Skatter i en gammal väska..
I en gammal bortglömd väska från mormor kan det gömma sig både det ena å det andra. Att öppna och gå igenom den är som att gå på skattjakt på ett riktigt bra ställe, man vet att det kommer ge utdelning. Det här visade sig vara en väska full med sömnads-inspiration! Härligt värre!
Tillexempel fanns det en gammal kartong med diverse gamla spännband och resårer samt lite handgjorda spetsband.. Resåren var fortfarande väldigt bra så de här kommer bli riktigt bra komplement till min ”underklädes-sömnads-stash”.
Stuvbitar i olika fina gamla tyger. Det blåa är samma som en klänning jag har efter gammelmormor, jag tänkte att om jag har tur räcker det till en blus, det svarta med blommor på skulle nog också kunna räcka till en blus av något slag och det tjocka krämfärgade blommiga skulle kunna bli en fantastisk fin väska. 
Så till jackpotten!! En kartong med oanvända Dior-strumpor! Nää, skojade bara. I wish!! Men kartongen visar i alla fall hur viktigt det var för mormor och gammelmormor att ha underkläder (såväl som hela garderoben) i god kvalité. 
Istället för strumpor innehöll kartongen en annan skatt. Nämligen en gedigen samling nålar. Precis sånt som man behöver ha i sina gömmor!
Gamla nålbrev av den här typen är så fina. 
Så fina att de nog kommer att användas mer till prydnad än till sömnad, för när de är så här pass oanvända har jag lite svårt att börja ta för mig av godsakerna.
Men nu kommer vi till den verkliga jackpotten! En halvt om halvt ihopsydd klänning i finaste vallmo-tyget. Jag vet inte riktigt vad det kan vara för årtal på den, men jag gissar av modellen någonstans på 60-talet.
Förmodligen en klänning som mormor skulle ha med tanke på storleken och modell. Gammelmormor kraftigare och längre och ville därför ha sina kläder rymligare än mormor. När jag provade livet satt det som en smäck och kjoldelen verkar bli i precis rätt längd för en luftig sommarklänning. En del av mönsterbitarna är borta men det finns tillräckligt mycket för att jag ska kunna räkna ut ungefär hur den var tänkt att se ut. Ärmarna var tänkta att vara långa, men till en sådan här modell föredrar jag att göra dem korta. Jag är verkligen förtjust i hur livdelen är konstruerad med rynk i fram. Väldigt snitstigt och jag tror den kommer bli riktigt fin när den är ihopsydd och färdig. Några snygga knappar i fram och ett rött skärp i midjan och det här kommer kunna bli en av sommarens favoritutstyrslar!
/I found a bag full of goodies. The bag is from my grandma’s house and it was filled to the rim with different kind of sewing stuff. Hallelujah, just the kind of stuff that I like. The poppy-dress in the half sewed state fitted perfect and after I’ve finished it I think it will be a summer favorite. Love the pattern of the fabric and the details in the front…/
Stadsbrus…
Svartvit, sprött och levande… Jag älskar Vivien Meiers fotografier från 50/60-talen… När jag tittar på de här bilderna får jag en sådan härlig känsla av den pulserande staden, ljuden och lukterna.. En total kontrast till det liv jag lever då jag knappt sätter fötterna på asfalt till vardags.. Hon har verkligen ett sätt att fånga en speciell känsla i varje bild som får åskådaren att vara en del i ögonblicket.. Väldigt inspirerande….
(Bildkälla här!)
/I love the photos of streetphotographer Vivian Meier…./
Pelle-kaninen igen!
Bara för att han är så söt kompletterar jag förra inlägget med några mer bilder för att presentera nytillskottet, Pelle-kanin. Eller Pelle-getabock kanske är lämpligare..
I bak på bilen låg han såhär hela resan hem och var jätteduktig. Men när vi kom fram var den lille krabaten kissnödig (duktig som han var höll han sig tills vi kom fram). Nosen är precis lika mjuk som den ser ut och öronen lika så…
Efter att vi kommit fram och han tittat runtomkring på allt det nya tog jag honom i famnen och vi vilade lite.. Det är som att ha en gosig liten nallebjörn i knät.. Har jag tur kanske han får behålla den mjuka pälsen även som vuxen och då skulle man ju i teorin kunna börja rykta honom för att spara ihop till något man kan spinna garn av. Vill man inte vara så ambitiös duger det dock gott att bara kramas och klappas….
Pelle hälsar på maken som fick vara hemma med de övriga djuren när jag åkte iväg på get-hämtar-utflykt.
/Just had to show some more pictures of the new addition to our goat herd, baby-Pelle. He’s such a sweetie. Incredible soft fur and that pink nose just makes my heart smile from cuteness…/
Pelle-Kanin!
