Fynd från mormors vind..
Häromdagen åkte mamma och jag upp till mormors hus för att röja och ställa undan lite grejer till förvaring. Jag passade på att titta lite i lådorna på vinden för att leta efter gamla stickmönster som kanske kunde finnas där och råkade hitta en mycket intressant låda som det stod ”mormors kläder” på. Den mormor det syftade på upptäckte vi var gammelmormor Agnes och det fanns hela två lådor fyllda med kläder som jag inte tidigare sett. Man kan säga att jag råkade stöta på en guldåder med andra ord. Hurra!
Det var en hel del bomullsblusar och klänningar i fina mönster och färger. Alla var sydda av gammelmormor själv och alla i samma mönster. När mamma såg dem kände hon genast igen dem. Det var den här stilen gammelmormor föredrog och då körde hon på den, enbart. Smidig trekvartsärm så man kan diska utan problem, lite lätt rymliga och bystinsnittet på samma ställe vid axelsömmen. Det är verkligen så roligt att fortfarande kunna hitta sånt här, det där huset är verkligen ett ställe med fyndmöjligheter som aldrig verkar sina trots att jag tycker jag rotat igenom de flesta skrymlen och vrår sedan barnsben på jakt efter roliga gamla saker att undersöka. Kläderna passade perfekt även om de var av det lite mer rymligare slaget. Agnes var tydligt en robust kvinna från den tidens mått med samma breda axlar som jag. Det är dessutom väldigt roligt ur sömnads-synpunkt att kunna gå igenom plaggen och se hur de är uppbyggda. Den här rosa bruna var sydd i en lite kraftigare bomull och kan fungera både som blus och jacka. Väldigt snyggt mönster må jag säga! Lite sliten på sina ställen men inte så det syns om man inte synar den väldigt noga. Alla sömmar var kastade för hand istället för sicksackade och knapphålen var även de handsydda. Kragarna var gjorda på ett annat sätt än vad jag brukar göra, med ”invikningen” på utsidan snarare än i nacken. Det ska jag prova nästan gång jag syr bluskrage.
En tunnare blus med fantastiskt fint mönster och pärlemorknappar av den sort som är min favorit. Blomm-knappar alltså, finns det något bättre.? Bomullsblusar har man aldrig för många av och jag tror nog jag ska ta efter att göra dem med trekvartsärm ett tag framöver. Det är ju väldigt praktiskt och på vintern är det ju skönare att vara lite mer klädd.
Älskar den här typen av mönster och färger. Omlottmodell med knappar och fickor. En väldigt praktiskt hemmaklänning och det är nästan så jag ser gammelmormor framför mig när hon lagar mat, diskar, gräver i trädgårdslandet eller sitter och väver i den. Hon var en väldigt rekordelig kvinna mormor Agnes med en stor talang för självhushåll och en baddare på att väva. Något att inspireras av och ha som förebild med andra ord.
Den här marinblå har blivit en favorit att gå omkring i här hemma. Det är redan tredje dagen jag har på mig den och nu snart måste jag nog skiljas från den en liten stund så den får åka i tvätten. Gjord i en lite kraftigare bomull i en rymligare modell än vad jag själv brukar sy så är den det bekvämaste jag haft på mig på länge.
/I did some serious finds the other day when I went to grandma’s house together with my mom to do some clearing up. I went up in the attic to look for some knittingpatterns and instead I found a box full of clothes from my great grandma. Lots of dresses and blouses in colorful cotton. All in the same model, my great grandmother liked a certain type of clothing and that’s what she wore, all the time. Robust cotton, three quarter length sleeve so she could do the dishes without getting the arms wet. She obviously was quite the robust woman for that time since the shoulders are exact fit on me. She made them all herself and looking inside and investigating the way they are made are the most fun. The seams are all finished by hand instead of using the zigzag on the machine, buttonholes made by hand and the hems made by hand. The navy dress has become quite the favorite but I soon will have to part with it I guess and clean it, it’s a bit roomier than what I usually make for myself and the cotton is nice and thick. Perfect for the comfortable ”at-home-dress that will be durable enough for all kinds of housework and even taking out the horses to their pasture in the morning without getting torn../
Byxorna på!
