Den fantastiska klänningen!

Jag nämnde en ny klänning i förra inlägget och här är den i all sin prakt. Det är inte ofta jag får tag på vintage-klänningar som passar mig då jag är både rätt bystig och har för lång rygg för de flesta klänningarna därute . Men nu på senare tid har jag på olika sätt utökat min garderob med hela tre nya (kors i taket!) och alla i olika typer av blåa nyanser. Märkligt nog är det också min nyaste favoritfärg och det är bara att tacka och ta emot antar jag. Den här godbiten skall jag vårda ömt och jag kommer anamma en hel del av detaljerna från den i min framtida sömnad. Förmodligen kommer jag nog kopiera den helt vad det lider. För jag tycker verkligen den är helt underbart fin.

Även om modellen är hyfsat enkel tycker jag det är en spektakulär klänning ur många aspekter. För det första är tyget helt underbart och tittar man närmre får man en hel lektion i hur man använder olika textila tekniker för att få fina effekter. Tyget är en mediumtjock bomull med tryckta smala ränder. Men för att få den där morié effekten som syns bäst på bilden nedan har man sedan gått på med en blandning bland annat bestående av natriumhypoklorit (lut) och tryckt det i ett vågmönster. Detta gör att bomullen krymper på de ställena lut-blandningen kommer åt och en mönstring uppstår i tyget. (Det är för övrigt såhär man gör ”bäck och bölja-tyg” fast då är det ju förstås inte våglinjer man trycker med utan raka sträck.) Väldigt spännande och jag är väldigt pepp på att så småningom prova detta själv.

Det är inte bara tyget som  intressant att titta på och inspireras av. Den fyrkantig urringning med den påsydda kragdetaljen gillar jag skarpt och de uppvikta slagen på ärmarna är ju fantastiska de med. Egentligen rätt enkelt men ändå väldigt effektfullt och snyggt.

För att ge mer rymd åt denna korta snäva kimonoärm som annars skulle varit väldigt trång har man sytt i en besparing i armhålan. Här kan man läsa en bra beskrivning om hur man gör det. Jag har länge varit intresserad av hur man gör detta och nu när jag kan titta på den här som förlaga kommer jag nog lättare ta mig i kragen och prova på det själv. Det syns inte så mycket men dragkedjan i sidan är väldigt kort och man drar den dessutom åt ”fel” håll. Den öppnas alltså nedåt och under skärpet sedan satt det två tryckknappar och öppningen under det doldes under vecket. Vilket otroligt smart sätt att vara sparsam på, eftersom dragkedjor är dyrt är det klart viktigt att lyckas komma undan med att använda så kort så möjligt. Sådan här sömnadskunskap är guld i mina ögon, tänk vad man tänkte efter förr. Även om 50-talet gick in i en välbeställd högkonjunktur hade man fortfarande kvar tiden då det var skralare i minnet och sparade närhelst man kunde. Vad jag önskar det kunde vara så fortfarande.

Jag älskar klänningar med tillhörande skärp i samma tyg, det gör att det känns mer genomtänkt som ensemble och så är det ju förstås rackarns snyggt. Jag ska bara sy på en tryckknapp på skärpet så det inte glider sedan är allt perfekt.

This is the new dress that I mentioned earlier. I love, love love it! It’s quite a simple cut but looking closer one sees the most darling details. Like the sleevecaps and the neckline. The underarm-gussets making this fitted kimonosleeve roomier. And the fabric! It’s a mediumthick cotton with printed stripes made in a wavy moiréeffect. Very simple but yet stunning at the same time. I think this will be a favorite for a long time.