Igår var det en spännande dag. Jag åkte nämligen iväg på en utflykt med mamma, svåger och systerdotter och kom hem med en vit liten Pelle. Mina get-tjejer behövde ha en bock i sin flock och jag hade hittat en fin liten bockkilling åt dem. Han bodde en bit bort så vi gjorde det hela till en dagsutflykt med picknickkorg och hela kittet. Efter att ha letat oss fram genom skogarna kom vi till slut fram till ett hus långt in i skogen på gränsen till Dalarna.
Utan el och vatten men med med rejält av rustik charm bodde min nya bockkillings matte. Han hade inget namn än, men så fort jag såg honom visste jag att han var en Pelle för han såg precis ut som en kanin. Liten, vit och så mjuk att man kan börja undra om någon i släkten var en angora-get. Han uppskattade inte att fåpå sig halsband för första gången, inte heller att få gå i koppel. Att få lämna sin lilla mamma var inte heller så roligt men så är det när man är en liten bock-killing som heter Pelle.
Han lärde sig snabbt dock min duktiga lilla Pelle, fann sig otroligt väl med att åka bil och vi begav oss så kvickt vi kunde hemåt genom skogarna. Jag knäppte av en bild från bilden på en fin naturvy vi passerade. Det är verkligen fint i trakterna av bergslagen, Kopparberg och trakterna däromkring… Sen han jag inte få upp kameran mer, resten av dagen fick handla om Pelles väl och ve. Att byta hem sådär kan ju vara lätt traumatiskt för ett litet djur och jag ville att Pelle skulle få göra det så smärtfritt så möjligt. Min nya lilla getabock har nu fått ett egen liten vrå i stallet där han får bo och vila mellan varven han och de andra getterna gör upp om rangordning och vänjer sig vid varandra. 
Yesterday was an exciting day, we headed out on a road trip with one goal in mind. To bring home my new kid buck that will be the future husband of my girls.. He was all white and fuzzy, so soft it was incredible. He didn’t like the leach one bit and to leave his mother wasn’t so fun either. But he turned out to be a very good little buck and took all the changes quite well. I quickly named him ”Pelle” because I thought he looked just like a little rabbit (the swedish translation of Peter Rabbit is Pelle Kanin)…
Baka med Rumford!
Jag fick ett fint litet recepthäfte av mamma för ett tag sedan som hon hade hittat i en låda. Ett reklamhäfte för Rumfords bakpulver som utgavs 1927…. 
Man blir så glad av sådana här gamla trycksaker, med illustrationer i hederlig gammal stil. Givetvis bakas alla kakor med Rumfords bakpulver som enligt häftet är helt överlägset andra bakpulver.
I häftet låg även några utklippta recept från tidningar. Gulnade spröda papper med recept på både Wienerbröd och Strassburgare. 
När jag tittar i sådana här gamla fingrade recept brukar jag tänka på dem som bakat efter dem en gång i tiden. Kanske stod gammelmormor och läste samtidigt som hon vägde upp mjöl till en kaka under slutet av 20-talet. 
/I got this old recipy booklet from my mother a while ago. It’s from Rumfords bakingsoda published in 1927. I love old recipys like this, with painted illustrations and traditional cookies and cakes.. When I flip through the pages I think about the ones that used to cook after this all those years ago, maybe my great grandmother meassured up flour while reading it making a cake for the coffee on sundayfternoon./
Längesedan sist….
Jag upptäckte precis att det var ruskigt längesedan jag lade in bilder från min Instagram. Det är alltså inte bara de vanliga inläggen som det blivit glesare mellan, här får det allt bli en skärpning tror jag… Här kommer iallafall en laddning bilder från min Instagram där jag heter ”retroolivia” om man vill följa..
När vintern väl släppte sitt grepp var det helt plötsligt en uppsjö av sysslor att få färdigt utomhus. I princip varje helg går åt till diverse olika arbeten på gården och det är lite därför det har blivit glest mellan inläggen (till mitt försvar). Här sitter maken och jag och slappar en stund på bänken vid stallet. En kall hembryggd öl i solen är minsann inte dåligt det. Kansas mumsar hö i sin nya trädlåda som maken min snickrade till honom. Klart min häst inte ska behöva äta direkt från backen som en barbar…
Det hann bli påsk i ett nafs och vi åt både gröna, vita och krämfärgade ägg. Det stora ägget är ett ankänk. Minst lika gott som vanliga små hönsägg men lite roligare kanske eftersom det är så stort.
