Källarfynd..
Det har varit översvämmning i källaren i mormors hus och igår var mamma och jag där för att börja ta reda på eländet. Som tur är fixar försäkringsbolaget med saneringen och kommunen (vars fel översvämmningen var) står för självrisken. Men det tar ju inte bort att det är träligt att få sina saker förstörda av vatten. Eftersom maken och jag bott i huset hade vi lämnat kvar en hel del flyttlådor med grejer som stod på förvaring. I källaren, givetvis. Det är nu totaltförstört men jag tröstar mig med att jag nog ändå kan klara mig utan mina universitetsanteckningar (även om det hade varit roligt att ha kvar förstås) och min stora samling videokassetter bland annat. Det var tyvärr även en del saker efter mormor och morfar som blev förstörda men man får ändå tänka att vi hade tur i oturen som inte förvarat fler saker med känslomässigt värde i källaren. När vi gick igenom vad som skulle slängas och vad som kunde räddas gjorde jag iallafall några roliga fynd bland lådorna som plåster på såren för det som blivit förstört.
Två stycken finfina hårspännen hade klarat sig. Mamma kom ihåg att hon brukade ha dem till skolan innan hon fick tillåtelse att klippa lugg. Tänk att jag aldrig sett dem förut, jag som älskar 50-tals hårspännen!
På en hylla i ett skåp som turligt nog varit utom räckhåll för vattnet hittade jag en Triett-kakburk. Hurra, hurra! En sådan har jag ju velat ha hur länge som helst! Jag kan verkligen inte begripa hur jag missat den här godbiten i alla år. Men skåpet har alltid haft lådor framför sig så jag antar att jag inte orkat flytta på dem för att titta vad som fanns i.
Som om inte kakburk och hårspännen vore nog fann jag supervinsten i samma skåp. Nämligen en hel laddning med 50-tals gardiner. Jag har undrat lite förr och tänkt att det borde finnas mer 50-tals tyger någonstans. Devisen ”att ta hand om saker” har nämligen alltid varit väldigt stark i min mormors hushåll. Allt sparades och tog som omhand och nu kan vi glada efterkommande generationer njuta av frukterna av denna sparsamhet. En omgång i tvätten för att ta bort källarlukten så blev de här godbitarna återigen i prima skick. I helgen ska jag stryka dem så de blir släta och fina sen ska de upp på mina hittills tomma gardinstänger runt om i huset. Det är ju så tråkigt att sy gardiner så det har jag sparat på och nu behöver jag ju inte ens göra det längre. Den högra gardinen med röda ränder hade dock en lite knepig längd som inte passar något av mina fönster, så den funderar jag på om jag skulle göra något annat med. Kanske sy något för det var en rejäl och prima bomullskvalité som skulle passa både till kjol och klänning. Vi får se, det gäller ju att man tänker till både en och två gånger innan man sätter saxen i sådana här skatter.
/It’s been a flood in the basement of my granny’s house and yesterday my mother and me went up there to sort out the mess. Luckily the insurance will take care of all the costs of damage. When we went through the things destroyed by water we found some things that could be rescued aswell. And I ended up doing quite a lot of finds, things I never seen before despite even living in that house for a year. The 50s hair barrettes where my mothers, very cute and just the thing for me. I love those types of hair accessories. Also I found this cookiejar in three layers, very typical 50s. This was luckily stored on a shelf above the waterline as well as these fantastic 50s curtins. To think I’ve missed these all these years. I just laundered them to get the smell of basement off and they where as good as new.. /
Detaljer…
Jag har länge varit sugen på en stickad kofta med rosett-detaljer. Ända sedan jag såg Poirotavsnittet då Miss Lemon har en underbar vinröd med rosett i halsringningen faktiskt, samma kofta dyker även upp i ett annat avsnitt ”Cat among pidgeons” där man kan få en ännu bättre glimt av hur koftan är uppbyggd. Någon gång har jag tänkt sticka en likadan, men jag insåg i helgen (när jag tittade på ”Cat among pidgeons”-avsnittet igen faktiskt) att jag lika gärna kan börja sätta rosetter på mina sticksaker redan nu. Varför vänta när det är en detalj som passar på de flesta plagg och dessutom är rackarns stiligt! Så jag satte igång på rosett-stickadet, inte svårt alls och går i en handvändning. Jag tänkte låta ringningens kant på den här tröjan bli helröd (dvs inte randig) och kanske sätter jag rosetten precis på eller en bit under. När jag lade ut den på strykbordet för att prova lite insåg jag dessutom att det vore rackarns snyggt med en vit rosett, kanske med rött mittband. Jag tror faktiskt jag ska göra båda så kan jag sätta broschnål på och variera mig så slipper jag dessutom bestämma mig för vilket som är snyggast. Valmöjligheter, det är min melodi det!
