Färg på väggen…

Den här veckan har det stått still med renoveringen av badrummet. Skälet stavas med ett ord, älgjakt. Kakelkillen ska dock, om allt vill sig väl komma på måndag och med lite tur kommer det vara färdigt på en vecka. Sedan behöver bara rörmokarna några dagar att få in allt sedan har vi förhoppningsvis ett badrum. Maken och jag, som inte ägnat veckan åt att jaga efter älg har däremot jobbat på i maklig takt och nu börjar det verkligen synas skillnad i huset. Jag har koncentrerat mig på att måla taket som förr var pärlspont i furu som gav rejäla bastuvibbar till hela övervåningen. Jag har använt en oljelasyr från  Le Tonkinois till taket som nu är alldeles glänsande och mörkbrunt som mahogny. Väggarna skall sedan målas mörkgröna och golvet skall behandlas med samma oljelasyr och toppas med linoljelack extra glans och hållbarhet. Jag är verkligen förtjust i Le tonkinois grejer, en fröjd att jobba med och resultatet blir otroligt snyggt.

Under tiden jag grejat med taket har maken min målat mintgröna väggar i vad som kommer bli mitt syrum. Senare vad det lider kommer vi bygga om höloftet i ladan till ateljé och då kommer syrummet övergå till att vara gästrum. Det är en speciell känsla tycker jag i att öppna en burk med färg. Det ser så härligt krämigt och gott ut på något sätt att man blir alldeles glad av det.

För att hålla uppe energin gäller det ju att fylla på reserverna. Te-termosen åker givetvis med till huset och det är den bästa boten mot målar-trötthet, och självklart smakar det bättre ur en krämgul kockumsmugg.

This week was the ”moose-hunt week” so the tile-guy that’s doing our bathroom of course took the week off. Since my husband and I don’t hunt we worked quite well with the paintjobb in the house. Soon the top floor will be ready and we’ll start to move in some furniture. While my husband painted the walls of my future sewing-room minty green I painted the roof of the mainroom that before looked like a wood-sauna but now it’s all mahogany dark and shiny thanks to that lovely wood-oil from Le Tonkinois. It’s all coming together now and it’s going to look very nice in the end I think.