Jag har inte försvunnit från jordens yta.. Jag renoverar bara hus…

Ja, nu blev det lite mellanrum mellan inläggen. Men det har bara varit lite för mycket att stå i att inspirationen att skriva något varit lika med noll. Jag längtar något otroligt efter att få gå upp om morgonen utan att känna den där släpande tröttheten och utan att behöva hålla tusen saker i huvudet hela tiden och att slippa stappla mig i säng om kvällarna bara för att drömma om penslar, lister, väggar, och lösningar som måste hittas på. Nu närmar vi oss iallafall sluttampen av renoveringen och inom några dagar kommer vi flytta in. Det innebär förstås att arbetet intensifierats än mer eftersom det är en hel del grejer kvar. Övervåningen är dock numer helt färdig men mörkgröna väggar och mörkt glansiga trägolv och syrummet har jag redan börjat flytta in lite smått i. Det som vi kämpar med nu är att färdigställa köket och sovrummet på nedervåningen. Sen är det bara att flytta in helt. Vardagsrummet får vänta ett slag, tills vi hämtat oss lite och vi kunnat bestämma mig för vilken tapet vi ska ha. Det känns i dagsläget som det kommer dröja flera år innan vi orkar ta tag i det… Vi får se, har man tur är återhämtningen lite snabbare och det blir gjort till våren. Här kommer en lite smygtitt på köket som alltmer börjar ta form.

Maken har satt upp pärlspont på väggarna och målat med linoljefärg. Det är fortfarande fläckigt av kvistlacken där linoljefärgen torkade långsammare (det är bara till att hoppas att det torkar bra så vi kan måla på ett till lager linoljefärg sen.) Väggarna blev en käck turkosblå efter att vi impulsivt avfärdat diskret krämfärgade väggar som vi tänkte först.  Snickerier och dörren som skymtar i bakrgunden skall snart bli målade i linoljefärg i en nyans som heter ”vanilj” och som faktiskt liknar den nya kylens färg märkvärdigt väl. Riktigt snyggt krämigt så man nästan vill sätta tänderna i penseln när man jobbar. I detta nu håller jag på att måla taket (som också är pärlspont), även det i vanilj-färgen och jag är rejält stel i nacken och armen efter att ha stått i konstig målarställning i flera timmar i sträck. Men det är det värt, för snyggt blir det….

När jag blir för trött för att göra något vettigt så går jag in i vardagsrummet som är höljt i mörker (har inte satt upp några lampor där än) och sätter mig på en kudde på golvet framför den nya keddy-kaminen. Den är otroligt fin och jag är väldigt förtjust i att äntligen ha en rejäl eldstad. Det finns inget bättre en att sitta framför en brasa och bara drömma sig bort en stund. Sen värmer det ju otroligt skönt också, vilket en rusk-regnig dag som denna verkligen kan behövas. Det var allt för den här gången, jag ska försöka återkomma lite oftare med uppdatering om hur det går. Hej för en stund!!

I have not disappeared, I’m just tired from renovating the house so the inspiration for making post have been a bit scarce. We have a bit more to go, but in a couple of days we’ll be moving in and start living there. Here’s some sneak peaks from the kitchen. We put up new panels that we painted with yellow, it’s not dried yet in the pictures hence the blotchy looking color. I decided out of the blue to go with turquoise walls instead of the pale cream I first thought of, a bit mot kitsch for the kitchen. The door and window soon will be painted in a lovely vanilla color as are the ceiling that I’m painting right now with a sore neck and arm as a result. When I get too tired to do anything useful I go and sit by the fireplace in the living room and just gaze at the fire, it’s a very relaxing thing to look at fire and of course on grueling cold days like today it also warms up the stiff limbs in a most pleasant way.