Krokus!
Äntligen, äntligen känns det som om våren kommit! Vi har fått en hel radda med krokusar i vår rabatt. Det är mäkta spännande nu eftersom vi inte känner till vad som finns i vår trädgård vankas det den ena överraskningen efter den andra. Krokusar fanns det iallafall gått om, undrar just vad mer som behagar komma upp ur jorden. Jag tror att vi även kan ha några tulpaner på ingång när vädret blir varmare. Det är så underbart att äntligen ha en alldeles egen trädgård att fixa och dona i. Det här första året ska vi ta det lite lugnt, just eftersom vi inte riktigt vet vad som gömmer sig i jorden är det ju dumt att börja gräva upp och sätta nytt. Många planer har jag dock, det kommer bli så roligt att år efter år jobba för att de ska fullbordas.
/Finally spring! In these last couple of days our flowerbed has blossomed with lilac and yellow crocuses. I’m very happy for at least that little sign that the winter may be on it’s way out, even if it’s still quite cold at night. I love having my own garden to grow things in, I have many ideas on what I want to do. But this first year we will take it a bit slow. Since the garden is new to us we really don’t know what will show up in the ground and then of course it’s not a good idea to start digging and planting new things. I love the surprises though, to go and look in the earth from time to time and guess what might be. The crocuses where a surprise and I think that maybe we have some tulips starting to show…/
Fixa naglarna i bästa vintage-stil….
Vill man att även naglarna ska se lite mer vintage ut kan man göra den klassiska halvmåne manikyren som var mäkta populär under 30 och 40-talen. Den är måhända lite trixigare att få till än en vanlig manikyr men med lite hjälpmedel får man till det i ett kick.
Nagellack behövs förstås, här har jag Limited Addiction från Essie och självklart är det både baslack och överlack som gäller (jag använder Essie First base och Good to go) för att lacket ska hålla optimalt. För att få till den här halvmånen använder jag mig av klistermärken som man märker, ähum, ”saker” med (de finns på närmaste bokhandel) samt en sax för att klippa klistermärkena. För att fixa de där små skavankerna som lätt händer använder jag mig av en liten pensel (köpt på Panduro) som jag doppar i nagelacksbortagningsmedel som jag sen ”suddar” bort eventuella fel-målningar.
Det finns lite olika alternativ, antingen kan man ju köra med underlack sedan ett hudfärgat lack som färg för halvmånarna. Den här gången valde jag att ta min naturella färg på nageln, så det räckte det med två lager rött nagellack efter underlacket. Jag tar bort klisterremsorna innan det sista lagret stelnat helt. Man får vara lite försiktig och får man inte tag på klistermärkena kan det vara smart att ta en pincett till hjälp. Så till sist avslutar man med ett lager överlack och sen är det färdigt. Ganska tjusigt tycker jag. Även på mina stackars händer som varit och grävt i rabatterna och haft sig under helgen som gick. Det kanske är att föredra att göra den här manikyren på lite längre naglar, men jag var sugen på lite nytt och kunde inte vänta helt enkelt.
Vill man få ännu mer nagellacks-inspiration så vill jag passa på att tipsa om det här programmet. Det är Stil i P1 och just detta handlar Charles Revson som grundade sminkföretaget Revlon 1932 och som verkligen förändrade synen på nagellacksanvändande. Jag brukar lyssna på gamla Stil-avsnitt från arkivet när jag syr och detta var riktigt spännande.
/In the 30s and 40s it was the hottest thing to have half moon manicure and beeing a vintage gal I of course like to wear my nail polish like that once in a while. It’s a bit tricky but not that hard once you get the hang of it. And of course it helps to use stickers to get the halfmoon look ok. Here I used Essies Limited Addiction with additional Essie Base coat ant Top Coat of course. I quite like the style even though one might prefer it on a bit longer nails, but I just couldn’t wait to make my poor nails that has been in the garden digging a bit more fancy./
Brännprov…
När man köper tyg (eller för all del kläder) second hand är det ibland lite svårt att med en gång veta vilket material det är gjort i enbart genom att känna på det. Ett enkelt sätt att ta reda på det är brännprovet. Så här går det till!
