Min nya vän!

Jag har skaffat mig en ny liten vän. Den kom i en stor brun låda med röd text på. Det är ju något speciellt med att packa upp något nyköpt ur sin låda. En känsla av andakt som kommer över en, att plocka upp delarna ur frigoliten och andas in lukten av något ”nytt”. Det är så härligt att man nästan storknar!

Det var på Syfestivalen jag fick nog och bestämde mig för att uppdatera mig, inte bara bloggmässigt utan även symaskinsmässigt. Tanken har grott i åtminstone ett halvår, men det är ju inte en lätt sak att bara gå och köpa sig en ny symaskin sådär. Inte för mig iallafall. Det kräver eftertanke och rejäl tankeverksamhet. Vad behöver jag? Vad använder jag mest? Vad vill jag utvecklas till i framtiden? Inget lätt beslut med andra ord. Sen är det ju ändå är en hel del kosing man lägger ut och då vill man ju vara säker på sin sak. Syfestivalen visade sig ju bli ett utmärkt ställe att utforska symaskiner på. Eftersom representanter med de flesta märkena var där kunde jag gå runt och provsy de maskiner jag hade i åtankarna när vi hade en lugn stund i montern.

Mitt val blev slutligen en Bernina B 530. Det fanns mycket annat som var fint med de andra maskiner jag tittade på, främst Pfaff och Husqvarna (jag var ju inkörd på Husqvarna sen många år så det kändes lite knepigt att byta märke). De kändes visserligen väldigt fancy, med automatisk trådklipp och andra festliga finesser, men när jag väl insåg vilken metallmaskin Berninan var så var affären nästan spikad. Man vill ju ha rejäla doningar med så få plastdelar så möjligt. Det som slutligen fick mig att bli helt övertygad var att Bernina fortfarande tillverkas i Schweiz i familjeföretaget och inte är utsålt och görs i Kina som de andra. Eftersom jag försöker mig på en bojkott av Kina av etiska skäl (inte helt lätt alltid) så var saken biff och Berninan fick följa med mig hem.

Titta bara här, rejäl metall spolkapsel. Inget snack om att den är ”underhållsfri och inte behöver oljas” här är det manuell inoljning som gäller. Mycket pålitligare enligt min ringa åsikt! En enda sak jag tyckte var kymig var att i jämförelse med Husqvarna så var Berninas pressarfötter mycket dyrare och jag gillar att köpa till. Men de är ju å andra sidan gjorda i en helt annan konstruktion och stadigare kvalitet. Man byter hela inte bara foten så då får man väl betala lite mer antar jag. Än så länge har jag knappt hunnit sy på min fina nya maskin. För efter mässan var det massa jobb, sen var det hattkurs och vips var jag däckad i influensa. Nu väntar jag med spänning på att bli frisk nog att börja sy, för jag tror min nya älskling och jag kommer att komma mycket väl överens. Dessutom berättade mamma när jag funderade på Bernina att både mormor och mormors mor sydde på Bernina i sina dagar. Det är väl inte mer än rätt att jag fortsätter traditionen då….

At the Sew-festival I got myself a new friend to come with me home. I’ve been thinking about it for a while but the decision to buy a new sewiwgmachine is not something to be made in a hurry. At the fair I had the opportunity to try all the brands I’ve been thinking about so i’t seemed smart to make the purchase there. After a lot of thinking back and forth I finally stuck with the Bernina 350. A grand metal machine made in Switzerland by the same family that started the brand it seemed the best of all the ones I had my eye on. I absolutely love it, although I haven’t got the chance to really try it out since it’s been lots of work after the fair, then the hat-course and then this nasty flu coming in my way. The final thing that made me take this one was when my mother told me that my grandmother and great-grandmother sewed on Bernina aswell. I’t seemed only right I should continue the tradition….