Min fläckiga bjässe….

Vid det här laget har Kansas bott hemma hos oss i två veckor, men jag måste erkänna att det känns fortfarande ganska otroligt att han går därute i hagen. Men det är ju sant, varje morgon går jag ut och hälsar, klappar och kramar lite. Nu när sommaren kommit igång på allvar måste jag  även kräma på med solskyddsfaktor på hans mule innan solen gått upp allt för mycket för att undvika att han bränner sig.

Han är så fin min Kansas. En riktig bjässe med fånig underläpp som hänger lite som den gör på Sue-Ellen i Dallas. Stora fötter som tallrikar och riktigt härlig svikt i stegen när man rider honom. Det är så häftigt att en 21 år gammal häst kan vara så fräsch och fin som han. Jag inser ju att jag har en begränsad tid med honom (för hästar blir ju ändå inte hur gamla som helst, trots att man önskar det) så därför är det extra viktigt att ta tillvara på varje sekund vi har tillsammans. Han ska få den bästa pension som någonsin kan tänkas hemma hos mig och i morgon börjar vi så smått med att bygga på boxar i ladan (De måste ju bli färdiga innan hösten då Ruby och Kansas ska få sova inomhus om nätterna). 

”Kansas has lived at our place for almost two weeks now and I still can’t really get used to that he is all mine. I go out in the pen in the morning to pet him and now when the sun is strong put sunscreen on his nozzle and count my blessings that he is mine. He is so big and grand, with his silly lower lip that hangs a bit (like Sue-Ellens in Dallas) and his big feet that are like plates compared to Rubys tiny ones. I’m gonna give him the best retirement he could ever wish for, but although he’s 21 years old he still looks like 15. I hope it can stay that way for as long as possible.Tomorrow we will start to build on the box stalls inside our barn.. Exciting and fun and of course they will have to be ready before autumn comes and it’s time for Ruby and Kansas to sleep indoors..”