Det blev att jag sydde ett par till byxor av samma mönster som jag gjorde mina jeans av. Den här gången i en mjuk och trevlig bomullstwill med lite flossad yta. Otroligt mjukt och väldigt sköna. Byxor är inte så pjåkigt faktiskt, inte när de kan vara så här bekväma iallafall. Den där Katherine Hepburn visste ändå ett och annat, 40-talets stora byx-guru som hon ändå var.
Tröjan är givetvis stickad i Färgkraft’s garn (det entrådiga i finull) och heter Tea for two. En riktigt trevlig modell som jag nog får sticka en egen till mig själv vad det lider. Den här är bara till låns från våra provmodeller då jag råkade få med den hem efter mässan. 
Jag har verkligen fastnat för det där med lite mer nedtonade jordfärger. Beige, brunt, senap, ockra, grönt och sandfärgat kan emellanåt bli ett skönt avbrott från allt det färgstarka som varit det jag alltid dragits till förr.
Ett par vida 40-tals byxor kräver ju nästan att man drar på sig ett par loafers också. Skönt, lätt och ledigt var det ju som gällde. Då går det ju inte med skor man knyter. 
Jag fotar i köket och så kommer Stella och vill dricka lite vatten från sin plats i hörnet. Så jag pausar i posandet och tar en liten gose-stund med lilla hjärtegrynet. Hon är så rar gamla Stella, finaste fina och matchar färgskalan för dagen gör hon ju utmärkt.
/I’ve got a new love for pants. She really knew a thing or two about comfortable and yet stylish clothes that Katherine Hepburn, the pants-guru of the 40s. It’s the same pattern as the jeans I made but this time in a soft cotton twill. I really have been keen on more earthy colors lately and these pants didn’t make an exception. Beige, sand, khaki, green and mustard are nice to fall back on after strong colors as red and blue thats been my favorites for years. While taking photos in the kitchen Stella turned up wanting to drink from her waterbowl in the corner. So I stop to cuddle some with her, the old sweetheart and of course she matches the colors of the outfit as well./
Lite godbitar med mig hem..
Det går ju knappast att vara på Syfestivalen utan att få med sig lite smått och gott hem. Det här är vad som hamnade i min godispåse den här gången.
Nu har ju stickfebern slagit till ordentligt (och handlederna håller, hurra!!) så det blev en laddning nya stickor. Trästickor är verkligen det allra bästa att sticka med, det blir både vackrare stickat och dessutom mycket skonsammare för handlederna då garnet inte glider över stickorna som på metallstickor. Det fick bli lite utökning i ebenholts och i rosenträ. Fint som snus och det gör stickningen ännu roligare. Dessutom passade jag på att skaffa lite mask-markörer. Väldigt praktiska och det hjälper mig som är lite dålig på att räkna att hålla koll på maskor och ökningar.
I Sätergläntans monter hittar man alltid fin lektyr. Den här sömnadsboken tyckte jag var trevlig och den erbjöd många fin-lir tips på detaljer och det är ju ändå detaljerna som gör det.
Inte heller en symässa utan att gå förbi Simbra siden för att prata lite och känna på alla vackra sidentyger en stund. Det är verkligen en ro för själen när man är mässtrött och behöver lite andlig paus. Den här gången var jag faktiskt lite måttligare än vanligt och det var endast dessa tre fina stuvar som fick följa med hem till min alltmer växande samling sidentyger. En bit chokladbrunt tai-siden, en bit vackert rutig sandfärgat siden som kommer bli till en finfin knytblus och så en liten bit prickig chiffon till en sjal. 
Vanan trogen gick jag såklart förbi LG’s monter också och bunkrade upp på band och resårer till underklädes-sömnaden. Rosa och blått mestadels och nu är jag verkligen taggad till att göra lite nytt på underklädesfronten.
/I’m home from the fair Syfestivalen and of course I got some goodies with me home. It’s impossible not to on a place like that. Some new knittingneedles, in ebenholz-wood and rose-wood. It’s so much nicer to knit with wood-needles and theese are an absolute favorite. I also found a nice sewing book, silkfabric and ribbons and lace for making bra’s and panties. I love to stock up in goodies like this! /
Mäss-Helg….