Man eldar på en liten bit tyg, här testar jag mitt blå rayontyg som jag just nu syr en klänning i. Nu visste jag ju visserligen redan att det var rayon men det är ju alltid kul att dubbelkolla. Pyromanen i mig uppskattar alltid att få ta fram tändsticksasken.
När man eldar på tyger i bomull, viscose, rayon eller andra material som är tillverkade av cellulosafibrer luktar det lite som bränt trä eller papper. Efteråt om man tar på det brända partiet löser sotet upp sig och faller av. Är det en blandfiber eller en ren syntetfiber bildas det istället som en seg liten kula på det brända stället. (När jag vill testa kläder klipper jag av en liten flisa tyg inne i plagget där det inte syns i en sömsmån till exempel. Lätt som en plätt!)
Vi gör samma test med en bit ulltyg. Nu är det så att en viss liten procent syntet trots allt är tillåtet i ulltyger även om de kallas 100% ylle. Fusk tycker jag och det enda sättet man kan vara säker i dessa dagar är att ta fram tändsticksasken.
När man bränner ull luktar det givetvis inte trä utan snarare bränt hår. När jag eldat klart och det svalnat lite drar jag med fingertopparna över det brända stället och sotet faller lätt av. Ingen syntetblandning här heller och jag kan pusta ut över att min favoritkjol är gjord i helylle (detta var jag inte helt säker på eftersom tyget var gammalt inte hade någon märkning). Som det kanske märks är jag inte förtjust i syntet, men varför skulle man använda sig av syntet när det egentligen bara är otäck plast och naturmaterial är så mycket bättre och trevligare att ha att göra med. Det är iallafall mitt resonemang…
/When dealing with a lot of vintage fabric (and of course clothes) it can be sometimes be hard to determine the content of the fabric. An easy way to solve this is the simple burntest. When burning cotton or rayon (or any other cellulose) it smells like burned wood or paper. If it has some synthetic a small ball is formed at the burned area. The same goes for determine if it’s a wool or a woolblend, of course then it smells like burnt hair instead of wood and afterwards if one runs the fingers along the burned area the soot just falls off. If it doesen’t and formed a hard ridge it has a synthetic content. Easy peasy and a good way to make sure what is what./
Smycken från förr…
Jag älskar saker som har en historia och igår när vi besökte tant Sonja gav hon mig de allra finaste presenterna och en rejäl dos av släkthistoria och jag hade en alldeles, alldeles underbart trevlig lördag.
Den här broschen var det alla flickor ville ha när hon gick i skolan under slutet av 40-talet. Hon önskade sig en av hela sitt hjärta och så en dag fick hon en. Även om de inte var en välbärgad familj och det var en ansträngd ekonomi överlag i Sverige åren efter kriget hade hennes mamma sparat ihop och köpt den lilla fjärilsbroschen till sin dotter. Så otroligt roligt att få äran att bära den och veta om den historien.
Det här halsbandet var Sonjas mammas, men hon kom inte ihåg när eller var det köptes men förmodligen är det ett 20-tals eller möjligen 30-tals smycke. Otroligt fint är det iallafall och det kommer passa utmärkt att bära om halsen vid lite finare tillfällen.
Så kommer det allra finaste. Det här fick Soja på sin femårsdag av en gammal dam inom släkten som inte hade egna barn. Ett skirt smycke med citriner. Otroligt sött och jag kommer älska att använda det. Jag tog faktiskt på mig det med en gång i går och det passade ypperligt med dagens utstyrsel som av en händelse råkade gå i gulockra toner.
Som om inte det underbara halsbandet vore nog hade lappen som tant Selma skrev till Sonja sparats. Året var 1937 och jag riktigt känner historiens vindar när jag öppnar den lilla asken och tittar på lappen och halsbandet. Åh, så fint!
