Svart som natten…

I går kväll kom jag hem från Borås, lite trött efter flera dagars intensivt jobb men jag fick ha förmiddagen ledigt för att vila upp mig på.  Eftersom vårt hotell låg precis bredvid Åhléns hade jag tid att springa in en kortis för att införskaffa lite nya underkläder, strumpor och sådant som alltid tycks behövas. Förutom knästrumpor i ylle och annat smått och gott hittade jag mamelucker och underlinne i silkejersey. Jag som älskar att vara ordentligt klädd undertill slog genast till. För den här typen av underkläder är perfekt för kyliga höstdagar och det bästa att ha under klänningar i ylle. Förr i tiden var man ju väldigt noga med att ha underklänning eller underlinne eftersom man inte tvättade på samma sätt som vi gör nu. Istället för att bära klänningen en eller två gånger och sedan tvätta bytte man underkläderna och klänningen höll sig fräsch längre mellan tvättarna och man sparade in på både tvättmedel och kläderna som höll längre. Vi borde anamma lite mer av det tänket i vårt moderna samhälle tycker jag, både bättre för ekonomin, kläderna och miljön. Har man dessutom en klänning i ylle är det oftast bättre att bara hänga ut den på vädring istället för att tvätta den. Till mina nya silkeunderkläder tog jag de fina trotjänar-strumporna i ylle som jag köpte förra hösten och egentligen borde skaffa några fler av.

Eftersom jag var inne på svart-spåret kom jag på en klänning som jag nästan glömt långt därinne i garderoben. Den här svarta godbiten i yllecrepe kommer från mormors garderob. Stramt och sobert, förmodligen (mamma mindes inte riktigt) är det mormors  morAgnes begravningsklänning. Den är varm och skön och i riktigt fint skick eftersom den förmodligen inte användes så ofta. Jag gillar speciellt de fina stenkols-knapparna och att de är satta i gruppering om tre. Det ska jag ta till mig och göra i min egen sömnad mer. Väldigt snyggt!

Svart var ordet. Inte en färg jag använder så ofta men nu blev det en helmundering. Den här kappan hade jag med mig till Örebro-vintagemässa men som tur är kom jag på bättre tankar och tog bort den från försäljningsgalgen. Varför skulle jag sälja en sådan här godbit för några ynka hundralappar. Nej, som min mormors mor Agnes brukade säga ”-Det man har det har man.” Det är bättre att behålla det man har istället för att göra sig av med det. Speciellt när det gäller en finfin kappa som dessutom har en tjusig mink-krage och visst mått av affektionsvärde.

I got some great underwear in silkjersey when I was in Borås this weekend. I’m a sucker for sensible underwear and these quickly got to be favorites in the old warderobe. I’ve got to get me some more I think. Perfect for the chilly autumn days and under those wooldresses. As I was in black I decided to go all the way and took out an old dress I almost forgotten about. This one is from my grandmothers closet and it used to belong to my great grandmother, her funeral dress. In very good shape since it wasn’t used so much. I especially love the buttons and how they are placed, I will definitely use that in my sewing. I also took out a black coat that I almost sold when I went to that Vintage-fair un Örebro, I’m glad I decided not to, don’t know what I was thinking. Of course this one with it’s mink furcollar is a keeper….