Skip to content

Vinterdagar i vardagsrummet..

februari 7, 2016

Nu under vinterhalvåret spenderas nästan all tid i huset i vardagsrummet. Så fort det börjar likna sommar glömmer man sen av vilket trevligt rum bara för att återupptäcka det igen när det börjar bli ruggig höst igen och man vill krypa upp i soffan framför en värmande brasa.

7feb16

På morgonen tänds en liten brasa och jag försöker leka pojken trött nog för att gå med på att ta sig sin förmiddagslur.  När pojken sover försöker jag sova också, även om det knappt hinns med innan han vaknar igen.. Sen finns det ju så mycket annat man vill hinna göra också…7feb162

Ifall andan skulle falla på har jag både inspirationsböcker och stickningen redo..Nu har jag bara några futtiga centimeter kvar på min victory-jumper nu så det skulle ju vara fint om jag fick till det att få den klar innan det blivit sommar igen och det blivit för varmt för stickade ulljumprar… 7feb163

Det här är det enda rummet vi inte renoverat än. Vi spar på strukturtapeterna till en annan dag, med lite allehanda tavlor på väggarna tänker man ju knappt på det längre…

7feb164

Insatsen i öppna spisen är en av de bästa grejerna vi köpt till huset. Så himla bra uppvärmning och man får otroligt mycket värme för för lite ved. Sen är det ju förstås det mysigaste någonsin med en sprakande brasa när det är ruggigt och kallt ute..

7feb165

/ The livingroom is the best place to be now in the winter. I always forget how cozy it is when its summer only to realize it again when the cold autumn weather makes one want to cuddle up in the sofa infront of the fire…/

Gravidlistan

januari 17, 2016

Jag gör som Emma och Elsa och lånar UnderbaraClaras lista eftersom det för mig också är ett tämligen aktuellt ämne…

8feb152

När blev du mamma?

Det var lite mindre än en månad kvar till att jag skulle fylla 33 när Ture kom.

Hur många barn har du?

En naggande god liten bebis som snart fyller 6 månader.. Och så har jag ju mina andra ”bebisar” förstås, fyra getter och tre hästar.. Aldrig får man ju glömma dem även om såklart Ture är den allra viktigaste…

Var graviditeten planerad?

Jajjemen, planerad sedan länge och väldigt efterlängtad. Maken och jag hade varit gifta i lite över 9 år när Ture kom och det kändes väldigt skönt att få ha haft såpass mycket tid tillsammans först innan vi blev tre, att riktigt hitta sig själv och hinna stadga sig.

När berättade du om graviditeten?

Mamma och syster fick reda minuterna (eller snarare sekunder) efter plusset, väldigt svårt att hålla inne det någon längre stund. Vänner i min närhet fick reda på det lite efter det, när det passade att berätta helt enkelt. I övrigt väntade jag till efter vecka 12 med att nämna det på bloggen.

tureojag2

Hur många barn vill du ha?

VI har hela tiden tänkt oss ett barn. Så det blir fullt fokus på Ture. Nog för att det är rackarns fint med syskon men för oss räcker det med en.

Tät ihop eller långt isär

Ja, eftersom vi bara tänkt oss en så blir ju frågan överflödig. Men sen får man väl slänga in en brasklapp att man aldrig riktigt kan sia om hur framtiden blir. :)

Har du oroat dig mycket under graviditeten?

I början oroade man sig ju en del, men när man väl passerat de där kritiska veckorna tyckte jag det lade sig. Speciellt efter rutinultraljudet då man fått se med egna ögon hur den lilla prickens hjärta klappade friskt och allt såg bra ut.

Hur var graviditeten?

Jag tycker den gick väldigt bra. Den där nästan komiska extremtröttheten och illamåendet i början var ju lite drygt såklart. Men när det släppte i vecka 13 huxflux tyckte jag att jag mådde riktigt bra. Jag kände mig stark och kapabel in i det sista, det enda som slutade funka var hjärnan. Virrigare har jag nog aldrig varit.

Gillade du att vara gravid?

Ja det gjorde jag. Det kändes väldigt mäktigt att gå runt med den när lilla varelsen i magen som bara växte och växte. Jag har alltid haft ett lite romantiskt tänk angående gravida kvinnor och graviditet, till min glädje kändes det ungefär som jag fantiserat om det innan.

kimonomage3

Visste du vilket kön det skulle bli?

Ja, vi fick reda på det vid ett av ultraljuden. Både maken och jag är inte vidare förtjusta i överraskningar så det var skönt att veta i förväg.

Appropå förlossningar, hur var den?

Jag gick över tiden fem dagar vilket var väldigt enerverande för nån så otålig som jag. Det enda man gjorde var ju att vänta och vänta.. Sen en morgon vaknade jag av en svag känsla i ryggen, nästan som mensvärk och att jag kände mig lite frusen trots att det var mitt i varma augusti. Då tänkte jag att det nog var på gång men det hände inte så mycket mer. Så framåt mitt på dagen kom det en värk till sen en till.. Sen helt plötsligt kom de tätare och det var dags att åka in. Det hade dock inte hänt så mycket då, men jag fick vänta en liten stund för att de skulle avgöra om jag skulle få åka hem igen eller ej. Vips och hej började det hända saker jättesnabbt och 6 timmar efter vi dök upp på förlossningen var lille Ture ute. Det gjorde infernaliskt ont, trots epidural och mängder av lustgas. Tydligen kan det göra extra ont när öppningskedena går snabbt, om det är så vet jag inte. Jag vet bara att det gjord ont så in i bängen och att det inte alls är något man glömmer av snabbt. Jag som hade trott att själva födandet i utdrivningsfasen skulle vara det värsta men tji fick jag när värkarna kom igång på riktigt.. Men trots det tycker jag att det var en positiv upplevelse. Smärtan var ju där av en anledning så jag blev ju faktiskt aldrig rädd. Jag har nog aldrig känt mig som en sån urkvinna.. När man fullständigt vrålar och tar i för alla krafter och sedan får en sådan liten guldklimp som belöning, det var väldigt häftigt faktiskt. Maken sa efteråt att han fick en ny syn på kvinnor och var fullständigt och totalt imponerad över hur vi har krafter att stå ut med det där. Det måste jag säga att jag också fick, speciellt alla kvinnor som får klara sig utan tryggheten i vården runtomkring som vi har här i västvärlden. För jag tyckte de var väldigt duktig och snäll personal på mitt BB  och jag blev verkligt imponerad över alla kvinnor som fått och fortfarande får klara sig utan den hjälpen.

Hur var första bebistiden?

Det var en väldigt omvälvande period. Man var riktigt hög på hela upplevelsen. Jag kände mig snabbt mycket piggare än vad jag hade trott, men det tror jag hade mycket att göra med hormoner och så förstås glädjen i att ha fått en så fin liten son. Vi kom igång med amningen väldigt bra och smidigt och jag blev knappt ens trött av att vara uppe så mycket om nätterna. Annat är det nu, när allt lugnat sig och inte är så uppstissad av allt det nya, jisses vad trött man kan vara vissa morgnar när man släpar sig upp ur sängen efter att ha varit uppe och ammat vad som känns hur många gånger som helst (det är en matglad liten kille vi har fått). Det där med att man får sova när bebis sover om dagarna låter ju bra, men när bebis bara sover i högst 10 minuters intervaller hinner man liksom inte.

Det jag har tyckt varit jobbigast var att man är så svag i kroppen efteråt och det var inget jag var förberedd på eftersom jag kände mig tämligen stark under hela graviditeten. Jag har verkligen saknat att inte kunna mocka hos hästarna och släpa grenar till getterna. Styrkan i armarna finns ju men det kvittar ju när hela mitten-delen är svag och känslig för överansträngning. Det har varit väldigt frustrerande, men nu börjar jag äntligen komma tillbaka lite efter att ha fått ta det lugnt i vad som känns en evighet på grund av känningar i bäckenet. Jag riktigt längtar efter att kunna rida igen och härja som jag brukar men får väl lov att acceptera att det kan ta längre tid än man tror att vara tillbaka på banan igen efter en graviditet.

