Renovering, köket…
Förra veckan lade vi in golvet i köket, linouleumplattor från Forbo i rött och krämgult. Jag valde linouleum eftersom det kändes som det mest praktiska och dessutom både är miljövänligt och tidsenligt rätt (vi renoverar ju för att få en så genuin känsla av 40/50-tal så möjligt). Det var slitigt, klurigt och mycket sågning av golvplattor fick tillämpas. Där har man nämligen en liten extra utmaning vad gäller renovering av gamla hus, det är inte många räta vinklar någonstans. Efter åtskilliga timmar blev det iallafall inlagt och det blev mycket snyggare än jag trodde. Maken och jag samarbetade otroligt bra med golvläggningen utan äktenskapliga gräl som man annars kunde förvänta sig i renoveringens hetta. Vi hantlangade godis till varandra närhelst moralen skönk, dubbelkollade varandra vad gällde mätning och sågning, även om hjärnsläppet satte in vid några tillfällen vilket resulterade i en del materialspill. Efter sista plattan var inkilad var det bara att resa sig och känna hur ont i ryggen och knäna man faktiskt får efter lite för många timmar på huk. Men det var värt att gå som en gammal gumma ett tag efteråt, för fint blev det. Nu gäller det bara att räkna ut hur vi skall lösa köksbänken. För vi upptäckte igår att vår ursprungliga uträkning om hur vi skulle sätta in diskbänk passade inte in med hur röret slutligen hamnade. En liten kommunikations-miss med rörmokaren och vi får nog klura lite och eventuellt såga lite i min fina gamla köksbänksdel. Men på något sätt ska det iallafall bli en diskbänk och gärna redan den här veckan. För nu håller verkligen tiden på att rinna ut. Man vill ju gärna flytta in i ett hus som inte bara har en fungerande toa, men även rinnande vatten i köket….. I tid till julafton åtminstone, det är bara att hoppas och streta på….
We got the floor in the other week. It turned out great and I’m superhappy with the choice of colors. It took many hours and I felt like a crumpy old lady afterwards with my back hurting after all the time in a crouching position. But it was worth it. Now it’s ”just” to get the kitchen sink in and call the plummer and we may have a kitchen that works. I hope…. In time for christmas maybe..
Bletchley circle…
Jag blev tipsad om den här serien för ett tag sedan, det finns ju inget bättre än välgjorda brittiska serier och när de utspelar sig på 40-50-talet desto bättre. Den här miniserien handlar om fyra kvinnor som jobbade som kodknäckare under kriget och som några år senare tar sina kodknäckar-kunskaper och använder dem för att lösa en mordgåta som polisen går bet på. Riktigt spännande och en god dos brittisk myskänsla för alla anglofiler. Dessutom är den fullspäckad med inte bara fina kläder och frisyrer utan även inredning då de visar upp några riktigt fina vintage-hem att inspireras av. Avsnitten finns här på youtube!
Got a tip some time ago about this mini-series. It’s a real good show about four women that used to work as code-crackers during the war and how they use their training to solve a murder mystery several years later. Filled with lots of inspiration for clothes, hair and lovely vintage home I really liked this one. See it here on youtube!
Hösthår, affärsmöten och handväskor…
Det är märkligt vad lite påfyllning av hårfärg kan göra. I söndags tog jag tag i saken och fixade min utväxt och bättrade på lite i det röda (som ju dessvärre är en färg som bleknar ganska snabbt). Den här gången blev det lite mörkare än sist och även om det inte var riktigt meningen så kändes det väldigt rätt med en djupare nyans röd på svallet såhär i hösttider. Laddad med ny färg och pepp över att göra något annat än tänka på husrenovering åkte jag och mamma ned till Göteborg för ett spännande affärsmöte. Det är alltid lite extra roligt att fixa frisyren när det är nyfärgat. Det blir alltid lite snyggare då, men så förstås gör ju färgen att mitt hår (som annars är ganska så glatt och slinkigt) blir lite mer lätthanterligt och det underlättar ju. Eftersom det var lite regn i luften drog jag på ett hårnät, det är det bästa knepet för att få frisyren att funka även i ett blött klimat som vårt är nuförtiden. Jag tog även tillfället i akt att inviga min finfina födelsedagspresent jag fick av maken. Han vet vad jag vill ha och denna tjusiga krokodilväska var ett väldigt trevligt tillskott till samlingen. Jag älskar verkligen handväskor, speciellt när de är av den här fyrkantiga typen, med mockafoder och perfekta fickor att ha läppstift och mobil i. En retro-pingla kan enkelt inte ha för många handväskor, det är ett som är säkert!
I dyed my hair and this time it got a little darker than the last to match the darker season coming up (actually it wasn’t meant to get darker but just sort of happend that way). I did my hairdo in the usual manner when I want to look a bit more ”dun up” and put on my favorite clothes and went to Gothenburg with my mother on a business meeting. I also took the opportuinty to use the birthday present-handbag I got from my man for the first time. I just love bags like this, boxy, small, in crocodile leather with suede interior and perfect compartments for lipstick and mobile. A girl can’t have to many is my opinion.
Underkläder och juveler…
I förrgår kväll tog jag äntligen tag i saken och städade mitt syrum. De senaste veckorna har jag knappt varit därinne eftersom maskinen ändå var på service. Så allteftersom förvandlades syrummet till en avstjälpningsplats. Otroligt stökig och inte så roligt att gå in där och bli inspirerad. Med andra ord har dörren varit stängd ganska så länge. Men nu tog jag tag i saken. Efter röjningen belönade jag mig med att sy ett par trosor i spetsen jag köpte på syfestivalen. Det kändes otroligt skönt att få sy någonting igen och jag hoppas att jag aldrig mer ska ha ett sådant långt uppehåll igen.
När jag plockade fram tyget och lade ut mönstret insåg jag att det gråa spetstyget matchade mitt nya armband på pricken. Höjden av glamour måste väl vara att strutta omkring i underkläder som matchar ens juveler? Jag ska se till att sy en bh i grått med dekoration på kuporna i samma spets så jag har ett matchande set. Men armbandet då? Jo jag fick det i 30-års present av mamma men har glömt att visa upp det i all renoveringstress som fyllt höstmånaderna. Det är ett arvegods från mormor och jag älskar det. Inte bara för att det är otroligt vackert, mamma och pappa hade nämligen redan för många, många år sedan bestämt att det var vad jag skulle få när jag fyllde 30. Så på det sättet fick jag ju en present av pappa med även om han inte finns med och kunde gratulera mig personligen så fick jag ändå en present av honom och jag kommer tänka på det varje gång jag har på mig det…..
I finally got down to cleaning out my sewingspace that’s been accumulating clutter these last months when my machine where away to be serviced. As a reward I later on made myself a pair of lace panties. As I made them I realized that they matched my new bracelet. And that must be the hight of glamour, wearing underwear to match the jewelry. I got this lovely bracelet from my mother on my 30th birthday, but forgot to show it….It’s from my grandmothers and it was decided a long time ago apparently that I should get it for my 30th. My mom told me that she and my father planned it so, and that way I love it even more, since it’s a present from my father too, even though he wasn’t here to congratulate me in person I know this was what he meant me to have and I will treasure it always and think of him wearing it.
Verklighetsflykt…
Att renovera hus tär på krafterna det är ju en sak som är säker, men jag har skaffat mig en verklighetsflykt som fungerar utmärkt som ett plåster på en uttröttad själ. För mitt i allt rivande, målande, tusen saker att bestämma sig om , att tjata på hantverkare som inte kommer och ja, det vanliga som har med renovering att göra, har jag upptäckt en alldeles ny värld som jag kan gömma mig i varje kväll. Tidigare har ju mina läs-flykt-böcker alltid varit ”Historical romance” men nu har jag alltså tagit ett rejält genrekliv till ”Urban fantasy”och det är ju riktigt kul. I en våg av True blood-abstinens (när ska säsong fem komma ut på dvd egentligen?) bestämde jag mig nämligen för att prova en bok i serien Immortals after dark, det är vampyrer, varulvar, häxor, älvor och lite allt möjligt oknytt (Maken retas och undrar hur många rumpnissar som är med i min serie och jag kan inte låta bli att bli uppretad, för rumpnisse-hjältar är i min värld inte alls lika hett som stora starka vampyrer, varulvar och demoner…). Den första boken tog slut i ett nafs och givetvis gav den ett enormt sug efter att få reda på vad som händer i nästa och nästa och nästa…. Det enda som är tråkigt nu är att det tar sådan lång tid (minst en vecka) för nästa boksändning att anlända i brevlådan. Hur ska jag klara mig så länge? Jag behöver ju min dagliga fix av skärplitteratur!
Renovation is hard on the soul. So much work, things to decide, worrying about not being finished in time (we gotta move in just a couple of weeks). But to save myself going crazy from stress I got myself a bandaid that works just fine. A new book-series and this time I tried the world of Urban fantasy and I like it a lot. So each night after a grueling day I can disappear into a world of wampires, werewolf’s, warlocks and witches, the only negative thing is that it’s addictive and I have to wait at least a week until the the books I ordered online are delivered. How am I to make it? I need my daily fix of crappy (but oh so good) litterature….
Skörden från höstens mässa…
Även denna gång kom jag hem från mässan med en del godbitar i resväskan. Jag gick lite överstyr hos Simbra sidens monter, kanske lite. Men åtskilliga hundralappar senare är jag mycket mer härligt sidentyg rikare. För jag köpte fyra olika crepe de chine (till höger) som jag tänkte ska bli slinkiga blusar i 30/40-tals stil. Jag älskar känslan i att låta ett fint crepe de chine glida mellan fingrarna, svalt, slinkigt, mjukt och bara alldeles underbart. Så slog jag till på två stuvar dupion-siden (till vänster) de ska också få bli blusar, även om jag inte tänkt ut någon speciell stil på dem än. Den lilla biten chiffon crepe fick följa med av bara farten, det såg så sober ut i sin dova krämfärg med de små prickarna, jämfört med allt det andra som var så färgglatt. Det är bara att fålla den sen är det en fin scarf färdig för hösten.
Det här fantastiska hundtands-mönstrade sidenet i en lite kraftigare kvalité köpte faktiskt mamma och jag tillsammans. Det ska bli en varsin pennkjol, tanken är att vi på nästa mässa ska matcha varandra ännu mer än vad vi redan gör (är ju ganska lika, och nu när jag övertygat mamma om att också ha pin-curls är det än mer synligt). Vi kommer bli snygga som skam, dessutom är ett par av vårens kommande skor från Dkode en vit högklackad sko med T-slejf och svarta lackdetaljer (tänk kvinnliga maffioso-pjuck) och de kommer verkligen komma till sin rätt till en svartvit siden-pennkjol. Det är jag alldeles övertygad om.
Givetvis var det inte bara Simbra Sidens monter jag gjorde en raid i. Lisa från LG sömnad hade sin monter lämpligt nog nära vår egen monter och jag kunde smita dit när det var lite mindre besökare. Jag laddade upp med material för flertalet bh-ar men framför allt trosor, eftersom jag hitills sytt mest i bomullstrickå kändes det som det var läge för lite mer raffigt material, så det blev till att ladda med spets av olika dess slag. Nu är det ju ett tag sedan jag fick tid till att sy som jag egentligen vill göra varje dag eftersom huset som renoveras slukar all tid vi har ledigt och det kanske inte bli mycket sömnad de närmsta veckorna heller. Men jag har iallafall rejält fina saker att se fram emot att sy i när den dagen väl kommer då jag har tid. Det om något är en bra sporre att skynda på med huset så mitt nya sy-rum blir färdigt och jag äntligen kan få komma till ro med mina tyger, knappar, band och andra grejer.
I got a lot of fun stuff with me home from the sewing-expo. Like these lovelye silks and a hole bunch of laces and trims for making lingerie. Although I probably wont be able to get the time to sew in the coming weeks due toe that house-renovation I have something really great to look forward to. Like making pretty silk-blouses, a pencil skirt from that dog-tooth-silk (my mum is making on to match) and panties and bras from those laces… I just can’t wait until my sewing-space is finished so I can start moving all my stuff in and have my own haven to spend my time in.
Om majestätiska grannar..
Igår när vi åkte ut till huset för att lämna av linouleum-golvet som skall läggas in nästa vecka hajade jag till när jag såg en mörk skugga stå och spana inne i skogen bredvid grusvägen. När jag klev ur bilen vid huset hade han börjat röra på sig och sprang över fältet, vårt fält. Det är ganska stort så jag hann faktiskt få upp kameran innan han kommit till skogen på andra sidan. De som sålde huset sa att djurlivet var rikt och att man ibland kunde få se både älgar och rådjur dricka ur dammen som finns på gården (Man ser den från köksfönstret). Det är till att ha majestätiska grannar, för den här älgtjuren var stor och tjusig. Skogens konung skulle man nästan kunna säga. Jag är glad att han klarade livhanken under älgjakten.
Yesterday when we went to the house to drop of the floor that we are going to put in the kitchen next week I spotted a dark shadow in the forest next to the road. When I got to our house he’d started running through the field, our field. It’s quite big so I had the time to get the camera out before he crossed it to get to the woods on the other side. I big male in all his prime. Talk about an impressive neighbor. I’m glad he made it through the elk-hunt week that ended two weeks ago….
Svartvit och tjusigt!
