Skip to content

Borta bra, men hemma bäst…

mars 17, 2015

Hemma igen från Malmö där Syfestivalen gick av stapeln i helgen som gick.. Även om vi har väldigt roligt mamma och jag när vi är ute på jobb längtar man alltid hem. Den här gången var längtan lite extra starkt. Men det är ju inte så konstigt att man har hemlängtan när man har sådana här sötnosar hemma på gården..17mars154

Alltså killingarna! Så mycket kärlek för de där små krabaterna och när lillkillen (som fått heta Alfred) blev sjuk förra helgen var det inte roligt. Det blev snabbtur i bilen med mamma-get mellan benen i framsätet och killing i knät hem till veterinären som hade jour. Han hade börjat rossla och hosta stackarn och hade en lunginflammation på gång (förmodligen fick han fostervatten i lungorna när han föddes). Läskigt när de är sådär små och vad som helst kan hända. Som tur var märkte jag i tid att han var dålig så nu efter en kur med antibiotika är han frisk och stark och hur pigg som helst.

17mars153

Det blir ju lätt att man fastnar ute i gethagen nu. När solen lyser mot ladugårdsväggen som den gjorde idag är det verkligen det bästa stället att vara på. Här suger jag i mig all energi som jag saknade under de långa vintermånaderna och det är fantastiskt härligt att äntligen känna livsandarna återvända. Hurra för våren och hurra för djurbebisar!

17mars15

Visst är de lika som bär mina små killingar? Men lille Alfred (till vänster) är lite mer gosig, han gillar att sitta i knäet och suger lite på fingrarna närhelst han kommer åt. Han hoppas väl det ska komma mjölk ur det som det gör ur mammas spenar, han är matglad den lille gynnaren. Jag antar att han är lite mer kelig eftersom han blivit mer hanterad då han var sjuk, även om man kunde tro att han skulle avsky att sitta i knä eftersom det förra veckan betydde att man även fick en otäck spruta i nacken morgon och kväll (såå hemskt att ge spruta till en sådan här liten krabat och hjärtat brast ju lite när han skrek till när man stack, men som tur var glömde han det så snabbt det var över. Till skillnad från mig…) Sen till höger har vi lilla Flora, Alfreds halvsyster som ständigt har en tjusig mittbena och ser ut lite som en kamrer på 30-talet.. Förutom frisyren är de tämligen svåra att se skillnad på när de skuttar fram i hagen kan jag lova. 17mars152Home again from a weekend away working at a fair in Malmö. I sure missed my darling little white babies when I was gone. I’m so blessed being able to have animals and now in the springtime when babiegoats are born it’s even better. They are soon two weeks old and so cute that they melt my heart. Allmost every free time are spent here on the bench in the goats-pen cuddling with them and I truly feel my lifespirits coming back after a long and dreary winter…

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: