Den finaste…

Stella är min ögonsten. Hon är verkligen den allra finaste av hundar med sina stora mörkbruna ögon och sitt sävliga men ack så värdiga sätt. Nu börjar hon bli gammal och knarrig och man blir ängslig för hur länge hon kommer vara med oss. När det är varmt och soligt brukar vi sitta på balkongen och titta på tallarna och fårhagen nedanför. Det är hennes favoritsyssla för hon är en väldigt nyfiken dam som vill se allt som händer runtomkring i hennes domäner. På sommaren vägrar hon till och med gå in i bland för hon föredrar att sitta på gräsmattan och blicka ut över hagarna. Då blir man lite putt på att hunden är så envis och väger över 60 kilo så man inte kan bära henne upp för trappan. Då får man ta till list istället, eller bara sitta ute med henne tills hon tröttnar.
 
Jag läste nyss om den där historien om Grand danois’en som var med på Titanic och fick en klump i halsen då jag såg Stella framför mig i en sådan krissituation. Nu är vi som tur var inte på ett sjunkande skepp och Stella ligger tryggt på sin bädd och tar sin förmiddagsslummer. Det finns inget bättre än en jycke i huset, speciellt inte när det är en sådan härlig flicka som min Stella.

My Great Dane Stella is my sweetheart. The most lovely one of all dogs with her lazy brown eyes and calm ways. I just read this story about the dogs on Titanic and got a lump in my throat when I got to the part of the Great Dane picturing my Stella in that poor dogs place. Now fortunately we are not on a sinking ship and Stella lies on her bed taking her morning nap. There nothing better than a home with a dog, especially when the dog is such a charming girl as my Stella.