/After watching Poirot (the ”Cat among the pigdeons” episode) this weekend I realized I needed more bows on my woolies. So I knitted a bow for the jumper I’m making at the moment. I think It will look nice with a red bow in the neckline, or maybe I should make a white one with a red centerpiece? Or maybe I just make both and put brooch needle on the back instead of sewing it on and use both./
Rubinröd jumper med vita ränder…
Det här är vad jag sysslar med om kvällarna just nu. Framstycket färdigt och bakstycket påbörjat. Jag tänkte att jumpern skulle få korta ärmar med en antydan till puff. Men det är fortfarande inte helt spikat. Jag har nämligen inte bestämt mig för om kortärmade jumpar i ylle är det mest praktiska i klimatet vi har här i Sverige. Kanske är det så att det är smartare att göra ärmen lite längre, även om det är rackarns snyggt med kortärmade jumprar… Vi får se, jag har ju än så länge lite tid på mig att slutgiltigt bestämma mig. Bakstycket ska ju bli färdigt först innan ärmarna påbörjas….
(Garnet är Färgkrafts entrådiga givetvis (VP1 i Rubinrött och naturvitt)
/This is what I’m doing during the evenings lately. A striped jumper in a lovely rubyred shade. I think I will make it short sleeved, allthough I’m not sure yet. Maybe it’s a bad idea for the swedish weather to have a wooljumper with short sleeves? I have some more time before the backpiece is ready however to make the final decision./
Kalvdans och sötaste lilla Flora….
Jag får be om ursäkt igen då för dålig blogg-uppdatering. En gång i tiden hade jag målsättningen om ett inlägg per dag, inte riktigt så det ligger till i verkligheten. Men jag har varit så urbota trött efter min jul-förkylning som inte ville gå över i raskaste rappet att inspirationen varit lika med noll…För att det inte ska vara helt dött här på bloggen tänkte jag visa upp lite mobilbilder från igår.
Jag gick till jobbet med håret i en ”snood” som jag hittade undangömd i en låda. Det är rackarns bekvämt att ha håret så och när man kommer hem kan man kamma ur lockarna som hållits intakta hela dagen trots mulen himmel och viss nederbörd. Fukt är ju annars som bekant döden för ett lagt hår, iallafall mitt och det är ju urbota tråkigt när läggningen går om intet.
Mamma bjussade på kalvdans till elva-fikat. Jag har inte ätit det på många herrans år (är ju inte alltid lätt att få tag på råmjölk) och det var rackarns gott med nykokt blåbärsylt och en kopp kaffe till…
På kvällen sedan åkte vi och hälsade på anledningen till att det vankades kalvdans. En vän till mamma fick nämligen en ny kalv lagom till julafton. Det här är Flora och hon är en alldeles förtjusande liten fjällko-bebis. Så otroligt söt att man nästan inte kunde tro det. Det var nästan så att jag ville ta med henne hem, men jag har ju min eget blivande föl att trösta mig med. Det kan jag ju gulla med hur mycket jag vill senare i sommar när det behagat komma till världen… Det är ju lika bra att försöka hålla nere djurbeståndet någorlunda iallafall…. Men ojojoj, så söt lilla Flora var. Sötare än sötast skulle jag nog vilja säga…
/I have been a bad blogger these last weeks but I’ve been really tired and uninspired due to that damn christmascold I got stuck with . To break the silence somewhat, here’s some mobilepics from yesterday. I wore my hair in a snood to work. Very comfy style and great when the weather turns out to be wet and one doesen’t want to kill the curls from the nights hairset. My mother had made ”kalvdans” a traditional swedish dessert that one makes from the very first milk from the cow after giving birth. Very tasty and special since it’s not every day one comes across raw milk like that. Later on the evening we went to visit the reason for the raw milk. A friend of my mothers cow had gotten a calf the week before christmas. And we just had to go see her. Her name is Flora and was the cutest thing ever. /
Ajöss 2013!
