Två nya stickningar…
Min Mustard-Cardigan är färdig och jag håller på med monteringen. Då är det ju bara att börja på något nytt, något annat skulle ju inte gå. I veckan började jag med den här krämgula jumpern i spetsmönster. Men efter att ha stickat fel otaliga gånger och gått tillbaka i rapporterna för att göra om insåg jag att jag behövde ännu en stickning. En med enklare mönster som funkar trots att man ser på något riktigt spännande under tiden (maken och jag har helt gått in för att se på Lost nu flera år efter att det visades på tv). Så då satte jag igång en enklare jumper, helt vanlig slätstickning med en dekor rand i vitt med aviga maskor. De kommer bli helt samma modell på jumper och om jag stickar rätt blir de klara samtidigt. Att jag inte insåg värdet i att ha flera stickningar på gång samtidigt. En slöstickning att ha framför teven som håller händerna sysselsatta och en lite klurigare när vill ha lugn och ro omkring sig och fokusera enbart på stickningen. Garnet jag stickar i är vårt eget entrådiga (VP1) från Färgkraft. Det är ganska nytt och ännu inte utlagt i butiken. Det är en finfin blandning av Finull och Leicester vilket ger ett väldigt mjukt garn som samtidigt är slitstarkt. Färgerna är också tämligen nya, jag ville ha en lite mer vintage-inspirerad färgpalett och gjorde en serie med klassiska rena färger i en lite dovare färgskala. Honungsgult, granat och naturvitt, de funkar ganska bra ihop om ni frågar mig.
I’ve started two new knittingprojects. Both will be jumpers in the same model but since I can’t watch tv (I’m discovering Lost now years after it aired) and do my lace-knitting at the same time. Too many misstakes makes the knitter angry and frustrated. So I made another jumper in a simple pattern stockingstitch with a simple white stripe in purl. Both are in our own yarn from Färgkraft, a fairly new yarn. A 1-ply made of scandinavian Finewool and Leicester that makes a very soft but still durable woolyarn. The colors are also quite new. I wanted a series of more vintage-inspired colors, these are Garnet, Honey-yellow and White, looks rather good together I think.
Inspiration i bokform..
Nog för att det finns otaliga källor till inspiration på internet så är det allt bra trevligt att bläddra i en bok också. De här inspirationsböckerna letade sig hem till min bokhylla för ett tag sedan. 
Jag gillar de här Sears-katalog böckerna skarpt, varje årtione är indelade i tre olika böcker så man kan lätt få en överblick över hur modet förändrades över tid. 
Den röda föll mig verkligen på läppen. Så fina fickdetaljer och klänningar som knäpps hela vägen är ju verkligen praktiska
Nu för tiden dras intresset mestadels till kläder som både är funktionella och slitstarka eftersom vardagen till största delen består av arbete och hästskötsel och man vill ju gärna vara lagom 40-tals tjusig även om man slabbar med vatten och färgar garn på jobbet eller om man släpar hö eller mockar i stallet.
Den här klänningsmodellen ligger på min ”vill-göra-lista”. I en kraftig bomull skulle den här bli ett perfekt tillskott i garderoben som en rejälare arbetsklänning, kanske skulle man till och med lägga till en ficka i fram på kjolen för ytterligare funktionalitet.
De här 30-talarna går inte av för hackor heller. Omlott-klänningar när de är som bäst.
Nu när det ändå är vinter tittar man ju givetvis på det stickade också. Jag inser ju att jag måste ha en ren-tröja så det får jag allt se till att ha stickat till nästa jul. 
Inspiration i form av stickböcker är också viktigt. Jumprar så det står härliga till, det gillar jag!
/Last week I got some new inspiration-books for the bookshelf. I love these Sears-catalouge books. Lots of pictures and a nice variety of clothing, shoes and accessories./
I onsdags…
I onsdags fick jag besök av lokaltidningen så jag lade håret och tog på mig favoritläppstiftet. Jag insåg då att jag varit lite väl vardaglig under en lång period nu under hösten. För även om man bor på bonnvischan och jobbar isolerat på liten firma och således inte träffar vidare många människor i vardagen är det ju nog så viktigt att tillåta sig vara chic. Så skönt att bli påmind om värdet att ta på sig det röda läppstiftet även om man bara ska gå ut till hästarna. För att vara fin bara för sin egen skull, det är nästan den bästa medicinen mot allt vad vintertrötthet heter…
Blusen känns kanske igen vid det här laget, kjolen likaså. Det är favoriter i garderoben och jag sydde dem i våras inför någon mässa tror jag det var. Jackan är mitt bästa plagg nu när det är vinter och kallt. Den var makens morfar och han hade alltid den jackan på vinterhalvåret. Den har hängt med sedan 60-talet (minst) och det är helt otroligt att den forfarande är såpass fräsch. Det bästa med fodrade skinnjackor är att det inte blåser igenom dem när man är ute och den varma pälsen gör att jag håller värmen nästan oavsett vad jag har under. Så förstås den absoluta fördelen, det fastnar inte massa hö-fnas på den. För det är ju inte världens glamorösaste att gå omkring alldeles nedlusad med hö när man tar sig in i byn för att handla eller går till posten. Det räcker med att man har fickorna fulla och det är det ju ingen som vet förutom jag….