/I love things with a history and yesterday when we visited aunt Sonja she gave me the most wonderful presents. The first is a butterflybroach that was the thing all girls wished for in the later years of the 40s. She of course wished for one too and eventhough her family wasn’t wealthy by no means (things where hard after the war years) her mother saved up to buy her the brooch. The next thing is a necklace that was her mothers, probably a 20s or 30s piece and I just love the design of it. And so the very best thing, another necklace with citrin-stones. It was a gift to Sonja on her 5th birthday from an aunt in the family that didn’t have children of her own. She had even saved the little note that Selma wrote back in 1937. I really feel the times of past when I open up the little box and look at the lovely necklace and the little note that goes with it. Lovely!!/
Lördagsutflykt…
Idag ska jag och mamma åka iväg på utflykt. Vi ska besöka en rar gammal dam som är kusin till min mormor och faktiskt en av de sista äldre i släkten på mödernets sida som finns kvar i livet. Det ska bli väldigt trevligt och jag har sett fram emot detta hela veckan. Det är så trevligt att besöka äldre släktingar och fika och prata om gamla tider. Som grädde på moset har det mulna vädret från igår blåst bort och himlen var klart blå och solen lyser klart, utmärkt väder för en utflykt med andra ord.
/Today my mother and me are going away to visit a sweet old lady that is the last of my grandmothers generation still alive in our family, she’s my grandmothers cousin and I have been looking forward to this all week. It’s so nice to visit the old ones of the family and talk about the times that where and how life was in the 40s and 50s. And as a extra treat the cloudy weather from yesterday seems to have blown away and now the sky is blue and sun shining, a perfect day for an outing./
Bortbjudna på fika…
Idag var mamma och jag bortbjudna på fika. Vi skulle titta på två veckogamla lammungar och bli bjudna på födelsedagkaffe. Det är väldigt trevligt att sitta och dricka kaffe i finrummet på en gammal lantgård. Stilla, genuint och mysigt på samma gång.
Det bjöds på både Oscar IIs tårta och kanelbullar.
Spinnrocken i finrummet.
Jag hade inte varit i huset sedan jag var barn och blev snabbt förtjust i den bevarade stilen. Det är något speciellt med gamla lantkök. Man känner sig direkt hemmastadd.
/Today my mother and I went over to an old family friend for coffee and birthdaycake. I hadn’t been in the house since I was a child and I had forgotten how it looked. I was very charmed by the preserved state of the old farmhouse, I just love kitchens that look like this./
Måndag, prickar och vykort…
Så var det måndag igen. Slaskigt ute men ändå lite varmare i luften. Kan våren komma snart månntro? Vi får hålla tummarna för att det är så!
Jag jobbade hemifrån på förmiddagen och passade på att påbörja ett nytt syprojekt på morgonkvisten. En klänning i ett fint marinblått rayontyg med vita prickar på. Det är tänkt att den ska bli färdig att bäras på Öl-SM som går av stapeln om två veckor och det tror jag allt att den blir. Jag har väntat länge på att sy i det här tyget och det känns härligt att börja. Rayon är ju som sagt en favorit och prickigt är inte så dumt det heller.
Jag hade satt upp några nya vykort på inspirationsväggen ovanför tillklippingsbordet. Jag hade köpt dem i bokaffären i Haga när jag var i Göteborg förrförra helgen. Fotot bredvid 20-tals damerna som tränar är på min förra Grand Danois, Beppe. Han var en fin hund som jag fortfarande saknar i hjärtat trots att det är många år sedan han gick bort. Med sina helikopteröron och sin snuttefilt som han älskade att snutta på var han en riktig söting och min bästa vän i många år.
Vad vore en inspirationsvägg utan den här klassiska bilden från 1955?
Och så slutligen ett tips! När man ska klippa till tunna och slinkiga tyger som lever lite sitt eget liv som till exempel rayon har en tendens att göra. Istället för sax använder jag då min rullskärare. Väldigt praktiskt och kanterna på tyget blir raka och fina. Se bara till att inte skära fel, för kniven är vass och se till att inte skära utanför underlägget så kniven blir slö. För det finns ju inget mer irriterande än slöa verktyg.