Helt plötsligt var 2013 slut. Jag som givetvis åkte på en förkylning dagarna efter jul upplevde både dagarna innan och efter årsskiftet i en lätt dimma av hosta och snuva. Det är ju rackarns typiskt men man hinner ju tänka en del när man ligger nedbäddad i sängen och väntar på att bli frisk. Det här året som gått har varit ett av de bästa någonsin. Nu har det gått lite mer än ett år sedan vi flyttade in i vårt hus som vi letade efter så länge och det har varit en fantastisk resa.
Under början av förra året var den här lille kattkillen ett nytt tillskott till hushållets djurstab. Trisse visade sig vara den bästa katten man kunde önska sig. Precis lagom gosig och social, full av hyss underhåller han ständigt och så förstås det viktigaste när man bor på landet. Han visade sig även vara en riktigt vass jägare. Även om jag kanske skulle föredra att han slutade dra in de där läskigt stora råttorna han ibland hittar och framförallt att han kunde sluta lägga dem under vår säng.
I februari åkte mamma och jag på mäss-jobb i Danmark och den efterföljdes av flera andra mässor under året.
Jag fick äntligen i ordning mitt alldeles egna syrum på övervåningen med en inspirationsvägg över tillklippningsbordet. Även om jag just i år inte hunnit sy så mycket som jag önskar så har jag ändå det här stället som är mitt alldeles egna att förfoga över. Härligt!
Vintern höll i sig länge och det var snö långt in på året. Jag hade på mig mina fina vantar jag fick i julklapp till tröst men längtade ändå efter våren. Till slut kom den och jag fick upptäcka allt möjligt roligt som kom upp ur jorden. Det var väldigt spännande att se vad som fanns i trädgården och kunna börja tänka på vad jag ville lägga till för att göra trädgården min egen.
I april åkte maken och jag iväg till Eskilstuna där det var öl-sm. Vädret var strålande och vi fick en riktigt fin helg-semester.
När vi ändå var i Eskilstuna tog vi en vända in på Munktells traktormuseum. Inte visste jag då att vi senare skulle äga en egen raring till Viktor några månader senare…
Men innan dess satte vi granplantor… och granplantor.. och ännu fler granplantor… Det var väldigt dryga dagar när granplantorna skulle ned i jorden med armar prickiga av barrstick och ryggen värkandes av alla timmar framåtböjd. Men som tur var fick vi hjälp av snälla vänner och vi satte granplantor tillsammans under dagen och grillade och drack öl på kvällen.
När granplantorna var fixade var det dags för staketen till hästhagarna. Jag har aldrig jobbat så med kroppen så mycket som det här året. Att ha en gård att ta hand om visade sig vara mer effektivt än vilket gymkort som helst.
Så till det mest fantastiska det här året. Att jag dagen efter midsommar fick reda på att jag kunde få köpa min gamla häst-hjälte och hjärtedröm Tinker/Fullblodshingsten Kansas. Bara en vecka efter att dåvarande ägaren bestämt sig för att sälja hämtade jag och mamma honom och han blev min för alltid. Ibland kan jag fortfarande inte tro att den där hästen som jag tänkt på i över 10 år sedan jag haft honom till låns en tid skulle bli min egen. Det var otroligt mäktigt att få hem honom. Ruby fick sig en fästman som hette duga och det som är ännu bättre är Ruby nu har ett litet Kansas-föl i magen.
Inte bara hästar tillkom till gården. Vi skaffade även en Viktor från 1957, en gård måste ju faktiskt nästan ha en traktor också. Det var väldigt spännande att bli traktorägare och när våren kommer ska jag fortsätta träna på att ploga och harva med den. För det var inte så enkelt som man kanske kunde tro men bra mycket roligare.
Under hösten tog jag äntligen tag i det där med stickningen. Det går ju inte an att man jobbar med garn och inte stickar. Jag blev dessutom rejält ”hooked” och ända sedan jag började har jag inte gått långt utan en stickning till hands. När jag försöker tänka tillbaka på hösten så är faktiskt stickningen det jag kommer ihåg mest. Men så var det kanske för att det varit en relativt hektiskt höst där stickning fick bli ett andningshål och ett sätt att stressa av.
Så avslutar jag min årssammanfattning med en bild på Stella. Vi trodde flera gånger under året att hon inte skulle vara med oss till 2014, gammal som hon är med sina krämpor. Men hon bevisade om och om igen att vi hade fel och hon repade sig från både det ena och det andra med bravur. Men så kanske det beror på att maken och jag alltid sagt ”-Man vet ju inte hur gammal hon blir, bäst att skämma bort henne medan man kan.” som gjort att hon håller sig pigg mellan varven. Vad det än beror på är det bara att vara tacksam och glad för att hon får må bra…. Vår finaste hund-tjej!