/This is my favorite outfit. The skirt and blouse is made and the warm leatherjacket was my husbands grandfathers. He wore it every winter since the 60s (atleast) and it’s fantastic that it’s still in such good shape. It keeps me warm even in the most chilly weather and since it’s leather the hay for the horses doesen’t get stuck on it./
En rosa bullet-bra..
Jag insåg för ett tag sedan att jag måste bättra på bestånden i underklädeslådan. Förra helgen blev jag färdig med den här. Det är rackarns kul att sy sina egna BH-ar och inte så svårt som man kunde tro alls. Det är bara lite pilligt. Den här gjorde jag i en fin puderrosa bomull, enkel och stabil för vardagsbruk. Precis vad som behövdes med andra ord…Nästa gång ska jag nog göra en lite mer ”fancy” mer spetsdetaljer och annat glammigt. Nog för att basplagg behövs, men ibland behöver man ju även det där lilla extra.
/I made myself another bullet-bra last weekend. A simple one in a pale rose cotton. Just what my underwear drawer needed./
Ibland har man tur!
Ibland har man ju dåliga dagar, det är ju bara så tyvärr. Man känner sig lite allmänt sur och usel. Det mesta går fel. Så var min dag idag. Men så vips! Helt plötsligt vänder det totalt och det blir en av de bästa dagarna istället. Kontraster, det är förbaskat härligt ändå! Men varför vände det så tvärt då? Jo, jag gick in Jessica Silversagas blogg och läser mitt namn. Jag var ju med i en tävling förra veckan och tjolahopp! Jag vann! Ibland är det bara så härligt att få vinna lite. Speciellt när man haft en dålig dag och glömt vad otroligt många bra saker det finns i livet. Så tusen tack Jessica och Bergelin som anordnade tävlingen. Jag kommer bergis älska skorna och det kommer nog min stackars brutna lilltå göra också! Hurra, hurra, hurra!
/I’ve won these fantastic shoes on Silversagas giveaway. I had such a bad day but in just a second it changed to just the opposite, a great day. It’s so nice to win sometime too!/
I verkstan…
Ibland har jag väldigt varierande saker att göra på jobbet. Som i fredags då jag ägnade en stund åt att finjustera längden på mina nya stickor som införskaffades på Syfestivalen. Jag föredrar nämligen att inte ha allt för långa stickor.Det blir lite smidigare att sticka då och därmed mindre slitage på handlederna. 
Det är bara att ta fram sågen och mäta ut hur långa man vill ha dem. Först sågar jag av knoppen sen sågar jag försiktigt av den till rätt längd. När det är gjort är det bara att ta fram borren och borra ett nytt hål i knoppen. Här är det lite viktigt att man inte gör hålet för stort så ett skjutmått kan komma väl tillpass. 
Men det som är allra viktigast på jobbet i alla lägen och oavsett arbetsuppgifter är fikat. Kanelbulle är inte fy skam och sitter perfekt tillsammans en rejäl kopp te när det börjar lida mot eftermiddag och man ska jobba med pilliga saker.
Sen är det bara att doppa stickan i lite trälim och trycka på knoppen igen. Lite väntan på det så limmet hinner torka och vips har man en förbättrad ”custom-sticka” färdig att användas till allehanda olika stick-projekt.
En rolig sak med att jobba på familjefirman är att man kan hitta roliga saker i glömda gömmor när man inte har bättre saker för sig eller under tiden man väntar på att lim ska torka. Som den här polaroidbilden på pappa och mig som låg i en gammal låda. Jag är ungefär sex år gammal, ett nytt islandshästföl har fötts och detta var på 80-talet då det var helt okej att hela familjen har matchande mjukiströjor. Sådana här bilder får mig att sakna pappa oerhört men samtidigt blir man ju väldigt glad över att bli påmind om vad många fina stunder vi haft tillsammans….
/My workday always have many different things on the agenda. Like for instance last friday when I needed to spend some time making my knittingneedles custom-lenght the way I want them. I prefer them a bit shorter to make the knitting go a bit smoother and it also saves the wrists from getting sore. Just to pick out the saw and start, first I take away the knob and then I shorten the needle. Then I drill a new hole in the knob and glue it back on again. At work it’s a necessity to have decent ”fika” and last friday was no different. Tea and cinnamon bun works magic with late afternoons when one starts to get a bit tired. While doing this I found this old photo (a nice thing working for the family business). It’s me and my dad when I was about six years old. A new foul has just been born and this was in the 80s when matching sweaters was common among family members. Looking at this I miss my dad very much…../
Klä sig för ruskväder…
I detta gråväder vi har nu är det bara till att pälsa på sig för att hålla värmen och vänta på bättre tider. Jag tillhör dem som gärna tar en rejäl vinter under en vecka eller två runt jul men sen är det nog och jag väntar ivrigt efter våren. En fördel med lite kallare väder är iallafall allt fint stickat man kan klä sig i för att värma sig en smula. Den här halsduken ”hittade” jag bland vårt sortiment av stickade saker på jobbet och beslöt mig för att låna den lite. En riktig klassiker till halsduk i spetsstickning och den där otroligt smarta”låsanordningen” som gör att man inte tappar sin halsduk hur mycket man virrar runt. För det har hänt mig åtskilliga gånger, speciellt om man dristar sig ut i julrusningen. Att man till slut blir både så trött och varm att man tappar både det ena och det andra. Baskern är min favoritbasker och jag bor i den i stort sett alla årstider förutom kanske den allra varmaste delen av sommaren. Kappan är min älskade kamelhårskappa ärvd från mormor som jag nästan sålde för en spottstyver på Vintagemässan i Örebro innan jag insåg att jag behövde den bättre själv.
/Now when the cold weather is here all one can do is to wear warmer clothes and long for spring. I love this laceknitted scarf that I borrowed from work. Warm and cosy and maybe I’ll keep it all winter long…/
En rosa bäddjacka…
Häromveckan bestämde jag mig för att ta tag i någonting som jag tänkt göra länge. Nämligen fräscha upp min gamla bäddjacka med lite ny färg. Den är ärvd från mormor (stickad någon gång på 50-talet skulle jag tro) och är ett riktigt härligt plagg att ha till hands så här när det börjar bli lite kyligare väder. Men eftersom ull när det åldras gulnar hade jackan som var naturvit från början fått en lite tråkig gulvit färg. Men då är det ju tur att jag jobbar med textilfärg och alltid har en färggryta nära tillhands. Det var bara det där att välja vilken färg den bäddjackan skulle få som satte käppar i hjulet för mig. När man har alla tänkbara valmöjligheter är det ju typiskt att man inte kan bestämma sig. Mintgrön, ljusblå eller rosa, det var frågan. Till slut fick rosa vinna. Vi har ju ändå rosa sovrumsväggar tänkte jag som gärna matchar in i minsta detalj. Visst blev jackan fin i sin nya färg? (nu glömde jag ju ta en förebild men så är det ibland)
Jag tog bort knapparna innan jag färgade annars hade de kunnat dra åt sig av färgen och det ville jag ju inte. När så det var färdigt insåg jag att jag hade andra knappar som skulle passa ändå bättre, orginalknapparna var nämligen vita men de här rosa vintage-knapparna jag hade i mitt förråd såg ju ut att vara gjorda för det här ändamålet.
Till den här lite varmrosa blandade jag gult och cerise från vårt färgsortiment på Färgkraft. Det går alldeles utmärkt att färga stickade ullplagg, som synes. Det man får tänka på är att vara lätt på handen när man rör runt i grytan (så det inte tovar sig) och ha tillräckligt stort färgbad så det blir jämnt färgat. Men sen så är det ju faktiskt så att det är i basiskt ph-värde som ull tovar sig och när man färgar gör man det ju i surt. Det är i själva verket en jättebra sak föresten att färga om ett plagg när man behöver fräscha upp det lite, få det att kännas som nytt eller kanske dölja en fläck som inte gick bort. (Mer råd om skötsel och tvätt för ull finns föresten att läsa här.) Jag blev väldigt nöjd med min ”nya” bäddjacka och får nog snabbt som ögat se till att sy mig ett matchande rosa nattlinne för kommande kyliga vintermorgnar.
/ I dyed this bedjacket the other week. It was my grandmas and she knitted it sometime in the 50s I think. The original color was white but since wool when it grows old get a yellow tone I wanted to freshen it up a bit by dyeing it. Fortunately I work with textile dye and there’s always a dyebath standing ready. In the end I decided on pink (but it was a hard choice) and I’m very happy with the result. I removed the original white buttons before dyeing and after I found these lovely pink vintage-buttons in my stash and they matched perfectly../
I söndags..
I helgen hade jag storstilade planer på allt jag äntligen skulle hinna göra. Efter att ha gäspat mig ut till hästarna och tagit ut dem i sina hagar så gick jag in och gjorde i ordning en rejäl söndagsfrukost. Nybakat bröd, kokt ägg och blåbärssmoothe. Här skulle det minsann laddas för en produktiv dag!
Men så när frukosten var avklarad fanns det bara en sak att göra. Klockan nio på en söndag är det ju faktiskt helt befogat att gå och lägga sig igen. Speciellt om man har något bra att läsa. Sagt och gjort. Efter att utomhussysslorna är avklarade och frukosten är i magen är det bland det bästa som finns att få lägga sig under det varma täcket igen och jag måste erkänna att jag blev kvar där ganska länge.
När jag slutligen släpade mig upp i syrummet var Trisse redan där, han trivs väldigt bra på mjuka varma ställen och det är nästan lite lustigt hur många sådana han hittar runt om i huset. Man kan lägga en filt eller liknande någonstans på förvaring och en kort stund senare har man en katt där. Jag förstår inte hur han snappar upp dessa saker så snabbt. En riktigt förmåga är vad det är. Så med en spinnande katt som sällskap och en tekopp att styrka mig med satte jag igång för att iallafall få litegrann på min lista gjort.
I vanlig ordning hade jag stökat ned syrummet totalt. Det blir alltid så. Grejer utspridda på golvet och lite varstans. Sen följs det åt av en rejäl städning och fint för ett tag tills jag river fram massa grejer igen och kretsloppet går runt, runt.
Det blev i slutändan så att jag tog det lite lugnt med min ”att-göra-lista”, för jag har verkligen drabbats av höst-trötthet och inspirationen är ganska i botten för tillfället. Så jag körde på underklädes-spåret igen. Det är trevligt att sy trosor i sådana lägen, för det går ganska snabbt och man binder liksom inte upp sig på något stort som kan bli liggande. Dessutom piggar det ju upp att få hantera färgglada band och spetsar.
När jag tröttnat en smula på trostillverkningen klippte jag till en ny bh också (två faktiskt eftersom jag gillar att göra flera samtidigt). Inte färdig än visserligen men snart så. Ljust rosa fick bli melodin, det ändå är favoritfärgen på underkläder, klassiskt och bra. I själva verket borde jag nog allt skaffa mig lite stretch-bomull i puderrosa så jag kan göra matchande trosor till mina bh-ar. Jag menar när man ändå har möjligheten känns det ju lite snopet att ha så många olika färger hit och dit. Men så är ju tros-tillverkning det optimala att göra med stuvbitar som inte kan bli något annat och då är det är ju inte konstigt att det blir lite av ett färgglatt mischmasch i underklädeslådan till slut.
/My sunday in pictures. After a hearty breakfast I had all sorts of things on my to do list. But tiredness struck and I went to bed with a book instead. After a while I managed to get up in the sewingroom and went on making underwear. The cat held me company../
En liten morgontrosa…
I morse insåg jag att underklädeslådan bara hade de allra obekvämaste trosorna kvar och alla favoriter låg i tvättkorgen. Så innan jag åkte till jobbet tog jag med mig tekoppen upp i syrummet och sydde mig ett par nya. Det är ruskigt enkelt att sy sina egna underkläder och det är faktiskt rackarns roligt. Har man inte något trosmönster finns det åtskilliga att köpa eller också gör man som jag, klipper sönder några som suttit bra men kanske blivit lite uttjänta och så ritar man av delarna. Idag fick det bli ett par enkla i en tunn vit bomull/lycra som var riktigt skön i kvalitén och lämpade sig ytterst väl till ändamålet. Perfekt, för man ska ju egentligen inte behöva gå med obekväma och träliga underkläder. Inte ens på en tisdag.
/I realized today that all my comfortable underwear was in the laundry so I took my teacup and went up into the sewingroom before going to work an made myself a new pair of undies. It’s the easiest and funniest thing to make I think. And there isn’t any reason to walk around in uncomfortable underwear, not even on a gloomy tuesday like this./
Retro Olivia 