Vårlängtan….
Jag längtar otroligt mycket efter att snön ska försvinna så våren kan börja. Vara ute när det precis blivit så varmt att man kan vara klädd i stickad tröja (utan jacka). Att äntligen få börja forma om trädgården så den blir som vi vill ha den. Att se vad som kan tänka sig komma upp i rabatterna och bestämma vad som skall planteras först. Äpple, körsbär och fläder står högt på listan till köksträdgården. Men så vill jag ju ha rosenbuskar och syrén också förstås. Syrenen har jag tänkt plantera utanför sovrumsfönstret, tänk de tidiga sommarnätterna när det börjar bli varmt så man kan ha fönstret på glänt. Att vakna till syrendoft utanför fönstret, härligt. Kanske hittar vi en fin traktor i år (en diesel-grålle helst), då ska jag åka runt på ägorna och köra till den där traktorvägen som vi hade tänkt. Som ett eljusspår runt ängarna där vi kan promenera hunden utan att lämna vår egen mark. Så förstås att kunna ha klänning utan tjocka strumpor som täcker benen. Tunna bomullsklänningar med färglada mönster. Att vara ute och röra sig och kanske cykla till en sjö och bada. Åh, vår och sommar, skynda, skynda!
(Bildkällor här)
I’m longing for spring and summer like crazy now. To get started with the garden, maybe we’ll find a nice vintage-tractor to buy.. To be able to wear thin cottondresses again without thick stockings that covers the legs. Maybe go on bicyclel-rides to go swim in lakes.. Oh, spring and summer, get here soon!
Ruby (och Snaedis)
Djur, det finns inget bättre och just hästar är det något speciellt med. De luktar så gott, man vill bara borra in näsan i pälsen på halsen och stå och snusa. Klappa dem på mulen som är så mjuk och lyssna på det avslappnande ljudet när de äter sitt hö. Man borde spela in det ljudet och ha på skiva att lyssna på när det är dags att sova….. Just nu saknar jag ridningen något otroligt, för det har blivit lite för lite med den varan på sista tiden. Jag skyller på renoverings-hösten och vintervädret som avskräckt. Men nu ska det bli ändring. I julklapp av syster fick jag ett par fina ridtermobyxor som ju måste användas innan våren börjar komma och även om det kan tyckas lite jobbigt först när det är kallt och ruggigt så finns det få saker som är så uppfriskande som att galoppera fram i pudersnö som yr runt benen på hästen. Härligt så det heter duga faktiskt!
(Fast även om det är härligt med snöritter så längtar jag tokigt mycket efter våren, så en tidig vår i år tack om det går att beställa?! och mycket fina krokusar som dyker upp där man minst av allt anar det)
Horses, I just love them. They smell so nice, I just want to sink my nose in their soft fur on the neck. Pet the soft muzzle and listen to the relaxing sound from them eating their hay. They should make a recording of that sound an put it on a cd to listen to while drifting of to sleep…
Nu tar vi oss en eftermiddags-Boogie!
Lunchkaffet håller på att gå ur kroppen och då livar man bäst upp eftermiddagen med lite musik från favoritsystrarna. Här är Andrew sisters med två sköna låtar från filmen Private Buckaroo från 1942. Ojoj, vad det svänger!!
The coffee after lunch is starting to wear off so why not listen to some music from the favorite sisters to get that energy back. Heres the Andrew Sisters with two songs from the movie Private Buckaroo from 1942.
Inspirationsväggen…
Jag skrev ju för några dagar sedan om den där väggen ovanför tillklippningsbordet som var lite för bar. I helgen tog jag tag i att få upp några av alla de vykort jag samlat på mig under åren. Så här blev det och till min stora förvåning när jag satt och läste bloggar nu på förmiddagen så upptäckte jag att Emma gjort något liknande. Spännande att det skedde ungefär samtidigt utan vetskap om den andres planer. Stora hjärnor tänker lika antar jag…Klädnyporna hittade jag på Panduro (eller ja, det finns inte Panduro här där jag bor, om man inte vallfärdar några fler mil än närmsta stad. Men sybutiken har en del panduro-varor i ett speciellt pyssel-inriktat hörn. Bingo!). Jag hade tänkt måla dem, men kunde inte bestämma vilken färg, så det fick vänta lite.. Det viktigaste var ju att få upp vykorten så får vi se vart det utvecklar sig sen.
Den randiga snodden är faktiskt eget hantverk, gjord i ett fint mullbärssilke som jag hittade i en vrå (det ligger garner både högt och lågt i ateljén). Vi har nämligen en repslagarmaskin på firman och den är otroligt användbar. Närhelst man behöver ett snyggt rep eller snöre tar vi fram den, man kan knappt tro vilken användning man kan ha för egentillverkade snören. Förrän man skaffar repslagarmaskin det vill säga. Det är något speciellt med att göra egna snören, få välja färgkombinationer och kvalitéer. Härligt! När jag ändå höll på så kunde jag inte motstå att göra några tofsar i silket också. För lite extra prydnad så att säga…
I finished my picturewall above the cuttingtable this weekend. This is how it turned out. I got the miniature clothespins at the local sewingstore. The striped clothesline I made myself (we have a ropemaking-machine at work) from a nice mullberry-silk. When I had the silkyarn in my hands I could’t resist making some tassels as well.. Some extra garnish one almost could say….And garnish is always nice.
Finfina tumvantar och en skön söndag…
I julklapp fick jag ett par finfina tumvantar av mor. Det var ett bra tag sedan jag hade tumvantar på mig och jag insåg snabbt att det är en rackarns bra vantmodell och det kommer garanterat bli ett stadigt inslag i min vintergarderob och när de är så här fint mönstrade i rött och vitt i bästa gamla stilen så mycket bättre…
Idag har annars varit en väldigt skön söndag. Vi brukar alltid ta lång sovmorgon i sängen om söndagarna (efter att ha rastat djuren är det väldigt skönt att få krypa ned i värmen igen och ta några timmar till). Efter det blev det den sedvanliga söndagsbrunchen (bacon, ägg, stekpotatis och kaffe) idag slängde vi efter med några kanelbullar och några timmars slappande framför en dokumentär om Hitler som finns på Svtplay just nu. Det var många intressanta gamla filmklipp och allt är i färg så se den medan den finns kvar vettja. Hitler må ju ha varit en riktigt otäck tokfrans men filmer om honom brukar bli intressanta. Frågan är om man skulle ta och göra nazi-film till ett söndagstema och se spelfilmen Der Untergang senare ikväll? Har sett den förut men den är ju ändå ganska spännande även om skildringen av de sista timmarna i bunkern kanske inte riktigt är helt sanningsenliga. För inte var det uppsluppen feststämning och spritfest bland officerarna inte. Snarare herrans tukt och förmaning. Men men, är det film så är det, och lite får man väl tumma på historien för att öka underhållsvärdet antar jag….
I got these lovely mittens for christmas from my mother. I was long time ago since I had mittens but now I realize it’s a very cozy way to hold those fingers warm and I will definitely have mittens as a regular thing in my winter-closet. We had a real lazy and nice sunday, sleeping in and after that a long brunch (as usual) with bacon,eggs, fried potatoes and coffe. After that we took some hours of slacking in the sofa infront of a documentary of Hitlers rise and fall. A very interesting film with lots of old film clips in color. Now I’m debating whether to make this sunday a nazi-film themed sunday and watch the movie Der Untergang later in the evening….
Kickstart!
Efter att ha fått återhämta mig från den tokigt jobbiga hösten under julhelgerna börjar jag så smått bli mitt gamla jag igen och det känns lite som jag fått en kickstart de senaste dagarna. Härligt! Nu är det bara våren vi väntar på sen är saken biff! Så här såg jag ut idag när jag åkte till jobbet. Även om det är oömma kläder som gäller i ateljén och i stort sett bara mamma som ser mig om dagarna är det ju ganska trevligt att göra sig i ordning lite iallafall. I dag bestämde jag mig dessutom för att pensionera mina gamla arbetsjeans (ett par pace-jeans med hög midja jag köpte på Sivletto för många herrans år sedan) och ta ett par hemsydda byxor istället. Jeansen som ändå varit stadigt använda genom hela renoveringen hade både färg och stora hål lite varstans så de förtjänade att gå i graven. De här byxorna gjorde jag ursprungligen som hängslebyxor men eftersom jag inte krympte tyget innan jag sydde så blev det lite för korta i hängslena efter tvätt, så går det om man latar sig. Hängslena avlägsnades och istället fick de bli ett par ”vanliga” byxor. Tröjan är en gammal som jag sydde för några år sedan. Randigt är en favorit på tröjor och jag har mycket randigt jerseytyg i garderoben och trots det här var en gammal och sliten en så känner man sig ändå ganska piffig när man är randig som en sjöman (eller är det kanske randig som en fransman??).
This is my workoutfit for the day. Even if I have to wear clothes that can take some wear and tear and the only one looking at me at the workplace would be my mother it’s still a good idea to make at least a little bit effort in the morning. Just to get some energy boost on a rainy day and not deteriorate completely. The pants is an old pair that I at first made with suspenders but later on but later skipped.I love striped sweaters and I have a lot of striped jearsy fabric in my closet, this one I made long time ago and it has now become workwear.
Syrummet artar sig…
Äntligen ett inlägg som iallafall lite har med sömnad att göra. Jag har saknat det något otroligt men de senaste månaderna har det helt enkelt inte funnit plats för det. Men nu skall det ändras på. Jag håller på att få ordning på det som skall bli mitt syrum. Det blir lite plock varje kväll och snart är det helt färdigt. Det ska bli väldigt skönt att äntligen ha ett ställe där man kan få upp sina grejer och planera lite mer stadigt för hur man vill ha det. De senaste bostäderna har ju varit tillfälliga och då blir ju lösningarna i arbetsrummet det också. Nu kommer jag visserligen inte att bo i det här rummet för alltid, för vad det lider skall vi bygga en sömnadsateljé i på loftet i ladan och då kommer syrummet övergå till gästrum (eller ojoj, barnrum?). Det känns hursomhelst helt på ett annat sätt att få spika i mina egna väggar, en mycket trevlig känsla.
De vita hyllorna stod i huset när vi köpte det. De fick vara kvar även om jag kanske drömmer lite om en fin gammal teakbokhylla så tror jag nog de här får bestå ändå. Det är liksom inte mycket väggplats att jobba med eftersom det är snedtak och på motsatta sidan finns en trevlig gammal inbyggd garderob som förvarar mina stuvbitar ytterst tillfredsställande. Teakbokyllor kanske man får fylla vardagsrummet med istället, där väggytan är lite mer generös. Väggen ovanför mitt tillklippningsbord känns dock väldigt bar och jag kom på att jag har en fin samling med vykort som skulle kunna göra om den tomma väggytan till en inspirations-vägg. Nu är frågan bara hur jag ska ordna upp det. Jag vill ju inte sätta nålar i mina fina vykort. Kanske skulle sätta upp trådar och fästa dem med sådana där små miniklädnypor som jag sett någonstans? Eller ska man rama in dem kanske och sätta upp som tavlor? Det där får jag nog allt klura på ett tag till…
Finally a sewing oriented post here on the blog. How I have missed it but the last few months with moving and renovation just had no room for it. But now I’m getting my sewingspace together and soon I’ll be back on track with several projects to sink my teeth in. Lovely! This is how it looks so far.. The bookcases where in the house when we bought it, I kept them after we redid the walls and painted the ceiling. I might dream about nice old bookcases in teak but there simply isn’t enough walls for that kind of furniture. The wall above the cutting-table is to bare and I been thinking about finally putting all those postcards I’ve been collecting over the years to use to make sort of an inspiration-wall. I just have to figure out how to put them up there. Shall I use lines and those mini-clothes pins? Or maybe just put them in frames and put up on the wall? I’ll have to think about that some more I think…..
Den blåa baskern på…
Idag åkte jag till stan för att gå på möte och passade på att ta på mig min nya blå basker som jag fick av maken i julklapp. Nu när jag är rödhårig har jag fått en helt ny känsla för blått, märkligt vad mycket hårfärgen kan betyda för vilka färger man föredrar.
Eftersom det var lite kyligt i luften passade jag även på att ta på mig dubbla lager stickat med den här trevliga västen under den sedvanliga yllekoftan. Det är jag som gjort mönstringen och mamma som konstruerat själva modellen. Den är stickad i ett tvåtrådigt supermjukt babymerino-garn från Falklandsöarna som vi hade tänkt lansera nästa år men som vi senare bestämde oss för att vänta lite med. Vi hade helt enkelt lite för mycket på gång och då är det bra att låta en del saker vänta på sig till rätt tillfälle.
Katten låg som bäst och sov i fåtöljen när jag kom ned i vardagsrummet och störde honom genom att dra fram fotostativet. Jag har ännu inte hittat de bästa ställena att fota på i huset utan får testa mig fram vart ljuset är bäst allteftersom. Vardagsrummet fick det bli idag efter att ha svurit en stund över vad mörkt det var i syrummet på övervåningen där jag först hade tänkt fota.
Den svarta kappan är en favorit på vintern och har hängt med i många år nu och fortfarande nästan ser helt ny ut (förutom på några lite slitna ställen på pälsmuddarna). Men så gjorde de ju kvalitét som håller länge förr om åren också. De långa skinnhandskarna köpte jag för några år sedan i en handskbutik i Göteborg. Jag var nere på besök och gick på stan i flera timmar för att hitta handskar till just den här kappans trekvartslånga ärmar. Det var tillsammans med min kära vän Katrin som snällt gick med i affär efter affär när jag blev allt mer manisk i min jakt på de perfekta handskarna. Där utmärkte hon sig verkligen som en otroligt tålmodig vän och jag skäms allt lite över vad jobbig jag måste ha varit just den dagen. Till råga på allt glömde jag passa hennes toadörr (som inte gick att låsa). Hon hade precis passat den åt mig och när jag skulle göra samma glömde jag bort mig eftersom jag stod vid spegeln och beundrade mina nya handskar. Varje gång jag har på mig dem nu tänker jag på den gången och blir på samma gång varm i hjärtat över min fina (och tålmodiga) vän samtidigt som jag påminner mig själv om att vara lite mer uppmärksam och inte fastna i mina egna tankespår på det där viset. Det kan ju måhända ibland vara lite charmigt, men allt som oftast är det ju förmodligen irriterande och det är verkligen ett karaktärsdrag som jag vill förbättra. Kanske ett försenat nyårslöfte?
Today I was going to town for a meeting an decided to wear my new blue beret that I got from my husband as a christmas present. Ever since I changed the hair to red I’ve had a new feeling for colors and blue has quickly become a new favorite. It was a bit chilly outside so I decided to wear two layers of knit and took this little vest under my usual knitted cardigan. The pattern is made by yours truly and the model is my mothers. It’s made from a supersoft baby merino wool that we had planned to launch this year but decided to wait a bit with. The cat was sleeping in the happily in the chair in the living room when I came down and disturbed him with my camera. I haven’t found witch places that are the best for taking pictures in the house yet so it’s a lot of moving the camera around trying different lights. The black coat is my favorite for winter, have worn it several years and still it hardly looks worn. That truly speaks of the quality that they made in the olden days. When clothes where made to last…..
Något att se fram emot?
Jag fick upp ögonen för en ny film som har biopremiär i veckan. Gangster squad, en rulle som utspelar sig i Los Angeles under 40 och 50-talet. Det handlar om maffian och hur Los Angeles polisen sätter ihop ett speciellt team som skall bekämpa den organiserade brottsligheten. Kanske inte något nytt ämne men det klassiska brukar ju funka. Det bästa med det hela i mitt tycke var att både Josh Brolin och Ryan Gosling är med i rollerna (Sean Penn är ju inte fy skam han heller för den delen). De karlarna får ju verkligen hjärtat att slå några extra slag och lägger man till att de är klädda i snygga 40-tals kostymer blir det ju bara ännu bättre. Den kvinnliga karaktären som Emma Stone spelar har ju dessutom riktigt schysst frisyr och garderoben verkar vara därefter så det kan nog ge en hel del inspiration för årets kommande sömnad. Det är nästan så att jag funderar på om man inte borde bege sig in till ”storstaden” för att se den på bio. Jag har inte varit på bio på väldigt länge, eftersom jag så ofta stör mig på folk i biosalongen som inte har något folkvett, men det kanske är dags att testa om just den aspekten av biobesök blivit bättre eller sämre med åren. För just nu känner jag inte alls för att vänta tills den här filmen släpps på dvd när den nu kommer ut på biograferna inom några dagar (den 11 januari tror jag det var)… Vad tror ni, är detta något att se fram emot? På bilderna ser det ju i alla fall högst lovande ut.
Looking forward to this movie. LA in the 40s and 50s, with both Ryan Gosling and Josh Brolin in hunky 40s suits. Could it be any better? From the looks of things this might be a film exact to my liking.
Fredagstradition…
Jag har infört en ny tradition på fredagarna som är riktigt trevlig och rundar av arbetsveckan på ett ytterst avslappnande sätt. Nämligen att efter middagen ta mig ett långt skumbad (så skönt att äntligen ha badkar!) och efteråt sitta i morgonrocken framför brasan i vardagsrummet och dricka en äggtoddy. Nu är det andra fredagen i rad och jag kommer garanterat göra om det även nästa fredag, för jag är svag för både rutiner och bada har ju alltid varit en favoritsyssla. Det är dessutom något lite gammaldags över hela grejen, kanske för att jag först fick idén med äggtoddyn efter att mamma berättat hur hennes barndoms bad på fredagen alltid efterföljdes av en äggtoddy och en apelsin och att det var så mysigt. Så har jag ju förstås minnena av min egen barndom när vi brukade få fick en äggula med lite socker i ett glas tillsammans med en sked och det var bara att börja vispa. Istället för att få godis så fick man både sysselsättning och något som är mycket nyttigare än både sega råttor och hallonbåtar.
Såhär gör jag min äggtoddy nuförtiden, jag fuskar lite genom att jag använder elvisp istället för tesked kombinerat med handkraft.
en äggula (från ekologiskt ägg givetvis)
en tesked strösocker
lite hett vatten
en slurk konjak
lite riven muskot
Vispa äggulan med sockret tills det är riktigt vitt och fluffigt. Jag använder mig av en tålig mugg och elvisp med endast en visp i. Praktiskt när det bara är små mängder som skall vispas. När vispet är tillräckligt fluffigt tillsätter jag lite hett vatten för att göra det mer drickvänligt i konsistensen och en slurk konjak. Toppa med lite riven muskot. (Det är ju inte alltid nödvändigt med sprit i äggtoddyn, men just nu råkade jag ha en hel del av julkonjaken kvar och är det fredag så är det.)
I’ve started a new tradition on fridays to mark the ending of the week and start the beginning of the weekend in a most relaxing way. After dinner I take a long bubblebath and then I sit in front of the fire in the livingroomsofa and drink and eggnog while the hair dries. Very nice indeed and I’ll be doing it next friday aswell. A good tradition is always nice.
Retro Olivia 