Skip to content

Blå rayon-klänning…

juni 14, 2012

 Det här är alltså rayon-klänningen som jag tittade på i Örebro men inte köpte, som jag sedan fick andra chans på i lördags. Jag är just nu helt maniskt förtjust i rayon. Rayon är gjord på cellulosafibrer (trä), man kan ju inte säga att det är en syntetfiber även om det strikt talat inte är en naturfiber heller utan ett slags mellanting kallat regenerat-fiber. Man började redan under slutet av 1800-talet forska fram olika metoder för hur man kunde omvandla cellulosafibrer till bland annat textil, men industrin kom inte igång ordentligt förrän under början av 1900-talet. Eftersom man med cellulosafibern kunde få en känsla som till stor del liknar den hos naturfibern kunde det bli ett bra substitut till exempelvis bomull och silke och eftersom den absorberar fukt känns den sval och skön mot huden. Så har ju förstås också rayon ett alldeles underbart fall och slinkighet som känns väldigt trevligt att ha på sig (även om det är lite träligt att sy i ibland då det ibland lever sitt eget liv). Kärt barn har många namn och benämningen rayon var mer vanligt i ”Amerikat” än här i Europa där man oftare kallade det viskos (efter viskos-metoden som var ett sätt att framställa det på) Så finns det ju förstås ytterligare en hel del undergrupper beroende på framställningsätt som t.ex kopparrayon (framställdes med hjälp av koppar), Bemberg-silke (efter J.P Bemberg som förfinade kopparmetoden så att det än mer liknade riktigt silke) eller acetat-silke. De gamla sätten att framställa rayon på var tyvärr dyra (och kanske inte så miljövänliga) så den moderna viskosen har tyvärr inte riktigt samma fina känsla som ”på den gamla goda tiden”, men så är det ju med nästan med det mesta när man tänker efter.

 

En nackdel som dock finns som man får tänka på är att vegetabiliska fibrer åldras (snabbare än animaliska) och att det alltid finns en risk att det blir skört av ålderdom. Rayon-fibern är dessutom en relativt oelastisk fiber. Man får helt enkelt känna på klänningen hur den har hållt sig och syna tyget innan man syr i det och om det är skört kan det vara en ide att sy med riktigt tunn nål och kanske göra dubbla sömmar tätt bredvid varandra för att motverka att sömmarna ”löses upp” för att fibrerna går sönder.

 

Hur vet man då att det är rayon? Om man är osäker på innehållet i tyget så är det bästa sättet att klippa av en liten bit, eller ta några trådar ur en sömsmån (där det inte gör någon skada förståss) och elda på det. Om det brinner och luktar bränt trä är det viskos/rayon. Om det bildas en liten kula i kanten som bränts är det en syntet (nylon, polyamid ect.) eller kanske en syntetblandning.

 

Okej, nu fastnade jag ju rätt rejält på rayon-spåret. Klänningen då? Jag får kommentera den kort. Jag älskar detaljerna vid ringningen, det lilla rynk-ryschet, knapparna, axelvaddarna (senast jag hade axelvaddar var på någon skolavslutning under tidigt 90-tal), tyget i klänningen är helt underbart, färgen, mönstret, fallet. Det enda som finns att klaga på är att den faktiskt är lite kort i livet så midjan hamnar lite väl högt upp, speciellt när man rör sig lite.. Så kanske den är lite i kortaste laget. Dessa saker påverkar dock inte min förtjusning över klänningen, som den äldsta klänningen i min än så länge lilla vintage-samling kommer den få en upphöjd status oavsett och den kommer garanterat få agera inspirationskälla till flertalet klänningar som jag kommer sy, det är jag övertygad om.

 
 

This is the dress I got last saturday, an early 40s dress in a slinky rayon that I just love. I’m on a big rayon-binge right now. It really is the most spectacular type of fabric. The old types of rayon is of course the best, even if one have to be a bit careful and make sure it hasn’t become fragile due to age. What about the dress then? I just love the frilly ruffled parts at the chest, and the button up neckline and the shoulderpads, I heavent worn shoulderpads since the early 90 so it’s due….This dress is going to be the inspiration to many of the dresses I’ll make in the future I’m sure.
Annonser
9 kommentarer leave one →
  1. juni 15, 2012 4:59 f m

    Superduperfin är den verkligen! Och tack för lektionen om rayon, har ofta känt att det är ett ”lite bättre” material, i alla fall att ha på sig, än de senare tidernas polyester osv. Jag kan verkligen ingenting om tyger och material, bara om snitt och modehistoria. Kanske dags att jag lär mig?a

    • juni 17, 2012 10:58 f m

      Ja, den går inte av för hackor! 🙂
      Vassego, jag gillar att nörda ner mig i sånt där 🙂

  2. juni 15, 2012 5:40 f m

    Härligt när man får en andra chans! 😉

    • juni 17, 2012 10:59 f m

      Ja man får fröjdas åt de tillfällena, det är ju inte ofta det händer. 🙂

  3. juni 15, 2012 8:16 f m

    Underbar! jag tycker också rayon är ljuvligt, speciellt går det att göra väldigt fina veck med rayon! jag har sytt en grön klänning som jag älskar.

    • juni 17, 2012 10:59 f m

      Ja visst är det härligt! Man kan verkligen få det att bölja vackert även om jag ibland får psykbryt för att det böljar lite utan min vilja också 😉

  4. juni 16, 2012 3:30 e m

    Jätte söt! Fin färg på dig!

Trackbacks

  1. Smultronklänningen… « Retro Olivia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: