabrik i Portugal. Det är väl kanske främst för att vi väldigt gärna vill kunna köpa skorna till oss själva men så passar de ju faktiskt in lite med våra tröjmodeller och stilen på våra garner så varför inte kombinera nytta med nöje? Vi brukar få dem lagom innan Syfestivalen men i vårens försändelse blev det några eftersläntrare. De kom igår och jag blev totalt förälskad. Jag har alltid velat ha den här typen av skor och äntligen, äntligen har jag det. Det var bättre än vilken penicillin-kur som helst. För visst vill man vara på benen om fötterna får se så här tjusiga ut. Jag låg i sängen med dem på fötterna en lång stund och gladde mig åt att de kom i tid innan vi ska gå på Svansjön. Det kommer bli ett bra tillfälle för att inviga dem. Det här är Mable!
(Om någon är intresserad av att köpa ett par är det bara att maila mig på olivia@fargkraft.com. De kostar 1200, är helt i läder och mocka, fodrade med getnappa och har en helt underbar läst som verkligen stöttar foten vilket gör dem otroligt sköna. En riktig kvalitétsko med andra ord. Finnns än så länge kvar i stl 38-41, men vi tar ju in väldigt få så det är inte många kvar).
Yesterday we got the rest of this springs shipment of shoes. I work with my mother in the family business selling dyestuff for textile and hand dyed woolyarns, but thats not all we do. We also have a small amount of Portuguese quality shoes on retail. Mostly because we want to be able to purchase them for ourselves, but also they quite fit the profile of our knitting patterns and yarns. We usually get the shoes in time for the springtime fair, the sewing-festival that was two weeks ago. But this time there was one model that got delayed. It came yesterday and I’m in love. I always wanted shoes like this and finally I do and just in time for our pending stockholm-trip to go se ”Swanlake”. This sure was the best medicine for getting rid of the flu, I laid in bed yesterday evening with these beauties on my feet and just could’t help myself from smiling. The model is called ”Mabel”, very proper name for the style, and I’m just so in love with ”Mabel”.
Retro Olivia 