Här är ankorna som gav mig äggen, eller snarare gjorde dem. Äggen fick jag av dess ägare som jag kommer köpa egna ankor av så småningom.. Jag firade att värmen kommit med nejlikor i både kök och vardagsrum. En riktig favoritblomma och jag längtar tills nejlikorna jag sådde förra sommaren slår i blom i min rabatt.
Så har det ju förstås varit mycket med de nya djurinslaget på gården. Getterna har tagit mycket tid. Både att lära sig sköta en ny djursort samt rent praktiska saker, som att bygga staket, höbingar, skutt-leksaker med mera…
Sen går en hel del tid även åt att bara sitta och mysa med dem inne i deras hage. Det blir lätt så att man fastnar lite där när man skulle gå ut och göra något annat. För de är så sällskapliga och underhållande att tiden flyger utan att man märker det. Här sitter jag och killingen och gosar i solen. Mysfaktorn är väldigt hög med en halvsovande killing i knät…
På Färgkraft en dag beslöt vi oss för att trycka lite. Det var alltför längesedan sist och jag gjorde två fyrkantiga scarfs…
Vi tog även en studieresa och hälsade på ett gäng alpackor. Ruskigt fina djur med en riktigt fin ull dessutom..
Morgonsolen när den tittar fram mellan de nyutslagna björkarna. Inte dumt alls, även om samma björkar gör en både lite trött och snuvig…
Jag har fått lära mig innebörden i uttrycket ”inte gråta över spilld mjölk” flertalet gånger, emellanåt bråkar Rölla lite med mig och sparkar till koppen jag mjölkar i. Men men, det blir ju ändå mer mjölk nästa gång… Och sist… Några till sticktidningar till min samling.. Världens bästa stickinspiration och min nya sak att samla på. Här med Sickan Carlsson och Barbara Stanswyck på framsidorna…
De är tillbaka i rutan!
Jag är så glad att Bletchley circle äntligen kommit tillbaka till teverutan. Det var en serie som verkligen föll mig i smaken och säsong nummer två verkar bli lika bra som den första. Kvinnorna från Bletchley Park samlas återigen för att lösa en mordhärva och får använda sina skarpa kodknäckarhjärnor till det yttersta. Det bästa är, förutom spänningen, den snygga tidiga 50-tals stilen kombinerat med en rejäl dos brittiskt mys som får såväl retrofilen som anglofilen inom mig att jubla inombords. Det är mycket stickat dessutom så inspiration till kommande stickprojekt finns det i överflöd, jag gillar speciellt Millies klädstil från de snygga ockrafärgade accenterna (inte med på bild) till den petrolfärgade jumpern här nedan. Andra avsnittet visas på söndag och det första avsnittet går fortfarande att se här på SvtPlays hemsida såväl som den första säsongen. Den går minsann att se igen även om man vet hur det går i slutet.
(bildkällor här!)
/I’m so happy about the second season of Bletchley Circle. A really good show, just as the first season was. Theres a lot of thrilling suspense of course but the best is all the early 50s inspiration and all the lovely interiors. And the knitwear of course, inspiration in abundance and just the type of thing I like when it comes to knitwear. I especially love the styles that the character Millie wears… She’s my favorite of the these lovely ladies…./
Vardagsuniform!
I helgen har vi arbetat på gården så det stod härliga till. Vädret var ju underbart och det var inte många minuter vi spenderade inomhus kan jag säga. Väldigt skönt att kunna bocka av massa saker som behövde göras. Nu för tiden när all fritid går åt till gårdsfix har det här blivit min vardagsuniform. Håret lite halvslarvigt uppsatt för att få det ur vägen, uppvikta jeans, skjorta och en ylle jacka på det. Det går ju faktiskt att vara lite halv-chic även om man gör grovarbete, det piggar upp något väldigt att ta på sig örhängen och lite läppstift även om man kanske ska dra stängsel eller liknande.
Det här är min slit-Pendleton. Det vill säga en som hade några små små skavanker från början och som jag har till vardags utan att jag behöver vara så där förskräckligt rädd om den att jag inte kan göra något. Mina andra två Pendletons är lite finare så de har jag när jag åker till stan eller något annat som inte lortar ned. Märkligt nog har jag haft den här som hemma på gården-jacka i över ett år nu och det syns ändå inte. Det är verkligen ett tecken på vilken bra kvalité det är i ullen, en skakning och en vädring så är den hur fin som helst även efter att blivit utsatt för hö, slabbiga hästmular och lortiga getklövar. De slabbiga hästmularna syftar främst på Kansas mule då han vet att jag ibland har äpplebitar i fickorna, Ruby är lite mer fin i kanten när hon tigger äpple.
