Lite sjuksköterska över det hela..

Jag sydde två till klänningar att ha på mässan som var förrförra helgen. Här har vi den ena av dem, som jag nog kände mig mest hemma med, i exakt samma modell som den lila jag visade för ett tag sedan. Min signatur-modell för tiden som kommer verkar det som, för den är både rackarns bekväm och snabbsydd. Win, win!

I ett av alla mina fina skjorttyger som jag fyndade den där gången då jag köpte upp ett lager efter en affär som lade igen. En mellanblå glansig bomull med små ränder. När jag hittade en redan uppsydd krage (som jag antagligen tänkt ha till något men sedan ändrade mig) beslöt jag att den skulle få hamna på den blå klänningen. När jag sedan satte på ”manschetter” på ärmarna i samma vita bomulls-poplin och sytt i de vita pärlemorknapparna insåg jag att det i princip hade blivit en sjuksköterske-klänning av det hela, utan att jag märkte det under tiden jag sydde. Men inte gör det mig nått, den klassiska sjuksköterske-looken faktiskt ganska tjusig enligt mig..

Favorit skärpet i vinröd mocka och randig sidenscarf om pin-curlsen.

Jag funderar på om jag inte borde sy upp ett helt gäng sådana här. Tänker mig några vardagsklänningar i slitstarkt tyg som tål både jobbet i ateljén med färg-stänk och liknande samt djurskötseln hemma utan att förfaras och slitas av många tvättar. Sedan ett gäng i lite finare så man har att variera sig med när man ska ut och se representabel ut. Så var planen iallafall, jag hoppas jag inte somnar i soffan igen som jag brukar göra på helgerna när jag har tid över…

Fickorär mitt bästapåkläderna jag syr nu förtiden, att jag inteförståtthurviktigafickorär förut. Både till att stå och hänga i och läggaviktigagrejer i som man behöver ha med sig när man ärpåsprång..Det är märkligt med den där kalaskulan i fram, vissa dagar är den jättestor så det känns som man svalt en badboll och man undrar hur det ska kännas sen (Ojoj!). Sen kommer det vissa dagar då det knappt syns och nu när illamåendet är borta (tack och lov!!) så är det nästan så man glömmer bort det där pyret därinne.  Men bara nästan förstås, för visst går det inte lång tid utan att man drömmer framåt och undrar hur det kommer bli……

/I made a few more dresses for the fair we went to the other weekend and here’s one of them. That turned out to be almost like an old nurse-dress, not that I mind at all. I made this in on of my fine shirt cottons that I thrifted years ago when a fabric store was closing down. Medium blue with stripes in different shades of blue together with the white peter pan collar and cuffs. And of course, pockets! My favorite-thing these days…. How could I have made all those dresses before without pockets I ask myself, must have been crazy not to realize how necessary pockets are to a comfortable dress…/