För närvarande är jag bortrest. Det är nämligen mäss-helg igen och jag är i på Stockholmsmässan där Syfestivalen går av stapeln. Full rulle med andra ord och på måndag kommer jag vara som död (en stund i alla fall)…. Om ni saknar mig under tiden jag är borta finns ju alltid instagram, om ni vill följa heter jag ”retroolivia” där. Hepp!
Paj-Söndag!
Vi har en helig tradition här hemma. Den bästa av alla dagar, nämligen Paj-Söndag. Det började med att vi upptäckte att vi ätit paj några söndagar i rad till ”efter-lunch-kaffet” sen insåg vi att detta är något som man absolut bör göra varje söndag. Så nu har vi Paj-Söndag sedan nästan ett år tillbaka. En otroligt bra grej faktiskt, hela söndagen blir liksom lite bättre när man vet att det vankas paj och söndagen som ändå är ganska så bra till att börja med dessutom. Nu senast var det äpplepaj som bjöds. Äpplepaj är en av mina absoluta favoriter och nu på hösten när äpplena är så fina är det bland det bästa som finns i mitt tycke.
Min äpplepaj gör jag ungefär såhär: (Det varierar sig alltid lite från gång till gång, det går nästan på automatik så här behövs det inga exakta recept.)
Skala och klyfta äpplen (jag föredrar Aroma eller Ingrid-Marie)
Blanda dem med lite strösocker och massor av kanel
Strö över lite maizena (typ en knapp matsked) och blanda ihop det med de sockrade äpplena.
Den här gången ringlade jag även över lite mörk sirap på äpplena, det visade sig vara väldigt gott.
Gör en smulpajdeg med smör (omkring 100-125gr) , mjöl (typ 1,5 dl) , havregryn (typ 1,5dl) Jag mäter alltså inte så noga utan känner med fingrarna om det är tillräckligt smörigt, hellre för mkt smör än för lite i förhållande till mjölet om man säger så. Tillsätt en tesked salt. Det blir extra gott med lite mer sälta i pajdegen. Strö pajdegen över äpplena och toppa med lite farinsocker (det är även gott att riva lite muskot över om man vill det) sedan skjuts in i ugnen på 200 grader tills det är gyllene och fint.. Äts till vaniljsås i massor. Inga färdiga varianter givetvis utan hemgjord ska det vara.
2 dl mjölk (eller oatley +laktosfrimjölk som jag kör på)
1 dl grädde
1 msk maizena
2 msk strösocker socker
2 äggulor
ca 1 tsk eko vaniljpulver
Blanda allt, värm på plattan tills det sjuder (obs! inte kokar för då skär det sig). När man gör på maizena istället för potatismjöl håller sig såsen tjock till dagen efter om det finns kvar då kan man även få en paj-måndag om man har tur.
Pie-sunday is the best tradition in our family. Last sunday it was apple-pie and it tasted wonderfull. I love, love, love applepie.
Färdiga jeans i 50-tals modell…
Jag gjorde färdigt mina jeans för några dagar sedan och så här ser de ut. Jag blev förbaskat nöjd med dem. De är precis vad jag ville ha och jag kan inte förstå varför jag tagit så lång tid på mig att sy ett par.
Älskar den här typen av ficka, både praktiskt och lättsydd. Stickningarna i gul tråd blev pricken över i.
Dragkedjan döljer sig i vänster ficka. Knappen är en vintageknapp ur mitt knappförråd som kändes lagom ”jeans-ig”.
Byxbenen fick rejält med längd så det går att vika upp och lite till. Misstaget att göra byxor vars ben blir för korta efter första tvätten har man ju gjort och jag föredrar att ta det säkra framför det osäkra. Mina gamla Saddle Shoes har blivit rejält slitna vid det här laget men ändå lika snygga, de är dessutom rymliga nog så min brutna lilltå inte värker av att vara i kläm. 
/I finished my retro-jeans the other day and I really like the way they turned out. The zipper is hidden in the left pocket and I made the legs long enough to fold up and then some. The mistake of making trousers that ends up to short after the first laundry isn’t something I like doing to many times. My old saddle shoes are my absolute favorites, scratchy and worn still lovely and nice. And most important, roomy enough not to hurt my broken pinky toe../
Senaste tidens Instagram…
Vi kör en sammafattning av den senaste tiden med lite Instagram-bilder. Vill man följa mig där så heter jag rätt och slätt ”retroolivia”.
Jag har sytt på jeansen varje morgon innan jobbet och nu är de så gott som färdiga. Här provar jag in midjevidden en sista gång. Så en kattbild, Trisse följer alltid efter när man går ut med Stella. Trogen liten rackare den där katten.
Jag tog en sådan fin ridtur i det fantastiska vädret att jag nästan storknade av lyckokänslor. Kansas den gamle gubben blev allt lite yster han med. Det är så härligt ute i skog och mark just nu. De har gallrat lite i skogen i närheten av vårt hus och det ligger timmer utmed vår väg. Det gör att hundpromendaden luktar något fantastiskt av tall och kåda.
Efterlunch-fikan på jobbet blev en dag (eller rättare sagt under flera dagar) Klings kokosboll. Äts med sked på en assiett för en extra lyxig känsla samt för att inte kladda ner fingrarna när man stickar. Jag tog in lite blommor från rabatten. Det är fint att kunna plocka sina egna snittblommor.
En morgon efter jag tagit ut hästarna i hagen såg vårt hus ut så här. Maken hade tänt i vedspisen och jag längtade in för att värma mig med den sedvanliga kannan Earl Grey.
Syltkakor bakas varje vecka i vårt hem. Det är ju ett måste med ett vettigt tillbehör till kaffet. Kansas skuttar ystert i hagen efter att jag tagit ut honom i sin stora hagen när jag kommit tillbaka hem efter Syfestivalen i Borås.
Syfestivalen i Borås och vår monter såg ut såhär. Uppraddat med både skor, tröjor och garner. Färg så det sprakar om det, precis så som vi vill ha det.
Jag lyckades extra bra med frisyren en dag och fick till en riktigt tjusig luggvåg. Det är härligt när det händer. Även om det ofta är mest handlar om tur.
Så avslutar vi med två hundbilder. Stella som vilar i soffan i vardagsrummet, hon hade varit krasslig gumman och det börjar märkas nu att hon är gammal. Lilla hjärtat. Sötaste hundflickan som finns. Bobby är inte så pjokig han heller. Eftersom Stella var sjuk när vi skulle åka på mässa fick han följa med oss för att inte störa Stella som behövde vila. Han skötte sig exemplariskt som mäss-hund och låg i sin bädd bakom vår monter och var väldigt nöjd med att äntligen få ha följt med.
/Here’s some pics from my Instagram (my name there is ”retroolivia”). /
Ett till par jeans under tillverkning…
Jeans-bonanzan fortsätter. Det var riktigt roligt att sy de där tighta stretchjeansen så nu tänkte jag göra ett par till jeans i en annan modell. Det här är mitt favoritbyxmönster, en lite lösare och ledigare modell med gömd dragkedja under fickan och hög midja förstås. 
Jag stod och grubblade länge på om jag ville ha fickor eller ej i bak. Till slut bestämde jag mig för, tyvärr glömde jag göra den mönsterstickning jag hade tänkt på fickan innan jag sydde på dem. Det får bli till nästa par istället. På den lokala sybehörsaffären var jeansnitarna slut så det får tillkomma senare.
Eftersom det skulle bli lite ”tjorvigt” med tre lager jeans i fickan så gjorde jag fickpåsens framdel i ett annat lite tunnare tyg i ekologisk bomull. 
Stickningarna syr jag med den här tråden, extratjock polyestertråd i en varm ockra som ser väldigt klassisk ut mot den mörkblå denimen. Med en jeansnål på 110 blir stickningarna fina och raka även genom kraftigt tyg som det här och Berninan syr som en dröm genom flera lager denim utan att hacka eller låta trött. Det är riktigt härligt att få se vad den går för äntligen, tidigare har jag ju faktiskt mestadels sytt i tunnare tyger och inte riktigt insett vilken kapacitet den har. 
Eftersom det är tisdag så blir det här mitt bidrag till Husmorsskolans syföreningsmöte, gå in där och titta vettja.