/Some pics from the year that passed./
Julklappar…
Julaftonshetsen har lagt sig och jag har varit konstant mätt i över två dygn känns det som. Bland det bästa med julen är ju att få umgås med familjen, äta god mat och riktigt få gå in i ledigheten med pyjamas som uniform flera dagar i sträck. Men julklapparna är ju väldigt fint det med och i år kom tomten med några riktigt fina paket. Här är några av mina favoriter i år.
Maken var i Göteborg tidigare i December och där skaffade han mig några finfina hårkammar från 40-50-talet. Hurra för en fin man som vet precis vad jag vill ha!
Av kära mamma fick jag en ny ögonskugga i favoritfärgen och en ny mascara. Fint som snus!
Från firman fick jag ett par raggsockar vilket alltid är välkommet när man bor i ett gammalt hus med golvdrag.
Kära syster visste precis hur mycket jag behövde både nya kaffekoppar och en ny vispskål.
Den här kom som en otrolig överraskning från mamma. Jag hade pratat om hur jag ville ha fler prydnadskuddar att matcha vår ”nya” fast gamla soffa som jag köpte några veckor innan jul. Det här är ett arvegods från 20-30-talet. En prydnadskudde där själva kudden blivit sliten så broderiet sprättats bort för att återfå liv i en ny kudde. Mamma har haft den här godbiten i en av sina gömmor och tog fram den till mig nu eftersom jag hade pratat om det. SÅ fantastisk vacker, jag ska sy ihop den till en passande kudde nu i mellandagarna tänkte jag så den återfår sin forna stjärnglans och kan få en fin plats i soffan. 
Så förstås det bästa med julafton. Att man alltid får sånt som man som mest behöver för att slappna av och ha det fint. Den senaste boken i serien jag läser. Immortal After Dark är fyllt av varulvar, vampyrer och annat skoj och är det bästa när man inte kan sova eller behöver lite förströelse. Som om inte det vore nog både badoljor i bästa bakelseform och mer av min favorit body butter. Ompyssling får både kropp och själ med andra ord och precis vad jag behöver just nu!
/Some of the lovely christmasgifts I received this year from my loved ones./
Gör en julekrans av gran…
När maken gick ut i skogen för att hämta julgran i veckan råkade det bli två. Det är ju ganska lätt hänt. Man går och kikar och hittar en. Så när man sågat ner den och är på väg hem ser man en som är ännu bättre. Så när den lite finare granen fick bli julgran inomhus låg den andra utanför och skämdes. Men det går ju inte an att en gran sågades ner i tomme, även om det är hög tid att gallra i vår skog så kändes det ändå lite onödigt. Så jag tog fram sekatören och gick loss på grenarna. Här skulle det minsann göras en julekrans att sätta på ytterdörren!
Igår jobbade vi sista dagen på firman innan julledigheten och vi avslutade dagen med att ta fram repslagarmaskinen. Det är rackarns roligt att göra rep och eftersom det är juletider blev det rep (eller man kanske skulle säga snöre när de är så tunna) av ullgarn i rött, grönt och vitt. Det kom väldigt väl tillhands att ha lite randiga snören när det ska göras krans.
Lite pillande, snurrande och ståltrådande senare blev min krans färdig att hängas på ytterdörren. Det randiga snöret gjorde sig väldigt bra bland de gröna grenarna må jag säga. De grenar som finns kvar av den förkastade granen ska jag lägga framför trappen. Här ska inget gå till spillo minsann och i vintertider är det ju så fint att pynta med grankvistar.
/Today I made a wreath of fir tree to hang on our door./
Jul i stugan…
Nu börjar julen märkas av alltmer i vår stuga. Häromdagen möblerade vi om i vardagsrummet, påbörjade julestädningen lite smått och tog in granen. Vips så kom julkänslorna och jag längtar alltmer efter Janssons frestelse och prinskorvar och makens hembryggda julöl som lagrats i ett halvår och som vi längtat efter med spänd förväntan. Men framförallt ska det bli skönt att få julledigt. Jag tror aldrig jag varit så trött som den här hösten, så nu under jul planerar jag att bara äta gott och slappa. Det ska bli så himla skönt!