För några veckor sedan fick jag äntligen tillfälle att titta på ”The Artist” som det snackats så mycket om. En modern stumfilm, cinematografiskt mästerverk, flertalet oscar och så vidare. Även om det kanske var lite väl mycket förväntningar som skulle infrias så måste jag säga att jag gillade den väldigt mycket. Mycket fint foto, kläderna och scenografin var helt genompyrda av den där ”gamla hollywood-känslan” som man kunde förväntat sig. Otroligt inspirerande att titta på med andra ord. Handlingen var också riktigt trevlig och det som verkligen var en bonus var den otroligt karismatiske huvudrollsinnehavaren George Valentin, spelad av Jean Dujardin. Han glänste verkligen som den lite diviga stumfilmsstjärnan som står inför svåra tider när talfilmerna börjar sitt intåg i filmvärlden. Så förstås är ju den älskvärda hjältinnan Peppy Miller (spelad av Bérénice Bejo) väldigt söt också på ett skuttigt och energiskt sätt, men hon står ändå i skuggan för Dujardin. Jag blev faktiskt så betagen att jag försökte övertala maken att överge sin ”trucker-mustash” till en sådan där tjusig smal tangorabatt, jag får se om mina övertalningsförsök lyckas. Stiligt är det i vilket fall som helst och stilig var hela filmen. Så se den snarast för att bli fullspäckad av 20-tals inspiration när den är som bäst.
I’m a bit tired still from this weekends work at the sewing-expo. And when tired the best thing is to cuddle down under a blanket in the sofa and watch a good movie. Since my favorite type of movie always been the old goodies like the Marx-brothers films, Buster Keaton I was happy to finally get the opportunity to watch the much talked about movie The ”Artist”.. And I liked it alot, even though it might have got a bit to much talked over, I thought it to be a sweet movie and that Jeand Dujardin really made the leading actor character shine. I’ve even started a quest trying to make my husband try that type of thin 20s- mustache instead of his usual thicker trucker-style mustache. We’ll se if I have any luck.
Stickade tröjor.. (och en gammal hund)…
När jag förberedde material inför Syfestivalen på Älvsjömässan som vi åker till i morgon hittade jag lite gamla bilder i en mapp. De här var tagna då jag fortfarande hade brunt hår och mammas gamla Stafford-tik ännu inte hade gått ur tiden. Det här är några av de senaste modellerna på tröjor som jag visar upp i skogen utanför ateljén och Emma som alltid var väldigt mån om att vara med på allt följde efter mig när jag skulle fota, givetvis fick hon vara med på några av bilderna också. Nu har jag ju jobbat på firman i några år och på vissa områden märks det lite extra mycket att jag varit med och påverkat, som till exempel att vi nu för tiden har en hel del stickade modeller med en tydlig vintage-inspiration. Det tycker jag är fint….
(Om man inte kommer till Syfestivalen där man kan klämma på tröjorna i verkligheten, så kan man iallafall få tag på stickbeskrivningarna till dessa modeller här!)
I was looking through some old files on the computer and found these photos I took several months ago. When I still had brown hair and mothers old Stafordshire, Emma still was with us. I’ve been working in the family business for some years now and in some areas my influence has become more visible than in others, like that we now have quite a lot of knittingpatterns in a clear vintage-style. I like that….
Ett inlägg om tak…
Eftersom det nästan bara finns husrenovering i mitt huvud för tillfället så är det ju lika bra att det märks på bloggen också, istället för radiotystnad. Vi håller på som bäst med övervåningen för att den skall vara färdig när badrummet är färdigt och att vi ska kunna bo där under tiden vi gör i ordning på undervåningen (vilket förhoppningsvis är inom tre veckor, men man vet ju aldrig med hantverkare har vi lärt oss). På övervåningen har vi en stor hall med vinklar och vrår, lite för mycket trädetaljer i furu gav en väldig bastu-känsla, så det fick bli att ändra på det. Vi tänker att hallen, som är relativt svårmöblerad eftersom det är så många vinklar, skall få en känsla av brittiskt bibliotek. Mörkt trä, gröna väggar, böcker och kanske en chesterfield-soffa om man skulle råka hitta på loppis någon gång. Taket målas i (som jag redan nämnt) en träolja(bio impression) från Le Tonkinois som är färgsatt med bio kulör ”mahogny”. Alla trädetaljer, det vill säga trappan, räcket vid trappan, golvet och lister kommer målas i samma. På golvet ska vi sedan även stryka ett lager linoljelack på eftersom det skyddar mot slitage och ger sådan otrolig lyster. Det kommer bli mörkt och glansigt så det förslår och jag kan inte nog säga vilka underbara grejer det är att jobba med. Luktar inte lösningmedel, lätt att få jämnt, innehåller inget knasigheter och resultatet blev väldigt mycket bättre än jag först hade trott. Framför allt behandlar det ju träet så det mår lite extra bra och jag har en känsla av att jag kommer gå och stryka Tonkinois lite överallt där jag kommer åt där hemma.
Since working with the house is all I think about these days It might as well show here on the blogg. I’ve been painting the ceiling with this lovely wood-oil from Le Tonkinois. It’s great to work with and give a shiny smooth result. We’re going to paint all the woodwork with this including the stairs and floor. On the floor we will finish with a varnish from the same brand to make it extra resistant and shiny. The thought is to make look kinda like an old english library, with dark wood and green walls and of course books.
Retro Olivia 