Det bästa jag vet…

När man är bortrest och jobbar som jag varit mycket nu på det senaste så är det så fantastiskt att få komma hem. Man blir extra påmind om hur härligt det är att få vara hemma och skrota. Häromdagen var det en extra fin höstdag och jag umgicks med de här rackarna och verkligen njöt av att få leva och bo som jag gör….

Daisy, den finaste tjejen som finns har vuxit något otroligt och börjar snart se ut som en riktig häst istället för en bebis… 

Getterna fick gå lösa på gården och Betty tog tillfället i akt att dela matbinge med Ruby. Jag trodde först Ruby skulle jaga iväg henne, för hon är hungrig när Daisy diar men hon tillät henne äta av höet. Även om det var noga att hon höll sig på sin kant…

Under tiden jag klappar på Daisy väntar maken och katten utanför hagen. Campingstol är väldigt smidigt att bära med sig, det är så rackarns skönt att bara få sätta sig ned, andas in och njuta av tystnaden.. Så småningom tänkte vi bygga fasta sittplatser i form av träbänkar och liknande men tills dess är det en enkel sak att bära med sig en campingstol….

Daisys man är luddig och fjunig som på alla nya hästar och när hon skuttar fram (hon har väldigt mycket skutt i benen) så fladdrar manen som på en Fraggel… Rackarns sött!

Min brassestol står bortanför hästhagarna mitt ute på vår äng. Här går jag och sätter mig en stund nästan varje dag. Jag tar med mig getterna som får gå lösa och beta under tiden jag sitter och tänker. Ibland tar jag med en stickning men oftast sitter jag bara.

Katten följer med och roar sig själv… Grästrå kan vara minst lika roliga som möss och sorkar…På väg tillbaka in passerar vi ankorna. Ja just det! Det hade jag ju alldeles glömt bort att blogga om. Det har blivit ankor på gården. Tre fina ankor av sorten ”Svensk Blå”. De simmar i dammen mest hela dagen och när man går förbi kvackar de och gör alla möjliga roliga ljud. Nästa år blir det förhoppningsvis fler eftersom det är två honor och en hane. Jag riktigt längtar efter att få se duniga små gula ankungar simma runt i dammen under föräldrarnas vakande blickar..

/I love being home. When working away from home as I have been a lot more lately with all the fairs and so on it becomes more clear how much I love my home and to live the way I do. The serenity of living in the country with no noises exempt from those the animals make is so rewarding.. This is what I prefer to do when I’m home. Strolling around the property, hanging out with my husband and our animals, just being me and taking it easy… /