15okt15

Hade ni bestämt namn innan?

Ja det hade vi. Ture är döpt efter makens morfar som dessutom föddes 100 år innan vår Ture. Om det skulle blivit en flicka hade vi några namn på lut men inget lika bestämt som Ture..

Ett råd till blivande mödrar?

Att försöka ta det lugnt och låta naturen ha sin gång. Jag kände mig hela tiden väldigt harmonisk och det tror jag hade att göra med att jag kände mig så naturlig. Det var flera gånger jag refererade till mig själv som dräktig snarare än gravid. Vilket ju har att göra med att jag följt så många djur få sina barn men det gjorde även att jag kunde se på min egen graviditet som något helt naturligt och att jag själv inte kunde göra så mycket att påverka dess gång mer än att försöka må så bra så möjligt. Det tänket satt i efteråt med då jag på BB råkade säga att lille Ture hade diat bra och barnmorskan skrattade åt mitt sätt att uttrycka mig.

 

Ett annat råd är att skaffa en gördel till tiden efteråt. Det var väldigt skönt att få stöd runt bålen som ju sådär direkt efteråt är ganska sladdrig och läskig. Jag gick tillbaka till mitt gamla midjemått (ah, nästan iallafall) ganska snabbt och jag är övertygad om att det hade med gördeln att göra.

 

Om blöjorna…

december 29, 2015

Redan innan lillen ens var påtänkt hade jag bestämt mig för att vi skulle använda tygblöjor. Bättre för miljön, luftigare för den känsliga bebishuden och som grädde på moset är det ju retro så det står härliga till..29dec156.jpgDet finns massor (massor verkligen!) av olika typer av tygblöjor därute om man börjar leta. En mängd olika system där det är helt en smaksak vilket som passar bäst (det behöver verkligen inte alls vara knöligt eller besvärligt att välja tygblöjor istället för engångs i plast)… För oss är det den kanske allra mest klassiska blöjan som funkar bäst, vikblöjan. Så som de sett ut sen urminnes tider gissar jag. Ett fyrkantigt tygstycke som man viker som en blöja, sen sätter man fast med blöjnål eller den här smarta mojängen som kallas för snappi.

29dec154.jpgUtanpå vikblöjan behöver man någonting som gör att det håller tätt. Vi föredrar ull som barriärlager. Om man tar ett par ullbyxor och lägger i ett vattenbad med lanolin (ullfett) så återfettar man nämligen ullen och vips blir det vattentätt. Kommer kiss i kontakt med ullen så blir det en kemisk reaktion och det renar sig själv som på ett magiskt vis. Snacka om vatten på kvarnen att ull är ett fantastiskt material. 29dec152.jpg

Hemstickade, köpta eller sydda blöjbyxor är hugget som stucket. De jag stickade råkade hamna i tvättmaskinen och det blev modell dock-storlek på dem och sen blev det inte att jag stickade några fler. Istället är de här mina favoriter just nu, de gråa är från ett finskt märke som heter Babyidea, de randiga är från tyska Storchenkinder och de gröna är från svenska Minimundus (de var vita från början men jag färgade dem gröna).

29dec155.jpgVill man inte ha byxor i dra upp modell över blöjan finns det även skal gjorde i ull som man knäpper på. Rackarns smidigt om man vill ha någon annan typ av byxa utanpå. Så finns det färdiga ullkurer man använder för att lanolisera byxorna, annars går det lika bra att göra det med rent lanolin och lite olivtvål till exempel.29dec153.jpgMen det där med all tvätt då?? Jo, man tvättar ju såklart mer, men inte så att det känns något vidare besvärligt och har man barn tvättar man ju ändå mer än man gör i ett vuxenhushåll. Eftersom vikblöjorna bara är fyrkantiga stycken så torkar de dessutom ganska snabbt så besväret är minimalt. Men det ser ju allt som oftast ut såhär i vardagsrummet under vinterhalvåret. Tacka vet jag sommaren då man kunde hänga ut dem för tork och de är torra på en timme i sommarbrisen.29dec15.jpg

/We love our cloth diapers. I’m really hooked on the flat cotton diaper with wool covers. /

God Jul!! (lite såhär i efterskott)

december 26, 2015

jul15.jpg

Såhär lite i efterskott vill jag passa på att önska en god jul! Med en liten snabb posering framför julgranen visar jag upp min julklänning som jag sydde upp några dagar innan dopparedagen. Jag är mycket för finkläder i tåliga material som fungerar även till vardags, det ska tåla att gå ut till djuren och framför allt vara skönt att ha på sig. Den här klänningen i bardotrutig bomull är inget undantag. För lite extra julighet blev det zigzagband och stora vita knappar. Fint som snus!jul153.jpgI hasten att fota innan det var dags att åka på juldags-lunch märkte jag inte ens att två knappar i fram hade missats. Stört irriterande men inget man kan photoshopa bort direkt. Man får helt enkelt föreställa sig lite. Som tur var hade jag ju en flanellunderkjol så sedligheten var ju iallafall aldrig hotad när jag gick omkring o-knäppt utan att märka det. jul152.jpgZigzag band alltså, eller rickrack som det heter på engelska. Det är bra fint faktiskt och jag kan inte förstå varför jag hade glömt bort det i min sömnad så länge…Ett tag hade jag dille på det och klickade hem i tid och otid från Etsy där det finns en uppsjö av vintage rickrack i orginalförpackning från 30/40-talet. jul154.jpg

 

En randig kofta

december 7, 2015

Jag påbörjade den här koftan några veckor innan beräknad förlossning för jag ville ha något hyfsat enkelt att sticka på BB. Jag vet inte hur jag tänkte när jag sedan började göra den flerfärgad. Det är ju kanske inte så praktiskt att ta med fem olika nystan i BB-väskan. Men det gjorde jag ändå. Inte för att jag stickade något mellan värkarna ändå eller efteråt heller för den delen. Hur jag nu kunde tro att jag skulle få tid (eller lust) till det mitt uppe i barnafödandet. Men som jag ofta tänker, hellre ha med sig en stickning och inte behöva den än tvärtom.. En ganska bra devis ändå.7dec15.jpgDen är stickad i ett garn som Färgkraft tog fram för över 15 år sedan, av svensk finull sorterad för hand av mamma och således en riktigt mjuk och fin kvalité. Härlig att sticka i så det förslår med andra ord och jag är glad över att jag fick ta över det lilla lagret som fanns kvar. Dessutom är det lite uppfriskande eftersom det redan är färgat så blir det lite andra kulörer än jag kanske hade valt annars (när jag börjar med vitt och färgar upp det själv) 7dec152.jpgJag var lätt inspirerad av den här koftan som Sienna Miller bär i filmen”Edge of Love”, inte sådär värst bra film men de har mycket fint stickat att inspireras av. Knäppkanten gjorde jag dubbel eftersom det blir så fin och mjuk kant när man gör så och så är det ju typiskt 40-tal. Knapparna är vintage från 40-talet som jag fyndat på ebay. 7dec153.jpg

I finished this cardigan a couple of weeks ago but haven’t got time to take a photo of it until now. Made in a nice soft wool yarn Färgkraft (my mothers company) produced in the 90s. I was kind of inspired by this cardigan that Sienna Miller wears in the movie Edge of Love, not really a good movie in my opinion but they sure have a lot of nice knitwear to be inspired of…

Här går det av bara farten..

december 3, 2015

När jag väl hade kommit igång med sömnaden gick det av bara farten och jag sydde mig en outfit till. Så. Himla. Härligt. Och då är det ju lika bra att jag skriver ett blogginlägg om det också! Hej vad det går!.. Den där bubblan jag befunnit mig i ända sedan Ture föddes då jag inte kunde göra något annat än sköta om honom och i övrigt var som en tankspridd zombie verkar ha lyft lite.. Helt plötsligt börjar jag känna mig som mig själv igen, lite som jag var innan, fast nu är jag mamma också..

Bekväma kläder är fortfarande ledordet och en vid kjol i en ultra-mjuk ganska tjock bomullsflanell parades med en baseball-tröja i tunn och slinkig bomullsjersey. Avslappnat med lite 50-tals vibb var tanken jag hade i huvudet när jag sydde… Skulle jag gått ut (annat än på gården där gummistövlar är det som gäller) så hade Saddle Shoes varit ett självklart val för rätta stilen.3dec154.jpgUnder kjolen har jag dessutom en underkjol i flanell för ökad värme, nog för att vi eldar i vedspisen såhär års men ibland är det ändå lite kyligt i stugan och då är ju flanell rackarns mysigt..3dec153.jpgEgentligen skulle jag ju haft en röd bandana om pin-curlsen men den hade försvunnit (hittade den sen som tur var) och istället fick en röd sjal i sidenchiffon duga. Men vem är jag att klaga på sidenchiffon å andra sidan, det är ju himla fint om håret det med och eftersom det är tunnare material så torkar det ju faktiskt lite fortare…3dec152.jpgJag är lite ovan att sy ringningar såhär med muddkant men det funkade rätt bra iallafall, fast jag kände att jag får träna lite på att sy i trikåtyger för det var ett tag sen.. Det är ju rackarns roligt med trikå (jag hade glömt det) och på overlocken går det ju undan så man får akta fingrarna. Jag har velat ha en sådan här baseballtröja hur länge som helst, tänk att jag inte kom på att sy en förrän nu! Egentligen är det ju bara en t-shirt med raglan ärm och kontrasterande tyger. Men men, man kan inte komma på allt med en gång..3dec15.jpg

I made another outfit the other day. I love that the new-mommy-bubble when I could’t think of anything but the baby has disappeared somewhat and I manage to be a little more like the person I was before. That person sews and it’s wonderful that I have had time to do that. Very therapeutic.. The thing for me now a days are comfortable clothes and this wide skirt is in a thick cotton flannel, perfect for the seasons cold weather. To match it and make the style casual I made a baseball tee, I always wanted a shirt like this. Why I haven’t made one before now is a mystery.. I love it and sure will make several more…

Grönrutigt..och hej igen!

november 29, 2015

Hej igen och nej jag har inte glömt bort bloggen.. Den är bara ruskigt eftersatt eftersom dagarna bara svischar förbi utan pardon..Fullt upp som småbarnsmamma har jag ändå lyckats sy en ny klänning. Det var väldigt skönt att få sig lite tid vid symaskinen för annat än att sy tvättlappar till lillen… Eftersom jag ändå hade en ny klänning tänkte jag att det är bäst jag bloggar om den snabbt som attan innan ännu en månad seglar förbi…29nov15.jpg

Det känns väldigt trevligt att ha på sig kläder som accentuerar midjan igen och få hänga in något nytt i garderoben. Den här raringen sydde jag i en mjuk grönrutig bomullsflanell och modellen är något jag snitsade ihop genom att blanda en 6-vådig kjol med livet till den här klänningen (fast med lite förändring på midjemåttet förstås).. Ruskigt smidigt med knappar hela vägen, något som behövs när man ammar större delen av dagen och behöver komma åt maten snabbt som attans när lillen är hungrig. Fickor är också av stor vikt så man kan ha en akut-napp redo eller en liten extra strumpa med sig som back up.

29nov154.jpgFrisyren håller jag på att spara ut, jag har aldrig haft det såhär långt och än så länge har jag inte tröttnat vilket jag alltid gjort tidigare och kapat av det till axlarna igen.29nov152.jpgMin lilla seglargosse fick vara med på en arm när han tröttnade på att titta på från vagnen..

 

/LOng time no see. But I’ve been su busy being a mom that the blog had to stand back for a while.. But here’s finally a new post with some pics of a dress I managed to find time to sew last week…./

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 59 andra följare