Nykomlingen!

I lördags var det en spännande dag! Det var nämligen dags att få hem en nykomling till gården! Den här lille killen.Tjejerna behöver ju en ny fästman till hösten (eftersom den tidigare visade sig vara lite för het på gröten och på tok för stressig och bufflig så mina stackars get-tjejer tyckte inte alls det var kul. Hustrumisshandlare har vi inget till övers med så det blev frysboxen för Pelle.).. Men den här killen har vi stora förhoppningar på, han är redan nu som killing hur cool som helst och fann sig i sin nya miljö med ett imponerande lugn.. Är han inte söt så säg?! Alfred som numer är en kastrat (vi hoppas att han utan störande könshormoner inte blir lika hetsig som far sin) fick bli hans nya kompis och nu har de en egen ungkarls-hage där de får gå tills det blir dags att sätta ihop dem med brudarna inför nästa års killing-kalas!

Det är inte lätt för Alfred i dessa dagar.. Att vara skild från mor sin är bland det värsta tydligen, iallafall om man ska tro hans hjärtskärande skrik och otaliga rymningar.. Nu har vi höjt staketet hur mycket som helst och det har lyckats hålla honom på plats. Men han är inte den som glömmer sin mamma i första taget, eller kanske snarare den där goda mjölken som han var begiven på och som numer är min egendom enbart. Man får försöka slå dövörat till, gosa mycket med honom och bara stålsätta sig. Jag kan erkänna att det är tämligen jobbigt, men vi hoppas att det inte dröjer många dagar till innan han lugnar sig något. Om inte annat kunde ju han ta lärdom av lill-killen som är hur sansad som helst med det där att ”bli vuxen” och inte ha någon mamma mer.. Fast å andra sidan har ju han inte en mor som påminner honom med att skrika med jämna mellanrum från andra sidan gården…

Ett eget litet hus med tillhörande hage har de fått som min make snällt har byggt åt dem (och mig) (det riktiga taket väntar vi fortfarande på ska bli färdigt hos plåtslagaren).. I skogen där det finns massor med godbitar att knapra på…

Det är inte lätt att ta bild på nykomlingen när man är inne i hagen får jag lov att berätta. Det blir mest såhär då.. Under min kjol är det rackarns mysigt, speciellt eftersom man även kan knapra lite på kjolkanten där i bak….Närgånget och mysigt, precis som det alltid är med getter och precis så som man vill ha det.

Alltså, det där ansiktet! Jag trodde mina egna killingar var de sötaste, men jag undrar inte om den här lille killen slår dem lite. Nosen, ögonen, den där visheten som verkar finnas där. Dessutom har han med en gång visat vad han går för då han läxat upp bufflige Alfred som är dubbelt så stor vad som är ok och inte ok. Hård men rättvis, man snor inte andras havre för då får man sig en stångning. Sen är det inte mer med det.. Alfred såg väldigt förvånad ut, men godtog ordningen utan att gruffa det minsta..

/Saturday was an exciting day. We got this little fella as an addition to our goats. He will be the pater familias for next year and I’m so happy with this cutiepie. isn’t he sweet! /