/I’ve been making another pair of jeans. This time the fit is a bit more loose, with pockets and a hidden zipper in on of the sidepockets. I made the stitchings with a dark yellow extra strong polyesterthread. I don’t normally like polyester but sometimes it has it’s uses./
Gnistrande klar höst-helg…
Jag har varit lite frånvarande här på bloggen på det senaste, inte för att jag direkt varit krasslig men bara så otroligt trött att all energi gått åt jobbet och sedan har jag slocknat varje kväll efter att ha tagit in hästarna. I helgen hade vi ett sådant otroligt vackert höstväder att man nästan dånade. Vi var ute hela tiden och fick så mycket frisk luft och motion att det borde räcka långt framöver och jag verkligen kände hur livsandarna kom tillbaks. Det var en ny hästhage som skulle byggas och vi njöt av solen och den gnistrande friska luften samtidigt som stolpar slogs i och eltråd sattes upp.
Gummistövlar på och en hel hink med isolatorer. Förövrigt har jag gått i gummistövlar mest hela tiden de senaste två veckorna. Det var ju nämligen så att en yster herre med stora fötter råkade trampa mig på foten. Nu menar jag inte maken utan självklart Kansas. Han är lite klumpig ibland med sina stora tallrikshovar och jag råkade komma under. Ont som tusan gjorde det och lilltån var blå i många dagar. Eftersom det fortfarande gör tämligen ont och jag helst inte tar på mig skor som klämmer åt någonstans kan man ju gissa sig till att lilltån gick av litegrann. Det är bara att hoppas att det går över någorlunda till nästa vecka då det är Syfestival i Älvsjö. Det duger ju nämligen inte att stå på mässa i tofflor, nej någon stil måste man ju ändå upprätthålla.
Det blir ju mycket skrivet om min fläckige herre men den här damen är inte att förglömma. Hon är av den nyfikna sorten och var med mest hela tiden och tittade på vad vi gjorde precis utanför hennes hage. Anledningen till att det var brått med att göra nya hagar är älgjakten som började idag. Både Ruby’s och Kansas hage går nämligen in i ett skogsparti och jag kände mig inte helt bekväm i att de kunde gå in där i närheten av skogen bakom vår där de har älgtorn. Dessutom behövde vi ändå göra två nya vinterhagar innan snön kommer så man slipper bära vattenhinkar så långt.
Ruby är en riktig pärla. Än så länge syns inte dräktigheten men i vår gissar jag att hon kommer vara rund och go. Det syns ju inte på bild, men Ruby har den mjukaste pälsen någonsin, som sammet och hon luktar ofantligt gott. Varje kväll när jag tagit in dem i boxarna brukar jag rykta henne lite och stå och snusa på halsen och lukta på henne. Det är livskvalité som heter duga det!
Det var inte bara hages-byggning som gällde. I det vackra höstvädret tog jag mig även en lång ridtur på Kansas på både lördagen och söndagen. Det gällde ju att passa på innan jakten då det är bäst att hålla sig hemma på gården.
/This weekend was spent outdoors almost all the time. We had to make two new pastures for the horses before winter is here and we had the most terrific weather on both saturday and sunday. I really felt how the life came back to me after being quite tired over the last couple of weeks. I write quite much about my black and white gentleman, Kansas. But now I thought it proper to mention my sweet lady Ruby. She is so special, very curious as she is she followed us around while making the new pasture right outside the one she was in. It doesen’t show at the moment but in the spring she will be all round and cuddly with the foul she’s carrying. /
Höstblommor…
Jag är just nu obönhörligt trött och oinspirerad så för att motverka det livar jag upp vardagsrumsbordet med blommor i härliga höstfärger. Jag har odlat dom själv och känslan i att gå ut och plocka snittblommor från egen rabatt var riktigt fin. Mer sånt ska det bli, till nästa år ska jag lägga på en högre växel i blomsterodlandet. För det är ju underbart med blommor. Får vilken trist måndag som helst att genast kännas lite bättre.
”I’ve been rather tired and uninspired lately, so in an effort to get rid of that feeling I brought in some flowers to brighten up the livingroom. I just love the feeling of going out in the garden and pick fresh flowers to bring inside. Next year I’m going to grow even more flowers to always be able to have fresh ones in the house. Lovely autumn colors and already I’m feeling a bit more happy on this gloomy monday.”
Retro Olivia 