Svartvit och tjusigt!
oktober 24, 2012
Jag är fortfarande lite mör efter helgens intensiva mäss-jobb och när man är så där riktigt trött om kvällarna som blir allt mer höstruskiga finns det inget bättre än att kura ihop i soffan under en filt och se på film och dricka te. En favoritsyssla i min bok och ibland kommer det nya filmer som faktiskt fyller mysfaktorn lika bra som de gamla Bröderna Marx-filmerna, Buster Keatons ”Så går det till i Krig” eller George Formbys Flygmalajfilmer som varit favoriter sedan jag var gammal nog att väcka mamma för att hon skulle göra varm choklad åt mig och sätta på videon så jag kunde se på svartvit film när jag tyckte det var tråkigt att sova längre. Jag var väl runt tre-fyra när det började och det var ju inte så att jag vaknade i rimlig tid utan mer vid tre, fyra-snåret, den där tiden då det är som skönast att sova, även om jag inte tyckte det då. Tänk vad föräldrar står ut med…
För några veckor sedan fick jag äntligen tillfälle att titta på ”The Artist” som det snackats så mycket om. En modern stumfilm, cinematografiskt mästerverk, flertalet oscar och så vidare. Även om det kanske var lite väl mycket förväntningar som skulle infrias så måste jag säga att jag gillade den väldigt mycket. Mycket fint foto, kläderna och scenografin var helt genompyrda av den där ”gamla hollywood-känslan” som man kunde förväntat sig. Otroligt inspirerande att titta på med andra ord. Handlingen var också riktigt trevlig och det som verkligen var en bonus var den otroligt karismatiske huvudrollsinnehavaren George Valentin, spelad av Jean Dujardin. Han glänste verkligen som den lite diviga stumfilmsstjärnan som står inför svåra tider när talfilmerna börjar sitt intåg i filmvärlden. Så förstås är ju den älskvärda hjältinnan Peppy Miller (spelad av Bérénice Bejo) väldigt söt också på ett skuttigt och energiskt sätt, men hon står ändå i skuggan för Dujardin. Jag blev faktiskt så betagen att jag försökte övertala maken att överge sin ”trucker-mustash” till en sådan där tjusig smal tangorabatt, jag får se om mina övertalningsförsök lyckas. Stiligt är det i vilket fall som helst och stilig var hela filmen. Så se den snarast för att bli fullspäckad av 20-tals inspiration när den är som bäst.
För några veckor sedan fick jag äntligen tillfälle att titta på ”The Artist” som det snackats så mycket om. En modern stumfilm, cinematografiskt mästerverk, flertalet oscar och så vidare. Även om det kanske var lite väl mycket förväntningar som skulle infrias så måste jag säga att jag gillade den väldigt mycket. Mycket fint foto, kläderna och scenografin var helt genompyrda av den där ”gamla hollywood-känslan” som man kunde förväntat sig. Otroligt inspirerande att titta på med andra ord. Handlingen var också riktigt trevlig och det som verkligen var en bonus var den otroligt karismatiske huvudrollsinnehavaren George Valentin, spelad av Jean Dujardin. Han glänste verkligen som den lite diviga stumfilmsstjärnan som står inför svåra tider när talfilmerna börjar sitt intåg i filmvärlden. Så förstås är ju den älskvärda hjältinnan Peppy Miller (spelad av Bérénice Bejo) väldigt söt också på ett skuttigt och energiskt sätt, men hon står ändå i skuggan för Dujardin. Jag blev faktiskt så betagen att jag försökte övertala maken att överge sin ”trucker-mustash” till en sådan där tjusig smal tangorabatt, jag får se om mina övertalningsförsök lyckas. Stiligt är det i vilket fall som helst och stilig var hela filmen. Så se den snarast för att bli fullspäckad av 20-tals inspiration när den är som bäst.
I’m a bit tired still from this weekends work at the sewing-expo. And when tired the best thing is to cuddle down under a blanket in the sofa and watch a good movie. Since my favorite type of movie always been the old goodies like the Marx-brothers films, Buster Keaton I was happy to finally get the opportunity to watch the much talked about movie The ”Artist”.. And I liked it alot, even though it might have got a bit to much talked over, I thought it to be a sweet movie and that Jeand Dujardin really made the leading actor character shine. I’ve even started a quest trying to make my husband try that type of thin 20s- mustache instead of his usual thicker trucker-style mustache. We’ll se if I have any luck.
4 kommentarer
leave one →
Såg den också först helt nyligen. Jag förstod faktiskt inte till en början att filmen faktiskt skulle vara ”helt” stum. Men jösses vad engagerad och indragen jag blev i storyn! Dialogen skapas i det egna huvudet och aktiverar åskådarna på ett helt annat sätt än att passivt matas på av en vanlig talkie- film. Fascinerande mervärde. Och en fantastisk hyllning till eran med deras skådespelare som hade ALL uttryck i kropp och ansikte.
Jag var även tvungen att se på avsnittet med eftersnacket och jag blev rejält förvånad av att huvudskådespelarna bröt på sin engelska. Va?! Jag hade ju en föreställning om deras röster färdig.. Hehe.
Det otroliga dans/stepp numret i slutet skapades av ICKE dansande skådisar på 4 mån och är ,har jag för mig, utförd i ett enda långt sömmlöst klipp.
Det tar lite tid att vänja sig med pratlösheten men filmen har otrolig konstnärlig konsekvens och intrigitet och är mycket mycket underhållande!
Ja man får verkligen en helt annan typ av respekt för skådespelare som behärskar sitt yrke så bra att de kan uttryka så mycket med mimik och gester.. Verkligen duktiga. En verkligt fin film..Jag har inte sett eftersnacket, synd… får leta på nätet efter det.. Kan tänka mig att de inte alls låter som man tänker. 🙂
Oh, har hört talas om den men inte sett den ännu! Vill hemskt gärna se den, verkar som ett så intressant upplägg!
Haha, ja han är verkligen stilig i sin smala mustach =) Lycka till att övertala maken! Jag tror nog dock att det är en stil som inte riktigt passar på alla… Hade en kompis som körde en liknande stil för några år sedan. Tror varenda tjej han kände uppmanade honom att raka bort den! Vi var inte helt säkra på om han såg ut som en maffioso, en hallick eller bara en nidbild av en slemmig libertin, men vi var helt eniga om att det var fruktansvärt fult =)
Jaa, den är faktiskt riktigt bra. framförallt är det trevligt med filmer som tar tillvara på den gamla charmen och inte bara kör mainstream…
Jag det är ju kanske lite vanskligt med en sån mustacsch.. men man kan ju alltid testa och ta av den om det inte ser ok ut.. det är iallafall de argument jag kör på… Märkligt, men om han hade tjatat på mig att ändra stil hade jag blivit jättesur.. kanske ska ta det lugnt med övertalningen 😉 så det blir rättvist. 🙂