/Today I worked from home and I had the time to lay out the fabric for my new sewingproject. a 40s inspired dress in a navy rayon with small white polkadots. I’ve been craving to sew in this fabric for a long time and I’m happy to finally do it. Rayon is a favorite of mine and of course polka dots is too. I had some new cards on my inspirationalwall, I purchased them in Gothenburg the other weekend in a nice bookstore in the old parts of Gothenburg. The grey dog in the picture is my old Great Dane, the one I had before the current one. He was a sweetie, with his floppy ears and his babyblanket that he loved suck on and nibble on. I still miss that old dog even though it’s years since he passed. Of course the iconic vouge picture from 1955 gets to hang on my wall…. And last but not least, a little sewing tip. For slinky and thin fabrics it’s much easier to use a roller cutter instead of scissors. Just make sure not to cut any fingers and stay on the cutting mat so the blade don’t get dull./
Ännu en helg i Göteborg
Nu åker jag iväg till Göteborg igen. Den här gången är det sista helgen i detaljsömnadskursen på tillskärarakademin som går av stapeln. Vill ni hänga med så heter jag retroolivia på instagram. Hej hopp!
Tilltvålad…
På den där finfina promenaden i Göteborg förra söndagen hittade vi en gemytlig liten butik ganska oförhappandes. Den låg på Rosengatan alldeles bredvid Slottskogen (vid Linnéplatsen) och var bara öppen på helger. Det var allsköns vackra prylar, mässingslampor och lite allt möjligt. Först hade jag inte tänkt köpa något utan bara mysa av atmosfären men så såg jag den här lilla tvålasken som det stod mitt namn på.. Jag är mäkta förtjust i hårda tvålar och har länge saknat en bra tvålask. Det började kanske med att mormor alltid använde den där aprikosfärgade Cremosin-tvålen vars doft jag alltid kommer förknippa med henne. Det förstärktes förstås av tiden jag jobbade på Lush, där man formligen levde i en tvålvärld både på jobbet och hemma, dit tvåldoften obönhörligt följde med och dröjde kvar åtminstone ett halvår efter jag hade slutat. Just nu är min favorit Shea-tvålen från Bodyshop och äntligen kan den få följa med mig på resa då jag nu har ett passande sätt att transportera den på. Perfekt!
/I got this lovely soap tin from a lovely boutique in Gothenburg that I happend to come a cross on the sunny walk we took last sunday. I love hard soap and been in need for a soap tin for some time. This was both inexpensive and lovely retro-looking. Win win!/
Jordfärger och röda accenter…
Jag är inne i ett blus-stim just nu och gjorde ännu en av bara farten. I ett härligt tyg som jag tummat på länge i tygförrådet. En riktigt mjuk bomull med lite flanellkänsla i rostfärgat, grönt och beige. Riktigt trevligt med jordfärger och brunt. Speciellt när man kombinerar det med lite lysande accenter. Som rött tillexempelt. Rött och brunt är en riktig favorit.
Jag tänker lite på sent 30-tal när jag har mycket brunt på mig. På Gosford park och regniga eftermiddagar i engelsk landsbyggd. Det är en fin känsla.
Favoriterna Vega från Dkode åker på. Knallröda skor i mocka med snörning. Härligt med lite färg och det gör en annars ganska sober klädsel med en gång mycket festligare…
Jag älskar de här knapparna, de kommer från ett gammalt lager och jag har länge väntat på rätta plagget att sätta dem på. Det bästa är att jag har en hel del kvar så jag inte behövde bli sådär knappsnål som man annars lätt blir. Bakelitarmbanden varvas i olika färger. Matchar både knappar och skor. Rött och brunt alltså, det är grejen!
/I love to match earthcolors like brown and mustard together with red. This is my latest blouse in a very soft cotton that almost feels like flannel. I just love the buttons I chose for it, they are from an old stock and I’ve been saving them for just the perfect thing. The best thing is that I have even more left in stock. To this brown ensemble I take my favorite shoes from Dkode, a striking red to brighten up things, and of course bakelite in matching colors both to the shoes and the buttons…../
Retro Olivia 