/A couple of days ago went outside to get the christmastree and the christmassy feeling of the livingroom is on. I long for all the christmasfood and the holiday to begin. I don’t think I ever been this tired as I have been this autumn and some time off is just what I need. Lots of good food and rest is what my christmas will be all about!/
Ruby och jag….
Snart bara en vecka kvar till julafton och utanför är det barmark och milt väder. Även om det kanske inte är lika julemysigt så är iallafall jag tacksam för att det inte är en halvmeter snö och 20 minus. För jag måste erkänna att hästhållning blir bra mycket enklare när man slipper pulsa i snö med vattenhinkar i vardera hand. Dessutom dricker hästar alltid mer när det är kallt så det där mysiga med hästhållning förvandlas i bistra vintertider snabbt till ett enda kånkande på tunga hinkar. Just nu rider jag inte på Ruby utan vi kör bara på markträning eftersom hon nu är halvägs igenom sin dräktighet. Nu börjar magen bli rundare på henne och jag märkte för några dagar sedan hur hon blivit lite extra slö, hon som annars brukar ha lätt för att gå upp i varv. Varje kväll när jag släcker hos hästarna går jag in i hennes box och stryker henne lätt över magen för det är så mysigt att gosa med henne och om någon månad eller två har jag kanske jag får känna en spark eller så från fölet därinne. Det är mäkta spännande att gå i väntans tider må jag säga…..
/Me and Ruby. My best gal. Now she’s halfway through her pregnancy and has become a bit more lazy than usual./
Fredag igen!
Vips var det fredag igen och jag hade inte lyckats direkt med mitt mål om att få blogginläggen att bli lite tätare. Det är helt enkelt för mycket att stå i och så förstås har jag varit urbota trött tack vare en nedrans bacill som inte vill ge sig. Så är det ibland. För att gaska upp det hela provar jag en ny ensemble och testar hur mitt hår, som nu är kortare med en rejäl bit, blir när jag gör den vanliga läggningen…
Klänningen är från mormors vind. En väldigt bekväm omlottklänning som är perfekt att byta till när man kommer hem från jobbet och vill dra av sig ”jobb-paltorna”. Omlott är ju så himla praktiskt, det måste jag komma ihåg och sy några av den här modellen till mig själv. Det är ju lite som att svepa in sig i en morgonrock, fast finare.
Den vita koftan heter ”Nanette” och är så klart mammas design. När man inte vet vilken färg man vill ha på kofta är det ju jättesmart att ta den vit. Då kan man ha den vit så länge man vill och sedan är det ju bara att färga den. Ibland inser jag faktiskt hur priviligerad jag är som fått växa upp i en textilvärld med allt vad det innebär. Det där med att ständigt ha tillgång till kvalitétsull, färg och annat är inte fy skam det och jag är rackarns glad över det. Koftan är inte stickad i vårt sedvanliga entrådiga utan ett tvåtrådigt som vi funderar på att införa i sortimentet på Färgkraft.
I mina gömmor tog jag fram en lila strassbrosch som jag fick av en bekant till mamma. Strassbroscher, det är fint som snus det.
Så måste jag ju fota de finfina skorna som jag vann på Silversagas blogg häromveckan. De kommer från Bergelin och de är verkligen de bekvämaste skor jag haft. Jag är så himla glad i dem att jag har haft på mig dem nästan varje dag och knappt vill ta av dem när jag går och lägger mig om kvällen. När jag stod och beundrade mina fötter och skor kom Stella och ville vara med. En av hennes favoriställen är nämligen mattan i vardagsrummet, speciellt på förmiddagen då solen lyser in genom fönstret. Så jag fick se till att packa ihop mitt fotostativ och flytta på mig. Hon är så fin gamla Stella….
/ Friday again! I didn’t manage to blog as much as I planned this week either but I blame to much work and a stupid germ that keeps me very tired without breaking out to a real flu. To brighten up things this friday I try on a new ensemble. This dress is from my grandmothers attic. A real new favorite and since it’s a wrapdress it’s very easy to slip into after coming home wanting to change from the workclothes. The cardigan is one of my mothers designs in a new yarn that we maybe will have in our shop later on. It’s a really good thing when one can’t decide what color one wants to take white. It’s so easy to dye it later on and white is a nice option while deciding. While I was taking photos Stella came, it’s her favorite place before lunch to lie on the rug in the livingroom where the sun shines on her through the windows./
Retro Olivia 