Mina en gång ”fin-jeans” har övergått till arbetsbyxor men jag håller på att sy ett par till. Nu när jag haft dem ett ett tag har jag kommit på ett par förbättringar jag vill göra i mönstret och det håller jag på att rita på. När jag får tid över i syrummet det vill säga, just nu är det lite för mycket att stå i utomhus så mina sessioner i syrummet har fått stå tillbaka en smula.
Det går inte att stå lång stund vid staketet innan det dyker upp ett gethuvud eller tre. Lilla Betty är väldigt rar och nyfiken av sig, allt som händer vill hon se och gärna bli lite kramad samtidigt om det går… Och titta så fint hon kan titta in i kameran dessutom! Duktiga lilla get!
/Nowadays this is my everyday uniform. Comfy jeans, shirt and my ”wear and tear-pendleton” that I use for everyday unlike my other two that are still in almost mint condition and I only use when being a bit more fancy and going in to town. Eventhough I’ve been using this pendleton as my at home jacket, wearing it when taking care of the animals and such it’s still in very nice condition. Just shake it and air it and it’s as fresh as ever despite of being exposed to hay, sticky horses nozzels and dirty goat feet.It just shows how incredible durable a good wool quality can be../
Godingar i brevlådan!
Igår fick jag två godingar i brevlådan. Nämligen två Stickat-tidningar från 40-talet. Den ena hade tjusiga Barbara Stanswyck på framsidan och var en specialutgåva med filmstjärnor från både från Amerikatt och Sverige den andra hade vår egen svenska Sickan Carlson på omslaget och var en lite mer traditionell stickat-tidning med en blandning av stickmönster mestadels för dam men även barn och herr..
Antingen kan man sticka samma typ av Cardigan-set som Joan Fontaine har eller svenska Maj-Britt Nilsson.
Alice Babs visar upp ett tjusigt set med hatt och halsduk.
Olivia de Haviland är alltid min favorit såklart men den här jumpern har nog lite väl stora axelvaddar för min smak.
Dåtycker jag nog bättre om både Elizabeth Taylor och Jean Arthursfinaangorajumprar…
I den andra tidningen med käcka Sickan Carlsson på omslaget fanns det bland annat de här tre jumprarna från soliga Kalifornien. I stort sett samma modell men med olika ytmönster och det gillar jag. Hittar man ett bra basmönster kan man göra det flera gånger om men med olika yteffekter för att få lite variation.
Jag lägger till mitt nytillskott till samlingen som jag bläddrar i närhelst jag vill ha inspiration.
/I got these two knitting magazines from the 40s yesterday in the mail. I love these kind of old magazines, lots of inspiration both for knitting of course but also the overall look of the past, including hair and make up./
Påskhelg!
Jag tänkte innan påskhelgen började att det skulle bli skönt med några dagars ledighet för att få vila. Men på något sätt blev påsken så intensiv att jag nästan skulle behöva vila efter ledigheten. Men så var det ju fantastiskt väder och vi var ute nästan hela tiden och det finns ju så mycket att göra nu när det äntligen blivit säsong för det. Bland annat så grävdes det i trädgårdslandet. I år gör vi upphöjda odlingsbäddar istället för på friland. Återigen användes bakved som byggnadsmaterial. Jag grundade med wellpapp för att kväva alla ”rävsvansar” till ogräs jag drogs med förra året. Sen lite färsk hästgödsel på det (jag har ju stor tillgång till det) sen ett lager halm. Vattna på det sen på med fin kompostjord och man har en bra start. Vi lade lite pappbitar längs skarvarna så jorden inte skulle sippra ut innan den satt sig. Sen ska det på med mer jord upp till kanten och så är det bara att bestämma vilka frön som skall i. Det är nästan det svåraste….
Jag njöt av påskliljorna som jag glömde att jag planterade i höstas. Härligt när man kan överaska sig själv med blommor ibland!
Eftersom maken är ölbryggare var vi tvungna att skaffa lite humle till gården. Den här tänkte jag skulle få växa sig stor och sen slingra sig längs en pergola….
Ingen påsk utan ägg, det blev både ljusgröna ankägg och fina små mini ägg efter dvärghöns.
Ankägg smakar på det stora hela som vanliga ägg, gulan är förstås större och vitan är lite annorlunda i konsistensen. Det blir magnifika äggbåtar (äggbåt=fyllda ägghalvor) av dem kan jag lova, fast vi kallar dem äggfärjor eftersom de är så mycket större. De små miniäggen efter dvärghönorna borde man ju kalla ägg-jollar i så fall om man ska vara konsekvent….
/I had a busy Easter spending almost all of it outdoors in the garden. The weather was glorious and we really got a lot of things done making new beds to grow in… No easter without eating eggs of course, both small light green ones from mini-chickens and large light green duck eggs. Duck egg taste almost the same as regular eggs, just a little bit different../
Retro Olivia 
