De allra finaste hästarna..

Ett äpple om dagen vill de ha, mina finaste raringar till hästar. Minst! Självklart ställer vi upp på det, dessutom har vi så bra att vi får hämta överbliven frukt från vår handlare, tänk att de skulle behövt slänga allt annars. Helt tokigt. Nu blir äpplena, frukten och grönsakerna djurmat istället. Mycket bra för alla inblandade!

Kansas tar sig inte ens tid att tugga ur munnen på gräs innan han tar sitt äpple. Den där sammetsmulen alltså. Världens finaste..

Det är så fint när fölet ligger och vilar och mamma Ruby betar beskyddande i närheten…

Alltså, den här lilla bebishästen! Hon är söt att man blir tokig. Jag kramar och klappar på henne så ofta jag kommer åt och hon är så nyfiken att det knappt går att ta kort för hon kommer så nära hela tiden. Jag tror nästan att Kansas mule får åka ner på andra plats i mul-rang, för den här lilla mjölkdoftande bebismulen är det finaste som finns att snusa och klappa på…

Hon växer så det knakar och det är nästan svårt att tro att hon bara är 26 dagar gammal. Tänk om några år när hon är en stor pampig bjässe som jag rider på genom skogarna. Det är ruskigt svårt att få in den bilden i huvudet nu när hon är gårdens minsting och kelgris nummer ett…

/My horses.. They are so sweet. An apple a day they want, at least. And of course so they shall.. Little Daisy are growing so much it’s almost hard to believe she’s only 26 days old. To think that in a couple of years she’ll be almost as big as Kansas and I’ll be galloping around in the woods on her is a unbelievable.. My precious little darling and the youngest of all our animals…/